pdf-fil - Riksdagen

GRUNDLAGSUTVECKLINGEN I SVERIGE
22
Lagarnas huvudsakliga innehåll
Regeringsformen
Statsskickets grunder
De grundläggande principerna kommer till uttryck i regeringsformens första
kapitel kallat ”Statsskickets grunder”. Kapitlets första paragraf lyder:
All offentlig makt i Sverige utgår från folket.
Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och
lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt
statsskick och genom kommunal självstyrelse.
Den offentliga makten utövas under lagarna.
Med utgångspunkt i regeringsformens portalparagraf presenteras här statsskickets
grundprinciper.
Demokrati
Folkstyrelsen sägs bygga på allmän och lika rösträtt och på fri åsiktsbildning.
Med andra ord grundas folkstyrelsen på politisk demokrati, i betydelsen demokrati
som en metod för att fatta beslut. Det betyder inte att regeringsformen
är främmande för ett vidare demokratibegrepp. I kapitlets andra paragraf
(RF 1:2) anges som målsättning att det allmänna ska verka för att demokratins
idéer blir vägledande inom samhällets alla områden. ”Det allmänna” betecknar
dels normgivande organ som riksdagen och kommunala beslutande församlingar,
dels verkställande organ som domstolar, regeringen, förvaltningsmyndigheterna
och privaträttsligt organiserade subjekt som utför förvaltningsuppgifter.
Representativt statsskick
Medborgarna deltar inte själva direkt i beslutsfattandet utan gör det indirekt
genom sina valda representanter i riksdagen och de kommunala församlingarna,
kommun- och landstingsfullmäktige. De politiska partierna är nödvändiga
beståndsdelar i en demokrati. Vid regeringsformens tillkomst uttalades att den
politiska verksamheten även i framtiden främst ska försiggå genom partier.
De är fria föreningar och man har velat undvika en lagreglering av deras
verksamhet. Den hade kunnat utgöra ett ingrepp i yttrande- och föreningsfriheten.
Folkomröstningar utgör undantag från det representativa statsskicket. Ända
sedan 1922 har rådgivande folkomröstningar kunnat anordnas, och sedan
1980 finns det möjlighet till beslutande folkomröstning i en grundlagsfråga
(se s. 34). Denna möjlighet har hittills inte använts. En rådgivande
folkomröstning är rättsligt sett inte bindande för riksdagen men fungerar i
allmänhet faktiskt så. En rådgivande folkomröstning har hittills anordnats sex
gånger. Senaste gången var 2003 om införande av euron. Partierna hade före
omröstningen förklarat att de skulle följa resultatet.