Sjukt, naturligt eller modernt – tre sätt att se på kvinnlig homosexualitet

gjorde med andra ord ingen åtskillnad mellan å ena sidan kvinnors revolt mot en traditionell,
inskränkande könsroll, och sexuell begärriktning och praktik å den andra.
Den ”nya kvinnan” hotade att rubba samhällsordningen, hon utmanade de existerande
könsrelationerna och fördelningen av makt i samhället. Därför skulle hon regleras och
kontrolleras. Genom att sjukförklara hennes natur, onaturligförklara hennes fysiologi och
genom att göra henne till symptom för ett sjukt samhälle, kunde de som hotades av henne
bekräfta nödvändigheten och naturligheten av den borgerliga samhällsordningen. Sålunda
speglade samhällsstrukturerna, värderingarna och beteendena inte natur – utan makt. Marilyn
Farwell tillägger dessutom att kvinnor som klär sig i manskläder ockuperar ett laddat
kulturellt utrymme och utmanar därmed de manliga auktoriteterna 28 , något som också Karin
Lützen uppmärksammar i sin studie om lesbisk kärlek. 29 Hon förklarar att orsaken till att
homosexuella kvinnor definierades som manhaftiga var det patriarkala samhället där manliga
egenskaper värderades högst och blev alltings mått. ”Manhaftiga kvinnor” avvek också
tydligast från den kvinnliga normen och var därför mer iögonfallande än mer konventionellt
kvinnliga homosexuella kvinnor.
Smith-Rosenberg skriver vidare att om en homosexuell kvinna ville uppnå frihet och
kontroll över sitt liv var hon tvungen att anamma mansrollen som samtidigt gav henne rätt till
sexuellt begär och initiativ. Rollen som ”manhaftig kvinna” föredrogs även av heterosexuella
kvinnor som ville undvika äktenskap till förmån för en yrkeskarriär.
”Det tredje könet”, ”könsinversion”, ”en manlig själ fångad i en kvinnokropp”, ”den
manhaftiga lesbiska kvinnan” – alla dessa uttryck beskriver inte (förmodade) sexuella
handlingar utan är rumsliga och hierarkiska bilder som används till att ordna, strukturera och
särskilja. Genom att beskriva den (manhaftiga) lesbiska kvinnan, den ”nya kvinnan”, som
annorlunda än kvinnor i allmänhet, blir hon till den farliga Andra inom kvinnokönet som
demoniseras i avskräckande syfte för att befästa den traditionella könsordningen och de
traditionella könsrollerna i könspolaritetens tjänst.
7 Intertext: Ensamhetens brunn
Jag påstod i kapitel 5 att Charlies författare Margareta Suber verkar ha hämtat inspiration
hos Radclyffe Halls skandalomsusade succéroman Ensamhetens brunn (original The Well of
28 Farwell, s 73.
29 Karin Lützen, Vad hjertet begærer. Kvinders kærlighed til kvinder, (Köpenhamn:Tiderne Skifter, 1986), s 221f.
13