Sjukt, naturligt eller modernt – tre sätt att se på kvinnlig homosexualitet

denna strategi frågan om huruvida heterosexualitet inte åtminstone delvis betingas av
ekonomiska och samhälleliga omständigheter.
8.4 Inre motsägelser
Trots att lesbiska känslor tolkas som principiellt positiva och goda i både det som jag kallar
motståndets och subversionens diskurs är de inte helt utan inre motsägelser. Det förekommer
två episoder i berättelsen som försvagar dessa diskurser och antyder ett tillfögafallande för en
patologiserande diskurs, vilket belyser de hegemoniska diskursernas kraftfullhet och
svårigheten att tänka utöver dem.
Den ena episoden handlar om Saras tolvåriga dotter Nunna, som utvecklar en intensiv
vänskap med Charlie. Sara iakttar dem med blandade känslor:
”Vad utövade Charlie för dragningskraft på den halvvuxna flickan [Nunna]? Flickor brukade ju alltid ha
sina svärmerier i de där åren – ingenting kunde vara naturligare än att Nunna skulle på flickvis avguda en
typ som Charlie. Men ändå, Sara drog sig nu till minnes, att hon med en besynnerlig känsla av oro och
ångest tagit Nunna bort från Charlie.” (s 80f)
Hennes oro – att Nunna själv skulle bli homosexuell av att ha kontakt med Charlie – får
Sara att förbjuda Charlie umgänget med Nunna:
”Jag tror hon mår bäst av att – leka med jämnåriga.” (s 121)
Trots en grundläggande sympatisk skildring av Charlie och ambitionen att förhålla sig
positiv till hennes förälskelse i Sara avslöjar texten här homofobiska känslor, en djupt rotad
rädsla inför det av vetenskapen utdefinierade och utdömda.
En annan episod handlar om fröken Thilt, Saras barns matematiklärarinna, som Sara och
Charlie träffar på under en promenad. Charlie verkar känna igen fröken Thilts typ,
förmodligen från beskrivningar av homosexuella kvinnor i Weiningers bok, och hon ser sin
egen framtid i henne, något som fyller henne med fasa.
”[Fröken Thilt] var ganska liten till växten, magerlagd och med slätkammat hår och platt byst. Hon stod
tungt i lågklackade skor och mötte Sara med en stadig blick ur ett par kloka, grå ögon. Helt annorlunda
vilade Saras fötter i de klacklösa skorna mot marken.
Charlie uppfattade, hur groteskt olika de voro, hur besynnerligt omaka, väsensskilda, som hade de skapats
av två olika materier, sinsemellan oförenliga. Det stod plötsligt klart för henne, att detta däremot inte var
fallet med henne själv och denna fröken Thilt. Det berörde henne obehagligt att finna en likhet mellan sig
själv och en människa, som uppenbarligen alltid måste förbli Sara främmande, dessutom stöttes hennes
ungdom tillbaka av den andras grå medelålder, av det barskt snöpta könslivet, som knappast lämnat några
spår av att någonsin ha existerat. Men framför allt värjde hon sig mot intrycket av likart med ett väsen,
som stod totalt avsnört från Sara, livet…” (s 127f)
Även här lyser en skräck för kvinnor som tydligt avviker från normen igenom. Fröken
Thilt framställs som en fantasmatisk demon (se kapitel 6.1 för en utförlig diskussion) som
Charlie ska akta sig för att likna.
27