Sjukt, naturligt eller modernt – tre sätt att se på kvinnlig homosexualitet

Litteraturvetenskap med genusinriktning
Södertörns högskola
Sjukt, naturligt eller modernt –
tre sätt att se på kvinnlig homosexualitet
En läsning av Margareta Subers roman Charlie (1932)
C-uppsats, vt 2001
Corinna Müller
Handledare: Ebba Witt-Brattström, Tiina Rosenberg

Abstract
Författare:
Corinna Müller
Titel:
Sjukt, naturligt eller modernt – tre sätt att se på kvinnlig homosexualitet.
En läsning av Margareta Subers roman Charlie (1932)
Handledare:
Ebba Witt-Brattström
Tiina Rosenberg
Ventilationsdatum:
22 augusti 2001
Sidantal:
30
Abstract
Uppsatsen behandlar Margareta Subers roman Charlie (1932), den första svenska romanen
med en lesbisk huvudkaraktär. Med hjälp av Michel Foucaults diskursbegrepp och
queerteorins heteronormativitetskritik undersöks tre av textens förklaringsmodeller, som (1)
patologiserar resp. (2) naturligförklarar Charlies utseende och känslor gentemot en annan
kvinna, resp. (3) tolkar Charlie som det androgyna, mot framtiden pekande modernitetsidealet
förkroppsligat.
2

Innehållsförteckning
1 INLEDNING ........................................................................................................................................................4
2 BERÄTTELSENS INNEHÅLL OCH STRUKTUR ......................................................................................4
2.1 PSYKOLOGISK UTVECKLINGSROMAN ...............................................................................................................4
2.2 STRUKTUR .........................................................................................................................................................4
2.3 TRE DISKURSER .................................................................................................................................................5
3 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING.................................................................................................................5
4 TEORI OCH METOD........................................................................................................................................6
4.1 BEGREPPSFÖRKLARING.....................................................................................................................................7
4.1.1 Begreppet ”lesbisk” ...............................................................................................................................7
4.1.2 Begreppet ”homosexuell” ......................................................................................................................8
4.2 FORMALIA .........................................................................................................................................................8
5 TIDIGARE FORSKNING .................................................................................................................................8
6 HISTORISK BAKGRUND ..............................................................................................................................11
6.1 SAMHÄLLELIGA FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR DEN ”NYA KVINNAN” ...................................................................11
6.2 DEN FANTASMATISKA MANHAFTIGA LESBISKA KVINNANS BETYDELSE OCH FUNKTION ..............................12
7 INTERTEXT: ENSAMHETENS BRUNN .....................................................................................................13
8 UNDERSÖKNING ............................................................................................................................................15
8.1 PATOLOGISERINGENS DISKURS.......................................................................................................................15
8.1.1 Sigmund Freud: Om psykogenesen i ett fall av kvinnlig homosexualitet...........................................15
8.1.2 Charlies utseende och karaktärsdrag ..................................................................................................17
8.1.3 Charlies barndom .................................................................................................................................20
8.1.3.1 Felaktig könsinlärning ...................................................................................................................................... 20
8.1.3.2 Barndomstrauma............................................................................................................................................... 20
8.1.3.3 Relationen till föräldrarna ................................................................................................................................ 21
8.1.4 Otto Weininger......................................................................................................................................21
8.1.5 Sammanfattning av Patologiseringens diskurs....................................................................................22
8.2 MOTSTÅNDETS DISKURS .................................................................................................................................22
8.2.1 Människans principiella godhet och kärlekens nödvändighet............................................................22
8.2.2 Kritik av patriarkatet............................................................................................................................24
8.2.3 Sammanfattning av Motståndets diskurs .............................................................................................24
8.3 SUBVERSIONENS DISKURS...............................................................................................................................25
8.3.1 Charlie är en modern, ”ny kvinna”.....................................................................................................25
8.3.2 Heterosexualitet är ingen garanti för lycka.........................................................................................25
8.3.3 Sammanfattning av Subversionens diskurs..........................................................................................26
8.4 INRE MOTSÄGELSER ........................................................................................................................................27
9 SAMMANFATTNING OCH UTVÄRDERING AV UNDERSÖKNINGEN............................................28
9.1 BERÄTTELSENS KRITISKA POTENTIAL ............................................................................................................29
10 AVSLUTNING...................................................................................................................................................29
11 KÄLLFÖRTECKNING ...................................................................................................................................31
3

1 Inledning
4
”The lesbian is the heroine of modernism.”
Walter Benjamin, Charles Baudelaire 1
Lesbisk litteraturhistorieskrivning har länge intresserat mig. Och när jag läste om romanen
Charlie i Nordisk kvinnolitteraturhistoria väckte den min nyfikenhet, eftersom den
uppmärksammas som ”den första romanen på svenska med kvinnlig homosexualitet som
huvudmotiv”. 2 Jag hade inte tidigare hört talas om denna roman och den är
litteraturvetenskapligt mycket litet utforskad. Därför bestämde jag mig för att närmare
undersöka den.
2 Berättelsens innehåll och struktur
2.1 Psykologisk utvecklingsroman
Charlie är en sympatisk berättelse om en ung överklasskvinna, Charlie, som under en
sommar på en nordisk societetsbadort förälskar sig i Sara, en ung änka med två barn.
Känslorna blir först besvarade på ett moderligt, beskyddande sätt, men när Charlie förklarar
sin kärlek för Sara och kysser henne, blir situationen ohållbar för Sara och hon reser. Charlie,
som hos Otto Weininger fått läsa att hennes känslor är onaturliga, blir ensam kvar, men
hennes framtid skildras ändå försiktigt optimistiskt i berättelsens slut.
2.2 Struktur
Romanens struktur påminner om skapelseberättelsen. Charlie lever först i ett ”paradisiskt”
tillstånd där hon obekymrat och frikostigt öser kärlek och ömhetsbetygelser över sina
kvinnliga vänner, Elisaweta Mercheff, Sara Tungel och dennas dotter Nunna. ”Kunskapens
frukt” når henne i form av en bok av den österrikiske filosofen Otto Weininger, förmodligen
Geschlecht und Charakter (1903), men det framgår inte av romanen. När hon har läst boken
går hon in i en djup depression, övertygad om sin mindervärdighet. Denna bittra insikt tvingas
hon leva med, trots sin övertygelse att hennes känslor i grund och botten är goda. Hon får
sätta sin lit till framtiden…
1
citerad i Marilyn R. Farwell, Heterosexual Plots & Lesbian Narratives (New York/London: New York University Press,
1996), s 63.
2
Birgitta Svanberg, Den mörka gåtan, i Nordisk kvinnolitteraturhistoria Band III: Vida Världen 1900-1960, Elisabeth Møller
Jensen (huvudred.), Ebba Witt-Brattström (svensk huvudred.), (Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker AB, 1996), s 433.

2.3 Tre diskurser
Jag upplever romanen som till brädden fylld av en önskan att bestämma denna gåtfulla
särling Charlie, en kvinna som inte motsvarade dåtidens föreställning om det ”normala”, och
hennes känslor för Sara.
Tre sinsemellan mycket olika diskurser erbjuds som försök att ge svar på hur Charlie ska
definieras:
(1) Patologiseringens diskurs: Här skrivs Charlie in i en diskurs som tolkar hennes
konstitution som patologisk utifrån antagandet att hon är homosexuell.
Beskrivningen av Charlies personlighet känns igen från Sigmund Freuds fallstudie om
kvinnlig homosexualitet, Om psykogenesen i ett fall av kvinnlig homosexualitet 3 , första
gången publicerad 1920 i Internationale Zeitschrift für Psychoanalyse.
Freud skildrar homosexualitet om inte som sjukdom så dock som ett problem som borde
behandlas. Hans teorier var visserligen omstridda i samtiden men synen på homosexualitet
som ett personligt problem som borde botas speglar ändå samtidens uppfattning om
homosexualitetens moraliska förkastlighet. Dessutom var homosexuella handlingar förbjudna
enligt lag (strafflagens kapitel 18, §10).
(2) Motståndets diskurs: Denna diskurs håller sig i sin argumentering nära
patologiseringens diskurs, men motsätter sig sjukdomsförklaringen av Charlie och hennes
känslor. Dels försvaras homosexuella utifrån en kristen övertygelse om att alla varelser (även
homosexuella) ingår i Guds skapelse och måste få leva enligt sin innersta ”natur”, dels
används genusavvikelsen till att visa en utväg ur patriarkatets stela könsrollsfördelning.
(3) Subversionens diskurs: Genom att radikalt omtolka de naturliggjorda kategorierna
hetero- och homosexualitet ogiltigförklaras patologiseringens diskurs. Dels framställs Charlie
som en ”kvinna av idag”, en ”ny kvinna”. Därigenom skrivs hon in i modernitetens tidevarv
och avbildas som en modern kvinna som har anammat tidsandans nya androgyna och
frigjorda ideal. Dels underkastas heterosexualitetens normativa institution en kritisk
granskning som avslöjar dess romantiska lyckomyt om sig själv som just en myt.
3 Syfte och frågeställning
Utifrån ovan utförda skiss ska jag ägna undersökningen åt att närmare belysa dessa tre
diskurser för att se vad de innebär för uppfattningen av Charlie:
3 Sigmund Freud, Om psykogenesen i ett fall av kvinnlig homosexualitet, i Samlade skrifter av Sigmund Freud V:
Sexualiteten, Crafoord/Sjögren/Warren (red), (Stockholm: Natur och Kultur, 1998), s 238-264.
5

(1) Patologiseringens diskurs: Karaktäriseringen av Charlie enligt en freudiansk modell
som definierar henne som homosexuell
(2) Motståndets diskurs: Försvaret av Charlies konstitution som gudagiven,
genusavvikelsen omformuleras till patriarkatskritik
(3) Subversionens diskurs: Charlies androgyna typ som modernitetsidealet förkroppsligat,
kritisk omvärdering av heterosexualitetens normativa institution
4 Teori och metod
Jag har mina teoretiska utgångspunkter i ett diskursanalysbegrepp i Michel Foucaults anda,
och i kritiken av heteronormativiteten utifrån ett queerperspektiv.
För att kunna följa de ovan skisserade tre förklaringsförslagen genom texten kommer jag
att använda mig av ett foucaultianskt diskursbegrepp, som av Julian Henriques m.fl. definieras
så här:
”[Discourse] is regulated and systematic. An important proposition is related to this recognition: the rules
are not confined to those internal to the discourse, but include rules of combination with other discourses,
rules that establish differences from other categories of discourse (for example scientific as opposed to
literary, etc.), the rules of production of the possible statements. The rules delimit the sayable. But … they
do not imply a closure. The systematic character of a discourse includes its systematic articulation with
other discourses. In practice, discourses delimit what can be said, while providing the spaces – the
concepts, metaphors, models, analogies, for making new statements within any specific discourse…” 4
En diskurs definieras sålunda som en uppsättning påståenden med en reglerad och
systematisk organisation. Samtidigt som diskurser avgränsar vad som är möjligt att sägas och
tänkas är de inte helt slutna. Det finns sprickor i varje diskurs som gör den dynamisk och
möjliggör nya påståenden.
Diskurser kan därför i första hand sägas utöva produktiv makt snarare än repressiv.
Foucault definierar makt bland annat som ”den mångfald av styrkeförhållanden som är
immanenta i det område där de driver sitt spel och som är grundläggande för ordningen”. 5
Makt finns därför överallt, den skapas i varje ögonblick och i varje relation och kommer
därför också överallt ifrån, vilket medför att makttillstånd är lokala och ostadiga. 6
Sålunda beskriver Foucault makt som en kontrollerande och reglerande instans vilken
beskriver och iscensätter normalitet och avvikelse. 7
4
citerad i Gavin Kendall & Gary Wickham, Using Foucault’s Methods, (London/Thousand Oaks/New Delhi: Sage
Publications, 1999), s 41.
5
Michel Foucault, Sexualitetens historia, 1. Viljan att veta, (Stockholm: Gidlunds, 1980), s 117.
6 Foucault, s 118.
7 Foucault, s 114.
6

För min undersökning medför Foucaults påstående att även om olika allmänt accepterade
(vetenskapliga, juridiska, religiösa etc.) diskurser sjukförklarar homosexualitet så finns det
ändå utrymme att bedöma detta fenomen på radikalt andra sätt. Dessa tolkningar görs med
hjälp av förklaringsmodeller som ryms inom samtidiga parallella diskurser eller inom de
dominerande diskurserna själva i form av sprickor (t.ex. självmotsägelser) som öppnar upp för
individuella tolkningar inom vissa gränser.
Heteronormativitet är myten som heterosexualitet sprider om sig själv i vår kultur,
nämligen att vara naturlig, medfödd och transhistorisk – normen i samhället. Ett
queerperspektiv uttrycker min kritiska position i förhållande till denna normativitet.
Att kritiskt granska heteronormativiteten innebär för mig i denna undersökning att se
heterosexualitet som en historiskt betingad konstruktion som för att upprätthålla myten om sin
naturlighet kräver att andra livsformer eller identifikationer förnekas eller sjukförklaras,
nämligen sådana som skiljer sig från en monogam kvinna-man-gemenskap med släktets
fortbestånd som syfte.
Lesbiskhet är en sådan hotbild som utgränsats av en heteronormativ världsbild. Hur
lesbiskhet – eller kvinnlig homosexualitet, för att använda en mer klinisk term – tolkas utifrån
en heteronormativ horisont och hur båda omvärderas under berättelsens gång kommer min
undersökning att visa.
4.1 Begreppsförklaring
4.1.1 Begreppet ”lesbisk”
Att namnge är att synliggöra. Huruvida Charlie ska betecknas som en lesbisk roman eller
inte kan man tvista om. Jag bestämde mig för att göra det utifrån begreppet ”lesbisk
kontinuitet”, som definierats av Adrienne Rich i essän Obligatorisk heterosexualitet och
lesbisk existens:
”Med lesbisk kontinuitet menar jag en rad av kvinnoidentifierade erfarenheter, i varje kvinnas liv och
historien igenom, inte bara att en kvinna har haft eller medvetet önskat ha genitala sexuella upplevelser
med andra kvinnor…” 8
Hon fortsätter:
”Samtidigt som termen ’lesbisk’ fått en begränsad och klinisk klang i patriarkala definitioner, har
kvinnors vänskap och kamratskap skiljts från det erotiska och på så sätt begränsat själva erotiken. Men
när vi fördjupar och vidgar innehållet i det vi definierar som lesbisk existens, när vi skissar fram
8 Adrienne Rich, Obligatorisk heterosexualitet och lesbisk existens, (Stockholm: Matrixx, 1986), s 33.
7

konturerna av ett lesbiskt kontinuum, börjar vi upptäcka erotiken i kvinnotermer som något som inte är
begränsat till någon enstaka kroppsdel eller enbart till själva kroppen.” 9
En kompletterande tankegång hittade jag hos Martha Vicinus, som ser fördelen med en
definition som omfattar mer än strikt fysiska sexuella uttryck i synliggörandet av en ofta
osynlig och disparat lesbisk historia:
”Our [lesbian] history includes teen-age crushes, romantic friendships, Boston marriages, theatrical crossdressing,
passing women, bulldykes and prostitutes, butches and femmes, and numerous other
identifications which may – and may not – include genital sex. When we can’t even claim a specific
sexual expression as a key to our past, we must accept a fragmentary and confusing history.” 10
4.1.2 Begreppet ”homosexuell”
Begreppet ”homosexuell” lanserades runt 1870 som sjukdomsbeteckning av både läkare
och homosexuella själva i olika syften. 11 Läkare beskrev och kategoriserade en ny patologisk
personlighetstyp som på detta sätt avskildes från ett normalitetsbegrepp. Homosexuella själva
hoppades att sjukdomsstämpeln skulle befria dem från anklagelser om tvivelaktighet och
bristande moral. En sjukdom krävde behandling, inte straff, var deras argumentation. I
Sverige användes begreppet för första gången år 1904 av läkaren Anton Nyström i boken
Könslivet och dess lagar. 12 Sjukdomsbegreppet kvarstod i Sverige ända till 1979.
I min undersökning använder jag begreppet ”homosexualitet” som den kliniska
sjukdomsbeteckning det var på 1930-talet och begreppet ”lesbisk” för att mer allmänt
beskriva relationer och känslor mellan kvinnor.
4.2 Formalia
Sidhänvisningar till romanen Charlie lämnas direkt i texten inom parentes, övrig litteratur
redovisas i fotnoter och i källförteckningen.
5 Tidigare forskning
Karin Lindeqvist verkar vara den första som uppmärksammat Charlie i ett mer
vetenskapligt sammanhang i Kvinnovetenskaplig Tidskrift 1985. 13 Hon beskriver innehåll,
bakgrund och recensioner. Flera av recensenterna har jämfört Charlie med Radclyffe Halls
9
Rich, s 35.
10
Martha Vicinus, ”They Wonder to Which Sex I Belong”: The Historical Roots of the Modern Lesbian Identity, i The
Lesbian and Gay Studies Reader, Abelove/Barale/Halperin (red), (New York/London: Routledge, 1993), s 434.
11
jfr ex.vis Foucault, s 58 eller Fredrik Silverstolpes artikel där han polemiserar mot Foucault, ”Benkert var inte läkare”
(Lambda Nordica 1:1997).
12
Greger Eman, 1907: Det homosexuella genombrottet, i Sympatiens hemlighetsfulla makt. Stockholms homosexuella 1860-
1960, Göran Söderström (red), (Stockholm: Stockholmia Förlag, 1999), s 149.
13
Karin Lindeqvist, Charlie [krönika], i Kvinnovetenskaplig tidskrift 4/1985, s 50-52.
8

skandalomsusade roman Ensamhetens brunn som publicerats fyra år tidigare och som har en
liknande tematik. Lindeqvist är skeptisk mot denna jämförelse. Hon tror inte att Suber har läst
Halls bok och menar att Charlie är ett alltför positivt porträtt av en lesbisk kvinna för att
kunna ha en förebild i Halls dystra och bittra skildring.
Jag tror däremot att det faktiskt är ganska troligt att Suber kände till Ensamhetens brunn
och att den på något sätt påverkat henne. Ensamhetens brunn var en mycket inflytelserik
roman och under flera decennier den mest kända litterära skildringen av lesbiska kvinnor
(jämför även kapitel 7 i denna uppsats). Handlingen i Charlie uppvisar dessutom ofta
förbluffande likheter med Ensamhetens brunn.
Gerd Brantenberg skriver i På sporet av den tapte lyst – en norsk studie av kärlek mellan
kvinnor som litterärt motiv – att Ensamhetens brunn har haft en förlösande effekt och att det
under flera decennier publicerades romaner som skrivits i Halls efterföljd med lesbiska
kärlekskval som huvudämne. 14 Helt kort nämns här också Charlie. 15
Men Halls och Subers romaner har olika funktioner. Hall var själv lesbisk och handlingen
delvis självbiografisk. Hennes intention var att vinna empati och förståelse för homosexuella
kvinnors svåra lott hos en heterosexuell allmänhet. Suber däremot skrev utifrån sin bakgrund
som borgerlig, gift kvinna och var mer intresserad av att skildra Charlies psykologiska
utveckling, något som också Lindeqvist uppmärksammar.
1989 skriver Birgitta Stenberg i Lambda Nordica om Margareta Subers författarskap med
tonvikt på romanen Charlie. 16 Stenberg belyser framför allt romanens tids- och
självbiografiska bakgrund, men hyllar också Subers språkliga och litterära begåvning.
Artikeln åtföljs av en kort kommentar av Krister Topelius, Margareta Subers son, som
bekräftar att romanen är självbiografisk. Den i romanen inte namngivna badorten är således
Hangö i Finland, och det är författaren själv som blir föremål för en lesbisk kvinnas
uppvaktning, till och med namnet Charlie är autentiskt.
Det är onekligen intressant att Stenberg visar att Charlie har verklighetsunderlag men det
hade varit ännu mer intressant om hon hade lämnat författaren och istället dröjt vid texten och
belyst Charlies karaktär och det lesbiska motivet.
14 Gerd Brantenberg, På sporet av den tapte lyst. Kjærlighet mellom kvinner i nordisk litteratur/ litteratur tilgjengelig på
nordiske språk. En motivstudie, i På sporet av den tapte lyst, Brantenberg/Espedal/Larsen/Nilsen/Torud (red), (Oslo:
Aschehoug, 1986), s 34.
15 Brantenberg, s 39.
16 Birgitta Stenberg, Charlie, i Lambda Nordica 3/4:1989, s 81-85.
9

I Nordisk kvinnolitteraturhistoria finns en mycket informativ genomgång av kärlek mellan
kvinnor som litterärt motiv mellan 1920- och 1940-talet som Birgitta Svanberg har utfört.
Denna genomgång är mig veterligen den första i sitt slag i ett svenskt litteraturhistoriskt verk.
Svanberg skildrar både Charlies sexuella problematik och den psykologiska
förklaringsmodellen romanen erbjuder om homosexualitetens orsak.
Jag skulle dock vilja nyansera ett av Svanbergs påståenden i artikelns inledning där hon
bl.a. skriver att det inte var riskfritt att öppet gå ut med lesbiska erfarenheter eftersom
homosexuella handlingar var straffbelagda:
”Det var således inte lätt att finna uttrycksformer för ett kvinnligt begär som i århundraden förbjudits och
undertryckts...” 17 (min kursivering)
Det var naturligtvis inte lätt för kvinnliga författare att skildra lesbisk kärlek, de riskerade
både att själva bli misstänkta för homosexualitet och att inte bli publicerade på grund av
ämnets känslighet. Att existensen av kvinnans erotiska begär i olika tider har undertryckts,
förnekats och disciplinerats råder det inget tvivel om. Men Svanbergs påstående att lesbisk
sexualitet skulle varit förbjuden i århundraden är en smula överdrivet och behöver nyanseras.
Fram till år 1865, då en ny lag kriminaliserade ”otukt som emot naturen är” (strafflagens
kapitel 18, §10) saknade nämligen svensk lag straff för sexuella handlingar mellan kvinnor. 18
Av de 1561 personer som sedan åtalades enligt 1865 års lag var bara tolv kvinnor, och av
dessa åtalades endast fem för homosexuella handlingar (övriga åtalanden gällde utnyttjande
av underårig respektive incest). 19
Svanberg motsäger sig dessutom själv när hon samtidigt skriver i marginalen på sin artikel
att en svärmisk och kärleksfull så kallad romantisk kvinnovänskap var en ”ansedd
institution” 20 i samhället på 1700- och 1800-talet, som dokumenterats i både brev och
dagböcker. Det är förstås omöjligt för oss idag att veta om dessa svärmerier tog sig fysiska
uttryck eller vilka, men före 1865 var de i juridisk mening inte förbjudna.
I sin artikel Beramade bilder 21 diskuterar Kristina Fjelkestam framställningen av sexualitet
i kvinnliga författares samtidsromaner från mellankrigstiden. Bland annat läser hon de mycket
snarlika avsnitten i romanerna Charlie och Ensamhetens brunn, där respektive huvudperson
betraktar sin nakna kropp i spegeln. Charlies reaktion på sin spegelbild, där hon med ett ”sting
17
Svanberg, s 430.
18
Fredrik Silverstolpe, Kvinnor i mansdräkt, i Sympatiens hemlighetsfulla makt. Stockholms homosexuella 1860-1960, Göran
Söderström (red), (Stockholm: Stockholmia Förlag, 1999), s 28.
19
Jens Rydström, Sinners and Citizens.Bestiality and Homosexuality in Sweden, diss. (Stockholm, 2001), s 332-343.
20
Svanberg, s 430.
21
Kristina Fjelkestam, Beramade bilder. Sexualiteternas mimesis i mellankrigstidens kvinnliga samtidsromaner, i Tidskrift
för Litteraturvetenskap 3-4:1999, s 94-108.
10

av obehag” döljer sina bröst, läser Fjelkestam som referentens transcendens av begränsande
tecken, som ett svar på ”spegelbildens paradox och kvinnlighetens spektakel” 22 . Romanens
text ifrågasätter sålunda etablerad manlig estetik, den förvrängs och dekonstrueras. Romanens
text genererar mening, även om författaren ibland resignerar, menar Fjelkestam.
6 Historisk bakgrund
6.1 Samhälleliga förutsättningar för den ”nya kvinnan”
Det var flera olika händelser, som under 1900-talets första decennier förändrade kvinnors
ställning i det svenska samhället. De medverkade till att en ny kvinnotyp kunde äntra scenen:
den myndiga, urbana medelklasskvinnan, yrkesverksam, bildad och självförsörjande, utrustad
med medborgerliga rättigheter såsom rösträtt och äganderätt. Greger Eman beskriver de
historiska och samhälleliga förutsättningarna: 23
Liberala och humanistiska ideologier i den franska revolutionens spår avlöste
viktorianismen, och det trånga viktorianska kvinnoidealet, som dikterade sexuell begärlöshet
för 1800-talets ”ärbara” borgarkvinna, höll på att luckras upp. Dessutom medförde
urbanisering och industrialisering nya klassförhållanden.
En framväxande kvinnorörelse ställde krav på det patriarkala samhället: I första hand var
det ekonomiska krav, nämligen rätt till arbete och utbildning för det stora kvinnoöverskottet
ur medelklassen, som var i behov av försörjning. I andra hand kämpade man mot prostitution
och i tredje hand kom krav som rösträtt och kvinnans rätt att själv förvalta sin egendom. 24
En kvinnoorganisation som exempelvis Fredrika-Bremer-förbundet skapade en viktig
förutsättning för kvinnor att träffas och odla gemenskap och systerskap i kampen för kvinnans
rättigheter. De förändrade yttre sociala och ideologiska ramarna fick till följd att många
kvinnor som inte ville ge upp sitt oberoende valde andra kvinnor att dela livet med. Eman
kallar detta fenomen ”väninneäktenskap” eller ”feministisk vänskapskärlek”, för även om det
ofta var av praktiska skäl som två kvinnor flyttade ihop så kan man rimligtvis anta att
odlandet av mer erotiska relationer underlättades.
Medan mansälskande män främst sökte definiera sig och sin plats i samhället med hjälp av
medicinska rön, definierade de kvinnoälskande kvinnorna sig främst via kvinnorörelsens
22 Fjelkestam, s 106.
23 Greger Eman, Nya himlar över en ny jord – om Klara Johanson, Lydia Wahlström och den feministiska vänskapskärleken,
(Lund:Ellerströms; Stockholm:Kommittén för Stockholmsforskning, 1993), s 15-25.
24 Detta skriver även Karin Johannisson i Den mörka kontinenten (Stockholm: Norstedts, 1994) (s 22). En mycket intressant
bok som tyvärr fullkomligt negligerar lesbiska kvinnors existens.
11

systerskap vilket gav dem en positiv självuppfattning väsensskild från den av
sexualvetenskapen definierade avvikaridentiteten.
När kvinnorörelsens huvudkrav uppfylldes, den allmänna rösträtten infördes och kvinnans
ekonomiska beroende av mannen uppluckrades med den stora författningsreformen 1918-21
stagnerade kvinnokampen, rösträttsrörelserna upplöstes och de kvinnoälskande kvinnorna
förlorade sin nödvändiga sociala bas som gav dem sin självuppfattnings referensramar.
På 1920-talet nåddes Sverige av kontinentens kulturdebatt med dess mångfald av stilar och
strömningar i konst, litteratur, musik och livsstil, som numera går under paraplybegreppet
”modernismen”. Sexuell frigörelse blev modernismens spjutspets och androgynitet var
trenden inom kläd- och hårmodet.
Sexologer och psykologer började intressera sig för kvinnors sexuella beteenden, och den
kvinnoälskande kvinnan definierades enligt samma kategorier som mansälskande män.
Eman förklarar att det innebar både för- och nackdelar för de kvinnoälskande kvinnorna att
anamma en sexuell avvikaridentitet. Till fördelarna hör det nya bejakandet av de sexuella
inslagen i de homoerotiska känslorna, möjligheten att känna igen varandra och på sikt även
formuleringen av politiska krav. En nackdel var ”avvikarstämpeln, som skrämde många och
bröt upp den tidigare kvinnogemenskapen i det att det fjärmade ’de normala’ kvinnorna från
’de homosexuella’.” 25
6.2 Den fantasmatiska manhaftiga lesbiska kvinnans betydelse och funktion
Man kan säga att den lesbiska kvinnan var en fantasmatisk demon 26 som användes bland
annat av den manligt dominerade sexualvetenskapen för att skrämma kvinnor från alla försök
till frigörelse och för att därmed upprätthålla en borgerlig patriarkal samhällsordning, där
kvinnor var hänvisade till en begränsad privat sfär utan möjlighet till inflytande i samhälleliga
och politiska angelägenheter.
Carroll Smith-Rosenberg gör flera viktiga iakttagelser i sin artikel Discourses of Sexuality
and Subjectivity: The New Woman, 1870-1936. 27 Hon skriver att den ”nya kvinnan” av
sexologerna beskrevs som en social och sexuell hermafrodit, ett tredje kön som existerade
mitt emellan könen och därmed utanför den biologiska och sociala ordningen. Sexologerna
25 Eman (1993) , s 24.
26 definierad som ett imaginärt instrument för social kontroll.
27 Carroll Smith-Rosenberg, Discourses of Sexuality and Subjectivity: The New Woman, 1870-1936, i Hidden From History.
Reclaiming the Gay and Lesbian Past, Duberman/Vicinus/Chauncey Jr. (red), (New York/Ontario: NAL Books, 1989),
s 264-280.
12

gjorde med andra ord ingen åtskillnad mellan å ena sidan kvinnors revolt mot en traditionell,
inskränkande könsroll, och sexuell begärriktning och praktik å den andra.
Den ”nya kvinnan” hotade att rubba samhällsordningen, hon utmanade de existerande
könsrelationerna och fördelningen av makt i samhället. Därför skulle hon regleras och
kontrolleras. Genom att sjukförklara hennes natur, onaturligförklara hennes fysiologi och
genom att göra henne till symptom för ett sjukt samhälle, kunde de som hotades av henne
bekräfta nödvändigheten och naturligheten av den borgerliga samhällsordningen. Sålunda
speglade samhällsstrukturerna, värderingarna och beteendena inte natur – utan makt. Marilyn
Farwell tillägger dessutom att kvinnor som klär sig i manskläder ockuperar ett laddat
kulturellt utrymme och utmanar därmed de manliga auktoriteterna 28 , något som också Karin
Lützen uppmärksammar i sin studie om lesbisk kärlek. 29 Hon förklarar att orsaken till att
homosexuella kvinnor definierades som manhaftiga var det patriarkala samhället där manliga
egenskaper värderades högst och blev alltings mått. ”Manhaftiga kvinnor” avvek också
tydligast från den kvinnliga normen och var därför mer iögonfallande än mer konventionellt
kvinnliga homosexuella kvinnor.
Smith-Rosenberg skriver vidare att om en homosexuell kvinna ville uppnå frihet och
kontroll över sitt liv var hon tvungen att anamma mansrollen som samtidigt gav henne rätt till
sexuellt begär och initiativ. Rollen som ”manhaftig kvinna” föredrogs även av heterosexuella
kvinnor som ville undvika äktenskap till förmån för en yrkeskarriär.
”Det tredje könet”, ”könsinversion”, ”en manlig själ fångad i en kvinnokropp”, ”den
manhaftiga lesbiska kvinnan” – alla dessa uttryck beskriver inte (förmodade) sexuella
handlingar utan är rumsliga och hierarkiska bilder som används till att ordna, strukturera och
särskilja. Genom att beskriva den (manhaftiga) lesbiska kvinnan, den ”nya kvinnan”, som
annorlunda än kvinnor i allmänhet, blir hon till den farliga Andra inom kvinnokönet som
demoniseras i avskräckande syfte för att befästa den traditionella könsordningen och de
traditionella könsrollerna i könspolaritetens tjänst.
7 Intertext: Ensamhetens brunn
Jag påstod i kapitel 5 att Charlies författare Margareta Suber verkar ha hämtat inspiration
hos Radclyffe Halls skandalomsusade succéroman Ensamhetens brunn (original The Well of
28 Farwell, s 73.
29 Karin Lützen, Vad hjertet begærer. Kvinders kærlighed til kvinder, (Köpenhamn:Tiderne Skifter, 1986), s 221f.
13

Loneliness, 1928, på svenska 1932), som publicerades några år före Charlie. För att styrka
mitt påstående ska jag kort gå in på likheter och skillnader dessa romaner emellan.
Ensamhetens brunn skildrar en lesbisk, ”manhaftig” kvinnas liv och lidanden och använder
sig uttryckligen av inflytelserika sexualteoretiker som Richard von Krafft-Ebing och
Havelock Ellis. Boken förbjöds i England omedelbart vid sin publicering eftersom den sades
försvara och förespråka lesbisk sexualitet. Men via andra länder nådde den ändå en stor publik
och var länge den mest inflytelserika, och i vissa länder enda, skildringen av en lesbisk
kvinna.
Inom litteraturforskningen är romanen mycket omstridd och kritiserad 30 , bland annat för
sitt syfte att framkalla medlidande hos den heterosexuella majoriteten, varför romanen
skildrar lesbiskas livsvillkor som eländiga, närmast liknande ett inferno. Vidare kritiseras att
författaren med sin roman inte utmanar samhället, att romanen inte utgör något politiskt hot
utan tvärtom befäster fördomar mot lesbiska kvinnor, och att kvinnor enligt romanen endast
har två val, att underordna sig samhällets krav på heterosexualitet eller att gälla som perversa.
Som romanens förtjänst uppmärksammas dock att den är den första romanen där en lesbisk
kvinna varken dör, blir galen, eller gifter sig med en man. 31
Charlie är i jämförelse en mer nyanserad, mindre drastisk, men även mer motsägelsefull
roman. Medan Radclyffe Hall står helt vid sin huvudpersons Stephen Gordons sida, har
Margareta Suber en mer ambivalent inställning till Charlie. Men där Hall medvetet
patologiserar sin huvudperson, går Suber till attack mot sjukförklaringen, vilket jag kommer
att visa i min undersökning nedan.
Till det yttre är Stephen Gordon och Charlie Ramm ganska lika. Båda har pojknamn och
har fått växa upp som pojkar. Båda har ett androgynt yttre och en kluven inställning till sin
kropp. I båda romanerna förekommer en ”syndafallsscen” när huvudpersonerna läser om sin
avvikelse i sexualteoretiska böcker, i Stephen Gordons fall är det Richard von Krafft-Ebing, i
Charlies fall Otto Weininger. Båda två förlorar de kvinnor de älskar eftersom samhället inte
respekterar deras kärlek. Men sluten är olika: Medan Stephen Gordon är förtvivlad och ensam
när den älskade överger henne, bär Charlie sin kärlek inom sig som något gott som ingen kan
förstöra.
30 se ex.vis Bonnie Zimmerman: The Safe Sea of Women (Boston: Beacon Press, 1990), Jane Rule: Lesbian Images
(Trumansburg NY: Crossing Press, 1975) eller Jeannette H. Foster: Sex Variant Women in Literature (Tallahassee, FL:
Naiad Press Inc., 1985).
31 se ex.vis Brantenberg.
14

8 Undersökning
8.1 Patologiseringens diskurs
Birgitta Svanberg påpekar i sin artikel Den mörka gåtan i Nordisk kvinnolitteraturhistoria
att orsaken till Charlies homosexualitet ”förankras litet lättvindigt freudianskt” 32 i barndomen.
I själva verket påminner Charlies personlighet starkt om en av Freuds fallbeskrivningar i
uppsatsen Om psykogenesen i ett fall av kvinnlig homosexualitet. Författaren Margareta Suber
behöver inte ha läst Freuds uppsats, hans sexualteoretiska förklaringsmodeller för
homosexualitetens uppkomst med tonvikt på både arv och förvärv var populära och
accepterade – om än omstridda – i samtiden. Läsaren får hålla i minnet att romanen inte är en
klinisk fallbeskrivning och att Freuds teorier sålunda inte återfinns ”rena”. Likheterna är dock
påfallande.
8.1.1 Sigmund Freud: Om psykogenesen i ett fall av kvinnlig homosexualitet
Sigmund Freud betonar i sin fallstudie oskiljaktigheten av arv och miljö i analysen av
homosexualitetens uppkomst. Han anser att det inte är möjligt att ”bota” homosexualitet utan
endast att återställa ”den fulla bisexuella funktionen” 33 och därmed ”frigöra den dittills
spärrade vägen till det andra könet” 34 . Dessutom gör han rent hus med en del populära
föreställningar om homosexualitetens uppkomst och uttryck:
”[A]lla normala personer [uppvisar] vid sidan av sin manifesta heterosexualitet… ett mycket betydande
inslag av latent eller omedveten homosexualitet. Tar man denna upptäckt med i beräkningen är det slut
med antagandet att naturen, när den var på ett speciellt humör, skulle ha skapat ett ’tredje kön’”. 35
Han förnekar också ett absolut samband mellan fysiska könskaraktärer, psykiska
könskaraktärer (”manlig/kvinnlig inställning”) och objektvalets art och påpekar att ”hos båda
könen är graden av fysisk hermafroditism i hög grad oberoende av den psykiska”. 36
Slutligen konstaterar han att ”[p]sykoanalysen är inte kallad att lösa homosexualitetens
problem. Den måste nöja sig med att avslöja de psykiska mekanismer som har lett till
avgörandet vid objektvalet…”. 37 Trots sin insikt att människan till sin natur är bisexuell och
att psykoanalysen inte kan tillhandahålla något botemedel, anser han den homosexuella
individen vara problemet, inte samhällets inställning till henne.
32 Svanberg, s 433.
33 Freud, s 244.
34 Freud, s 244.
35 Freud, s 263.
36 Freud, s 247.
37 Freud, s 263.
15

Freud beskriver sin patient som en ”artonårig, vacker och förståndig flicka av socialt
högtstående familj [som] har väckt föräldrarnas missnöje och oro på grund av de
ömhetsbetygelser med vilka hon förföljer en cirka tio år äldre dam ’ur societeten’”. 38 Under
den psykoanalytiska terapin kommer han fram till följande slutsatser om flickan:
Hennes utseende uppvisar snarare ”skarpa drag än flickaktigt mjuka” 39 , och ”hennes
intellektuella egenskaper” 40 skulle man kunna förbinda med ”mannens väsen” 41 , men Freud
betraktar dem ändå som konventionella och inte som ”vetenskapligt berättigade”. 42 Däremot
påpekar han att hon i sitt ”beteende gentemot kärleksobjektet helt och hållet hade anammat
den manliga typen […]. Hon hade alltså inte bara valt ett kvinnligt objekt utan också antagit
en manlig inställning till det”. 43
Freud anser att den avgörande händelsen som förvandlade flickan till ”en i mognare
kvinnor förälskad homosexuell” 44 var att modern fick ett tredje barn, ett sladdbarn, vilket fick
flickan att vända sig bort från modern och i stället leta efter en modersersättning i andra,
mogna kvinnor som ofta själva var mödrar.
Han förklarar det med att flickan befann sig i ”den fas av puberteten då man återgår till det
infantila oidipuskomplexet, när besvikelsen kom över henne” 45 och hon blev medveten om sin
önskan att få ett barn med fadern. När nu hennes största konkurrent, modern, istället fick
barnet, ”förkastade hon sin kvinnlighet” 46 och avvisade ”önskan att få barn, att känna kärlek
till en man och den kvinnliga rollen överhuvudtaget. […] Hon intog mannens roll och utsåg
modern till kärleksobjekt i stället för fadern.”. 47
Dessutom förstod flickan att hennes uppvaktning av kvinnor retade fadern och för att såra
honom ”förblev hon nu homosexuell av trots mot fadern”. 48
Flickans ”manliga sätt att älska” 49 jämförs med ”en ynglings första svärmiska passion för
en firad konstnärinna” 50 , som ”känner salighet när hon [tillåts] ledsaga damen ett stycke på
38 Freud, s 240.
39 Freud, s 247.
40 Freud, s 247.
41 Freud, s 247.
42 Freud, s 247.
43 Freud, s 247f.
44 Freud, s 249.
45 Freud, s 250.
46 Freud, s 251.
47 Freud, s 251.
48 Freud, s 252.
49 Freud, s 253.
50 Freud, s 253.
16

väg och kyssa hennes hand till avsked… [eller företar] pilgrimsfärder till ställen där den
älskade hade uppehållit sig någon gång…”. 51
”Homosexuella svärmerier och överdrivet starka, sinnligt präglade vänskapsförhållanden
är under de första åren efter puberteten ganska vanliga hos båda könen” 52 , konstaterar Freud,
som dock menar att flickan dessutom ”från barndomsåren medförde ett starkt accentuerat
’manlighetskomplex’” 53 som yttrade sig i att hon ville slåss som storebror och led av
penisavund. Freud betecknar flickan dessutom som ”kvinnosakskvinna” 54 som protesterade
mot kvinnans lott och som tyckte att ”graviditet och barnafödande var motbjudande att tänka
på”. 55
Sammanfattande konstaterar Freud att det var hennes lille brors födelse som inverkade
starkast på flickans libido och att hennes homosexuella känslor därför kan klassificeras som
en ”sent förvärvad inversion”. 56
Freuds påstående att homosexualitet betingas av både arv och miljö återfinns i
gestaltningen av Charlies person och bakgrund. Charlies medfödda androgynitet gestaltas i
hennes kropp och karaktärsdrag medan förvärvskomponenten står att söka i hennes barndom.
8.1.2 Charlies utseende och karaktärsdrag
I de följande avsnitten ska jag närmare beskriva hur figuren Charlie gestaltas enligt
populära förklaringsmodeller om den kvinnliga homosexualitetens uppkomst och uttryck
vilka främst bygger på Freuds teorier.
Charlie är ung, i övergången mellan barn och ung kvinna och kommer från en välbärgad,
högborgerlig familj. Hon har något ”tjuvpojk”aktigt över sig, och ett androgynt, barnsligt
utseende:
”… Charlie, denna trubbnästa, slätkammade lilla person med en gäckande nyfikenhet i sina vidöppna,
grågröna ögon, som inte smalnade av vid näsroten, och sin pärlvita rad av starka tänder, naggiga som på
ett barn, där naggigheten ännu inte hunnit nötas av.” (s 8)
”[Charlie bar] en svart, kinesisk sidenpyjamas med en liten låg, uppstående krage, som framhävde halsens
unga linjer. De vida, raka byxorna kommo de kraftiga fötterna till den spensliga gestalten att verka
mindre, och hela dräkten klädde hennes sätt att röra sig. Hon for med handen över den slätt uppåtstrukna
frisyren, som följde tätt efter det välformade huvudet och lämnade örat fritt.” (s 9) (min kursivering)
Så här beskrivs Charlies kropp när hon står naken framför spegeln:
51 Freud, s 253.
52 Freud, s 261.
53 Freud, s 261.
54 Freud, s 261.
55 Freud, s 261.
56 Freud, s 260.
17

”Hennes slanka ben vilade i säker balans på hela fotytorna och buro som en alltför lätt börda upp den
höftsmala bålen. De raka skuldrorna sköto de unga flickbrösten ifrån sig, utan vekhet, i stram spänstighet.
Men kindlinjen var besynnerligt mjuk och rundad, det var som hade naturen velat ödsla på ett håll till
gengäld för den linjernas kvinnliga vekhet, som den förmenat hennes kropp i övrigt.
Hon blev varse sin bild i klädskåpets stora spegel och kände ett plötsligt sting av obehag. Hon såg den
från sidan med de fasta brösten i skarp profil, och hon dolde dem hastigt med sina händer.” (s 77f)
Charlies kropp beskrivs sålunda som avvikande, inte ”riktigt” kvinnlig, vilket också
skildras i följande scen där hon bär aftontoalett:
”Hon var klädd i en blommig aftontoalett av mjuk chiffon, som de raka axlarna buro upp som en
löjeväckande börda. Men på det slätkammade huvudet satt en liten snurra av chiffon som ett trotsigt
quand même, lämnande ena halvan av huvudet bar. Hon drog alltid blickarna till sig med sina färger, sina
ögon, sin ovanliga typ…. [Det var] en atmosfär av beundran, som omgav henne.” (s 46f)
Hennes utseende väcker uppmärksamhet, men tydligen bara positiv sådan, hon beundras.
Men kontrasten till traditionellt kvinnligt utseende blir tydlig i de följande skildringarna av
andra kvinnor:
”… Elisaweta gjorde allt med en sådan rörande vänlighet och grace. Dessutom var hon vacker, hennes
väsen liksom vilade i en blond mjukhet.” (s 6)
På dansgolvet:
”Elisawetas kavaljerer voro inte vuxna att föra henne, hennes grace fordrade större fullkomlighet hos
hennes partner, men hon fann sig med naturlig älskvärdhet i deras brister.” (s 10)
Sara Tungel beskrivs så här:
”Hennes kropp hade mycket veka linjer, litet sluttande axlar, spensliga vrister och armleder, en lockig
nackgrop. På avstånd var det den svepande gången och den ljusa skyn av lockar kring huvudet, som drog
uppmärksamheten till Sara. Men när man stod bredvid henne, märkte man inget annat av hennes utseende
än hennes ögon. De voro inte särskilt stora, men de hade en sällsynt lysande, blå färg.” (s 20)
Charlies bristande kroppsliga kvinnlighet förstärks av hennes medvetna strävan mot det
manliga:
”Hon hade aldrig tidigare tänkt på, vad hennes yttre kunde betyda för Sara. Kanske hade hon stött Sara
för huvudet många gånger på samma sätt som fadern med sin starkt personliga smak, som avvisade allt
särpräglat kvinnligt och drogs mot det betonat manliga. Men efter ett ögonblicks betänkande övergav hon
den tanken och kände, att hon ville göra ett manligt intryck på Sara.” (s 104)
Charlies beteende beskrivs också det som betonat pojkflickaktigt, hon visslar käckt (s 13),
gör ”avskedshonnör med fingrarna vid sin minimala bask [sic], som lämnade det mesta av
huvudet bart” (s 12), och spelar tennis med en ”fruktansvärt säker och hårt skruvad backhand”
(s 128). Även hennes körstil uppvisar ”mera kraft än grace” (s 7):
”Hon drog in Sara bredvid sig, smällde igen dörren om dem, trampade gaspedalen vårdslöst nästan i
botten, så att de startade med ett häftigt ryck, och satte sig vant till rätta tillbakalutad mot ryggstödet.”
(s 9)
18

När hon förälskar sig i Sara, skildras Charlies uppvaktning full av handlingskraft och
initiativ. I en scen exempelvis, när Charlie och hennes vänner lämnar restaurangen sent på
kvällen, passar Charlie på att lämna sin bil till vännerna, tar Sara under armen och tar en
promenad med henne:
”- Det var jag, som sade till de andra, att ni ville spatsera hem och med mig, för vi skulle röka en cigarrett
tillsammans hemma hos er. Har ni varit utsatt för något fräckare?” (s 12f)
Än tydligare blir Charlies initiativkraft i dessa båda scener, som utgör kulmen i Saras och
Charlies förhållande:
”Ett ögonblick satt Charlie orörlig, men så vände hon sig häftigt om, reste sig upp på knä och slog
armarna hårt och vilt om Sara. Det var en sådan manlig kraft i detta famntag, en sådan impulsiv
övertygelse och besegrande ömhet, att Saras moderlighet revs av henne som en skör vävnad, och i stället
för att vara den stilla, kvinnliga givaren fann hon sig överväldigad av denna störtflod av ung värme och
förpassad till att spela kvinnans vanliga, passiva roll. Sara visste inte, vad hon upplevde.” (s 72f)
”My baby!
Med ett avväpnande leende i de gropiga mungiporna gick hon fram till Sara, fattade med starka händer
om hennes skuldror och ruskade henne som på lek. Men nästa ögonblick hade hon pressat sina läppar hårt
och lidelsefullt mot Saras mun.” (s 133)
Charlie har också en utpräglad tävlingsinstinkt:
”Hon hade ingått ett vad att inte röka på ett år, … som hon aldrig drömt om att inte vinna.” (s 27)
Och när Charlie anmäler sig till en biltävling för damer,
”övervakade hon [själv] trimningen av sin vagn, iförd en oljig, brun overall, och under flera dagar var hon
tämligen uppslukad av en motorverkstads smutsiga innandöme.” (s 100f)
Hon vinner biltävlingen:
”Hon hade anställt en formlig klappjakt på de framför henne bortflyende vagnarna, och trots den vådliga
farten hade hon klarat kurvorna helskinnad och kommit in som prickfri etta.” (s 101)
Citaten jag anfört ovan kan räknas till den ”medfödda” delen av Charlies kropp och
personlighet. Hon konstrueras som kroppsligt androgyn och utrustad med egenskaper som
traditionellt betraktats som manliga, exempelvis handlingskraft och tävlingsinstinkt.
Att genusavvikelse är något som går i arv antyds också genom att fadern beskrivs som
”effeminerad” (s 46).
Charlies person kontrasteras mot en kvinnlighet som beskrivs hos Sara Tungel och
Elisaweta Mercheff med adjektiv som exempelvis vänlig, mjuk, graciös, älskvärd och
spenslig, vilket förstärker intrycket av Charlies androgynitet som medfödd.
19

8.1.3 Charlies barndom
Bilden av den medfödda androgyniteten som Charlies kropp och personlighet uppvisar
kompletteras med beskrivningen av en rad präglande barndomsupplevelser som förmedlar den
förvärvade komponenten i orsakskedjan som leder till Charlies homosexualitet.
8.1.3.1 Felaktig könsinlärning
En av orsakerna anges vara en felaktig könsinlärning i barndomen, vilket framkommer i en
dialog mellan Charlie och Sara:
”- Jag var ganska lycklig som barn. Jag fick rasa omkring med mina bröder i pojkkläder, jag fick vara i
fred med dem och leka deras lekar, och det var nog det viktigaste för mig.
- Du var väl ganska vild, kan jag tro?
- Å ja, jag sportade och slogs lika bra som bröderna, så de hade inget emot att ha mig med i allmänhet.
Men så snart jag började skolan, måste jag gå i flickkläder, och jag minns hur jag avskydde det.” (s 68f)
Charlie är dessutom ett manligt förnamn, och hon har blivit kallad ”Charlie-boy” (s 108)
sedan femårsåldern. Även i romanens nutid tilltalas hon en gång i maskulin form, ”mon petit”
(s 26). Charlies förebild är storebroderns vän Ole Viken:
”Med Ole Viken kände hon sig trygg, inför andra såväl som inom sig själv. Hon tänkte: ’Han är precis
sådan som jag skulle vilja vara.’ Det förekom henne naturligt, att hon ville likna honom, att det var så hon
höll av honom."”(s 125)
8.1.3.2 Barndomstrauma
En annan orsak kan skönjas i ett barndomstrauma och en komplicerad relation till
föräldrarna.
Chocken hon upplever när hon får se pornografiska bilder framstår som avgörande
händelse för Charlies homosexualitet. Chocken har utvecklats till en aversion som ger henne
äckelkänslor när hon tänker på ”samliv mellan man och kvinna”, vilket hon berättar för Sara:
”- Det var en pojke, som förtjänade stryk och jag klådde upp honom grundligt, och han kunde sedan
aldrig förlåta mig, eftersom jag var flicka och han inte rådde på mig. Han kunde inte hämnas på mig
genom att slåss alltså, utan därför hittade han på något annat, något gement. Han gav mig en dag ett
papper, och så smet han i väg. Då jag såg efter, vad det var, så var det en otäck, oanständig teckning av en
naken kvinna. Och en tid därefter fick jag ett brev, och i det brevet låg det bara ett kort. Kortet föreställde
en kvinna liggande på en soffa, iklädd bara strumpor, och över henne böjde sig en naken karl. Jag blev
alldeles utom mig, jag rev sönder kortet i små bitar, och jag kunde ha stortjutit av raseri och äckel. Nog
fick han hämnd, så det räcker för det smörj jag gav honom, för sen dess kan jag aldrig tänka på äktenskap
eller samliv mellan man och kvinna utan att känna det gräsligaste äckel.” (s 69f)
När Sara svarar att det naturligtvis kommer att gå över svarar Charlie bara: ”No Baby, it
doesn’t.” (s 71), vilket avslöjar ödestro, men också freudianskt trots.
20

8.1.3.3 Relationen till föräldrarna
Mycket ingående skildras Charlies förhållande till sina föräldrar. I en dialog med Sara
berättar hon att hon kände sig oälskad och övergiven av modern – som nu är död – till förmån
för fadern, och när Sara frågar henne om hon älskade sin mor, svarar hon:
”- Nej – och hon älskade inte heller mig. Jag minns aldrig, att hon kysste mig… Men hon kunde ha gjort
vad som helst för min far, vad som helst.” (s 72)
Charlie har dessutom känt sig utnyttjad som moderns resesällskap på olika sanatorier, där
Charlie ofta varit ”den enda friska, unga människan” (s 71).
Men som ännu plågsammare skildras Charlies relation till fadern, deras förhållande
beskrivs som en ”hopplös, ändlös brottning” (s 77). Fadern beskrivs som mycket osympatisk,
närmast frånstötande: en pedantisk (s 36), narcissistisk (s 47) egoist (s 65) utan respekt för
Charlies integritet, vilket får hans relation till Charlie att framstå som närmast incestuös.
Han envisas med att dela en dubblett med sin dotter mot dennas vilja (s 41), och försöker
avtvinga Charlie en dotterskärlek hon inte känner (s 44). Han går in för sin roll som
”förbittrad fader” (s 47). Följande citat är särskilt belysande för deras relation:
”Han gjorde sig beroende av henne i tusen småting, vilket pressade henne till en ständig samvaro med
honom och tvingade henne till en så nära personlig kontakt, att hon erfor ett fysiskt äckel…. Han hade
ansvar för henne, han uppfostrade henne, det var hans syn på saken, men att den var en täckmantel för
hans egoism i mycket hög grad, anade han inte.” (s 65f)
8.1.4 Otto Weininger
Även om Charlies personlighet verkar tydligt formad efter en freudiansk mall, är den ende
sexualteoretikern som nämns vid namn den österrikiske filosofen Otto Weininger, som 1903
publicerade Geschlecht und Charakter. Han var ökänd i sin samtid för sitt kvinno- och
judeförakt, däremot såg han homosexualitet som en naturlig variant, inte som någon
degeneration eller något fruktansvärt öde, vilket berättelsen verkar ge vid handen. Weininger
fungerar möjligtvis som ställföreträdare för olika patologiserande teorier om homosexualitet
och genusavvikelse.
Hans bok fungerar som kunskapens frukt som fördriver Charlie ur ovetskapens paradis och
hon tvingas in i en negativ självidentifikation:
”Hon hade slagit upp [Weiningers bok] på måfå och börjat läsa. En del hade hon förstått, annat var henne
obegripligt. Men hon hade känt, att detta angick henne, att det på ett obevekligt, fruktansvärt sätt angick
henne. Emellanåt hade hon låtit boken sjunka för att med sammandragna ögonbryn stava och lägga ihop
det hon läst med sina tidiga minnen och upplevelser som vuxen. Det hade passat in förunderligt väl. […]
Med sammansnörd strupe och värkande tinningar hade hon suttit där i timmar och läst om sitt liv, det som
varit och det som väntade henne.” (s 92)
21

8.1.5 Sammanfattning av Patologiseringens diskurs
Charlies kropp, karaktärsdrag och bakgrund är tydligt modellerade efter en freudiansk
mall. Charlie skrivs in i en patologiseringens diskurs som definierar henne som avvikare men
som samtidigt fråntar henne ansvaret för sin konstitution. Texten menar att homosexualitetens
orsaker dels är att söka i medfödda anlag som uttrycker sig i en androgyn kroppsbyggnad och
en personlighet som uppvisar karaktärsdrag av det motsatta könet, dels i barndomens
präglande och delvis traumatiska upplevelser. Detta var (och är än idag) en populär
förklaringsmodell för homosexualitetens uppkomst, även om den inte ligger helt i linje med
Freuds teorier.
Charlie skrivs in i patologiseringens diskurs på ett dubbelt sätt: hennes personlighet är
uppbyggd kring populära förklaringsmodeller för homosexualitetens orsak och uttryck,
dessutom görs hon (och läsaren) uppmärksam på denna patologiska konstitution genom
läsningen av Weininger.
8.2 Motståndets diskurs
En motståndets diskurs är i min definition en diskurs som motsätter sig patologiseringens
diskurs genom att argumentera med den. Den håller sig nära patologiseringens diskurs genom
att ta upp punkterna som pekats ut som centrala och omtolkar dem med andra förtecken – det
som definierats som ”sjukt” tolkas som ”normalt” eller ”naturligt”. Motståndets diskurs
behöver patologiseringens diskurs som en undertext, ty utan dess maktutövning är inget
motstånd möjligt och diskursen förlorar sin giltighet.
8.2.1 Människans principiella godhet och kärlekens nödvändighet
Freud och Weininger står inte oemotsagda i berättelsen utan det förekommer ett antal
omskrivningar och metaforer som försvarar Charlie utifrån en övertygelse om att hennes
känslor är spontana uttryck för hennes oförfalskade, goda och rena väsensnatur. Det är istället
trångsynta människor som förvränger och misstolkar dessa känslor, eftersom de riktas mot
”fel” kön.
”[Charlie] var som ett välklingande ackord, spelat av en nyck av vår Herre. Skorrande och falska blevo
tonerna först under människohand.” (s 87)
Motivet upprepas senare i modifierad form:
”Det var omöjligt att njuta av sol och sand och hav, då en ful mänsklighet fördärvade naturen.” (s 139)
Att Charlie liknas vid musik och natur förstärker intrycket av att det är en oförfalskad,
äkta, inre väsensnatur som kommer till uttryck.
22

Charlies förälskelse i Sara ska i första hand begripas som en positiv händelse, vilket blir
tydligt i den översvallande beskrivningen av Charlies lyckorus:
”Hennes tankar voro orediga och bubblade upp till halvt medvetande som lösryckta jubelskrin.
- Det här är mitt liv… mitt vackra liv. Så Sara lyser, håret, ögonen, leendet. Jag blir ljus och varm av
henne, jag vill vara oändligt god.” (s 74f)
Genomgående förmedlas bilden av Charlies förälskelse som positiv och till och med som
meningen med livet:
”Bilden av Sara låg och gungade som något ljust och gott inne i Charlie. […] [H]on erfor sig själv som ett
fullkomligt harmoniskt väsen, vars utstrålning var stark och välgörande.” (s 20f)
”Fanns det verkligen något annat, som kunde driva en ung människa till arbete och glad godhet utom en
annan människa? Nej och hundra gånger nej.” (s 139f)
Att Charlies känslor inte ska tolkas som patologiska framgår också av Saras motvilja att
tänka kring Charlies känslor för henne i sjukdomstermer:
”Började hon [Sara] grubbla däröver [huruvida Charlie skulle kunna vara homosexuell], föreföll det
henne, som hade hon begått ett oförklarligt våld mot en annan människas själsliga egendom.” (s 79)
Vem man känner sig attraherad av och varför går nämligen inte att förklara:
”… några människor stretade hit och dit, än sökande varandra, än undvikande att mötas. Varför? Därom
visste de föga mera än molnen, vågorna och sanden.” (s 90)
I berättelsens slut faller Charlie i en ”djup, sund sömn” (s 148) efter att ha tittat på
fotografier på Sara:
”Hon hämtade nya krafter i ungdomens helhjärtade, obrutna vila, som fullbordar det som växer.
Hennes kropp var nu mogen att leva det liv för vilket vår Herre behagat skapa henne.” (s 148f)
Denna diskurs beskriver ett försvar för Charlies rätt att leva och agera i enlighet med vad
som beskrivs vara hennes ”sanna väsensnatur”. Att denna personlighetskärna är opåverkad av
personlig vilja och sålunda bortom medveten kontroll underlättar nog försvaret av denna rätt.
Homosexualitet uppfattades ju som pervers och omoralisk, och homosexuella handlingar var
straffbelagda.
Texten lyfter här fram den medfödda komponenten till förmån för den socialt förvärvade,
och det som förenar Charlie med andra människor snarare än det som särskiljer henne, vilket
betonades i gestaltning av Charlies personlighet (se kapitel 8.1).
Diskursen genomsyras av en kristen övertygelse att allt som Gud skapat är principiellt gott.
Här kontrasteras en ren och oförfalskad natur mot en förvrängd och illvillig kultur.
23

8.2.2 Kritik av patriarkatet
Beskrivningen av Charlies framtoning innehåller även en subtil kritik av det patriarkala
samhället som inskränker kvinnans roll till att bli passiv älskarinna respektive milt givande
mor – två roller som Sara behärskar fulländat och som hon till en början inte ifrågasätter. Det
är först när Charlie kommer in i hennes liv och Sara märker att ingen av rollerna passar i
förhållande till Charlie som hon blir medveten om deras bristfällighet men även deras trygga
invandhet:
”Kontakten med Charlie… ställde henne inför obekväma frågor, avspeglade henne själv som en kvinna i
en skrämmande, otrolig situation, påtvingade henne ett nytt ansvar i en ny känslovärld.” (s 124)
Charlies avvikande identitet förkroppsligar ett motstånd till kvinnors traditionellt
inskränkta roller som mor respektive passiv älskarinna, men upprätthåller samtidigt en
hierarkisk skillnad mellan kvinnor som motsvarar normen och sådana som avviker från den,
varför jag inordnar denna patriarkatskritik under motståndets diskurs snarare än under
subversionens diskurs. Det förefaller oundvikligt att Charlie skulle söka sig bortom samtidens
stela och inskränkande könsroller, fast texten verkar ge vid handen att det inte sker på grund
av en medveten frigörelsevilja utan snarare på grund av en freudianskt definierad
personlighetsstörning.
8.2.3 Sammanfattning av Motståndets diskurs
Jag har följt två argumentationslinjer som på olika sätt gör motstånd mot patologiseringen
av homosexualitet.
1) Mot en patologiserande vetenskapssyn ställs en argumentation om människans
principiella godhet och Guds skapelses fullkomlighet. Charlies sätt att vara beskrivs i
essentialistiska termer som äkta och oförfalskad natur, medan en inte närmare bestämd
”mänsklighet” tillskrivs rollen som förvrängande och illvillig kultur. En skepsis mot
expertomdömen eller bedömningar av tredje man som accepteras oifrågasatt
framkommer också.
2) Charlies personlighetstyp framställs som utvägen ur inskränkta könsroller (fast till
priset av en avvikaridentitet) vilket möjliggör ett liv som är annorlunda än det som
traditionellt väntade kvinnor av hennes samhällsklass, nämligen giftermål och
barnafödsel.
24

8.3 Subversionens diskurs
Med en subversiv diskurs menar jag en diskurs som motsätter sig patologiseringens diskurs
genom att radikalt omvärdera det som betraktas som ”sjukt” eller som ”normalt” i
patologiseringens diskurs utan att arbeta med samma argumentationsteknik som denna.
Patologiseringens diskurs destabiliseras därigenom och avfärdas som ogiltig. En ny tolkning
av ett fenomen presenteras som lever ett ”eget liv”, den behöver inte patologiseringens
diskurs för sin fortsatta existens (till skillnad från motståndets diskurs).
8.3.1 Charlie är en modern, ”ny kvinna”
Att Charlies personlighet inte behöver tolkas som patologisk utan kan tolkas radikalt
annorlunda framgår av pristalet när Charlie vunnit biltävlingen:
”en ståtlig sportprestation…ur de unga kvinnornas led… en hundraprocentig liten kvinna… den nya
kvinnan, kvinnan av i dag…” (s 110)
Charlie uppfattas som en modern, ”ny kvinna”. Hennes moderna identitet markeras bland
annat genom frisyren och klädseln, genom att hon kör sportbil och just slutat röka, samt
genom att hon lyssnar till den senaste musiken som jazz, tango, bossanova och rumba. Dessa
modernitetens markörer tillåter en destabilisering och omvärdering av patologiseringens
diskurs genom att skriva in Charlie i modernitetens tidevarv. Hennes pojkflickaktiga
framtoning omtolkas sålunda till att motsvara en trend i tiden, Charlie förkroppsligar det nya
androgyna och frigjorda kvinnoidealet.
8.3.2 Heterosexualitet är ingen garanti för lycka
I berättelsen omvärderas inte bara homosexualitet. Även heterosexualitet belyses och
avslöjas som en samhällelig konvention, som inte garanterar lycka, även om det är myten den
sprider om sig själv.
Sara Tungel exempelvis är änka, men saknar inte sin döda man. Det är hennes två barn
som beskrivs vara viktigast i hennes liv. Hon låter sig uppvaktas av Charlies bror Bruno
Ramm (förmodligen kan hon inte ta Charlies uppvaktning på allvar), eftersom de
konventionella känslorna är trygga och ger henne en bekant och etablerad roll där hon finner
sig väl tillrätta. Men vid sin brådstörtade avresa säger hon att hon egentligen inte bryr sig om
Bruno. Mitt intryck är att Sara använder sig av Bruno för att signalera till Charlie att hennes
uppvaktning är förgäves.
Elisaweta Mercheff är ett annat exempel. Hon är en rysk balettdansös som tvingades fly
från hemlandet och är gift med den engelske affärsmannen Fred Whistler, förmodligen av
25

ekonomiskt tvång. Han skildras som hårdhjärtad och okänslig, ”… ingen kvinna kan härda ut
med honom i längden” (s 27): ”… där denne Fred Whistler gick fram, där kallnade luften och
där slocknade de glada färgerna…” (s 26). Elisaweta verkar han inte bry sig mycket om, men
han uttrycker sitt ogillande över att hon dansar balett, vilket får henne att låta bli. Det är därför
föga förunderligt att hon har en älskare. Denne man gör henne visserligen besviken gång på
gång och hon kan känna sig kall och tom i hans sällskap, men hon försöker ändå hålla den
romantiska drömmen om deras kärlek vid liv. I berättelsens slut berättar Elisaweta för Charlie
att hon ofta tänker på sin ungdomskärlek Ninja, flickan hon delade rum med på
internatskolan.
Många män beskrivs som osympatiska. De verkar se kvinnor mest som en erövring eller en
ägodel. Charlies far Ludvig Ramm som jag beskrev i kapitel 8.1.3.2 är paradexemplet. Även
hans affärsbekanta, som Charlie och han träffar på en middag, beskrivs fulla av
erövringslusta:
”De liksom satte sig till rätta i en osynlig sadel och stormade an. Angreppen voro mycket varierande
beroende på vars och ens natur och utförsgåvor, men alla voro dömda att falla platt tillbaka med ett ihåligt
skrammel. Charlies oberörda, grågröna ögon iakttogo dessa manliga manövrar med ett lugn, som
gränsade till ohövlighet.” (s 49)
Exemplen visar hur heterosexuella relationer används för att uppnå andra mål än kärlek
eller lycka. Sara använder Bruno för att slippa Charlie, Elisaweta använder Fred för att få
ekonomisk trygghet, och för älskaren är hon förmodligen bara en erövring bland många som
ger honom självbekräftelse.
Medan heterosexuella relationer sålunda beskrivs på ett desillusionerande sätt verkar
homosexuella relationer omöjliga i denna samhällskontext. Samtidigt är det dem som texten
pekar ut som utväg för en inskränkt könskoreografi – åtminstone för Charlie.
8.3.3 Sammanfattning av Subversionens diskurs
Jag har följt två tolkningsstrategier i texten som jag uppfattar som subversiva.
1) Den ena strategien gör en radikal omtolkning av de fenomen som i patologiseringens
diskurs betecknades som sjukliga genusavvikelser och flyttar samtidigt fokus från dem.
De utgör nu istället markörer för en ny modern tid och signalerar trendmedvetenhet och
ett nytt androgynt, frigjort kvinnoideal.
2) Den andra strategien destabiliserar uppfattningen om heterosexualitet som något
eftersträvansvärt och ”naturligt” genom att sätta heterosexuella relationer i
punktbelysning. De avslöjas som konventioner, som för kvinnans del ofta ingås av
(ekonomiskt) tvång, och parterna blir inte nödvändigtvis lyckliga. Sålunda ställs i
26

denna strategi frågan om huruvida heterosexualitet inte åtminstone delvis betingas av
ekonomiska och samhälleliga omständigheter.
8.4 Inre motsägelser
Trots att lesbiska känslor tolkas som principiellt positiva och goda i både det som jag kallar
motståndets och subversionens diskurs är de inte helt utan inre motsägelser. Det förekommer
två episoder i berättelsen som försvagar dessa diskurser och antyder ett tillfögafallande för en
patologiserande diskurs, vilket belyser de hegemoniska diskursernas kraftfullhet och
svårigheten att tänka utöver dem.
Den ena episoden handlar om Saras tolvåriga dotter Nunna, som utvecklar en intensiv
vänskap med Charlie. Sara iakttar dem med blandade känslor:
”Vad utövade Charlie för dragningskraft på den halvvuxna flickan [Nunna]? Flickor brukade ju alltid ha
sina svärmerier i de där åren – ingenting kunde vara naturligare än att Nunna skulle på flickvis avguda en
typ som Charlie. Men ändå, Sara drog sig nu till minnes, att hon med en besynnerlig känsla av oro och
ångest tagit Nunna bort från Charlie.” (s 80f)
Hennes oro – att Nunna själv skulle bli homosexuell av att ha kontakt med Charlie – får
Sara att förbjuda Charlie umgänget med Nunna:
”Jag tror hon mår bäst av att – leka med jämnåriga.” (s 121)
Trots en grundläggande sympatisk skildring av Charlie och ambitionen att förhålla sig
positiv till hennes förälskelse i Sara avslöjar texten här homofobiska känslor, en djupt rotad
rädsla inför det av vetenskapen utdefinierade och utdömda.
En annan episod handlar om fröken Thilt, Saras barns matematiklärarinna, som Sara och
Charlie träffar på under en promenad. Charlie verkar känna igen fröken Thilts typ,
förmodligen från beskrivningar av homosexuella kvinnor i Weiningers bok, och hon ser sin
egen framtid i henne, något som fyller henne med fasa.
”[Fröken Thilt] var ganska liten till växten, magerlagd och med slätkammat hår och platt byst. Hon stod
tungt i lågklackade skor och mötte Sara med en stadig blick ur ett par kloka, grå ögon. Helt annorlunda
vilade Saras fötter i de klacklösa skorna mot marken.
Charlie uppfattade, hur groteskt olika de voro, hur besynnerligt omaka, väsensskilda, som hade de skapats
av två olika materier, sinsemellan oförenliga. Det stod plötsligt klart för henne, att detta däremot inte var
fallet med henne själv och denna fröken Thilt. Det berörde henne obehagligt att finna en likhet mellan sig
själv och en människa, som uppenbarligen alltid måste förbli Sara främmande, dessutom stöttes hennes
ungdom tillbaka av den andras grå medelålder, av det barskt snöpta könslivet, som knappast lämnat några
spår av att någonsin ha existerat. Men framför allt värjde hon sig mot intrycket av likart med ett väsen,
som stod totalt avsnört från Sara, livet…” (s 127f)
Även här lyser en skräck för kvinnor som tydligt avviker från normen igenom. Fröken
Thilt framställs som en fantasmatisk demon (se kapitel 6.1 för en utförlig diskussion) som
Charlie ska akta sig för att likna.
27

9 Sammanfattning och utvärdering av undersökningen
Hur ska Charlie definieras och hur ska hennes känslor gentemot Sara tolkas? Denna fråga
har jag följt genom berättelsens text och kunnat urskilja tre förklaringsförsök:
(1) En diskurs som patologiserar Charlie utifrån antagandet att hon är homosexuell;
(2) en diskurs som gör motstånd mot patologiseringen;
(3) och en som tolkar de patologiserade egenskaperna på ett radikalt annorlunda,
subversivt sätt.
Jag har i min undersökning kommit fram till följande resultat:
(1) Patologiseringens diskurs utspelar sig på Charlies kropp och socialiseringsbakgrund.
Med hjälp av en freudiansk modell skriver den in Charlie i en diskurs av medfödd
genusavvikelse och socialt förvärvad personlighetsstörning. Samtidigt fråntar denna
modell individen ansvaret för sin konstitution genom att flytta det till gener och
omgivningen.
(2) Mot denna patologiserande syn argumenteras med hjälp av en kristen övertygelse om
Guds skapelses fullkomlighet att känslor är spontana, oförfalskade och därför positiva
uttryck för en ”sann väsensnatur”. Denna essentialistiska argumentation försvarar en
homosexuell särart genom att flytta ansvaret till en högre makt. Även här är den
homosexuella individen utan skuld.
Den homosexuella kvinnan framställs även som en utväg ur en traditionell och
inskränkt könskoreografi, dock till priset av en avvikaridentitet. En hierarkisk skillnad
mellan ”normala” och ”avvikande” kvinnor upprätthålls sålunda.
Problematiskt med denna diskurs är att den håller sig nära det stigmatiserade
fenomenet homosexualitet, vars stigma genom fokuseringen snarare förstärks av
argumentationen till dess försvar.
Intressant i sammanhanget är också hanteringen av ”skuldfrågan”. Det är inte
individens ”fel” att hon är homosexuell (och heller inget medvetet val, vilket
förmodligen var otänkbart), utan en konsekvens av olika faktorer utanför individens
kontroll: arv, miljö eller öde.
(3) Som mer radikalt uppfattar jag ogiltigförklarandet av patologiseringens diskurs genom
att skriva in den androgyna kvinnotypen som det moderna tidevarvets idealtyp.
Sjukförklaringen avfärdas och ogiltigförklaras genom att låta Charlies personlighetstyp
utgöra det förkroppsligade modernitetsidealet, en typ som pekar mot framtiden och
vänder sig emot föråldrade värderingar.
28

Mycket radikalt avslöjas också heterosexualitetens myt om sig själv som nyckeln till
lycka genom skildringen av speciellt Elisaweta Mercheffs relationer. Det kan uppfattas
som mycket provocerande eftersom det outtalade alternativet är homosexualitet.
De ambitiösa försöken att omtolka fenomenet homosexualitet blir tyvärr försvagade av två
episoder där texten faller tillföga för en socialt sanktionerad, irrationell rädsla för det av
vetenskapen utdefinierade och utdömda.
9.1 Berättelsens kritiska potential
I min läsning uttrycker berättelsen en klar vilja till kritik mot sjukförklaringen av Charlies
känslor, även om den är individbaserad och delvis motsägelsefull.
Det finns en dynamisk spänning mellan försvaret av homosexualitet, kritiken av
heterosexuella relationer och de motsägelser som finns i texten. Texten uttrycker ett
ambivalent förhållande till såväl homo- som heterosexualitet som till samtidens populära
förklaringsmodeller om homosexualitetens orsak utan att vilja förenkla detta komplexa
fenomen. Är homosexuella kvinnor ett naturens fel eller tvärtom framtidens idealtyp? Öppnar
Charlies avvikande personlighet möjligtvis en utväg ur en instängd könskoreografi?
Det öppna – men försiktigt positiva – slutet ger läsaren möjlighet att själv fundera på den
komplexa frågeställningen som berättelsen har framlagt. Kommer Charlie att växa ifrån sina
”barnsliga” känslor, eller kommer hon att ha kraft och mod nog att leva enligt sin
”väsensnatur”? Jag uppfattar att slutet inger en viss tillförsikt inför framtiden, där det är
möjligt för Charlie att leva enligt sin ”sanna natur”, vilket möjligtvis till och med är hennes
livsuppgift.
För Sara Tungels del slutar berättelsen med den melankoliska insikten att alla människor
är präglade av den kultur de ingår i och tvungna att anpassa sig till rådande normer och
konventioner, vilket gör det omöjligt för en ”ärbar” kvinna att ha en erotisk relation med
någon av samma kön.
10 Avslutning
Även om texten sammanfattningsvis inte visar upp något entydigt budskap utan förblir
ambivalent, utgör den ett ambitiöst försök att kritiskt omvärdera ett kontroversiellt fenomen.
Texten tar i det stora hela modigt ställning för sin huvudperson, och det var förmodligen så
långt man kunde tillåta sig att gå på 1930-talet med ett inlägg till en homosexuell kvinnas
försvar.
29

Charlie är inte enbart den första skildringen av kvinnlig homosexualitet i svensk litteratur,
utan även en positiv och empatisk berättelse. Jag anser att romanen – trots sina
tillkortakommanden – har en kritisk potential. Att Charlie inte gjorde skandal som några år
senare Agnes von Krusenstjernas Fröknarna von Pahlen berodde kanske på den förres
mycket mindre upplaga och mindre explicita språk, samt att Charlie och Sara aldrig ”fick”
varandra.
30

11 Källförteckning
Brantenberg, Gerd: På sporet av den tapte lyst. Kjærlighet mellom kvinner i nordisk litteratur/
litteratur tilgjengelig på nordiske språk. En motivstudie, i På sporet av den tapte lyst,
Brantenberg/Espedal/Larsen/Nilsen/Torud (red), (Oslo: Aschehoug, 1986)
Eman, Greger: Nya himlar över en ny jord – om Klara Johanson, Lydia Wahlström och den
feministiska vänskapskärleken (Lund:Ellerströms; Stockholm:Kommittén för
Stockholmsforskning, 1993)
Eman, Greger: 1907: Det homosexuella genombrottet, i Sympatiens hemlighetsfulla makt.
Stockholms homosexuella 1860-1960, Göran Söderström (red), (Stockholm: Stockholmia Förlag,
1999)
Farwell, Marilyn R.: Heterosexual Plots & Lesbian Narratives (New York/London: New York
University Press, 1996)
Fjelkestam, Kristina: Beramade bilder. Sexualiteternas mimesis i mellankrigstidens kvinnliga
samtidsromaner, i Tidskrift för Litteraturvetenskap 3-4:1999
Foucault, Michel: Sexualitetens historia, 1. Viljan att veta (Stockholm: Gidlunds, 1980)
Freud, Sigmund: Om psykogenesen i ett fall av kvinnlig homosexualitet, i Samlade skrifter av
Sigmund Freud V: Sexualiteten, Crafoord/Sjögren/Warren (red), (Stockholm: Natur och Kultur,
1998)
Hall, Radclyffe: The Well of Loneliness (Garden City, New York: Sun Dial Press, 1928)
Kendall, Gavin & Wickham, Gary: Using Foucault’s Methods (London/Thousand Oaks/New
Delhi: Sage Publications, 1999)
Lindeqvist, Karin: Charlie [krönika], i Kvinnovetenskaplig tidskrift 4/1985
Lützen, Karin: Vad hjertet begærer. Kvinders kærlighed til kvinder (Köpenhamn:Tiderne Skifter,
1986)
Rich, Adrienne: Obligatorisk heterosexualitet och lesbisk existens (Stockholm: Matrixx, 1986)
Rydström, Jens: Sinners and Citizens.Bestiality and Homosexuality in Sweden,diss. (Stockholm,
2001)
Silverstolpe, Fredrik: Kvinnor i mansdräkt, i Sympatiens hemlighetsfulla makt. Stockholms
homosexuella 1860-1960, Göran Söderström (red), (Stockholm: Stockholmia Förlag, 1999)
Smith-Rosenberg, Carroll: Discourses of Sexuality and Subjectivity: The New Woman, 1870-
1936, i Hidden From History. Reclaiming the Gay and Lesbian Past,
Duberman/Vicinus/Chauncey Jr. (red), (New York/Ontario: NAL Books, 1989)
Stenberg, Birgitta: Charlie, i Lambda Nordica 3/4:1989
Suber, Margareta: Charlie (Stockholm: Albert Bonniers förlag, 1932)
Svanberg, Birgitta: Den mörka gåtan, i Nordisk kvinnolitteraturhistoria Band III: Vida Världen
1900-1960, Elisabeth Møller Jensen (huvudred.), Ebba Witt-Brattström (svensk huvudred.),
(Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker AB, 1996)
Vicinus, Martha: ”They Wonder to Which Sex I Belong”: The Historical Roots of the Modern
Lesbian Identity, i The Lesbian and Gay Studies Reader, Abelove/Barale/Halperin (red), (New
York/London: Routledge, 1993)
31