Sjukt, naturligt eller modernt – tre sätt att se på kvinnlig homosexualitet

Mycket radikalt avslöjas också heterosexualitetens myt om sig själv som nyckeln till
lycka genom skildringen av speciellt Elisaweta Mercheffs relationer. Det kan uppfattas
som mycket provocerande eftersom det outtalade alternativet är homosexualitet.
De ambitiösa försöken att omtolka fenomenet homosexualitet blir tyvärr försvagade av två
episoder där texten faller tillföga för en socialt sanktionerad, irrationell rädsla för det av
vetenskapen utdefinierade och utdömda.
9.1 Berättelsens kritiska potential
I min läsning uttrycker berättelsen en klar vilja till kritik mot sjukförklaringen av Charlies
känslor, även om den är individbaserad och delvis motsägelsefull.
Det finns en dynamisk spänning mellan försvaret av homosexualitet, kritiken av
heterosexuella relationer och de motsägelser som finns i texten. Texten uttrycker ett
ambivalent förhållande till såväl homo- som heterosexualitet som till samtidens populära
förklaringsmodeller om homosexualitetens orsak utan att vilja förenkla detta komplexa
fenomen. Är homosexuella kvinnor ett naturens fel eller tvärtom framtidens idealtyp? Öppnar
Charlies avvikande personlighet möjligtvis en utväg ur en instängd könskoreografi?
Det öppna – men försiktigt positiva – slutet ger läsaren möjlighet att själv fundera på den
komplexa frågeställningen som berättelsen har framlagt. Kommer Charlie att växa ifrån sina
”barnsliga” känslor, eller kommer hon att ha kraft och mod nog att leva enligt sin
”väsensnatur”? Jag uppfattar att slutet inger en viss tillförsikt inför framtiden, där det är
möjligt för Charlie att leva enligt sin ”sanna natur”, vilket möjligtvis till och med är hennes
livsuppgift.
För Sara Tungels del slutar berättelsen med den melankoliska insikten att alla människor
är präglade av den kultur de ingår i och tvungna att anpassa sig till rådande normer och
konventioner, vilket gör det omöjligt för en ”ärbar” kvinna att ha en erotisk relation med
någon av samma kön.
10 Avslutning
Även om texten sammanfattningsvis inte visar upp något entydigt budskap utan förblir
ambivalent, utgör den ett ambitiöst försök att kritiskt omvärdera ett kontroversiellt fenomen.
Texten tar i det stora hela modigt ställning för sin huvudperson, och det var förmodligen så
långt man kunde tillåta sig att gå på 1930-talet med ett inlägg till en homosexuell kvinnas
försvar.
29