Konst i Landstingshuset - Stockholms läns landsting

More documents

Recommendations

Info

Ingegerd Möller 28 ”Fjolårsrosor” © Ingegerd Möller/BUS 2010 © Ingegerd Möller/BUS 2010 Ingegerd Möller (1928) är inspirerad av fjällnaturen, bosatt utanför Norrtälje. Hennes naturmåleri är av det närsynta nyfikna slaget, fyllt av upplevelser hur färgerna skiftar. Hon är en mästare på förändringarna i det lilla minsta. Hur växterna skiftar efter årstiderna. Hur temperatur och väder slår om över året. Och hur det lilla ständigt slår över i det stora. Hon har på ett vis, som kanske kan kallas kontemplativt, låtit naturen lära henne alla sina skiftningar. Och den får vara sig själv, det är ingen reflektor för konstnärens ego, ingenting att uttolka. I Ingegerd Möllers bilder är det som om naturen vill betrakta oss. Till hennes mest kända verk hör den 9 meter långa väven ”Ekosång till en fjäril” från 1974 för Sveriges Riksbank, utförd av Handarbetets Vänner, samt utsmyckningen av Fridhemsplans tunnelbanestation. ”Bild vid havet” ”Stilleben från Staloluokta” © Ingegerd Möller/BUS 2010
Anna Casparsson Anna Casparsson (1861–1961) gick bort strax före sin hundraårsdag efter ett långt och märkligt liv, där musikens, litteraturens och konstens storheter gått ut och in i de rum hon bebodde. Hon föddes i Lövingsborg söder om Linköping. Hennes far, Urban von Feilitzen, var militär, en vanlig försörjningsbana i de högre klasserna, som verkar ha givit utrymme åt vederbörandes egentliga intressen, i hans fall var det filosofi och litteraturkritik – som han skrev under pseudonymen Robinson. Anna Casparssons mor var den framstående pianisten Lotten Lindblad. Anna Casparsson etablerade sig snart själv åtminstone som pianolärarinna. Hon hade en litterär och musikalisk uppväxt, där bland andra Jenny Lind skymtar. 1889 gifte Anna sig med Edvard Casparsson, god vän med konstnärer som Anders Zorn, Ernst Josephson, Per Ekström. Alla umgicks flitigt ute i hemmet i Saltsjöbaden, dit de nygifta flyttat. Särskilt vänskapen med Josephson fick stor konstnärlig betydelse. Under sina resor studerade hon konst ute i Europa. Som de flesta kvinnor inom borgar- klassen lärde hon sig brodera. Men hon lämnade snart de traditionella reglerna och använde fantasin både beträffande motiv och teknik. Men det var först efter makens självmord 1923 som Casparsson helt gick upp i sina broderier och gjorde dem till en egen konstart. Detta var en tid då det traditionella textila hantverket blev uppmärksammat och populärt. Anna Casparssons broderade bilder hämtade motiv från sagor, musik, orienten, men de var så egensinniga i teknik och utförande att de stötte bort många, som normalt beundrade textilkonsten. Ja, somliga reagerade mycket starkt. Andra däremot insåg det unika i vad hon gjorde. Och det stämmer också med tiden, för under hela 1900-talet vurmade man inom konsten för det oförstörda, naiva, som ansågs mer äkta än det akademiska och tillgjorda. Det går som en stark längtan genom förra århundradet efter omedelbarhet och sanning i konsten. Och det var absolut ingen tillfällighet att en krets danska konstnärer, som snart skulle grunda den internationella gruppen Cobra, med Asger Jorn och Henry Heerup i spetsen, bjöd in henne till en hedersplats på Den Fries höstutställning i Köpenhamn 1947. En recensent skrev beundrande, att hennes ”broderede Malerier er Udstillingens Begivendhet”. Broderade målningar? Ja, ibland kunde hon nog blanda in vanlig färg i bilderna, men recensenten verkar i grunden ha tänkt att hennes arbeten inte gick att artbestämma på vanligt vis, de var varken måleri eller broderi utan en egen kategori. Hon var som en målare fast med penseln utbytt mot nål och tråd. Runt Anna Casparsson ute i Saltsjöbaden rörde sig en krets av viktiga konstnärer, som också framhöll hennes förtjänster, sådana som Oskar Bergman, Vera Nilsson och Nils Sjögren. Filmaren, konstnären och författaren Peter Weiss gjorde dessutom en film, där hon på ett mycket gripande vis spelar piano, fast fingrarna inte längre är med. Genombrottet för hennes unika uttryck var oundvikligt. >> 29
Page 1: Konst i Landstingshuset 2
Page 4 and 5: Konsten i landstinget Konstenheten
Page 6 and 7: Per Nilsson-Öst Per Nilsson-Öst (
Page 8 and 9: Albin Amelin 8 ”Blommor” Albin
Page 10 and 11: Arne Jones Arne Jones (1914-1976) h
Page 12 and 13: Fritz von Dardel Fritz von Dardel (
Page 14 and 15: Karl Axel Pehrson Karl Axel Pehrson
Page 16 and 17: Evert Taube 16 ”San Remo” © Ev
Page 18 and 19: Sixten Lundbohm 18 ”Tre Kolonner
Page 20 and 21: Skulpturer 20 Aston Forsberg, ”Ri
Page 22 and 23: Ilkka Pärni 22 © Ilkka Pärni/BUS
Page 24 and 25: Hans Lif 24 © Hans Lif/BUS 2010 Ha
Page 26 and 27: Maya Eizin Öijer Maya Eizin Öijer
Page 30 and 31: På en utställning 1952 gjorde Sve
Page 32 and 33: Olle Olsson Hagalund 32 ”Det hota
Page 34: 34 Produktion: SLL Kommunikation i

Konst i Landstingshuset - Stockholms läns landsting

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?