Sjukt, naturligt eller modernt – tre sätt att se på kvinnlig homosexualitet

9 Sammanfattning och utvärdering av undersökningen
Hur ska Charlie definieras och hur ska hennes känslor gentemot Sara tolkas? Denna fråga
har jag följt genom berättelsens text och kunnat urskilja tre förklaringsförsök:
(1) En diskurs som patologiserar Charlie utifrån antagandet att hon är homosexuell;
(2) en diskurs som gör motstånd mot patologiseringen;
(3) och en som tolkar de patologiserade egenskaperna på ett radikalt annorlunda,
subversivt sätt.
Jag har i min undersökning kommit fram till följande resultat:
(1) Patologiseringens diskurs utspelar sig på Charlies kropp och socialiseringsbakgrund.
Med hjälp av en freudiansk modell skriver den in Charlie i en diskurs av medfödd
genusavvikelse och socialt förvärvad personlighetsstörning. Samtidigt fråntar denna
modell individen ansvaret för sin konstitution genom att flytta det till gener och
omgivningen.
(2) Mot denna patologiserande syn argumenteras med hjälp av en kristen övertygelse om
Guds skapelses fullkomlighet att känslor är spontana, oförfalskade och därför positiva
uttryck för en ”sann väsensnatur”. Denna essentialistiska argumentation försvarar en
homosexuell särart genom att flytta ansvaret till en högre makt. Även här är den
homosexuella individen utan skuld.
Den homosexuella kvinnan framställs även som en utväg ur en traditionell och
inskränkt könskoreografi, dock till priset av en avvikaridentitet. En hierarkisk skillnad
mellan ”normala” och ”avvikande” kvinnor upprätthålls sålunda.
Problematiskt med denna diskurs är att den håller sig nära det stigmatiserade
fenomenet homosexualitet, vars stigma genom fokuseringen snarare förstärks av
argumentationen till dess försvar.
Intressant i sammanhanget är också hanteringen av ”skuldfrågan”. Det är inte
individens ”fel” att hon är homosexuell (och heller inget medvetet val, vilket
förmodligen var otänkbart), utan en konsekvens av olika faktorer utanför individens
kontroll: arv, miljö eller öde.
(3) Som mer radikalt uppfattar jag ogiltigförklarandet av patologiseringens diskurs genom
att skriva in den androgyna kvinnotypen som det moderna tidevarvets idealtyp.
Sjukförklaringen avfärdas och ogiltigförklaras genom att låta Charlies personlighetstyp
utgöra det förkroppsligade modernitetsidealet, en typ som pekar mot framtiden och
vänder sig emot föråldrade värderingar.
28