Sjukt, naturligt eller modernt – tre sätt att se på kvinnlig homosexualitet
Sjukt, naturligt eller modernt – tre sätt att se på kvinnlig homosexualitet Sjukt, naturligt eller modernt – tre sätt att se på kvinnlig homosexualitet
Litteraturvetenskap med genusinriktning Södertörns högskola Sjukt, naturligt eller modernt – tre sätt att se på kvinnlig homosexualitet En läsning av Margareta Subers roman Charlie (1932) C-uppsats, vt 2001 Corinna Müller Handledare: Ebba Witt-Brattström, Tiina Rosenberg
- Page 2 and 3: Abstract Författare: Corinna Müll
- Page 4 and 5: 1 Inledning 4 ”The lesbian is the
- Page 6 and 7: (1) Patologiseringens diskurs: Kara
- Page 8 and 9: konturerna av ett lesbiskt kontinuu
- Page 10 and 11: I Nordisk kvinnolitteraturhistoria
- Page 12 and 13: systerskap vilket gav dem en positi
- Page 14 and 15: Loneliness, 1928, på svenska 1932)
- Page 16 and 17: Freud beskriver sin patient som en
- Page 18 and 19: ”Hennes slanka ben vilade i säke
- Page 20 and 21: 8.1.3 Charlies barndom Bilden av de
- Page 22 and 23: 8.1.5 Sammanfattning av Patologiser
- Page 24 and 25: 8.2.2 Kritik av patriarkatet Beskri
- Page 26 and 27: ekonomiskt tvång. Han skildras som
- Page 28 and 29: 9 Sammanfattning och utvärdering a
- Page 30 and 31: Charlie är inte enbart den första
Litteraturvetenskap med genusinriktning<br />
Södertörns högskola<br />
<strong>Sjukt</strong>, <strong>naturligt</strong> <strong>eller</strong> <strong>modernt</strong> <strong>–</strong><br />
<strong>tre</strong> <strong>sätt</strong> <strong>att</strong> <strong>se</strong> <strong>på</strong> <strong>kvinnlig</strong> homo<strong>se</strong>xualitet<br />
En läsning av Margareta Subers roman Charlie (1932)<br />
C-uppsats, vt 2001<br />
Corinna Müller<br />
Handledare: Ebba Witt-Br<strong>att</strong>ström, Tiina Ro<strong>se</strong>nberg
Abstract<br />
Förf<strong>att</strong>are:<br />
Corinna Müller<br />
Titel:<br />
<strong>Sjukt</strong>, <strong>naturligt</strong> <strong>eller</strong> <strong>modernt</strong> <strong>–</strong> <strong>tre</strong> <strong>sätt</strong> <strong>att</strong> <strong>se</strong> <strong>på</strong> <strong>kvinnlig</strong> homo<strong>se</strong>xualitet.<br />
En läsning av Margareta Subers roman Charlie (1932)<br />
Handledare:<br />
Ebba Witt-Br<strong>att</strong>ström<br />
Tiina Ro<strong>se</strong>nberg<br />
Ventilationsdatum:<br />
22 augusti 2001<br />
Sidantal:<br />
30<br />
Abstract<br />
Uppsat<strong>se</strong>n behandlar Margareta Subers roman Charlie (1932), den första svenska romanen<br />
med en lesbisk huvudkaraktär. Med hjälp av Michel Foucaults diskursbegrepp och<br />
queerteorins heteronormativitetskritik undersöks <strong>tre</strong> av textens förklaringsmod<strong>eller</strong>, som (1)<br />
patologi<strong>se</strong>rar resp. (2) naturligförklarar Charlies ut<strong>se</strong>ende och känslor gentemot en annan<br />
kvinna, resp. (3) tolkar Charlie som det androgyna, mot framtiden pekande modernitetsidealet<br />
förkroppsligat.<br />
2
Innehållsförteckning<br />
1 INLEDNING ........................................................................................................................................................4<br />
2 BERÄTTELSENS INNEHÅLL OCH STRUKTUR ......................................................................................4<br />
2.1 PSYKOLOGISK UTVECKLINGSROMAN ...............................................................................................................4<br />
2.2 STRUKTUR .........................................................................................................................................................4<br />
2.3 TRE DISKURSER .................................................................................................................................................5<br />
3 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING.................................................................................................................5<br />
4 TEORI OCH METOD........................................................................................................................................6<br />
4.1 BEGREPPSFÖRKLARING.....................................................................................................................................7<br />
4.1.1 Begreppet ”lesbisk” ...............................................................................................................................7<br />
4.1.2 Begreppet ”homo<strong>se</strong>xuell” ......................................................................................................................8<br />
4.2 FORMALIA .........................................................................................................................................................8<br />
5 TIDIGARE FORSKNING .................................................................................................................................8<br />
6 HISTORISK BAKGRUND ..............................................................................................................................11<br />
6.1 SAMHÄLLELIGA FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR DEN ”NYA KVINNAN” ...................................................................11<br />
6.2 DEN FANTASMATISKA MANHAFTIGA LESBISKA KVINNANS BETYDELSE OCH FUNKTION ..............................12<br />
7 INTERTEXT: ENSAMHETENS BRUNN .....................................................................................................13<br />
8 UNDERSÖKNING ............................................................................................................................................15<br />
8.1 PATOLOGISERINGENS DISKURS.......................................................................................................................15<br />
8.1.1 Sigmund Freud: Om psykogene<strong>se</strong>n i ett fall av <strong>kvinnlig</strong> homo<strong>se</strong>xualitet...........................................15<br />
8.1.2 Charlies ut<strong>se</strong>ende och karaktärsdrag ..................................................................................................17<br />
8.1.3 Charlies barndom .................................................................................................................................20<br />
8.1.3.1 Felaktig könsinlärning ...................................................................................................................................... 20<br />
8.1.3.2 Barndomstrauma............................................................................................................................................... 20<br />
8.1.3.3 Relationen till föräldrarna ................................................................................................................................ 21<br />
8.1.4 Otto Weininger......................................................................................................................................21<br />
8.1.5 Sammanf<strong>att</strong>ning av Patologi<strong>se</strong>ringens diskurs....................................................................................22<br />
8.2 MOTSTÅNDETS DISKURS .................................................................................................................................22<br />
8.2.1 Människans principiella godhet och kärlekens nödvändighet............................................................22<br />
8.2.2 Kritik av patriarkatet............................................................................................................................24<br />
8.2.3 Sammanf<strong>att</strong>ning av Motståndets diskurs .............................................................................................24<br />
8.3 SUBVERSIONENS DISKURS...............................................................................................................................25<br />
8.3.1 Charlie är en modern, ”ny kvinna”.....................................................................................................25<br />
8.3.2 Hetero<strong>se</strong>xualitet är ingen garanti för lycka.........................................................................................25<br />
8.3.3 Sammanf<strong>att</strong>ning av Subversionens diskurs..........................................................................................26<br />
8.4 INRE MOTSÄGELSER ........................................................................................................................................27<br />
9 SAMMANFATTNING OCH UTVÄRDERING AV UNDERSÖKNINGEN............................................28<br />
9.1 BERÄTTELSENS KRITISKA POTENTIAL ............................................................................................................29<br />
10 AVSLUTNING...................................................................................................................................................29<br />
11 KÄLLFÖRTECKNING ...................................................................................................................................31<br />
3
1 Inledning<br />
4<br />
”The lesbian is the heroine of modernism.”<br />
Walter Benjamin, Charles Baudelaire 1<br />
Lesbisk litteraturhistorieskrivning har länge in<strong>tre</strong>s<strong>se</strong>rat mig. Och när jag läste om romanen<br />
Charlie i Nordisk kvinnolitteraturhistoria väckte den min nyfikenhet, eftersom den<br />
uppmärksammas som ”den första romanen <strong>på</strong> svenska med <strong>kvinnlig</strong> homo<strong>se</strong>xualitet som<br />
huvudmotiv”. 2 Jag hade inte tidigare hört talas om denna roman och den är<br />
litteraturvetenskapligt mycket litet utforskad. Därför bestämde jag mig för <strong>att</strong> närmare<br />
undersöka den.<br />
2 Berättel<strong>se</strong>ns innehåll och struktur<br />
2.1 Psykologisk utvecklingsroman<br />
Charlie är en sympatisk berättel<strong>se</strong> om en ung överklasskvinna, Charlie, som under en<br />
sommar <strong>på</strong> en nordisk societetsbadort förälskar sig i Sara, en ung änka med två barn.<br />
Känslorna blir först besvarade <strong>på</strong> ett moderligt, beskyddande <strong>sätt</strong>, men när Charlie förklarar<br />
sin kärlek för Sara och kys<strong>se</strong>r henne, blir situationen ohållbar för Sara och hon re<strong>se</strong>r. Charlie,<br />
som hos Otto Weininger fått läsa <strong>att</strong> hennes känslor är onaturliga, blir ensam kvar, men<br />
hennes framtid skildras ändå försiktigt optimistiskt i berättel<strong>se</strong>ns slut.<br />
2.2 Struktur<br />
Romanens struktur <strong>på</strong>minner om skapel<strong>se</strong>berättel<strong>se</strong>n. Charlie lever först i ett ”paradisiskt”<br />
tillstånd där hon obekymrat och frikostigt ö<strong>se</strong>r kärlek och ömhetsbetygel<strong>se</strong>r över sina<br />
<strong>kvinnlig</strong>a vänner, Elisaweta Mercheff, Sara Tungel och dennas dotter Nunna. ”Kunskapens<br />
frukt” når henne i form av en bok av den österrikiske filosofen Otto Weininger, förmodligen<br />
Geschlecht und Charakter (1903), men det framgår inte av romanen. När hon har läst boken<br />
går hon in i en djup depression, övertygad om sin mindervärdighet. Denna bittra insikt tvingas<br />
hon leva med, trots sin övertygel<strong>se</strong> <strong>att</strong> hennes känslor i grund och botten är goda. Hon får<br />
<strong>sätt</strong>a sin lit till framtiden…<br />
1<br />
citerad i Marilyn R. Farwell, Hetero<strong>se</strong>xual Plots & Lesbian Narratives (New York/London: New York University Press,<br />
1996), s 63.<br />
2<br />
Birgitta Svanberg, Den mörka gåtan, i Nordisk kvinnolitteraturhistoria Band III: Vida Världen 1900-1960, Elisabeth Møller<br />
Jen<strong>se</strong>n (huvudred.), Ebba Witt-Br<strong>att</strong>ström (svensk huvudred.), (Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker AB, 1996), s 433.
2.3 Tre diskur<strong>se</strong>r<br />
Jag upplever romanen som till brädden fylld av en önskan <strong>att</strong> bestämma denna gåtfulla<br />
särling Charlie, en kvinna som inte motsvarade dåtidens föreställning om det ”normala”, och<br />
hennes känslor för Sara.<br />
Tre sin<strong>se</strong>mellan mycket olika diskur<strong>se</strong>r erbjuds som försök <strong>att</strong> ge svar <strong>på</strong> hur Charlie ska<br />
definieras:<br />
(1) Patologi<strong>se</strong>ringens diskurs: Här skrivs Charlie in i en diskurs som tolkar hennes<br />
konstitution som patologisk utifrån antagandet <strong>att</strong> hon är homo<strong>se</strong>xuell.<br />
Beskrivningen av Charlies personlighet känns igen från Sigmund Freuds fallstudie om<br />
<strong>kvinnlig</strong> homo<strong>se</strong>xualitet, Om psykogene<strong>se</strong>n i ett fall av <strong>kvinnlig</strong> homo<strong>se</strong>xualitet 3 , första<br />
gången publicerad 1920 i Internationale Zeitschrift für Psychoanaly<strong>se</strong>.<br />
Freud skildrar homo<strong>se</strong>xualitet om inte som sjukdom så dock som ett problem som borde<br />
behandlas. Hans teorier var vis<strong>se</strong>rligen omstridda i samtiden men synen <strong>på</strong> homo<strong>se</strong>xualitet<br />
som ett personligt problem som borde botas speglar ändå samtidens uppf<strong>att</strong>ning om<br />
homo<strong>se</strong>xualitetens moraliska förkastlighet. Dessutom var homo<strong>se</strong>xuella handlingar förbjudna<br />
enligt lag (strafflagens kapitel 18, §10).<br />
(2) Motståndets diskurs: Denna diskurs håller sig i sin argumentering nära<br />
patologi<strong>se</strong>ringens diskurs, men mot<strong>sätt</strong>er sig sjukdomsförklaringen av Charlie och hennes<br />
känslor. Dels försvaras homo<strong>se</strong>xuella utifrån en kristen övertygel<strong>se</strong> om <strong>att</strong> alla varel<strong>se</strong>r (även<br />
homo<strong>se</strong>xuella) ingår i Guds skapel<strong>se</strong> och måste få leva enligt sin innersta ”natur”, dels<br />
används genusavvikel<strong>se</strong>n till <strong>att</strong> visa en utväg ur patriarkatets stela könsrollsfördelning.<br />
(3) Subversionens diskurs: Genom <strong>att</strong> radikalt omtolka de naturliggjorda kategorierna<br />
hetero- och homo<strong>se</strong>xualitet ogiltigförklaras patologi<strong>se</strong>ringens diskurs. Dels framställs Charlie<br />
som en ”kvinna av idag”, en ”ny kvinna”. Därigenom skrivs hon in i modernitetens tidevarv<br />
och avbildas som en modern kvinna som har anammat tidsandans nya androgyna och<br />
frigjorda ideal. Dels underkastas hetero<strong>se</strong>xualitetens normativa institution en kritisk<br />
granskning som avslöjar dess romantiska lyckomyt om sig själv som just en myt.<br />
3 Syfte och frågeställning<br />
Utifrån ovan utförda skiss ska jag ägna undersökningen åt <strong>att</strong> närmare belysa dessa <strong>tre</strong><br />
diskur<strong>se</strong>r för <strong>att</strong> <strong>se</strong> vad de innebär för uppf<strong>att</strong>ningen av Charlie:<br />
3 Sigmund Freud, Om psykogene<strong>se</strong>n i ett fall av <strong>kvinnlig</strong> homo<strong>se</strong>xualitet, i Samlade skrifter av Sigmund Freud V:<br />
Sexualiteten, Crafoord/Sjögren/Warren (red), (Stockholm: Natur och Kultur, 1998), s 238-264.<br />
5
(1) Patologi<strong>se</strong>ringens diskurs: Karaktäri<strong>se</strong>ringen av Charlie enligt en freudiansk modell<br />
som definierar henne som homo<strong>se</strong>xuell<br />
(2) Motståndets diskurs: Försvaret av Charlies konstitution som gudagiven,<br />
genusavvikel<strong>se</strong>n omformuleras till patriarkatskritik<br />
(3) Subversionens diskurs: Charlies androgyna typ som modernitetsidealet förkroppsligat,<br />
kritisk omvärdering av hetero<strong>se</strong>xualitetens normativa institution<br />
4 Teori och metod<br />
Jag har mina teoretiska utgångspunkter i ett diskursanalysbegrepp i Michel Foucaults anda,<br />
och i kritiken av heteronormativiteten utifrån ett queerperspektiv.<br />
För <strong>att</strong> kunna följa de ovan skis<strong>se</strong>rade <strong>tre</strong> förklaringsförslagen genom texten kommer jag<br />
<strong>att</strong> använda mig av ett foucaultianskt diskursbegrepp, som av Julian Henriques m.fl. definieras<br />
så här:<br />
”[Discour<strong>se</strong>] is regulated and systematic. An important proposition is related to this recognition: the rules<br />
are not confined to tho<strong>se</strong> internal to the discour<strong>se</strong>, but include rules of combination with other discour<strong>se</strong>s,<br />
rules that establish differences from other categories of discour<strong>se</strong> (for example scientific as oppo<strong>se</strong>d to<br />
literary, etc.), the rules of production of the possible statements. The rules delimit the sayable. But … they<br />
do not imply a closure. The systematic character of a discour<strong>se</strong> includes its systematic articulation with<br />
other discour<strong>se</strong>s. In practice, discour<strong>se</strong>s delimit what can be said, while providing the spaces <strong>–</strong> the<br />
concepts, metaphors, models, analogies, for making new statements within any specific discour<strong>se</strong>…” 4<br />
En diskurs definieras sålunda som en upp<strong>sätt</strong>ning <strong>på</strong>ståenden med en reglerad och<br />
systematisk organisation. Samtidigt som diskur<strong>se</strong>r avgränsar vad som är möjligt <strong>att</strong> sägas och<br />
tänkas är de inte helt slutna. Det finns sprickor i varje diskurs som gör den dynamisk och<br />
möjliggör nya <strong>på</strong>ståenden.<br />
Diskur<strong>se</strong>r kan därför i första hand sägas utöva produktiv makt snarare än repressiv.<br />
Foucault definierar makt bland annat som ”den mångfald av styrkeförhållanden som är<br />
immanenta i det område där de driver sitt spel och som är grundläggande för ordningen”. 5<br />
Makt finns därför överallt, den skapas i varje ögonblick och i varje relation och kommer<br />
därför också överallt ifrån, vilket medför <strong>att</strong> makttillstånd är lokala och ostadiga. 6<br />
Sålunda beskriver Foucault makt som en kontrollerande och reglerande instans vilken<br />
beskriver och iscen<strong>sätt</strong>er normalitet och avvikel<strong>se</strong>. 7<br />
4<br />
citerad i Gavin Kendall & Gary Wickham, Using Foucault’s Methods, (London/Thousand Oaks/New Delhi: Sage<br />
Publications, 1999), s 41.<br />
5<br />
Michel Foucault, Sexualitetens historia, 1. Viljan <strong>att</strong> veta, (Stockholm: Gidlunds, 1980), s 117.<br />
6 Foucault, s 118.<br />
7 Foucault, s 114.<br />
6
För min undersökning medför Foucaults <strong>på</strong>stående <strong>att</strong> även om olika allmänt accepterade<br />
(vetenskapliga, juridiska, religiösa etc.) diskur<strong>se</strong>r sjukförklarar homo<strong>se</strong>xualitet så finns det<br />
ändå utrymme <strong>att</strong> bedöma detta fenomen <strong>på</strong> radikalt andra <strong>sätt</strong>. Dessa tolkningar görs med<br />
hjälp av förklaringsmod<strong>eller</strong> som ryms inom samtidiga parallella diskur<strong>se</strong>r <strong>eller</strong> inom de<br />
dominerande diskur<strong>se</strong>rna själva i form av sprickor (t.ex. självmotsägel<strong>se</strong>r) som öppnar upp för<br />
individuella tolkningar inom vissa grän<strong>se</strong>r.<br />
Heteronormativitet är myten som hetero<strong>se</strong>xualitet sprider om sig själv i vår kultur,<br />
nämligen <strong>att</strong> vara naturlig, medfödd och transhistorisk <strong>–</strong> normen i samhället. Ett<br />
queerperspektiv uttrycker min kritiska position i förhållande till denna normativitet.<br />
Att kritiskt granska heteronormativiteten innebär för mig i denna undersökning <strong>att</strong> <strong>se</strong><br />
hetero<strong>se</strong>xualitet som en historiskt betingad konstruktion som för <strong>att</strong> upprätthålla myten om sin<br />
naturlighet kräver <strong>att</strong> andra livsformer <strong>eller</strong> identifikationer förnekas <strong>eller</strong> sjukförklaras,<br />
nämligen sådana som skiljer sig från en monogam kvinna-man-gemenskap med släktets<br />
fortbestånd som syfte.<br />
Lesbiskhet är en sådan hotbild som utgränsats av en heteronormativ världsbild. Hur<br />
lesbiskhet <strong>–</strong> <strong>eller</strong> <strong>kvinnlig</strong> homo<strong>se</strong>xualitet, för <strong>att</strong> använda en mer klinisk term <strong>–</strong> tolkas utifrån<br />
en heteronormativ horisont och hur båda omvärderas under berättel<strong>se</strong>ns gång kommer min<br />
undersökning <strong>att</strong> visa.<br />
4.1 Begreppsförklaring<br />
4.1.1 Begreppet ”lesbisk”<br />
Att namnge är <strong>att</strong> synliggöra. Huruvida Charlie ska betecknas som en lesbisk roman <strong>eller</strong><br />
inte kan man tvista om. Jag bestämde mig för <strong>att</strong> göra det utifrån begreppet ”lesbisk<br />
kontinuitet”, som definierats av Adrienne Rich i essän Obligatorisk hetero<strong>se</strong>xualitet och<br />
lesbisk existens:<br />
”Med lesbisk kontinuitet menar jag en rad av kvinnoidentifierade erfarenheter, i varje kvinnas liv och<br />
historien igenom, inte bara <strong>att</strong> en kvinna har haft <strong>eller</strong> medvetet önskat ha genitala <strong>se</strong>xuella upplevel<strong>se</strong>r<br />
med andra kvinnor…” 8<br />
Hon fort<strong>sätt</strong>er:<br />
”Samtidigt som termen ’lesbisk’ fått en begränsad och klinisk klang i patriarkala definitioner, har<br />
kvinnors vänskap och kamratskap skiljts från det erotiska och <strong>på</strong> så <strong>sätt</strong> begränsat själva erotiken. Men<br />
när vi fördjupar och vidgar innehållet i det vi definierar som lesbisk existens, när vi skissar fram<br />
8 Adrienne Rich, Obligatorisk hetero<strong>se</strong>xualitet och lesbisk existens, (Stockholm: Matrixx, 1986), s 33.<br />
7
konturerna av ett lesbiskt kontinuum, börjar vi upptäcka erotiken i kvinnotermer som något som inte är<br />
begränsat till någon enstaka kroppsdel <strong>eller</strong> enbart till själva kroppen.” 9<br />
En kompletterande tankegång hittade jag hos Martha Vicinus, som <strong>se</strong>r fördelen med en<br />
definition som omf<strong>att</strong>ar mer än strikt fysiska <strong>se</strong>xuella uttryck i synliggörandet av en ofta<br />
osynlig och disparat lesbisk historia:<br />
”Our [lesbian] history includes teen-age crushes, romantic friendships, Boston marriages, theatrical crossdressing,<br />
passing women, bulldykes and prostitutes, butches and femmes, and numerous other<br />
identifications which may <strong>–</strong> and may not <strong>–</strong> include genital <strong>se</strong>x. When we can’t even claim a specific<br />
<strong>se</strong>xual expression as a key to our past, we must accept a fragmentary and confusing history.” 10<br />
4.1.2 Begreppet ”homo<strong>se</strong>xuell”<br />
Begreppet ”homo<strong>se</strong>xuell” lan<strong>se</strong>rades runt 1870 som sjukdomsbeteckning av både läkare<br />
och homo<strong>se</strong>xuella själva i olika syften. 11 Läkare beskrev och kategori<strong>se</strong>rade en ny patologisk<br />
personlighetstyp som <strong>på</strong> detta <strong>sätt</strong> avskildes från ett normalitetsbegrepp. Homo<strong>se</strong>xuella själva<br />
hoppades <strong>att</strong> sjukdomsstämpeln skulle befria dem från anklagel<strong>se</strong>r om tvivelaktighet och<br />
bristande moral. En sjukdom krävde behandling, inte straff, var deras argumentation. I<br />
Sverige användes begreppet för första gången år 1904 av läkaren Anton Nyström i boken<br />
Könslivet och dess lagar. 12 Sjukdomsbegreppet kvarstod i Sverige ända till 1979.<br />
I min undersökning använder jag begreppet ”homo<strong>se</strong>xualitet” som den kliniska<br />
sjukdomsbeteckning det var <strong>på</strong> 1930-talet och begreppet ”lesbisk” för <strong>att</strong> mer allmänt<br />
beskriva relationer och känslor mellan kvinnor.<br />
4.2 Formalia<br />
Sidhänvisningar till romanen Charlie lämnas direkt i texten inom parentes, övrig litteratur<br />
redovisas i fotnoter och i källförteckningen.<br />
5 Tidigare forskning<br />
Karin Lindeqvist verkar vara den första som uppmärksammat Charlie i ett mer<br />
vetenskapligt sammanhang i Kvinnovetenskaplig Tidskrift 1985. 13 Hon beskriver innehåll,<br />
bakgrund och recensioner. Flera av recen<strong>se</strong>nterna har jämfört Charlie med Radclyffe Halls<br />
9<br />
Rich, s 35.<br />
10<br />
Martha Vicinus, ”They Wonder to Which Sex I Belong”: The Historical Roots of the Modern Lesbian Identity, i The<br />
Lesbian and Gay Studies Reader, Abelove/Barale/Halperin (red), (New York/London: Routledge, 1993), s 434.<br />
11<br />
jfr ex.vis Foucault, s 58 <strong>eller</strong> Fredrik Silverstolpes artikel där han polemi<strong>se</strong>rar mot Foucault, ”Benkert var inte läkare”<br />
(Lambda Nordica 1:1997).<br />
12<br />
Greger Eman, 1907: Det homo<strong>se</strong>xuella genombrottet, i Sympatiens hemlighetsfulla makt. Stockholms homo<strong>se</strong>xuella 1860-<br />
1960, Göran Söderström (red), (Stockholm: Stockholmia Förlag, 1999), s 149.<br />
13<br />
Karin Lindeqvist, Charlie [krönika], i Kvinnovetenskaplig tidskrift 4/1985, s 50-52.<br />
8
skandalomsusade roman Ensamhetens brunn som publicerats fyra år tidigare och som har en<br />
liknande tematik. Lindeqvist är skeptisk mot denna jämförel<strong>se</strong>. Hon tror inte <strong>att</strong> Suber har läst<br />
Halls bok och menar <strong>att</strong> Charlie är ett alltför positivt porträtt av en lesbisk kvinna för <strong>att</strong><br />
kunna ha en förebild i Halls dystra och bittra skildring.<br />
Jag tror däremot <strong>att</strong> det faktiskt är ganska troligt <strong>att</strong> Suber kände till Ensamhetens brunn<br />
och <strong>att</strong> den <strong>på</strong> något <strong>sätt</strong> <strong>på</strong>verkat henne. Ensamhetens brunn var en mycket inflytel<strong>se</strong>rik<br />
roman och under flera decennier den mest kända litterära skildringen av lesbiska kvinnor<br />
(jämför även kapitel 7 i denna uppsats). Handlingen i Charlie uppvisar dessutom ofta<br />
förbluffande likheter med Ensamhetens brunn.<br />
Gerd Brantenberg skriver i På sporet av den tapte lyst <strong>–</strong> en norsk studie av kärlek mellan<br />
kvinnor som litterärt motiv <strong>–</strong> <strong>att</strong> Ensamhetens brunn har haft en förlösande effekt och <strong>att</strong> det<br />
under flera decennier publicerades romaner som skrivits i Halls efterföljd med lesbiska<br />
kärlekskval som huvudämne. 14 Helt kort nämns här också Charlie. 15<br />
Men Halls och Subers romaner har olika funktioner. Hall var själv lesbisk och handlingen<br />
delvis självbiografisk. Hennes intention var <strong>att</strong> vinna empati och förståel<strong>se</strong> för homo<strong>se</strong>xuella<br />
kvinnors svåra lott hos en hetero<strong>se</strong>xuell allmänhet. Suber däremot skrev utifrån sin bakgrund<br />
som borgerlig, gift kvinna och var mer in<strong>tre</strong>s<strong>se</strong>rad av <strong>att</strong> skildra Charlies psykologiska<br />
utveckling, något som också Lindeqvist uppmärksammar.<br />
1989 skriver Birgitta Stenberg i Lambda Nordica om Margareta Subers förf<strong>att</strong>arskap med<br />
tonvikt <strong>på</strong> romanen Charlie. 16 Stenberg bely<strong>se</strong>r framför allt romanens tids- och<br />
självbiografiska bakgrund, men hyllar också Subers språkliga och litterära begåvning.<br />
Artikeln åtföljs av en kort kommentar av Krister Topelius, Margareta Subers son, som<br />
bekräftar <strong>att</strong> romanen är självbiografisk. Den i romanen inte namngivna badorten är således<br />
Hangö i Finland, och det är förf<strong>att</strong>aren själv som blir föremål för en lesbisk kvinnas<br />
uppvaktning, till och med namnet Charlie är autentiskt.<br />
Det är onekligen in<strong>tre</strong>ssant <strong>att</strong> Stenberg visar <strong>att</strong> Charlie har verklighetsunderlag men det<br />
hade varit ännu mer in<strong>tre</strong>ssant om hon hade lämnat förf<strong>att</strong>aren och istället dröjt vid texten och<br />
belyst Charlies karaktär och det lesbiska motivet.<br />
14 Gerd Brantenberg, På sporet av den tapte lyst. Kjærlighet mellom kvinner i nordisk litteratur/ litteratur tilgjengelig <strong>på</strong><br />
nordiske språk. En motivstudie, i På sporet av den tapte lyst, Brantenberg/Espedal/Lar<strong>se</strong>n/Nil<strong>se</strong>n/Torud (red), (Oslo:<br />
Aschehoug, 1986), s 34.<br />
15 Brantenberg, s 39.<br />
16 Birgitta Stenberg, Charlie, i Lambda Nordica 3/4:1989, s 81-85.<br />
9
I Nordisk kvinnolitteraturhistoria finns en mycket informativ genomgång av kärlek mellan<br />
kvinnor som litterärt motiv mellan 1920- och 1940-talet som Birgitta Svanberg har utfört.<br />
Denna genomgång är mig veterligen den första i sitt slag i ett svenskt litteraturhistoriskt verk.<br />
Svanberg skildrar både Charlies <strong>se</strong>xuella problematik och den psykologiska<br />
förklaringsmodellen romanen erbjuder om homo<strong>se</strong>xualitetens orsak.<br />
Jag skulle dock vilja nyan<strong>se</strong>ra ett av Svanbergs <strong>på</strong>ståenden i artikelns inledning där hon<br />
bl.a. skriver <strong>att</strong> det inte var riskfritt <strong>att</strong> öppet gå ut med lesbiska erfarenheter eftersom<br />
homo<strong>se</strong>xuella handlingar var straffbelagda:<br />
”Det var således inte lätt <strong>att</strong> finna uttrycksformer för ett <strong>kvinnlig</strong>t begär som i århundraden förbjudits och<br />
undertryckts...” 17 (min kursivering)<br />
Det var <strong>naturligt</strong>vis inte lätt för <strong>kvinnlig</strong>a förf<strong>att</strong>are <strong>att</strong> skildra lesbisk kärlek, de riskerade<br />
både <strong>att</strong> själva bli misstänkta för homo<strong>se</strong>xualitet och <strong>att</strong> inte bli publicerade <strong>på</strong> grund av<br />
ämnets känslighet. Att existen<strong>se</strong>n av kvinnans erotiska begär i olika tider har undertryckts,<br />
förnekats och disciplinerats råder det inget tvivel om. Men Svanbergs <strong>på</strong>stående <strong>att</strong> lesbisk<br />
<strong>se</strong>xualitet skulle varit förbjuden i århundraden är en smula överdrivet och behöver nyan<strong>se</strong>ras.<br />
Fram till år 1865, då en ny lag kriminali<strong>se</strong>rade ”otukt som emot naturen är” (strafflagens<br />
kapitel 18, §10) saknade nämligen svensk lag straff för <strong>se</strong>xuella handlingar mellan kvinnor. 18<br />
Av de 1561 personer som <strong>se</strong>dan åtalades enligt 1865 års lag var bara tolv kvinnor, och av<br />
dessa åtalades endast fem för homo<strong>se</strong>xuella handlingar (övriga åtalanden gällde utnyttjande<br />
av underårig respektive incest). 19<br />
Svanberg motsäger sig dessutom själv när hon samtidigt skriver i marginalen <strong>på</strong> sin artikel<br />
<strong>att</strong> en svärmisk och kärleksfull så kallad romantisk kvinnovänskap var en ”an<strong>se</strong>dd<br />
institution” 20 i samhället <strong>på</strong> 1700- och 1800-talet, som dokumenterats i både brev och<br />
dagböcker. Det är förstås omöjligt för oss idag <strong>att</strong> veta om dessa svärmerier tog sig fysiska<br />
uttryck <strong>eller</strong> vilka, men före 1865 var de i juridisk mening inte förbjudna.<br />
I sin artikel Beramade bilder 21 diskuterar Kristina Fjelkestam framställningen av <strong>se</strong>xualitet<br />
i <strong>kvinnlig</strong>a förf<strong>att</strong>ares samtidsromaner från mellankrigstiden. Bland annat lä<strong>se</strong>r hon de mycket<br />
snarlika avsnitten i romanerna Charlie och Ensamhetens brunn, där respektive huvudperson<br />
betraktar sin nakna kropp i spegeln. Charlies reaktion <strong>på</strong> sin spegelbild, där hon med ett ”sting<br />
17<br />
Svanberg, s 430.<br />
18<br />
Fredrik Silverstolpe, Kvinnor i mansdräkt, i Sympatiens hemlighetsfulla makt. Stockholms homo<strong>se</strong>xuella 1860-1960, Göran<br />
Söderström (red), (Stockholm: Stockholmia Förlag, 1999), s 28.<br />
19<br />
Jens Rydström, Sinners and Citizens.Bestiality and Homo<strong>se</strong>xuality in Sweden, diss. (Stockholm, 2001), s 332-343.<br />
20<br />
Svanberg, s 430.<br />
21<br />
Kristina Fjelkestam, Beramade bilder. Sexualiteternas mimesis i mellankrigstidens <strong>kvinnlig</strong>a samtidsromaner, i Tidskrift<br />
för Litteraturvetenskap 3-4:1999, s 94-108.<br />
10
av obehag” döljer sina bröst, lä<strong>se</strong>r Fjelkestam som referentens transcendens av begränsande<br />
tecken, som ett svar <strong>på</strong> ”spegelbildens paradox och <strong>kvinnlig</strong>hetens spektakel” 22 . Romanens<br />
text ifråga<strong>sätt</strong>er sålunda etablerad manlig estetik, den förvrängs och dekonstrueras. Romanens<br />
text genererar mening, även om förf<strong>att</strong>aren ibland resignerar, menar Fjelkestam.<br />
6 Historisk bakgrund<br />
6.1 Samhälleliga förut<strong>sätt</strong>ningar för den ”nya kvinnan”<br />
Det var flera olika händel<strong>se</strong>r, som under 1900-talets första decennier förändrade kvinnors<br />
ställning i det svenska samhället. De medverkade till <strong>att</strong> en ny kvinnotyp kunde äntra scenen:<br />
den myndiga, urbana medelklasskvinnan, yrkesverksam, bildad och självförsörjande, utrustad<br />
med medborgerliga rättigheter såsom rösträtt och äganderätt. Greger Eman beskriver de<br />
historiska och samhälleliga förut<strong>sätt</strong>ningarna: 23<br />
Liberala och humanistiska ideologier i den franska revolutionens s<strong>på</strong>r avlöste<br />
viktorianismen, och det trånga viktorianska kvinnoidealet, som dikterade <strong>se</strong>xuell begärlöshet<br />
för 1800-talets ”ärbara” borgarkvinna, höll <strong>på</strong> <strong>att</strong> luckras upp. Dessutom medförde<br />
urbani<strong>se</strong>ring och industriali<strong>se</strong>ring nya klassförhållanden.<br />
En framväxande kvinnorörel<strong>se</strong> ställde krav <strong>på</strong> det patriarkala samhället: I första hand var<br />
det ekonomiska krav, nämligen rätt till arbete och utbildning för det stora kvinnoöverskottet<br />
ur medelklas<strong>se</strong>n, som var i behov av försörjning. I andra hand kämpade man mot prostitution<br />
och i <strong>tre</strong>dje hand kom krav som rösträtt och kvinnans rätt <strong>att</strong> själv förvalta sin egendom. 24<br />
En kvinnoorganisation som exempelvis Fredrika-Bremer-förbundet skapade en viktig<br />
förut<strong>sätt</strong>ning för kvinnor <strong>att</strong> träffas och odla gemenskap och systerskap i kampen för kvinnans<br />
rättigheter. De förändrade yt<strong>tre</strong> sociala och ideologiska ramarna fick till följd <strong>att</strong> många<br />
kvinnor som inte ville ge upp sitt oberoende valde andra kvinnor <strong>att</strong> dela livet med. Eman<br />
kallar detta fenomen ”väninneäktenskap” <strong>eller</strong> ”feministisk vänskapskärlek”, för även om det<br />
ofta var av praktiska skäl som två kvinnor flyttade ihop så kan man rimligtvis anta <strong>att</strong><br />
odlandet av mer erotiska relationer underlättades.<br />
Medan mansälskande män främst sökte definiera sig och sin plats i samhället med hjälp av<br />
medicinska rön, definierade de kvinnoälskande kvinnorna sig främst via kvinnorörel<strong>se</strong>ns<br />
22 Fjelkestam, s 106.<br />
23 Greger Eman, Nya himlar över en ny jord <strong>–</strong> om Klara Johanson, Lydia Wahlström och den feministiska vänskapskärleken,<br />
(Lund:Ellerströms; Stockholm:Kommittén för Stockholmsforskning, 1993), s 15-25.<br />
24 Detta skriver även Karin Johannisson i Den mörka kontinenten (Stockholm: Norstedts, 1994) (s 22). En mycket in<strong>tre</strong>ssant<br />
bok som tyvärr fullkomligt negligerar lesbiska kvinnors existens.<br />
11
systerskap vilket gav dem en positiv självuppf<strong>att</strong>ning vä<strong>se</strong>nsskild från den av<br />
<strong>se</strong>xualvetenskapen definierade avvikaridentiteten.<br />
När kvinnorörel<strong>se</strong>ns huvudkrav uppfylldes, den allmänna rösträtten infördes och kvinnans<br />
ekonomiska beroende av mannen uppluckrades med den stora förf<strong>att</strong>ningsreformen 1918-21<br />
stagnerade kvinnokampen, rösträttsrörel<strong>se</strong>rna upplöstes och de kvinnoälskande kvinnorna<br />
förlorade sin nödvändiga sociala bas som gav dem sin självuppf<strong>att</strong>nings referensramar.<br />
På 1920-talet nåddes Sverige av kontinentens kulturdeb<strong>att</strong> med dess mångfald av stilar och<br />
strömningar i konst, litteratur, musik och livsstil, som numera går under paraplybegreppet<br />
”modernismen”. Sexuell frigörel<strong>se</strong> blev modernismens spjutspets och androgynitet var<br />
<strong>tre</strong>nden inom kläd- och hårmodet.<br />
Sexologer och psykologer började in<strong>tre</strong>s<strong>se</strong>ra sig för kvinnors <strong>se</strong>xuella beteenden, och den<br />
kvinnoälskande kvinnan definierades enligt samma kategorier som mansälskande män.<br />
Eman förklarar <strong>att</strong> det innebar både för- och nackdelar för de kvinnoälskande kvinnorna <strong>att</strong><br />
anamma en <strong>se</strong>xuell avvikaridentitet. Till fördelarna hör det nya bejakandet av de <strong>se</strong>xuella<br />
inslagen i de homoerotiska känslorna, möjligheten <strong>att</strong> känna igen varandra och <strong>på</strong> sikt även<br />
formuleringen av politiska krav. En nackdel var ”avvikarstämpeln, som skrämde många och<br />
bröt upp den tidigare kvinnogemenskapen i det <strong>att</strong> det fjärmade ’de normala’ kvinnorna från<br />
’de homo<strong>se</strong>xuella’.” 25<br />
6.2 Den fantasmatiska manhaftiga lesbiska kvinnans betydel<strong>se</strong> och funktion<br />
Man kan säga <strong>att</strong> den lesbiska kvinnan var en fantasmatisk demon 26 som användes bland<br />
annat av den manligt dominerade <strong>se</strong>xualvetenskapen för <strong>att</strong> skrämma kvinnor från alla försök<br />
till frigörel<strong>se</strong> och för <strong>att</strong> därmed upprätthålla en borgerlig patriarkal samhällsordning, där<br />
kvinnor var hänvisade till en begränsad privat sfär utan möjlighet till inflytande i samhälleliga<br />
och politiska angelägenheter.<br />
Carroll Smith-Ro<strong>se</strong>nberg gör flera viktiga iakttagel<strong>se</strong>r i sin artikel Discour<strong>se</strong>s of Sexuality<br />
and Subjectivity: The New Woman, 1870-1936. 27 Hon skriver <strong>att</strong> den ”nya kvinnan” av<br />
<strong>se</strong>xologerna beskrevs som en social och <strong>se</strong>xuell hermafrodit, ett <strong>tre</strong>dje kön som existerade<br />
mitt emellan könen och därmed utanför den biologiska och sociala ordningen. Sexologerna<br />
25 Eman (1993) , s 24.<br />
26 definierad som ett imaginärt instrument för social kontroll.<br />
27 Carroll Smith-Ro<strong>se</strong>nberg, Discour<strong>se</strong>s of Sexuality and Subjectivity: The New Woman, 1870-1936, i Hidden From History.<br />
Reclaiming the Gay and Lesbian Past, Duberman/Vicinus/Chauncey Jr. (red), (New York/Ontario: NAL Books, 1989),<br />
s 264-280.<br />
12
gjorde med andra ord ingen åtskillnad mellan å ena sidan kvinnors revolt mot en traditionell,<br />
inskränkande könsroll, och <strong>se</strong>xuell begärriktning och praktik å den andra.<br />
Den ”nya kvinnan” hotade <strong>att</strong> rubba samhällsordningen, hon utmanade de existerande<br />
könsrelationerna och fördelningen av makt i samhället. Därför skulle hon regleras och<br />
kontrolleras. Genom <strong>att</strong> sjukförklara hennes natur, onaturligförklara hennes fysiologi och<br />
genom <strong>att</strong> göra henne till symptom för ett sjukt samhälle, kunde de som hotades av henne<br />
bekräfta nödvändigheten och naturligheten av den borgerliga samhällsordningen. Sålunda<br />
speglade samhällsstrukturerna, värderingarna och beteendena inte natur <strong>–</strong> utan makt. Marilyn<br />
Farwell tillägger dessutom <strong>att</strong> kvinnor som klär sig i manskläder ockuperar ett laddat<br />
kulturellt utrymme och utmanar därmed de manliga auktoriteterna 28 , något som också Karin<br />
Lützen uppmärksammar i sin studie om lesbisk kärlek. 29 Hon förklarar <strong>att</strong> orsaken till <strong>att</strong><br />
homo<strong>se</strong>xuella kvinnor definierades som manhaftiga var det patriarkala samhället där manliga<br />
egenskaper värderades högst och blev alltings mått. ”Manhaftiga kvinnor” avvek också<br />
tydligast från den <strong>kvinnlig</strong>a normen och var därför mer iögonfallande än mer konventionellt<br />
<strong>kvinnlig</strong>a homo<strong>se</strong>xuella kvinnor.<br />
Smith-Ro<strong>se</strong>nberg skriver vidare <strong>att</strong> om en homo<strong>se</strong>xuell kvinna ville uppnå frihet och<br />
kontroll över sitt liv var hon tvungen <strong>att</strong> anamma mansrollen som samtidigt gav henne rätt till<br />
<strong>se</strong>xuellt begär och initiativ. Rollen som ”manhaftig kvinna” föredrogs även av hetero<strong>se</strong>xuella<br />
kvinnor som ville undvika äktenskap till förmån för en yrkeskarriär.<br />
”Det <strong>tre</strong>dje könet”, ”könsinversion”, ”en manlig själ fångad i en kvinnokropp”, ”den<br />
manhaftiga lesbiska kvinnan” <strong>–</strong> alla dessa uttryck beskriver inte (förmodade) <strong>se</strong>xuella<br />
handlingar utan är rumsliga och hierarkiska bilder som används till <strong>att</strong> ordna, strukturera och<br />
särskilja. Genom <strong>att</strong> beskriva den (manhaftiga) lesbiska kvinnan, den ”nya kvinnan”, som<br />
annorlunda än kvinnor i allmänhet, blir hon till den farliga Andra inom kvinnokönet som<br />
demoni<strong>se</strong>ras i avskräckande syfte för <strong>att</strong> befästa den traditionella könsordningen och de<br />
traditionella könsrollerna i könspolaritetens tjänst.<br />
7 Intertext: Ensamhetens brunn<br />
Jag <strong>på</strong>stod i kapitel 5 <strong>att</strong> Charlies förf<strong>att</strong>are Margareta Suber verkar ha hämtat inspiration<br />
hos Radclyffe Halls skandalomsusade succéroman Ensamhetens brunn (original The Well of<br />
28 Farwell, s 73.<br />
29 Karin Lützen, Vad hjertet begærer. Kvinders kærlighed til kvinder, (Köpenhamn:Tiderne Skifter, 1986), s 221f.<br />
13
Loneliness, 1928, <strong>på</strong> svenska 1932), som publicerades några år före Charlie. För <strong>att</strong> styrka<br />
mitt <strong>på</strong>stående ska jag kort gå in <strong>på</strong> likheter och skillnader dessa romaner emellan.<br />
Ensamhetens brunn skildrar en lesbisk, ”manhaftig” kvinnas liv och lidanden och använder<br />
sig uttryckligen av inflytel<strong>se</strong>rika <strong>se</strong>xualteoretiker som Richard von Krafft-Ebing och<br />
Havelock Ellis. Boken förbjöds i England omedelbart vid sin publicering eftersom den sades<br />
försvara och förespråka lesbisk <strong>se</strong>xualitet. Men via andra länder nådde den ändå en stor publik<br />
och var länge den mest inflytel<strong>se</strong>rika, och i vissa länder enda, skildringen av en lesbisk<br />
kvinna.<br />
Inom litteraturforskningen är romanen mycket omstridd och kriti<strong>se</strong>rad 30 , bland annat för<br />
sitt syfte <strong>att</strong> framkalla medlidande hos den hetero<strong>se</strong>xuella majoriteten, varför romanen<br />
skildrar lesbiskas livsvillkor som eländiga, närmast liknande ett inferno. Vidare kriti<strong>se</strong>ras <strong>att</strong><br />
förf<strong>att</strong>aren med sin roman inte utmanar samhället, <strong>att</strong> romanen inte utgör något politiskt hot<br />
utan tvärtom befäster fördomar mot lesbiska kvinnor, och <strong>att</strong> kvinnor enligt romanen endast<br />
har två val, <strong>att</strong> underordna sig samhällets krav <strong>på</strong> hetero<strong>se</strong>xualitet <strong>eller</strong> <strong>att</strong> gälla som perversa.<br />
Som romanens förtjänst uppmärksammas dock <strong>att</strong> den är den första romanen där en lesbisk<br />
kvinna varken dör, blir galen, <strong>eller</strong> gifter sig med en man. 31<br />
Charlie är i jämförel<strong>se</strong> en mer nyan<strong>se</strong>rad, mindre drastisk, men även mer motsägel<strong>se</strong>full<br />
roman. Medan Radclyffe Hall står helt vid sin huvudpersons Stephen Gordons sida, har<br />
Margareta Suber en mer ambivalent inställning till Charlie. Men där Hall medvetet<br />
patologi<strong>se</strong>rar sin huvudperson, går Suber till <strong>att</strong>ack mot sjukförklaringen, vilket jag kommer<br />
<strong>att</strong> visa i min undersökning nedan.<br />
Till det yt<strong>tre</strong> är Stephen Gordon och Charlie Ramm ganska lika. Båda har pojknamn och<br />
har fått växa upp som pojkar. Båda har ett androgynt yt<strong>tre</strong> och en kluven inställning till sin<br />
kropp. I båda romanerna förekommer en ”syndafallsscen” när huvudpersonerna lä<strong>se</strong>r om sin<br />
avvikel<strong>se</strong> i <strong>se</strong>xualteoretiska böcker, i Stephen Gordons fall är det Richard von Krafft-Ebing, i<br />
Charlies fall Otto Weininger. Båda två förlorar de kvinnor de älskar eftersom samhället inte<br />
respekterar deras kärlek. Men sluten är olika: Medan Stephen Gordon är förtvivlad och ensam<br />
när den älskade överger henne, bär Charlie sin kärlek inom sig som något gott som ingen kan<br />
förstöra.<br />
30 <strong>se</strong> ex.vis Bonnie Zimmerman: The Safe Sea of Women (Boston: Beacon Press, 1990), Jane Rule: Lesbian Images<br />
(Trumansburg NY: Crossing Press, 1975) <strong>eller</strong> Jeannette H. Foster: Sex Variant Women in Literature (Tallahas<strong>se</strong>e, FL:<br />
Naiad Press Inc., 1985).<br />
31 <strong>se</strong> ex.vis Brantenberg.<br />
14
8 Undersökning<br />
8.1 Patologi<strong>se</strong>ringens diskurs<br />
Birgitta Svanberg <strong>på</strong>pekar i sin artikel Den mörka gåtan i Nordisk kvinnolitteraturhistoria<br />
<strong>att</strong> orsaken till Charlies homo<strong>se</strong>xualitet ”förankras litet lättvindigt freudianskt” 32 i barndomen.<br />
I själva verket <strong>på</strong>minner Charlies personlighet starkt om en av Freuds fallbeskrivningar i<br />
uppsat<strong>se</strong>n Om psykogene<strong>se</strong>n i ett fall av <strong>kvinnlig</strong> homo<strong>se</strong>xualitet. Förf<strong>att</strong>aren Margareta Suber<br />
behöver inte ha läst Freuds uppsats, hans <strong>se</strong>xualteoretiska förklaringsmod<strong>eller</strong> för<br />
homo<strong>se</strong>xualitetens uppkomst med tonvikt <strong>på</strong> både arv och förvärv var populära och<br />
accepterade <strong>–</strong> om än omstridda <strong>–</strong> i samtiden. Läsaren får hålla i minnet <strong>att</strong> romanen inte är en<br />
klinisk fallbeskrivning och <strong>att</strong> Freuds teorier sålunda inte återfinns ”rena”. Likheterna är dock<br />
<strong>på</strong>fallande.<br />
8.1.1 Sigmund Freud: Om psykogene<strong>se</strong>n i ett fall av <strong>kvinnlig</strong> homo<strong>se</strong>xualitet<br />
Sigmund Freud betonar i sin fallstudie oskiljaktigheten av arv och miljö i analy<strong>se</strong>n av<br />
homo<strong>se</strong>xualitetens uppkomst. Han an<strong>se</strong>r <strong>att</strong> det inte är möjligt <strong>att</strong> ”bota” homo<strong>se</strong>xualitet utan<br />
endast <strong>att</strong> återställa ”den fulla bi<strong>se</strong>xuella funktionen” 33 och därmed ”frigöra den dittills<br />
spärrade vägen till det andra könet” 34 . Dessutom gör han rent hus med en del populära<br />
föreställningar om homo<strong>se</strong>xualitetens uppkomst och uttryck:<br />
”[A]lla normala personer [uppvisar] vid sidan av sin manifesta hetero<strong>se</strong>xualitet… ett mycket betydande<br />
inslag av latent <strong>eller</strong> omedveten homo<strong>se</strong>xualitet. Tar man denna upptäckt med i beräkningen är det slut<br />
med antagandet <strong>att</strong> naturen, när den var <strong>på</strong> ett speciellt humör, skulle ha skapat ett ’<strong>tre</strong>dje kön’”. 35<br />
Han förnekar också ett absolut samband mellan fysiska könskaraktärer, psykiska<br />
könskaraktärer (”manlig/<strong>kvinnlig</strong> inställning”) och objektvalets art och <strong>på</strong>pekar <strong>att</strong> ”hos båda<br />
könen är graden av fysisk hermafroditism i hög grad oberoende av den psykiska”. 36<br />
Slutligen konstaterar han <strong>att</strong> ”[p]sykoanaly<strong>se</strong>n är inte kallad <strong>att</strong> lösa homo<strong>se</strong>xualitetens<br />
problem. Den måste nöja sig med <strong>att</strong> avslöja de psykiska mekanismer som har lett till<br />
avgörandet vid objektvalet…”. 37 Trots sin insikt <strong>att</strong> människan till sin natur är bi<strong>se</strong>xuell och<br />
<strong>att</strong> psykoanaly<strong>se</strong>n inte kan tillhandahålla något botemedel, an<strong>se</strong>r han den homo<strong>se</strong>xuella<br />
individen vara problemet, inte samhällets inställning till henne.<br />
32 Svanberg, s 433.<br />
33 Freud, s 244.<br />
34 Freud, s 244.<br />
35 Freud, s 263.<br />
36 Freud, s 247.<br />
37 Freud, s 263.<br />
15
Freud beskriver sin patient som en ”artonårig, vacker och förståndig flicka av socialt<br />
högtstående familj [som] har väckt föräldrarnas missnöje och oro <strong>på</strong> grund av de<br />
ömhetsbetygel<strong>se</strong>r med vilka hon förföljer en cirka tio år äldre dam ’ur societeten’”. 38 Under<br />
den psykoanalytiska terapin kommer han fram till följande slutsat<strong>se</strong>r om flickan:<br />
Hennes ut<strong>se</strong>ende uppvisar snarare ”skarpa drag än flickaktigt mjuka” 39 , och ”hennes<br />
intellektuella egenskaper” 40 skulle man kunna förbinda med ”mannens vä<strong>se</strong>n” 41 , men Freud<br />
betraktar dem ändå som konventionella och inte som ”vetenskapligt berättigade”. 42 Däremot<br />
<strong>på</strong>pekar han <strong>att</strong> hon i sitt ”beteende gentemot kärleksobjektet helt och hållet hade anammat<br />
den manliga typen […]. Hon hade alltså inte bara valt ett <strong>kvinnlig</strong>t objekt utan också antagit<br />
en manlig inställning till det”. 43<br />
Freud an<strong>se</strong>r <strong>att</strong> den avgörande händel<strong>se</strong>n som förvandlade flickan till ”en i mognare<br />
kvinnor förälskad homo<strong>se</strong>xuell” 44 var <strong>att</strong> modern fick ett <strong>tre</strong>dje barn, ett sladdbarn, vilket fick<br />
flickan <strong>att</strong> vända sig bort från modern och i stället leta efter en moder<strong>se</strong>r<strong>sätt</strong>ning i andra,<br />
mogna kvinnor som ofta själva var mödrar.<br />
Han förklarar det med <strong>att</strong> flickan befann sig i ”den fas av puberteten då man återgår till det<br />
infantila oidipuskomplexet, när besvikel<strong>se</strong>n kom över henne” 45 och hon blev medveten om sin<br />
önskan <strong>att</strong> få ett barn med fadern. När nu hennes största konkurrent, modern, istället fick<br />
barnet, ”förkastade hon sin <strong>kvinnlig</strong>het” 46 och avvisade ”önskan <strong>att</strong> få barn, <strong>att</strong> känna kärlek<br />
till en man och den <strong>kvinnlig</strong>a rollen överhuvudtaget. […] Hon intog mannens roll och utsåg<br />
modern till kärleksobjekt i stället för fadern.”. 47<br />
Dessutom förstod flickan <strong>att</strong> hennes uppvaktning av kvinnor retade fadern och för <strong>att</strong> såra<br />
honom ”förblev hon nu homo<strong>se</strong>xuell av trots mot fadern”. 48<br />
Flickans ”manliga <strong>sätt</strong> <strong>att</strong> älska” 49 jämförs med ”en ynglings första svärmiska passion för<br />
en firad konstnärinna” 50 , som ”känner salighet när hon [tillåts] ledsaga damen ett stycke <strong>på</strong><br />
38 Freud, s 240.<br />
39 Freud, s 247.<br />
40 Freud, s 247.<br />
41 Freud, s 247.<br />
42 Freud, s 247.<br />
43 Freud, s 247f.<br />
44 Freud, s 249.<br />
45 Freud, s 250.<br />
46 Freud, s 251.<br />
47 Freud, s 251.<br />
48 Freud, s 252.<br />
49 Freud, s 253.<br />
50 Freud, s 253.<br />
16
väg och kyssa hennes hand till avsked… [<strong>eller</strong> företar] pilgrimsfärder till ställen där den<br />
älskade hade uppehållit sig någon gång…”. 51<br />
”Homo<strong>se</strong>xuella svärmerier och överdrivet starka, sinnligt präglade vänskapsförhållanden<br />
är under de första åren efter puberteten ganska vanliga hos båda könen” 52 , konstaterar Freud,<br />
som dock menar <strong>att</strong> flickan dessutom ”från barndomsåren medförde ett starkt accentuerat<br />
’manlighetskomplex’” 53 som yttrade sig i <strong>att</strong> hon ville slåss som storebror och led av<br />
penisavund. Freud betecknar flickan dessutom som ”kvinnosakskvinna” 54 som protesterade<br />
mot kvinnans lott och som tyckte <strong>att</strong> ”graviditet och barnafödande var motbjudande <strong>att</strong> tänka<br />
<strong>på</strong>”. 55<br />
Sammanf<strong>att</strong>ande konstaterar Freud <strong>att</strong> det var hennes lille brors födel<strong>se</strong> som inverkade<br />
starkast <strong>på</strong> flickans libido och <strong>att</strong> hennes homo<strong>se</strong>xuella känslor därför kan klassificeras som<br />
en ”<strong>se</strong>nt förvärvad inversion”. 56<br />
Freuds <strong>på</strong>stående <strong>att</strong> homo<strong>se</strong>xualitet betingas av både arv och miljö återfinns i<br />
gestaltningen av Charlies person och bakgrund. Charlies medfödda androgynitet gestaltas i<br />
hennes kropp och karaktärsdrag medan förvärvskomponenten står <strong>att</strong> söka i hennes barndom.<br />
8.1.2 Charlies ut<strong>se</strong>ende och karaktärsdrag<br />
I de följande avsnitten ska jag närmare beskriva hur figuren Charlie gestaltas enligt<br />
populära förklaringsmod<strong>eller</strong> om den <strong>kvinnlig</strong>a homo<strong>se</strong>xualitetens uppkomst och uttryck<br />
vilka främst bygger <strong>på</strong> Freuds teorier.<br />
Charlie är ung, i övergången mellan barn och ung kvinna och kommer från en välbärgad,<br />
högborgerlig familj. Hon har något ”tjuvpojk”aktigt över sig, och ett androgynt, barnsligt<br />
ut<strong>se</strong>ende:<br />
”… Charlie, denna trubbnästa, slätkammade lilla person med en gäckande nyfikenhet i sina vidöppna,<br />
grågröna ögon, som inte smalnade av vid näsroten, och sin pärlvita rad av starka tänder, naggiga som <strong>på</strong><br />
ett barn, där naggigheten ännu inte hunnit nötas av.” (s 8)<br />
”[Charlie bar] en svart, kinesisk sidenpyjamas med en liten låg, uppstående krage, som framhävde hal<strong>se</strong>ns<br />
unga linjer. De vida, raka byxorna kommo de kraftiga fötterna till den spensliga gestalten <strong>att</strong> verka<br />
mindre, och hela dräkten klädde hennes <strong>sätt</strong> <strong>att</strong> röra sig. Hon for med handen över den slätt up<strong>på</strong>tstrukna<br />
frisyren, som följde tätt efter det välformade huvudet och lämnade örat fritt.” (s 9) (min kursivering)<br />
Så här beskrivs Charlies kropp när hon står naken framför spegeln:<br />
51 Freud, s 253.<br />
52 Freud, s 261.<br />
53 Freud, s 261.<br />
54 Freud, s 261.<br />
55 Freud, s 261.<br />
56 Freud, s 260.<br />
17
”Hennes slanka ben vilade i säker balans <strong>på</strong> hela fotytorna och buro som en alltför lätt börda upp den<br />
höftsmala bålen. De raka skuldrorna sköto de unga flickbrösten ifrån sig, utan vekhet, i stram spänstighet.<br />
Men kindlinjen var besynnerligt mjuk och rundad, det var som hade naturen velat ödsla <strong>på</strong> ett håll till<br />
gengäld för den linjernas <strong>kvinnlig</strong>a vekhet, som den förmenat hennes kropp i övrigt.<br />
Hon blev var<strong>se</strong> sin bild i klädskåpets stora spegel och kände ett plötsligt sting av obehag. Hon såg den<br />
från sidan med de fasta brösten i skarp profil, och hon dolde dem hastigt med sina händer.” (s 77f)<br />
Charlies kropp beskrivs sålunda som avvikande, inte ”riktigt” <strong>kvinnlig</strong>, vilket också<br />
skildras i följande scen där hon bär aftontoalett:<br />
”Hon var klädd i en blommig aftontoalett av mjuk chiffon, som de raka axlarna buro upp som en<br />
löjeväckande börda. Men <strong>på</strong> det slätkammade huvudet s<strong>att</strong> en liten snurra av chiffon som ett trotsigt<br />
quand même, lämnande ena halvan av huvudet bar. Hon drog alltid blickarna till sig med sina färger, sina<br />
ögon, sin ovanliga typ…. [Det var] en atmosfär av beundran, som omgav henne.” (s 46f)<br />
Hennes ut<strong>se</strong>ende väcker uppmärksamhet, men tydligen bara positiv sådan, hon beundras.<br />
Men kontrasten till traditionellt <strong>kvinnlig</strong>t ut<strong>se</strong>ende blir tydlig i de följande skildringarna av<br />
andra kvinnor:<br />
”… Elisaweta gjorde allt med en sådan rörande vänlighet och grace. Dessutom var hon vacker, hennes<br />
vä<strong>se</strong>n liksom vilade i en blond mjukhet.” (s 6)<br />
På dansgolvet:<br />
”Elisawetas kavaljerer voro inte vuxna <strong>att</strong> föra henne, hennes grace fordrade större fullkomlighet hos<br />
hennes partner, men hon fann sig med naturlig älskvärdhet i deras brister.” (s 10)<br />
Sara Tungel beskrivs så här:<br />
”Hennes kropp hade mycket veka linjer, litet sluttande axlar, spensliga vrister och armleder, en lockig<br />
nackgrop. På avstånd var det den svepande gången och den ljusa skyn av lockar kring huvudet, som drog<br />
uppmärksamheten till Sara. Men när man stod bredvid henne, märkte man inget annat av hennes ut<strong>se</strong>ende<br />
än hennes ögon. De voro inte särskilt stora, men de hade en sällsynt lysande, blå färg.” (s 20)<br />
Charlies bristande kroppsliga <strong>kvinnlig</strong>het förstärks av hennes medvetna strävan mot det<br />
manliga:<br />
”Hon hade aldrig tidigare tänkt <strong>på</strong>, vad hennes yt<strong>tre</strong> kunde betyda för Sara. Kanske hade hon stött Sara<br />
för huvudet många gånger <strong>på</strong> samma <strong>sätt</strong> som fadern med sin starkt personliga smak, som avvisade allt<br />
särpräglat <strong>kvinnlig</strong>t och drogs mot det betonat manliga. Men efter ett ögonblicks betänkande övergav hon<br />
den tanken och kände, <strong>att</strong> hon ville göra ett manligt intryck <strong>på</strong> Sara.” (s 104)<br />
Charlies beteende beskrivs också det som betonat pojkflickaktigt, hon visslar käckt (s 13),<br />
gör ”avskedshonnör med fingrarna vid sin minimala bask [sic], som lämnade det mesta av<br />
huvudet bart” (s 12), och spelar tennis med en ”fruktansvärt säker och hårt skruvad backhand”<br />
(s 128). Även hennes körstil uppvisar ”mera kraft än grace” (s 7):<br />
”Hon drog in Sara bredvid sig, smällde igen dörren om dem, trampade gaspedalen vårdslöst nästan i<br />
botten, så <strong>att</strong> de startade med ett häftigt ryck, och s<strong>att</strong>e sig vant till rätta tillbakalutad mot ryggstödet.”<br />
(s 9)<br />
18
När hon förälskar sig i Sara, skildras Charlies uppvaktning full av handlingskraft och<br />
initiativ. I en scen exempelvis, när Charlie och hennes vänner lämnar restaurangen <strong>se</strong>nt <strong>på</strong><br />
kvällen, passar Charlie <strong>på</strong> <strong>att</strong> lämna sin bil till vännerna, tar Sara under armen och tar en<br />
promenad med henne:<br />
”- Det var jag, som sade till de andra, <strong>att</strong> ni ville spat<strong>se</strong>ra hem och med mig, för vi skulle röka en cigarrett<br />
tillsammans hemma hos er. Har ni varit uts<strong>att</strong> för något fräckare?” (s 12f)<br />
Än tydligare blir Charlies initiativkraft i dessa båda scener, som utgör kulmen i Saras och<br />
Charlies förhållande:<br />
”Ett ögonblick s<strong>att</strong> Charlie orörlig, men så vände hon sig häftigt om, reste sig upp <strong>på</strong> knä och slog<br />
armarna hårt och vilt om Sara. Det var en sådan manlig kraft i detta famntag, en sådan impulsiv<br />
övertygel<strong>se</strong> och be<strong>se</strong>grande ömhet, <strong>att</strong> Saras moderlighet revs av henne som en skör vävnad, och i stället<br />
för <strong>att</strong> vara den stilla, <strong>kvinnlig</strong>a givaren fann hon sig överväldigad av denna störtflod av ung värme och<br />
förpassad till <strong>att</strong> spela kvinnans vanliga, passiva roll. Sara visste inte, vad hon upplevde.” (s 72f)<br />
”My baby!<br />
Med ett avväpnande leende i de gropiga mungiporna gick hon fram till Sara, f<strong>att</strong>ade med starka händer<br />
om hennes skuldror och ruskade henne som <strong>på</strong> lek. Men nästa ögonblick hade hon pressat sina läppar hårt<br />
och lidel<strong>se</strong>fullt mot Saras mun.” (s 133)<br />
Charlie har också en utpräglad tävlingsinstinkt:<br />
”Hon hade ingått ett vad <strong>att</strong> inte röka <strong>på</strong> ett år, … som hon aldrig drömt om <strong>att</strong> inte vinna.” (s 27)<br />
Och när Charlie anmäler sig till en biltävling för damer,<br />
”övervakade hon [själv] trimningen av sin vagn, iförd en oljig, brun overall, och under flera dagar var hon<br />
tämligen uppslukad av en motorverkstads smutsiga innandöme.” (s 100f)<br />
Hon vinner biltävlingen:<br />
”Hon hade anställt en formlig klappjakt <strong>på</strong> de framför henne bortflyende vagnarna, och trots den vådliga<br />
farten hade hon klarat kurvorna helskinnad och kommit in som prickfri etta.” (s 101)<br />
Citaten jag anfört ovan kan räknas till den ”medfödda” delen av Charlies kropp och<br />
personlighet. Hon konstrueras som kroppsligt androgyn och utrustad med egenskaper som<br />
traditionellt betraktats som manliga, exempelvis handlingskraft och tävlingsinstinkt.<br />
Att genusavvikel<strong>se</strong> är något som går i arv antyds också genom <strong>att</strong> fadern beskrivs som<br />
”effeminerad” (s 46).<br />
Charlies person kontrasteras mot en <strong>kvinnlig</strong>het som beskrivs hos Sara Tungel och<br />
Elisaweta Mercheff med adjektiv som exempelvis vänlig, mjuk, graciös, älskvärd och<br />
spenslig, vilket förstärker intrycket av Charlies androgynitet som medfödd.<br />
19
8.1.3 Charlies barndom<br />
Bilden av den medfödda androgyniteten som Charlies kropp och personlighet uppvisar<br />
kompletteras med beskrivningen av en rad präglande barndomsupplevel<strong>se</strong>r som förmedlar den<br />
förvärvade komponenten i orsakskedjan som leder till Charlies homo<strong>se</strong>xualitet.<br />
8.1.3.1 Felaktig könsinlärning<br />
En av orsakerna anges vara en felaktig könsinlärning i barndomen, vilket framkommer i en<br />
dialog mellan Charlie och Sara:<br />
”- Jag var ganska lycklig som barn. Jag fick rasa omkring med mina bröder i pojkkläder, jag fick vara i<br />
fred med dem och leka deras lekar, och det var nog det viktigaste för mig.<br />
- Du var väl ganska vild, kan jag tro?<br />
- Å ja, jag sportade och slogs lika bra som bröderna, så de hade inget emot <strong>att</strong> ha mig med i allmänhet.<br />
Men så snart jag började skolan, måste jag gå i flickkläder, och jag minns hur jag avskydde det.” (s 68f)<br />
Charlie är dessutom ett manligt förnamn, och hon har blivit kallad ”Charlie-boy” (s 108)<br />
<strong>se</strong>dan femårsåldern. Även i romanens nutid tilltalas hon en gång i maskulin form, ”mon petit”<br />
(s 26). Charlies förebild är storebroderns vän Ole Viken:<br />
”Med Ole Viken kände hon sig trygg, inför andra såväl som inom sig själv. Hon tänkte: ’Han är precis<br />
sådan som jag skulle vilja vara.’ Det förekom henne <strong>naturligt</strong>, <strong>att</strong> hon ville likna honom, <strong>att</strong> det var så hon<br />
höll av honom."”(s 125)<br />
8.1.3.2 Barndomstrauma<br />
En annan orsak kan skönjas i ett barndomstrauma och en komplicerad relation till<br />
föräldrarna.<br />
Chocken hon upplever när hon får <strong>se</strong> pornografiska bilder framstår som avgörande<br />
händel<strong>se</strong> för Charlies homo<strong>se</strong>xualitet. Chocken har utvecklats till en aversion som ger henne<br />
äckelkänslor när hon tänker <strong>på</strong> ”samliv mellan man och kvinna”, vilket hon berättar för Sara:<br />
”- Det var en pojke, som förtjänade stryk och jag klådde upp honom grundligt, och han kunde <strong>se</strong>dan<br />
aldrig förlåta mig, eftersom jag var flicka och han inte rådde <strong>på</strong> mig. Han kunde inte hämnas <strong>på</strong> mig<br />
genom <strong>att</strong> slåss alltså, utan därför hittade han <strong>på</strong> något annat, något gement. Han gav mig en dag ett<br />
papper, och så smet han i väg. Då jag såg efter, vad det var, så var det en otäck, oanständig teckning av en<br />
naken kvinna. Och en tid därefter fick jag ett brev, och i det brevet låg det bara ett kort. Kortet föreställde<br />
en kvinna liggande <strong>på</strong> en soffa, iklädd bara strumpor, och över henne böjde sig en naken karl. Jag blev<br />
alldeles utom mig, jag rev sönder kortet i små bitar, och jag kunde ha stortjutit av ra<strong>se</strong>ri och äckel. Nog<br />
fick han hämnd, så det räcker för det smörj jag gav honom, för <strong>se</strong>n dess kan jag aldrig tänka <strong>på</strong> äktenskap<br />
<strong>eller</strong> samliv mellan man och kvinna utan <strong>att</strong> känna det gräsligaste äckel.” (s 69f)<br />
När Sara svarar <strong>att</strong> det <strong>naturligt</strong>vis kommer <strong>att</strong> gå över svarar Charlie bara: ”No Baby, it<br />
doesn’t.” (s 71), vilket avslöjar ödestro, men också freudianskt trots.<br />
20
8.1.3.3 Relationen till föräldrarna<br />
Mycket ingående skildras Charlies förhållande till sina föräldrar. I en dialog med Sara<br />
berättar hon <strong>att</strong> hon kände sig oälskad och övergiven av modern <strong>–</strong> som nu är död <strong>–</strong> till förmån<br />
för fadern, och när Sara frågar henne om hon älskade sin mor, svarar hon:<br />
”- Nej <strong>–</strong> och hon älskade inte h<strong>eller</strong> mig. Jag minns aldrig, <strong>att</strong> hon kysste mig… Men hon kunde ha gjort<br />
vad som helst för min far, vad som helst.” (s 72)<br />
Charlie har dessutom känt sig utnyttjad som moderns re<strong>se</strong>sällskap <strong>på</strong> olika sanatorier, där<br />
Charlie ofta varit ”den enda friska, unga människan” (s 71).<br />
Men som ännu plågsammare skildras Charlies relation till fadern, deras förhållande<br />
beskrivs som en ”hopplös, ändlös brottning” (s 77). Fadern beskrivs som mycket osympatisk,<br />
närmast frånstötande: en pedantisk (s 36), narcissistisk (s 47) egoist (s 65) utan respekt för<br />
Charlies integritet, vilket får hans relation till Charlie <strong>att</strong> framstå som närmast incestuös.<br />
Han envisas med <strong>att</strong> dela en dubblett med sin dotter mot dennas vilja (s 41), och försöker<br />
avtvinga Charlie en dotterskärlek hon inte känner (s 44). Han går in för sin roll som<br />
”förbittrad fader” (s 47). Följande citat är särskilt belysande för deras relation:<br />
”Han gjorde sig beroende av henne i tu<strong>se</strong>n småting, vilket pressade henne till en ständig samvaro med<br />
honom och tvingade henne till en så nära personlig kontakt, <strong>att</strong> hon erfor ett fysiskt äckel…. Han hade<br />
ansvar för henne, han uppfostrade henne, det var hans syn <strong>på</strong> saken, men <strong>att</strong> den var en täckmantel för<br />
hans egoism i mycket hög grad, anade han inte.” (s 65f)<br />
8.1.4 Otto Weininger<br />
Även om Charlies personlighet verkar tydligt formad efter en freudiansk mall, är den ende<br />
<strong>se</strong>xualteoretikern som nämns vid namn den österrikiske filosofen Otto Weininger, som 1903<br />
publicerade Geschlecht und Charakter. Han var ökänd i sin samtid för sitt kvinno- och<br />
judeförakt, däremot såg han homo<strong>se</strong>xualitet som en naturlig variant, inte som någon<br />
degeneration <strong>eller</strong> något fruktansvärt öde, vilket berättel<strong>se</strong>n verkar ge vid handen. Weininger<br />
fungerar möjligtvis som ställföreträdare för olika patologi<strong>se</strong>rande teorier om homo<strong>se</strong>xualitet<br />
och genusavvikel<strong>se</strong>.<br />
Hans bok fungerar som kunskapens frukt som fördriver Charlie ur ovetskapens paradis och<br />
hon tvingas in i en negativ självidentifikation:<br />
”Hon hade slagit upp [Weiningers bok] <strong>på</strong> måfå och börjat läsa. En del hade hon förstått, annat var henne<br />
obegripligt. Men hon hade känt, <strong>att</strong> detta angick henne, <strong>att</strong> det <strong>på</strong> ett obevekligt, fruktansvärt <strong>sätt</strong> angick<br />
henne. Emellanåt hade hon låtit boken sjunka för <strong>att</strong> med sammandragna ögonbryn stava och lägga ihop<br />
det hon läst med sina tidiga minnen och upplevel<strong>se</strong>r som vuxen. Det hade passat in förunderligt väl. […]<br />
Med sammansnörd strupe och värkande tinningar hade hon suttit där i timmar och läst om sitt liv, det som<br />
varit och det som väntade henne.” (s 92)<br />
21
8.1.5 Sammanf<strong>att</strong>ning av Patologi<strong>se</strong>ringens diskurs<br />
Charlies kropp, karaktärsdrag och bakgrund är tydligt mod<strong>eller</strong>ade efter en freudiansk<br />
mall. Charlie skrivs in i en patologi<strong>se</strong>ringens diskurs som definierar henne som avvikare men<br />
som samtidigt fråntar henne ansvaret för sin konstitution. Texten menar <strong>att</strong> homo<strong>se</strong>xualitetens<br />
orsaker dels är <strong>att</strong> söka i medfödda anlag som uttrycker sig i en androgyn kroppsbyggnad och<br />
en personlighet som uppvisar karaktärsdrag av det mots<strong>att</strong>a könet, dels i barndomens<br />
präglande och delvis traumatiska upplevel<strong>se</strong>r. Detta var (och är än idag) en populär<br />
förklaringsmodell för homo<strong>se</strong>xualitetens uppkomst, även om den inte ligger helt i linje med<br />
Freuds teorier.<br />
Charlie skrivs in i patologi<strong>se</strong>ringens diskurs <strong>på</strong> ett dubbelt <strong>sätt</strong>: hennes personlighet är<br />
uppbyggd kring populära förklaringsmod<strong>eller</strong> för homo<strong>se</strong>xualitetens orsak och uttryck,<br />
dessutom görs hon (och läsaren) uppmärksam <strong>på</strong> denna patologiska konstitution genom<br />
läsningen av Weininger.<br />
8.2 Motståndets diskurs<br />
En motståndets diskurs är i min definition en diskurs som mot<strong>sätt</strong>er sig patologi<strong>se</strong>ringens<br />
diskurs genom <strong>att</strong> argumentera med den. Den håller sig nära patologi<strong>se</strong>ringens diskurs genom<br />
<strong>att</strong> ta upp punkterna som pekats ut som centrala och omtolkar dem med andra förtecken <strong>–</strong> det<br />
som definierats som ”sjukt” tolkas som ”normalt” <strong>eller</strong> ”<strong>naturligt</strong>”. Motståndets diskurs<br />
behöver patologi<strong>se</strong>ringens diskurs som en undertext, ty utan dess maktutövning är inget<br />
motstånd möjligt och diskur<strong>se</strong>n förlorar sin giltighet.<br />
8.2.1 Människans principiella godhet och kärlekens nödvändighet<br />
Freud och Weininger står inte oemotsagda i berättel<strong>se</strong>n utan det förekommer ett antal<br />
omskrivningar och metaforer som försvarar Charlie utifrån en övertygel<strong>se</strong> om <strong>att</strong> hennes<br />
känslor är spontana uttryck för hennes oförfalskade, goda och rena vä<strong>se</strong>nsnatur. Det är istället<br />
trångsynta människor som förvränger och misstolkar dessa känslor, eftersom de riktas mot<br />
”fel” kön.<br />
”[Charlie] var som ett välklingande ackord, spelat av en nyck av vår Herre. Skorrande och falska blevo<br />
tonerna först under människohand.” (s 87)<br />
Motivet upprepas <strong>se</strong>nare i modifierad form:<br />
”Det var omöjligt <strong>att</strong> njuta av sol och sand och hav, då en ful mänsklighet fördärvade naturen.” (s 139)<br />
Att Charlie liknas vid musik och natur förstärker intrycket av <strong>att</strong> det är en oförfalskad,<br />
äkta, inre vä<strong>se</strong>nsnatur som kommer till uttryck.<br />
22
Charlies förälskel<strong>se</strong> i Sara ska i första hand begripas som en positiv händel<strong>se</strong>, vilket blir<br />
tydligt i den översvallande beskrivningen av Charlies lyckorus:<br />
”Hennes tankar voro orediga och bubblade upp till halvt medvetande som lösryckta jubelskrin.<br />
- Det här är mitt liv… mitt vackra liv. Så Sara ly<strong>se</strong>r, håret, ögonen, leendet. Jag blir ljus och varm av<br />
henne, jag vill vara oändligt god.” (s 74f)<br />
Genomgående förmedlas bilden av Charlies förälskel<strong>se</strong> som positiv och till och med som<br />
meningen med livet:<br />
”Bilden av Sara låg och gungade som något ljust och gott inne i Charlie. […] [H]on erfor sig själv som ett<br />
fullkomligt harmoniskt vä<strong>se</strong>n, vars utstrålning var stark och välgörande.” (s 20f)<br />
”Fanns det verkligen något annat, som kunde driva en ung människa till arbete och glad godhet utom en<br />
annan människa? Nej och hundra gånger nej.” (s 139f)<br />
Att Charlies känslor inte ska tolkas som patologiska framgår också av Saras motvilja <strong>att</strong><br />
tänka kring Charlies känslor för henne i sjukdomstermer:<br />
”Började hon [Sara] grubbla däröver [huruvida Charlie skulle kunna vara homo<strong>se</strong>xuell], föreföll det<br />
henne, som hade hon begått ett oförklarligt våld mot en annan människas själsliga egendom.” (s 79)<br />
Vem man känner sig <strong>att</strong>raherad av och varför går nämligen inte <strong>att</strong> förklara:<br />
”… några människor s<strong>tre</strong>tade hit och dit, än sökande varandra, än undvikande <strong>att</strong> mötas. Varför? Därom<br />
visste de föga mera än molnen, vågorna och sanden.” (s 90)<br />
I berättel<strong>se</strong>ns slut faller Charlie i en ”djup, sund sömn” (s 148) efter <strong>att</strong> ha tittat <strong>på</strong><br />
fotografier <strong>på</strong> Sara:<br />
”Hon hämtade nya krafter i ungdomens helhjärtade, obrutna vila, som fullbordar det som växer.<br />
Hennes kropp var nu mogen <strong>att</strong> leva det liv för vilket vår Herre behagat skapa henne.” (s 148f)<br />
Denna diskurs beskriver ett försvar för Charlies rätt <strong>att</strong> leva och agera i enlighet med vad<br />
som beskrivs vara hennes ”sanna vä<strong>se</strong>nsnatur”. Att denna personlighetskärna är o<strong>på</strong>verkad av<br />
personlig vilja och sålunda bortom medveten kontroll underlättar nog försvaret av denna rätt.<br />
Homo<strong>se</strong>xualitet uppf<strong>att</strong>ades ju som pervers och omoralisk, och homo<strong>se</strong>xuella handlingar var<br />
straffbelagda.<br />
Texten lyfter här fram den medfödda komponenten till förmån för den socialt förvärvade,<br />
och det som förenar Charlie med andra människor snarare än det som särskiljer henne, vilket<br />
betonades i gestaltning av Charlies personlighet (<strong>se</strong> kapitel 8.1).<br />
Diskur<strong>se</strong>n genomsyras av en kristen övertygel<strong>se</strong> <strong>att</strong> allt som Gud skapat är principiellt gott.<br />
Här kontrasteras en ren och oförfalskad natur mot en förvrängd och illvillig kultur.<br />
23
8.2.2 Kritik av patriarkatet<br />
Beskrivningen av Charlies framtoning innehåller även en subtil kritik av det patriarkala<br />
samhället som inskränker kvinnans roll till <strong>att</strong> bli passiv älskarinna respektive milt givande<br />
mor <strong>–</strong> två roller som Sara behärskar fulländat och som hon till en början inte ifråga<strong>sätt</strong>er. Det<br />
är först när Charlie kommer in i hennes liv och Sara märker <strong>att</strong> ingen av rollerna passar i<br />
förhållande till Charlie som hon blir medveten om deras bristfällighet men även deras trygga<br />
invandhet:<br />
”Kontakten med Charlie… ställde henne inför obekväma frågor, avspeglade henne själv som en kvinna i<br />
en skrämmande, otrolig situation, <strong>på</strong>tvingade henne ett nytt ansvar i en ny känslovärld.” (s 124)<br />
Charlies avvikande identitet förkroppsligar ett motstånd till kvinnors traditionellt<br />
inskränkta roller som mor respektive passiv älskarinna, men upprätthåller samtidigt en<br />
hierarkisk skillnad mellan kvinnor som motsvarar normen och sådana som avviker från den,<br />
varför jag inordnar denna patriarkatskritik under motståndets diskurs snarare än under<br />
subversionens diskurs. Det förefaller oundvikligt <strong>att</strong> Charlie skulle söka sig bortom samtidens<br />
stela och inskränkande könsroller, fast texten verkar ge vid handen <strong>att</strong> det inte sker <strong>på</strong> grund<br />
av en medveten frigörel<strong>se</strong>vilja utan snarare <strong>på</strong> grund av en freudianskt definierad<br />
personlighetsstörning.<br />
8.2.3 Sammanf<strong>att</strong>ning av Motståndets diskurs<br />
Jag har följt två argumentationslinjer som <strong>på</strong> olika <strong>sätt</strong> gör motstånd mot patologi<strong>se</strong>ringen<br />
av homo<strong>se</strong>xualitet.<br />
1) Mot en patologi<strong>se</strong>rande vetenskapssyn ställs en argumentation om människans<br />
principiella godhet och Guds skapel<strong>se</strong>s fullkomlighet. Charlies <strong>sätt</strong> <strong>att</strong> vara beskrivs i<br />
es<strong>se</strong>ntialistiska termer som äkta och oförfalskad natur, medan en inte närmare bestämd<br />
”mänsklighet” tillskrivs rollen som förvrängande och illvillig kultur. En skepsis mot<br />
expertomdömen <strong>eller</strong> bedömningar av <strong>tre</strong>dje man som accepteras oifrågas<strong>att</strong><br />
framkommer också.<br />
2) Charlies personlighetstyp framställs som utvägen ur inskränkta könsroller (fast till<br />
pri<strong>se</strong>t av en avvikaridentitet) vilket möjliggör ett liv som är annorlunda än det som<br />
traditionellt väntade kvinnor av hennes samhällsklass, nämligen giftermål och<br />
barnaföd<strong>se</strong>l.<br />
24
8.3 Subversionens diskurs<br />
Med en subversiv diskurs menar jag en diskurs som mot<strong>sätt</strong>er sig patologi<strong>se</strong>ringens diskurs<br />
genom <strong>att</strong> radikalt omvärdera det som betraktas som ”sjukt” <strong>eller</strong> som ”normalt” i<br />
patologi<strong>se</strong>ringens diskurs utan <strong>att</strong> arbeta med samma argumentationsteknik som denna.<br />
Patologi<strong>se</strong>ringens diskurs destabili<strong>se</strong>ras därigenom och avfärdas som ogiltig. En ny tolkning<br />
av ett fenomen pre<strong>se</strong>nteras som lever ett ”eget liv”, den behöver inte patologi<strong>se</strong>ringens<br />
diskurs för sin forts<strong>att</strong>a existens (till skillnad från motståndets diskurs).<br />
8.3.1 Charlie är en modern, ”ny kvinna”<br />
Att Charlies personlighet inte behöver tolkas som patologisk utan kan tolkas radikalt<br />
annorlunda framgår av pristalet när Charlie vunnit biltävlingen:<br />
”en ståtlig sportprestation…ur de unga kvinnornas led… en hundraprocentig liten kvinna… den nya<br />
kvinnan, kvinnan av i dag…” (s 110)<br />
Charlie uppf<strong>att</strong>as som en modern, ”ny kvinna”. Hennes moderna identitet markeras bland<br />
annat genom frisyren och kläd<strong>se</strong>ln, genom <strong>att</strong> hon kör sportbil och just slutat röka, samt<br />
genom <strong>att</strong> hon lyssnar till den <strong>se</strong>naste musiken som jazz, tango, bossanova och rumba. Dessa<br />
modernitetens markörer tillåter en destabili<strong>se</strong>ring och omvärdering av patologi<strong>se</strong>ringens<br />
diskurs genom <strong>att</strong> skriva in Charlie i modernitetens tidevarv. Hennes pojkflickaktiga<br />
framtoning omtolkas sålunda till <strong>att</strong> motsvara en <strong>tre</strong>nd i tiden, Charlie förkroppsligar det nya<br />
androgyna och frigjorda kvinnoidealet.<br />
8.3.2 Hetero<strong>se</strong>xualitet är ingen garanti för lycka<br />
I berättel<strong>se</strong>n omvärderas inte bara homo<strong>se</strong>xualitet. Även hetero<strong>se</strong>xualitet bely<strong>se</strong>s och<br />
avslöjas som en samhällelig konvention, som inte garanterar lycka, även om det är myten den<br />
sprider om sig själv.<br />
Sara Tungel exempelvis är änka, men saknar inte sin döda man. Det är hennes två barn<br />
som beskrivs vara viktigast i hennes liv. Hon låter sig uppvaktas av Charlies bror Bruno<br />
Ramm (förmodligen kan hon inte ta Charlies uppvaktning <strong>på</strong> allvar), eftersom de<br />
konventionella känslorna är trygga och ger henne en bekant och etablerad roll där hon finner<br />
sig väl tillrätta. Men vid sin brådstörtade avresa säger hon <strong>att</strong> hon egentligen inte bryr sig om<br />
Bruno. Mitt intryck är <strong>att</strong> Sara använder sig av Bruno för <strong>att</strong> signalera till Charlie <strong>att</strong> hennes<br />
uppvaktning är förgäves.<br />
Elisaweta Mercheff är ett annat exempel. Hon är en rysk balettdansös som tvingades fly<br />
från hemlandet och är gift med den engelske affärsmannen Fred Whistler, förmodligen av<br />
25
ekonomiskt tvång. Han skildras som hårdhjärtad och okänslig, ”… ingen kvinna kan härda ut<br />
med honom i längden” (s 27): ”… där denne Fred Whistler gick fram, där kallnade luften och<br />
där slocknade de glada färgerna…” (s 26). Elisaweta verkar han inte bry sig mycket om, men<br />
han uttrycker sitt ogillande över <strong>att</strong> hon dansar balett, vilket får henne <strong>att</strong> låta bli. Det är därför<br />
föga förunderligt <strong>att</strong> hon har en älskare. Denne man gör henne vis<strong>se</strong>rligen besviken gång <strong>på</strong><br />
gång och hon kan känna sig kall och tom i hans sällskap, men hon försöker ändå hålla den<br />
romantiska drömmen om deras kärlek vid liv. I berättel<strong>se</strong>ns slut berättar Elisaweta för Charlie<br />
<strong>att</strong> hon ofta tänker <strong>på</strong> sin ungdomskärlek Ninja, flickan hon delade rum med <strong>på</strong><br />
internatskolan.<br />
Många män beskrivs som osympatiska. De verkar <strong>se</strong> kvinnor mest som en erövring <strong>eller</strong> en<br />
ägodel. Charlies far Ludvig Ramm som jag beskrev i kapitel 8.1.3.2 är paradexemplet. Även<br />
hans affärsbekanta, som Charlie och han träffar <strong>på</strong> en middag, beskrivs fulla av<br />
erövringslusta:<br />
”De liksom s<strong>att</strong>e sig till rätta i en osynlig sadel och stormade an. Angreppen voro mycket varierande<br />
beroende <strong>på</strong> vars och ens natur och utförsgåvor, men alla voro dömda <strong>att</strong> falla pl<strong>att</strong> tillbaka med ett ihåligt<br />
skrammel. Charlies oberörda, grågröna ögon iakttogo dessa manliga manövrar med ett lugn, som<br />
gränsade till ohövlighet.” (s 49)<br />
Exemplen visar hur hetero<strong>se</strong>xuella relationer används för <strong>att</strong> uppnå andra mål än kärlek<br />
<strong>eller</strong> lycka. Sara använder Bruno för <strong>att</strong> slippa Charlie, Elisaweta använder Fred för <strong>att</strong> få<br />
ekonomisk trygghet, och för älskaren är hon förmodligen bara en erövring bland många som<br />
ger honom självbekräftel<strong>se</strong>.<br />
Medan hetero<strong>se</strong>xuella relationer sålunda beskrivs <strong>på</strong> ett desillusionerande <strong>sätt</strong> verkar<br />
homo<strong>se</strong>xuella relationer omöjliga i denna samhällskontext. Samtidigt är det dem som texten<br />
pekar ut som utväg för en inskränkt könskoreografi <strong>–</strong> åtminstone för Charlie.<br />
8.3.3 Sammanf<strong>att</strong>ning av Subversionens diskurs<br />
Jag har följt två tolkningsstrategier i texten som jag uppf<strong>att</strong>ar som subversiva.<br />
1) Den ena strategien gör en radikal omtolkning av de fenomen som i patologi<strong>se</strong>ringens<br />
diskurs betecknades som sjukliga genusavvikel<strong>se</strong>r och flyttar samtidigt fokus från dem.<br />
De utgör nu istället markörer för en ny modern tid och signalerar <strong>tre</strong>ndmedvetenhet och<br />
ett nytt androgynt, frigjort kvinnoideal.<br />
2) Den andra strategien destabili<strong>se</strong>rar uppf<strong>att</strong>ningen om hetero<strong>se</strong>xualitet som något<br />
eftersträvansvärt och ”<strong>naturligt</strong>” genom <strong>att</strong> <strong>sätt</strong>a hetero<strong>se</strong>xuella relationer i<br />
punktbelysning. De avslöjas som konventioner, som för kvinnans del ofta ingås av<br />
(ekonomiskt) tvång, och parterna blir inte nödvändigtvis lyckliga. Sålunda ställs i<br />
26
denna strategi frågan om huruvida hetero<strong>se</strong>xualitet inte åtminstone delvis betingas av<br />
ekonomiska och samhälleliga omständigheter.<br />
8.4 Inre motsägel<strong>se</strong>r<br />
Trots <strong>att</strong> lesbiska känslor tolkas som principiellt positiva och goda i både det som jag kallar<br />
motståndets och subversionens diskurs är de inte helt utan inre motsägel<strong>se</strong>r. Det förekommer<br />
två episoder i berättel<strong>se</strong>n som försvagar dessa diskur<strong>se</strong>r och antyder ett tillfögafallande för en<br />
patologi<strong>se</strong>rande diskurs, vilket bely<strong>se</strong>r de hegemoniska diskur<strong>se</strong>rnas kraftfullhet och<br />
svårigheten <strong>att</strong> tänka utöver dem.<br />
Den ena episoden handlar om Saras tolvåriga dotter Nunna, som utvecklar en intensiv<br />
vänskap med Charlie. Sara iakttar dem med blandade känslor:<br />
”Vad utövade Charlie för dragningskraft <strong>på</strong> den halvvuxna flickan [Nunna]? Flickor brukade ju alltid ha<br />
sina svärmerier i de där åren <strong>–</strong> ingenting kunde vara naturligare än <strong>att</strong> Nunna skulle <strong>på</strong> flickvis avguda en<br />
typ som Charlie. Men ändå, Sara drog sig nu till minnes, <strong>att</strong> hon med en besynnerlig känsla av oro och<br />
ångest tagit Nunna bort från Charlie.” (s 80f)<br />
Hennes oro <strong>–</strong> <strong>att</strong> Nunna själv skulle bli homo<strong>se</strong>xuell av <strong>att</strong> ha kontakt med Charlie <strong>–</strong> får<br />
Sara <strong>att</strong> förbjuda Charlie umgänget med Nunna:<br />
”Jag tror hon mår bäst av <strong>att</strong> <strong>–</strong> leka med jämnåriga.” (s 121)<br />
Trots en grundläggande sympatisk skildring av Charlie och ambitionen <strong>att</strong> förhålla sig<br />
positiv till hennes förälskel<strong>se</strong> i Sara avslöjar texten här homofobiska känslor, en djupt rotad<br />
rädsla inför det av vetenskapen utdefinierade och utdömda.<br />
En annan episod handlar om fröken Thilt, Saras barns matematiklärarinna, som Sara och<br />
Charlie träffar <strong>på</strong> under en promenad. Charlie verkar känna igen fröken Thilts typ,<br />
förmodligen från beskrivningar av homo<strong>se</strong>xuella kvinnor i Weiningers bok, och hon <strong>se</strong>r sin<br />
egen framtid i henne, något som fyller henne med fasa.<br />
”[Fröken Thilt] var ganska liten till växten, magerlagd och med slätkammat hår och pl<strong>att</strong> byst. Hon stod<br />
tungt i lågklackade skor och mötte Sara med en stadig blick ur ett par kloka, grå ögon. Helt annorlunda<br />
vilade Saras fötter i de klacklösa skorna mot marken.<br />
Charlie uppf<strong>att</strong>ade, hur groteskt olika de voro, hur besynnerligt omaka, vä<strong>se</strong>nsskilda, som hade de skapats<br />
av två olika materier, sin<strong>se</strong>mellan oförenliga. Det stod plötsligt klart för henne, <strong>att</strong> detta däremot inte var<br />
fallet med henne själv och denna fröken Thilt. Det berörde henne obehagligt <strong>att</strong> finna en likhet mellan sig<br />
själv och en människa, som uppenbarligen alltid måste förbli Sara främmande, dessutom stöttes hennes<br />
ungdom tillbaka av den andras grå medelålder, av det barskt snöpta könslivet, som knappast lämnat några<br />
s<strong>på</strong>r av <strong>att</strong> någonsin ha existerat. Men framför allt värjde hon sig mot intrycket av likart med ett vä<strong>se</strong>n,<br />
som stod totalt avsnört från Sara, livet…” (s 127f)<br />
Även här ly<strong>se</strong>r en skräck för kvinnor som tydligt avviker från normen igenom. Fröken<br />
Thilt framställs som en fantasmatisk demon (<strong>se</strong> kapitel 6.1 för en utförlig diskussion) som<br />
Charlie ska akta sig för <strong>att</strong> likna.<br />
27
9 Sammanf<strong>att</strong>ning och utvärdering av undersökningen<br />
Hur ska Charlie definieras och hur ska hennes känslor gentemot Sara tolkas? Denna fråga<br />
har jag följt genom berättel<strong>se</strong>ns text och kunnat urskilja <strong>tre</strong> förklaringsförsök:<br />
(1) En diskurs som patologi<strong>se</strong>rar Charlie utifrån antagandet <strong>att</strong> hon är homo<strong>se</strong>xuell;<br />
(2) en diskurs som gör motstånd mot patologi<strong>se</strong>ringen;<br />
(3) och en som tolkar de patologi<strong>se</strong>rade egenskaperna <strong>på</strong> ett radikalt annorlunda,<br />
subversivt <strong>sätt</strong>.<br />
Jag har i min undersökning kommit fram till följande resultat:<br />
(1) Patologi<strong>se</strong>ringens diskurs utspelar sig <strong>på</strong> Charlies kropp och sociali<strong>se</strong>ringsbakgrund.<br />
Med hjälp av en freudiansk modell skriver den in Charlie i en diskurs av medfödd<br />
genusavvikel<strong>se</strong> och socialt förvärvad personlighetsstörning. Samtidigt fråntar denna<br />
modell individen ansvaret för sin konstitution genom <strong>att</strong> flytta det till gener och<br />
omgivningen.<br />
(2) Mot denna patologi<strong>se</strong>rande syn argumenteras med hjälp av en kristen övertygel<strong>se</strong> om<br />
Guds skapel<strong>se</strong>s fullkomlighet <strong>att</strong> känslor är spontana, oförfalskade och därför positiva<br />
uttryck för en ”sann vä<strong>se</strong>nsnatur”. Denna es<strong>se</strong>ntialistiska argumentation försvarar en<br />
homo<strong>se</strong>xuell särart genom <strong>att</strong> flytta ansvaret till en högre makt. Även här är den<br />
homo<strong>se</strong>xuella individen utan skuld.<br />
Den homo<strong>se</strong>xuella kvinnan framställs även som en utväg ur en traditionell och<br />
inskränkt könskoreografi, dock till pri<strong>se</strong>t av en avvikaridentitet. En hierarkisk skillnad<br />
mellan ”normala” och ”avvikande” kvinnor upprätthålls sålunda.<br />
Problematiskt med denna diskurs är <strong>att</strong> den håller sig nära det stigmati<strong>se</strong>rade<br />
fenomenet homo<strong>se</strong>xualitet, vars stigma genom foku<strong>se</strong>ringen snarare förstärks av<br />
argumentationen till dess försvar.<br />
In<strong>tre</strong>ssant i sammanhanget är också hanteringen av ”skuldfrågan”. Det är inte<br />
individens ”fel” <strong>att</strong> hon är homo<strong>se</strong>xuell (och h<strong>eller</strong> inget medvetet val, vilket<br />
förmodligen var otänkbart), utan en kon<strong>se</strong>kvens av olika faktorer utanför individens<br />
kontroll: arv, miljö <strong>eller</strong> öde.<br />
(3) Som mer radikalt uppf<strong>att</strong>ar jag ogiltigförklarandet av patologi<strong>se</strong>ringens diskurs genom<br />
<strong>att</strong> skriva in den androgyna kvinnotypen som det moderna tidevarvets idealtyp.<br />
Sjukförklaringen avfärdas och ogiltigförklaras genom <strong>att</strong> låta Charlies personlighetstyp<br />
utgöra det förkroppsligade modernitetsidealet, en typ som pekar mot framtiden och<br />
vänder sig emot föråldrade värderingar.<br />
28
Mycket radikalt avslöjas också hetero<strong>se</strong>xualitetens myt om sig själv som nyckeln till<br />
lycka genom skildringen av speciellt Elisaweta Mercheffs relationer. Det kan uppf<strong>att</strong>as<br />
som mycket provocerande eftersom det outtalade alternativet är homo<strong>se</strong>xualitet.<br />
De ambitiösa försöken <strong>att</strong> omtolka fenomenet homo<strong>se</strong>xualitet blir tyvärr försvagade av två<br />
episoder där texten faller tillföga för en socialt sanktionerad, irrationell rädsla för det av<br />
vetenskapen utdefinierade och utdömda.<br />
9.1 Berättel<strong>se</strong>ns kritiska potential<br />
I min läsning uttrycker berättel<strong>se</strong>n en klar vilja till kritik mot sjukförklaringen av Charlies<br />
känslor, även om den är individba<strong>se</strong>rad och delvis motsägel<strong>se</strong>full.<br />
Det finns en dynamisk spänning mellan försvaret av homo<strong>se</strong>xualitet, kritiken av<br />
hetero<strong>se</strong>xuella relationer och de motsägel<strong>se</strong>r som finns i texten. Texten uttrycker ett<br />
ambivalent förhållande till såväl homo- som hetero<strong>se</strong>xualitet som till samtidens populära<br />
förklaringsmod<strong>eller</strong> om homo<strong>se</strong>xualitetens orsak utan <strong>att</strong> vilja förenkla detta komplexa<br />
fenomen. Är homo<strong>se</strong>xuella kvinnor ett naturens fel <strong>eller</strong> tvärtom framtidens idealtyp? Öppnar<br />
Charlies avvikande personlighet möjligtvis en utväg ur en instängd könskoreografi?<br />
Det öppna <strong>–</strong> men försiktigt positiva <strong>–</strong> slutet ger läsaren möjlighet <strong>att</strong> själv fundera <strong>på</strong> den<br />
komplexa frågeställningen som berättel<strong>se</strong>n har framlagt. Kommer Charlie <strong>att</strong> växa ifrån sina<br />
”barnsliga” känslor, <strong>eller</strong> kommer hon <strong>att</strong> ha kraft och mod nog <strong>att</strong> leva enligt sin<br />
”vä<strong>se</strong>nsnatur”? Jag uppf<strong>att</strong>ar <strong>att</strong> slutet inger en viss tillförsikt inför framtiden, där det är<br />
möjligt för Charlie <strong>att</strong> leva enligt sin ”sanna natur”, vilket möjligtvis till och med är hennes<br />
livsuppgift.<br />
För Sara Tungels del slutar berättel<strong>se</strong>n med den melankoliska insikten <strong>att</strong> alla människor<br />
är präglade av den kultur de ingår i och tvungna <strong>att</strong> anpassa sig till rådande normer och<br />
konventioner, vilket gör det omöjligt för en ”ärbar” kvinna <strong>att</strong> ha en erotisk relation med<br />
någon av samma kön.<br />
10 Avslutning<br />
Även om texten sammanf<strong>att</strong>ningsvis inte visar upp något entydigt budskap utan förblir<br />
ambivalent, utgör den ett ambitiöst försök <strong>att</strong> kritiskt omvärdera ett kontroversiellt fenomen.<br />
Texten tar i det stora hela modigt ställning för sin huvudperson, och det var förmodligen så<br />
långt man kunde tillåta sig <strong>att</strong> gå <strong>på</strong> 1930-talet med ett inlägg till en homo<strong>se</strong>xuell kvinnas<br />
försvar.<br />
29
Charlie är inte enbart den första skildringen av <strong>kvinnlig</strong> homo<strong>se</strong>xualitet i svensk litteratur,<br />
utan även en positiv och empatisk berättel<strong>se</strong>. Jag an<strong>se</strong>r <strong>att</strong> romanen <strong>–</strong> trots sina<br />
tillkortakommanden <strong>–</strong> har en kritisk potential. Att Charlie inte gjorde skandal som några år<br />
<strong>se</strong>nare Agnes von Kru<strong>se</strong>nstjernas Fröknarna von Pahlen berodde kanske <strong>på</strong> den förres<br />
mycket mindre upplaga och mindre explicita språk, samt <strong>att</strong> Charlie och Sara aldrig ”fick”<br />
varandra.<br />
30
11 Källförteckning<br />
Brantenberg, Gerd: På sporet av den tapte lyst. Kjærlighet mellom kvinner i nordisk litteratur/<br />
litteratur tilgjengelig <strong>på</strong> nordiske språk. En motivstudie, i På sporet av den tapte lyst,<br />
Brantenberg/Espedal/Lar<strong>se</strong>n/Nil<strong>se</strong>n/Torud (red), (Oslo: Aschehoug, 1986)<br />
Eman, Greger: Nya himlar över en ny jord <strong>–</strong> om Klara Johanson, Lydia Wahlström och den<br />
feministiska vänskapskärleken (Lund:Ellerströms; Stockholm:Kommittén för<br />
Stockholmsforskning, 1993)<br />
Eman, Greger: 1907: Det homo<strong>se</strong>xuella genombrottet, i Sympatiens hemlighetsfulla makt.<br />
Stockholms homo<strong>se</strong>xuella 1860-1960, Göran Söderström (red), (Stockholm: Stockholmia Förlag,<br />
1999)<br />
Farwell, Marilyn R.: Hetero<strong>se</strong>xual Plots & Lesbian Narratives (New York/London: New York<br />
University Press, 1996)<br />
Fjelkestam, Kristina: Beramade bilder. Sexualiteternas mimesis i mellankrigstidens <strong>kvinnlig</strong>a<br />
samtidsromaner, i Tidskrift för Litteraturvetenskap 3-4:1999<br />
Foucault, Michel: Sexualitetens historia, 1. Viljan <strong>att</strong> veta (Stockholm: Gidlunds, 1980)<br />
Freud, Sigmund: Om psykogene<strong>se</strong>n i ett fall av <strong>kvinnlig</strong> homo<strong>se</strong>xualitet, i Samlade skrifter av<br />
Sigmund Freud V: Sexualiteten, Crafoord/Sjögren/Warren (red), (Stockholm: Natur och Kultur,<br />
1998)<br />
Hall, Radclyffe: The Well of Loneliness (Garden City, New York: Sun Dial Press, 1928)<br />
Kendall, Gavin & Wickham, Gary: Using Foucault’s Methods (London/Thousand Oaks/New<br />
Delhi: Sage Publications, 1999)<br />
Lindeqvist, Karin: Charlie [krönika], i Kvinnovetenskaplig tidskrift 4/1985<br />
Lützen, Karin: Vad hjertet begærer. Kvinders kærlighed til kvinder (Köpenhamn:Tiderne Skifter,<br />
1986)<br />
Rich, Adrienne: Obligatorisk hetero<strong>se</strong>xualitet och lesbisk existens (Stockholm: Matrixx, 1986)<br />
Rydström, Jens: Sinners and Citizens.Bestiality and Homo<strong>se</strong>xuality in Sweden,diss. (Stockholm,<br />
2001)<br />
Silverstolpe, Fredrik: Kvinnor i mansdräkt, i Sympatiens hemlighetsfulla makt. Stockholms<br />
homo<strong>se</strong>xuella 1860-1960, Göran Söderström (red), (Stockholm: Stockholmia Förlag, 1999)<br />
Smith-Ro<strong>se</strong>nberg, Carroll: Discour<strong>se</strong>s of Sexuality and Subjectivity: The New Woman, 1870-<br />
1936, i Hidden From History. Reclaiming the Gay and Lesbian Past,<br />
Duberman/Vicinus/Chauncey Jr. (red), (New York/Ontario: NAL Books, 1989)<br />
Stenberg, Birgitta: Charlie, i Lambda Nordica 3/4:1989<br />
Suber, Margareta: Charlie (Stockholm: Albert Bonniers förlag, 1932)<br />
Svanberg, Birgitta: Den mörka gåtan, i Nordisk kvinnolitteraturhistoria Band III: Vida Världen<br />
1900-1960, Elisabeth Møller Jen<strong>se</strong>n (huvudred.), Ebba Witt-Br<strong>att</strong>ström (svensk huvudred.),<br />
(Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker AB, 1996)<br />
Vicinus, Martha: ”They Wonder to Which Sex I Belong”: The Historical Roots of the Modern<br />
Lesbian Identity, i The Lesbian and Gay Studies Reader, Abelove/Barale/Halperin (red), (New<br />
York/London: Routledge, 1993)<br />
31