Sjukt, naturligt eller modernt – tre sätt att se på kvinnlig homosexualitet
Sjukt, naturligt eller modernt – tre sätt att se på kvinnlig homosexualitet Sjukt, naturligt eller modernt – tre sätt att se på kvinnlig homosexualitet
8.1.3 Charlies barndom Bilden av den medfödda androgyniteten som Charlies kropp och personlighet uppvisar kompletteras med beskrivningen av en rad präglande barndomsupplevelser som förmedlar den förvärvade komponenten i orsakskedjan som leder till Charlies homosexualitet. 8.1.3.1 Felaktig könsinlärning En av orsakerna anges vara en felaktig könsinlärning i barndomen, vilket framkommer i en dialog mellan Charlie och Sara: ”- Jag var ganska lycklig som barn. Jag fick rasa omkring med mina bröder i pojkkläder, jag fick vara i fred med dem och leka deras lekar, och det var nog det viktigaste för mig. - Du var väl ganska vild, kan jag tro? - Å ja, jag sportade och slogs lika bra som bröderna, så de hade inget emot att ha mig med i allmänhet. Men så snart jag började skolan, måste jag gå i flickkläder, och jag minns hur jag avskydde det.” (s 68f) Charlie är dessutom ett manligt förnamn, och hon har blivit kallad ”Charlie-boy” (s 108) sedan femårsåldern. Även i romanens nutid tilltalas hon en gång i maskulin form, ”mon petit” (s 26). Charlies förebild är storebroderns vän Ole Viken: ”Med Ole Viken kände hon sig trygg, inför andra såväl som inom sig själv. Hon tänkte: ’Han är precis sådan som jag skulle vilja vara.’ Det förekom henne naturligt, att hon ville likna honom, att det var så hon höll av honom."”(s 125) 8.1.3.2 Barndomstrauma En annan orsak kan skönjas i ett barndomstrauma och en komplicerad relation till föräldrarna. Chocken hon upplever när hon får se pornografiska bilder framstår som avgörande händelse för Charlies homosexualitet. Chocken har utvecklats till en aversion som ger henne äckelkänslor när hon tänker på ”samliv mellan man och kvinna”, vilket hon berättar för Sara: ”- Det var en pojke, som förtjänade stryk och jag klådde upp honom grundligt, och han kunde sedan aldrig förlåta mig, eftersom jag var flicka och han inte rådde på mig. Han kunde inte hämnas på mig genom att slåss alltså, utan därför hittade han på något annat, något gement. Han gav mig en dag ett papper, och så smet han i väg. Då jag såg efter, vad det var, så var det en otäck, oanständig teckning av en naken kvinna. Och en tid därefter fick jag ett brev, och i det brevet låg det bara ett kort. Kortet föreställde en kvinna liggande på en soffa, iklädd bara strumpor, och över henne böjde sig en naken karl. Jag blev alldeles utom mig, jag rev sönder kortet i små bitar, och jag kunde ha stortjutit av raseri och äckel. Nog fick han hämnd, så det räcker för det smörj jag gav honom, för sen dess kan jag aldrig tänka på äktenskap eller samliv mellan man och kvinna utan att känna det gräsligaste äckel.” (s 69f) När Sara svarar att det naturligtvis kommer att gå över svarar Charlie bara: ”No Baby, it doesn’t.” (s 71), vilket avslöjar ödestro, men också freudianskt trots. 20
8.1.3.3 Relationen till föräldrarna Mycket ingående skildras Charlies förhållande till sina föräldrar. I en dialog med Sara berättar hon att hon kände sig oälskad och övergiven av modern – som nu är död – till förmån för fadern, och när Sara frågar henne om hon älskade sin mor, svarar hon: ”- Nej – och hon älskade inte heller mig. Jag minns aldrig, att hon kysste mig… Men hon kunde ha gjort vad som helst för min far, vad som helst.” (s 72) Charlie har dessutom känt sig utnyttjad som moderns resesällskap på olika sanatorier, där Charlie ofta varit ”den enda friska, unga människan” (s 71). Men som ännu plågsammare skildras Charlies relation till fadern, deras förhållande beskrivs som en ”hopplös, ändlös brottning” (s 77). Fadern beskrivs som mycket osympatisk, närmast frånstötande: en pedantisk (s 36), narcissistisk (s 47) egoist (s 65) utan respekt för Charlies integritet, vilket får hans relation till Charlie att framstå som närmast incestuös. Han envisas med att dela en dubblett med sin dotter mot dennas vilja (s 41), och försöker avtvinga Charlie en dotterskärlek hon inte känner (s 44). Han går in för sin roll som ”förbittrad fader” (s 47). Följande citat är särskilt belysande för deras relation: ”Han gjorde sig beroende av henne i tusen småting, vilket pressade henne till en ständig samvaro med honom och tvingade henne till en så nära personlig kontakt, att hon erfor ett fysiskt äckel…. Han hade ansvar för henne, han uppfostrade henne, det var hans syn på saken, men att den var en täckmantel för hans egoism i mycket hög grad, anade han inte.” (s 65f) 8.1.4 Otto Weininger Även om Charlies personlighet verkar tydligt formad efter en freudiansk mall, är den ende sexualteoretikern som nämns vid namn den österrikiske filosofen Otto Weininger, som 1903 publicerade Geschlecht und Charakter. Han var ökänd i sin samtid för sitt kvinno- och judeförakt, däremot såg han homosexualitet som en naturlig variant, inte som någon degeneration eller något fruktansvärt öde, vilket berättelsen verkar ge vid handen. Weininger fungerar möjligtvis som ställföreträdare för olika patologiserande teorier om homosexualitet och genusavvikelse. Hans bok fungerar som kunskapens frukt som fördriver Charlie ur ovetskapens paradis och hon tvingas in i en negativ självidentifikation: ”Hon hade slagit upp [Weiningers bok] på måfå och börjat läsa. En del hade hon förstått, annat var henne obegripligt. Men hon hade känt, att detta angick henne, att det på ett obevekligt, fruktansvärt sätt angick henne. Emellanåt hade hon låtit boken sjunka för att med sammandragna ögonbryn stava och lägga ihop det hon läst med sina tidiga minnen och upplevelser som vuxen. Det hade passat in förunderligt väl. […] Med sammansnörd strupe och värkande tinningar hade hon suttit där i timmar och läst om sitt liv, det som varit och det som väntade henne.” (s 92) 21
- Page 1 and 2: Litteraturvetenskap med genusinrikt
- Page 3 and 4: Innehållsförteckning 1 INLEDNING
- Page 5 and 6: 2.3 Tre diskurser Jag upplever roma
- Page 7 and 8: För min undersökning medför Fouc
- Page 9 and 10: skandalomsusade roman Ensamhetens b
- Page 11 and 12: av obehag” döljer sina bröst, l
- Page 13 and 14: gjorde med andra ord ingen åtskill
- Page 15 and 16: 8 Undersökning 8.1 Patologiseringe
- Page 17 and 18: väg och kyssa hennes hand till avs
- Page 19: När hon förälskar sig i Sara, sk
- Page 23 and 24: Charlies förälskelse i Sara ska i
- Page 25 and 26: 8.3 Subversionens diskurs Med en su
- Page 27 and 28: denna strategi frågan om huruvida
- Page 29 and 30: Mycket radikalt avslöjas också he
- Page 31: 11 Källförteckning Brantenberg, G
8.1.3.3 Relationen till föräldrarna<br />
Mycket ingående skildras Charlies förhållande till sina föräldrar. I en dialog med Sara<br />
berättar hon <strong>att</strong> hon kände sig oälskad och övergiven av modern <strong>–</strong> som nu är död <strong>–</strong> till förmån<br />
för fadern, och när Sara frågar henne om hon älskade sin mor, svarar hon:<br />
”- Nej <strong>–</strong> och hon älskade inte h<strong>eller</strong> mig. Jag minns aldrig, <strong>att</strong> hon kysste mig… Men hon kunde ha gjort<br />
vad som helst för min far, vad som helst.” (s 72)<br />
Charlie har dessutom känt sig utnyttjad som moderns re<strong>se</strong>sällskap <strong>på</strong> olika sanatorier, där<br />
Charlie ofta varit ”den enda friska, unga människan” (s 71).<br />
Men som ännu plågsammare skildras Charlies relation till fadern, deras förhållande<br />
beskrivs som en ”hopplös, ändlös brottning” (s 77). Fadern beskrivs som mycket osympatisk,<br />
närmast frånstötande: en pedantisk (s 36), narcissistisk (s 47) egoist (s 65) utan respekt för<br />
Charlies integritet, vilket får hans relation till Charlie <strong>att</strong> framstå som närmast incestuös.<br />
Han envisas med <strong>att</strong> dela en dubblett med sin dotter mot dennas vilja (s 41), och försöker<br />
avtvinga Charlie en dotterskärlek hon inte känner (s 44). Han går in för sin roll som<br />
”förbittrad fader” (s 47). Följande citat är särskilt belysande för deras relation:<br />
”Han gjorde sig beroende av henne i tu<strong>se</strong>n småting, vilket pressade henne till en ständig samvaro med<br />
honom och tvingade henne till en så nära personlig kontakt, <strong>att</strong> hon erfor ett fysiskt äckel…. Han hade<br />
ansvar för henne, han uppfostrade henne, det var hans syn <strong>på</strong> saken, men <strong>att</strong> den var en täckmantel för<br />
hans egoism i mycket hög grad, anade han inte.” (s 65f)<br />
8.1.4 Otto Weininger<br />
Även om Charlies personlighet verkar tydligt formad efter en freudiansk mall, är den ende<br />
<strong>se</strong>xualteoretikern som nämns vid namn den österrikiske filosofen Otto Weininger, som 1903<br />
publicerade Geschlecht und Charakter. Han var ökänd i sin samtid för sitt kvinno- och<br />
judeförakt, däremot såg han homo<strong>se</strong>xualitet som en naturlig variant, inte som någon<br />
degeneration <strong>eller</strong> något fruktansvärt öde, vilket berättel<strong>se</strong>n verkar ge vid handen. Weininger<br />
fungerar möjligtvis som ställföreträdare för olika patologi<strong>se</strong>rande teorier om homo<strong>se</strong>xualitet<br />
och genusavvikel<strong>se</strong>.<br />
Hans bok fungerar som kunskapens frukt som fördriver Charlie ur ovetskapens paradis och<br />
hon tvingas in i en negativ självidentifikation:<br />
”Hon hade slagit upp [Weiningers bok] <strong>på</strong> måfå och börjat läsa. En del hade hon förstått, annat var henne<br />
obegripligt. Men hon hade känt, <strong>att</strong> detta angick henne, <strong>att</strong> det <strong>på</strong> ett obevekligt, fruktansvärt <strong>sätt</strong> angick<br />
henne. Emellanåt hade hon låtit boken sjunka för <strong>att</strong> med sammandragna ögonbryn stava och lägga ihop<br />
det hon läst med sina tidiga minnen och upplevel<strong>se</strong>r som vuxen. Det hade passat in förunderligt väl. […]<br />
Med sammansnörd strupe och värkande tinningar hade hon suttit där i timmar och läst om sitt liv, det som<br />
varit och det som väntade henne.” (s 92)<br />
21
Change language