Konst i Landstingshuset - Stockholms läns landsting

Sixten Lundbohm (1895–1982) har sina rötter
i en tid av lyrisk klassicism, som uppstod i en
rörelse mot kubism, futurism och annan radikal
modernism. Liksom kamraten Hugo Zuhr präglas
hans måleri av en klassisk balans. Dessa konstnärer
hade Grekland och Medelhavet som ideal och
inspiration. Det gällde både antik konst och landskapet.
Men om Zuhrs värld präglades alltmer av
intimitet och enkelhet vände sig Lundbohm allt
mer mot de monumentala uttrycken i både naturen
och de antika ruinerna. Hans kompositioner
var fasta, stadiga och ofta präglade av konstruktiv
uppbyggnad, som han säkert tagit över från sin
franske lärare André Lhote, en ganska moderat
men formstark kubist. Kubismens systematiska
analys av bildytan och dess stadiga kompositioner
var en stor inspiration även för konstnärer
som inte använde sig av dess uttryck.
Frankrike var under en stor del av
1900-talet moderskeppet för svenska
konstnärer. Den kubistiska strängheten
i konstruktionen visade sig också gärna
vilja gifta sig med renässansens bildvärld.
Under sina italienska resor studerade
Lundbohm den tidiga renässansens stora
mästare såsom Masaccio och Uccello.
Han gav ljuset en stark energi, som
omsluter de fasta volymerna i målningarna.
Balans var viktigt. Målningarna andas av
ett ögonblicks förundran. Och därmed får
de också en förvånansvärd intimitet mitt i
storheten. På så vis kan han även påminna
om den danska guldålderskonsten.
Ulf Linde har skrivit om honom: ”De lyckligaste
av hans arbeten blir ändå de där man ser himlen
som en stolt asketisk folie bakom en stark, påtaglig,
heroisk form. Ett torn, en kyrkfasad, ett
fästningsrudiment eller en människa, som framstår
med en pondus som har få motsvarigheter i
svensk konst.”
Det är ett uttalande som jag tycker träffar de
”tre kolonnerna”. Formen är fast och sluten, den
påminner om den beundrade antiken, men ändå
är gestiken måttlig, snarare eftertänksam än
idealiserande. Så mycket av nyantikens bravur
finner vi inte, snarare en försjunkenhet inför
tidens gång. Och den skönhet han kan finna i ett
landskap, där han lärt av vägröjaren Paul Cézanne
för att återge dess poesi.
”Landskap med terrasser”
19
© Sixten Lundbohm/BUS 2010