Konst i Landstingshuset - Stockholms läns landsting
Konst i Landstingshuset - Stockholms läns landsting Konst i Landstingshuset - Stockholms läns landsting
Arne Jones Arne Jones (1914–1976) hörde till kretsen kring konkretisterna i slutet av 1940-talet, den grupp konstnärer som slog igenom med en geometrisk, icke-föreställande bildvärld. De strävade också mot att få arbeta i det offentliga. Inte minst skulptören Jones uppfyllde detta program. En del av hans verk har blivit mycket kända och uppskattade, till exempel den slingrande ”Spiral åtbörd” utanför Norrköpings konstmuseum eller ”Hillmonumentet” i Lund. Men hans ambitioner vad gäller geometrin skilde sig från kamraterna i så måtto att han mer lutade sig på människokroppens proportioner och arkitekturen än rena abstraktioner. Han var nära vän med författaren ”Kvinnohuvud” Lars Ahlin och delade dennes utopiska kristet färgade socialism och intresse för de stora livsfrågorna. Därför är människan alltid satt i centrum. En rent naturalistisk konst var naturligtvis aldrig aktuell. Ett nytt samhälle, nya tankar, krävde ju också medveten ny form. Han lärde sig av tidens nya estetiska förhållningssätt att skapa ett mänskligt bärande 10 © Arne Jones/BUS 2010 uttryck inom ramen för en fri formbyggnad. Det är särskilt tydligt i den långa serien av porträtthuvuden. Bland dem befann sig många av samtidens stora författare och kulturpersonligheter. Det mäktiga porträttet av poeten Erik Lindegren är ett av Jones viktigaste verk. Rolf Söderberg skriver mycket uppskattande om just detta porträtthuvud i sin bok om konstnären, att där härskar stränghet och evighetskänsla: ”I terracotta är det alltid lättare att nå en närvaroeller ögonblickskänsla. Det indianlika i Lindegrens markerade kranieform med det framskjutande hakpartiet frapperade ”Erik Lindegren” samtiden. Likheten med den fornmexikanska konsten bottnar i naturförutsättningarna.” Beträffande det andra porträttet, som bara omtalas som ”Kvinnohuvud”, ligger det nära till hands att anta att modellen är författaren Gunnel Ahlin, som var gift med Lars Ahlin. © Arne Jones/BUS 2010
Anders Zorn Ola Billgren ”Tjänstekvinnan” ”Strindberg” Anders Zorn (1860–1920) var i första hand målare och betraktade etsningen som en lek. Han ägnade sig åt grafiken på lediga stunder och arbetade då ofta direkt på plåten. Särskilt är många porträtt gjorda så, vilket givit dem en skissartad fräschör. Och det är lätt att tänka på klassresenären Zorn inför hans porträtt av tjänstekvinnan, som möter oss liksom i ett fotografiskt snapshot. Medan Strindbergs porträtt däremot, trots omedelbarheten i handlaget, är av mer officiell karaktär. Ola Billgren (1940–2001) växte upp i byn Löderup, öster om Ystad; båda föräldrarna var konstnärer. Som ung och brådmogen knöt han an till den informella konsten. Men 1963 vände han all slags romantik ryggen i ett detaljrikt, naturalistiskt måleri, som blev hans genombrott. Då han senare lämnade detta bakom sig återvände han till romantiska musikaliska stämningar. Hos Billgren är det ofta små detaljer, bortglömda vardagsföremål, som berättar och bär upp stämningen. Dessa små ting är lika viktiga som någonsin helheten. ”Rumsdetaljer” 11 © Ola Billgren/BUS 2010
- Page 1: Konst i Landstingshuset 2
- Page 4 and 5: Konsten i landstinget Konstenheten
- Page 6 and 7: Per Nilsson-Öst Per Nilsson-Öst (
- Page 8 and 9: Albin Amelin 8 ”Blommor” Albin
- Page 12 and 13: Fritz von Dardel Fritz von Dardel (
- Page 14 and 15: Karl Axel Pehrson Karl Axel Pehrson
- Page 16 and 17: Evert Taube 16 ”San Remo” © Ev
- Page 18 and 19: Sixten Lundbohm 18 ”Tre Kolonner
- Page 20 and 21: Skulpturer 20 Aston Forsberg, ”Ri
- Page 22 and 23: Ilkka Pärni 22 © Ilkka Pärni/BUS
- Page 24 and 25: Hans Lif 24 © Hans Lif/BUS 2010 Ha
- Page 26 and 27: Maya Eizin Öijer Maya Eizin Öijer
- Page 28 and 29: Ingegerd Möller 28 ”Fjolårsroso
- Page 30 and 31: På en utställning 1952 gjorde Sve
- Page 32 and 33: Olle Olsson Hagalund 32 ”Det hota
- Page 34: 34 Produktion: SLL Kommunikation i
Anders Zorn<br />
Ola Billgren<br />
”Tjänstekvinnan” ”Strindberg”<br />
Anders Zorn (1860–1920) var i första<br />
hand målare och betraktade etsningen<br />
som en lek. Han ägnade sig åt grafiken på<br />
lediga stunder och arbetade då ofta direkt<br />
på plåten. Särskilt är många porträtt<br />
gjorda så, vilket givit dem en skissartad<br />
fräschör. Och det är lätt att tänka på<br />
klassresenären Zorn inför hans porträtt<br />
av tjänstekvinnan, som möter oss liksom<br />
i ett fotografiskt snapshot. Medan Strindbergs<br />
porträtt däremot, trots omedelbarheten<br />
i handlaget, är av mer officiell<br />
karaktär.<br />
Ola Billgren (1940–2001) växte upp i byn<br />
Löderup, öster om Ystad; båda föräldrarna var<br />
konstnärer. Som ung och brådmogen knöt han<br />
an till den informella konsten. Men 1963 vände<br />
han all slags romantik ryggen i ett detaljrikt,<br />
naturalistiskt måleri, som blev hans genombrott.<br />
Då han senare lämnade detta bakom<br />
sig återvände han till romantiska musikaliska<br />
stämningar. Hos Billgren är det ofta små detaljer,<br />
bortglömda vardagsföremål, som berättar<br />
och bär upp stämningen. Dessa små ting är lika<br />
viktiga som någonsin helheten. ”Rumsdetaljer”<br />
11<br />
© Ola Billgren/BUS 2010
Change language