Toscanas historia - Malaxedu.fi
Toscanas historia - Malaxedu.fi
Toscanas historia - Malaxedu.fi
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
DELTAGARE:<br />
Daniel Björndahl, Janne Åstrand, Edward Koivumäki, Magdalena Bjurbäck, Ben Smulter,<br />
Susanna Råholm, Elin Strandberg, Emma Ahlström, Maria Mattans, Hanna Tuomela, Robin<br />
Backgren, Anna Österberg, Veronica Stenroos, Emil Ahlbäck, Jani Hartvik, Pontus Westmalm,<br />
Johanna Sten, Johan Enberg, Magdalena Ståhl, Robin Granqvist, Camilla Rosendahl, Jessica<br />
Storgård, So<strong>fi</strong>e Svenns, Lina Häggblom, Brage Ismark.<br />
Under projektveckan deltog också följande elever: Frank Hydén, Philip Norrdahl och Cecilia Ström.<br />
Projektledare: Nikke Palmberg och Berit Sjöman.<br />
Texterna i projekthäftet: Alla ovannämnda elever i mindre grupper (angivet efter varje del).<br />
Sammanställning av projekthäftet: Robin Granqvist och Nikke Palmberg.<br />
Foton på pärmen och insidan: Nikke Palmberg.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING:<br />
• Italienska, vett och etikett och italiensk musik .............................. 4<br />
• Milstolpar i Italiens <strong>historia</strong> ........................................................... 6<br />
• Romarrikets uppgång och fall ........................................................ 9<br />
• <strong>Toscanas</strong> <strong>historia</strong> .......................................................................... 14<br />
• Galileo Galilei .............................................................................. 16<br />
• Kända konstnärer från Toscana .................................................... 18<br />
• Dante och Boccaccio .................................................................... 24<br />
• Religion och myter ....................................................................... 28<br />
• Mat i Italien .................................................................................. 30<br />
• Sevärdheter i Rom ........................................................................ 33<br />
• Sevärdheter i Toscana .................................................................. 37<br />
Under projektveckan (vecka 8, 2008) bekantade sig eleverna med<br />
ovanstående teman som nu sammanställts till denna publikation.<br />
Projektet avslutades med en resa till Rom, Florens, Pisa,<br />
Montespertoli och San Gimignano den 17–22.4.2008.
Det Italienska språket<br />
Latin var det ursprungliga modersmålet för ett bondefolk, som bodde i mellersta Italien i<br />
landskapet Latium. Skrifter på latin <strong>fi</strong>nns från ca 500 f. Kr. Latinet blev antingen<br />
modersmål eller ett inlärt andra språk för dem som levde i det västra medelhavsområdet<br />
då Roms välde ökade i omfång. En tydlig skillnad mellan den lärda världens latin och det<br />
vardagliga latinet uppkom under 800-talet. Vardagslatinet övergick i de romanska<br />
dotterspråken, bl.a. italienskan, franskan, spanskan, portugisiskan och rumänskan.<br />
Italienskan som är ett romanskt språk talas av 70 miljoner människor, varav de flesta i<br />
Italien men italienska talas även i 29 andra länder. Italienska är det of<strong>fi</strong>ciella språket i<br />
Italien, Schweiz, San Marino, Slovenien, Vatikanstaten och Kroatien. Dagens italienska<br />
är till största delen baserad på toscanska dialekter. Under de senaste årtiondena har den<br />
toscanska språkstandarden blivit influerad av den typ av italienska som talas i Milano.<br />
Några minoritetsspråk i Italien är bl.a. tyska, franska, sardiska och slovenska.<br />
De italienska substantiven är antingen maskulina eller feminina. Maskulina substantiv<br />
slutar oftast på –o och feminina på –a. Substantiv som slutar på –e kan vara antingen<br />
maskulina eller feminina. I pluralis får substantiv på –o och –e ändelsen –i och feminina<br />
substantiv på –a får ändelsen –e.<br />
Några Italienska fraser:<br />
Ja Si<br />
Nej No<br />
Hej! / Adjö! Ciao!<br />
Hej till tjejer! Ciao bella!<br />
Hej till killar! Ciao bello!<br />
God dag! Buongiorno!<br />
God kväll! Buona sera!<br />
Hej då! Arrivederci!<br />
Varsågod! Prego!<br />
Tack! Grazie!<br />
Jag heter… Mi chiamo…<br />
Vad heter du? Come ti chiami?<br />
Hur mår du? Come stai?<br />
Det är bra. Benissimo.<br />
Jag talar inte italienska så bra. Non parlo molto bene l’italiano.<br />
Hallå, ursäkta. Senta scusi.<br />
Var är… (sing. / plur.) Dov’è…/ Dove sono…<br />
Har ni en toalett här? Avete una toilette qui?<br />
Mitt hotellrum är nummer 8. Camere è il mio numero 8.<br />
Var <strong>fi</strong>nns tågstationen? Dove è la stazione?<br />
Jag skulle vilja ha en pizza tack! Vorrei una pizza, per favore!<br />
4
Räkneord:<br />
1 uno 10 dieci<br />
2 due 20 venti<br />
3 tre 30 trenta<br />
4 quattro 40 quaranta<br />
5 cinque 50 cinquanta<br />
6 sei 60 sessanta<br />
7 sette 70 settanta<br />
8 otto 80 ottanta<br />
9 nove 90 novanta<br />
100 cento<br />
1000 mille<br />
Vett och etikett<br />
I Italien skakar man hand, man kan också kyssa tre gånger på kind, inte två. Att tilltala<br />
med Ni eller säga Signor eller Signora tillsammans med akademisk titel anses vara<br />
mycket hövligt. Italienarna använder visitkort flitigt. Många tror nog att det är lite si och<br />
så med punktligheten i Italien. Fel! Italienare är mycket noggranna med tiden. Tra<strong>fi</strong>ken i<br />
Italien är känd för att vara livlig, men att skylla på tra<strong>fi</strong>ken vid försening är ingen<br />
godtagbar ursäkt. I Italien skall man vara stilfullt klädd i affärssammanhang. Man skall<br />
bära byxor, kavaj, skjorta med slips. I <strong>fi</strong>nansvärlden gäller mörk kostym med vit skjorta.<br />
Kvinnan klär sig elegant i dräkt. Italienarna klär sig även snyggt på fritiden. När det<br />
gäller presenter skall man helst inte ge kläder eller liknande med företagslogo. När man<br />
pratar med italienska människor behöver man inte vara rädd för att vara för närgången,<br />
eftersom det inte uppfattas som oartigt. I samtal med en italienare eller en italienska<br />
måste man kanske avbryta personen i fråga för att få taltur. Detta anses inte heller vara<br />
oartigt. Italien är ett katolskt land, därför skall man helst inte besöka kyrkor iklädd tskjorta,<br />
sandaler och shorts. Att visa pek<strong>fi</strong>nger och lill<strong>fi</strong>nger ser vi <strong>fi</strong>nnar som en typisk<br />
hårdrockssymbol eller satanstecken. I Italien betyder tecknet att man har legat med den<br />
andra personens fru/man eller pojkvän/flickvän. Man måste inte ge dricks i Italien, men<br />
om man gärna vill är det inte helt fel. På caféer blir personalen mycket glad om man<br />
säger ”tack” på italienska (grazie).<br />
Musik<br />
Den italienska musiken har många genrer och regionala<br />
variationer. Tonerna och melodierna beskrivs som ”soliga”<br />
och har en tydlig medelhavsprägel.<br />
En som av många anses vara den största operatenoren under<br />
1900-talet är italienska Luciano Pavarotti. Pavarotti föddes<br />
den 12 oktober 1935 i Montale, Italien och dog den 6<br />
september 2007. Han har blivit berömd för sina tolkningar av<br />
5
de stora klassiska tenorrollerna. Pavarottis favoritkompositörer var Donizetti, Verdi,<br />
Bellini och Puccini.<br />
6<br />
Eros Ramazzotti föddes i Rom den 28 oktober 1963. Han är<br />
en känd italiensk popsångare och låtskrivare. I ungdomen<br />
medverkade han som statist i en del olika <strong>fi</strong>lmer. Ramazzotti<br />
sjunger både på italienska och spanska och år 1985 gav han<br />
ut sitt första album, Cuori agitati.<br />
En italiensk sångerska är Laura<br />
Pausini. Hon föddes den 16 maj<br />
1974 i norra Italien. Som liten<br />
sjöng hon tillsammans med sin<br />
pappa i pianobarer. Hennes genombrott kom när hon sjöng<br />
La solitudine och vann i debutklassen vid San Remofestivalen<br />
1993. Laura Pausini har släppt album på italienska,<br />
portugisiska, spanska och engelska. Oftast så sjunger Pausini<br />
romantiska ballader.<br />
Milstolpar i Italiens <strong>historia</strong><br />
Rom grundades 753 f.Kr. Enligt den romerska sagan grundades<br />
Rom av Romulus och Remus på kullen Palatinen. Etruskerna<br />
förenade Italien och Rom utvecklades till en stadsstat. Rom<br />
ingick sedan förbund med andra stadsstater, men det uppkom<br />
även konflikter med till exempel Karthago. Inom en snar framtid<br />
utspelas både det första och det andra puniska kriget. Julius<br />
Cesar blev senare konsul. Han spelar en viktig roll när det gäller<br />
forntida regenter i Italien.<br />
Sedan följer en kejsartid i Italien (31 f.Kr.-500 e.Kr.) År 395 e.Kr. splittras Romariket i<br />
Väst- och Östrom. Västrom gick under 476 e.Kr. Staden Rom plundrades av germanska<br />
folk på vandring och den sista västromerska kejsaren avsattes år 476 och medeltidens<br />
mörkaste tid tar vid.<br />
Under medeltiden var det Bysantinska riket (Östrom) betydelsefull inom handeln.<br />
Konstantinopel var centralorten. Östromerska riket gick under 1453.<br />
År 1492 gör den italienska upptäcksresaren Christopher Columbus en<br />
viktig upptäckt. Han upptäckte Amerika. Hans plan var från början att<br />
upptäcka en kortare rutt till Asien. Columbus föddes i Genua i Italien.<br />
Susanna Råholm & Johanna Sten<br />
Christopher Columbus
Under medeltiden och renässansen var Italien ett kärnområde för europeisk religion,<br />
<strong>fi</strong>loso<strong>fi</strong>, vetenskap och konst. Under renässansen bestod Italien av stadsstater. Italien har<br />
bidragit till att forma den kulturella utvecklingen i hela Medelhavsområdet och har haft<br />
stort inflytande över europeisk kultur i övrigt. Under renässansen återuppväcktes antikens<br />
kulturarv. Renässansen pågick från sent 1300-tal till slutet av 1500-talet, och föddes i<br />
Italiens stadsstater till exempel Milano, Florens och Genua. Vid 1400-talets slut hade<br />
Milano blivit Italiens kulturella centrum.<br />
Galileo Galilei föddes i Pisa, Toscana år 1564. Han var en italiensk vetenskapsman. Hans<br />
vetenskapliga framsteg har haft stor betydelse för den vetenskap och världsbild vi har<br />
idag.<br />
Åren 1796-1814 intar Napoleon norra och sedan stora delar av övriga Italien<br />
År 1861 enades Italien, då halvöns småstater sammanfördes under kungahuset Savoia och<br />
kung Viktor Emanuel den andre. Enandet fullbordades dock inte förrän 1870. År 1866<br />
tog Italien Preussens sida mot Österrike. Preussen vann detta krig vilket medförde att<br />
Italien erhöll Venedig. 1870 utbröt ett krig mellan Preussen och Frankrike (som en del av<br />
Tysklands enande). Italien ställde sig åter på Preussens sida och efter vinst erhöll Italien<br />
Rom. 1871 blev Rom huvudstad i ett enat Italien.<br />
År 1882 anslöt sig Italien till alliansen mellan Tyskland och Österrike-Ungern, då<br />
uppstod en trippelallians.<br />
1914-1918 var tiden för första världskriget. Trots trippelalliansen var Italien ändå neutralt<br />
till en början, men anslöt sig senare till ententen (bestod av Frankrike, Ryssland och<br />
Storbritannien). I första världskriget stred ententen mot centralmakterna som bestod av<br />
bland annat Tyskland och Österrike-Ungern. Kriget slutade med att ententen segrade över<br />
centralmakterna.<br />
En fred slöts i Versailles 1919. Italien var efter freden dock<br />
missnöjd med sina gränser. De hade fått en del av<br />
Österrike-Ungern efter kriget men de var inte nöjda med<br />
detta. Detta missnöje ledde till revanschlust, vilket vi<br />
senare kan se i den aggressiva nationalism som uppkommer<br />
i bland annat Italien.<br />
Efter första världskriget var det ekonomiska svårigheter i<br />
Europa. Detta innebar konkurser, arbetslöshet och inflation<br />
även i viss mån för Italien. Det instabila läget i Italien ledde<br />
till att diktaturer uppstår.<br />
År 1922 inleder Mussolini fascistregimen med marschen<br />
mot Rom, utnämner sig till premiärminister och sedan till<br />
diktator. Under mellankrigstiden uppkom det<br />
extremnationalistiska rörelser som en reaktion på första<br />
Benito Mussolini<br />
Benito Mussolini<br />
7
världskriget. Medborgarens viktigaste uppgift var enligt dessa rörelser att tjäna nationen.<br />
Fascismen i Italien var ett exempel på en sådan rörelse (även nationalsocialismen i<br />
Tyskland). Benito Mussolini i Italien kom till makten 1922. Han var den som införde<br />
fascismen i Italien, när han år 1919 bildade den första fascistiska föreningen. Rädslan för<br />
att socialistiska och kommuniska partier skulle ta över makten i Italien gjorde att<br />
medelklassen stödde Mussolini. År 1925 blev Mussolini diktator. Han förbjöd effektivt<br />
politiska motståndare att verka och förföljelser och mord var vanliga åtgärder. Under<br />
mellankrigstiden ansåg fascisterna att Italien hade behov av ett afrikanskt land (det<br />
nuvarande Etiopien, år 1935). Tyskland hade samma åsikt och ville också utöka sina<br />
områden. Detta var orsaken till att Mussolinis Italien senare gick samman med<br />
nazityskland.<br />
År 1936 ingick Italien och Tyskland ett avtal om samarbete, Rom-Berlin axeln. Denna<br />
överenskommelse kom att vara en grund för Italiens position i andra världskriget.<br />
Italien var till en början neutralt i andra världskriget, men när Tyskland gick in i<br />
Frankrike (1940) beslöt man sig för att stödja Hitler (axelmakterna). Mussolini trodde på<br />
snabba segrar för Tyskland (resultatet av kriget blev senare att axelmakterna förlorade<br />
mot de allierade, alltså förlorade Italien på grund av att landet hade ingått en allians med<br />
Tyskland). Italien hade skaffat sig områden i bland annat Nordafrika och Östafrika.<br />
Mussolinis hopp var att kunna utöka Italiens kolonier men det misslyckades. Italiens<br />
områden i Östafrika ockuperades snart och Italien misslyckades med att besegra det<br />
brittiska flottstyrkorna i Medelhavet. År 1943 invaderade brittiska och amerikanska<br />
styrkor Sicilien, för att sedan försätta upp genom Italien. Italien kapitulerade 1943. Detta<br />
ledde till missnöje bland Mussolinis anhängare, vilket ledde till att han avsattes år 1943.<br />
Den 28 april 1945 avrättades Mussolini. Detta blev slutet på Mussolinis fascistiska<br />
Italien. År 1946 ersattes monarkin i Italien med en republik efter en folkomröstning. År<br />
1948 infördes en konstitution som gjorde Italien till en parlamentarisk demokrati.<br />
År 1949 blev Italien medlem i NATO och i EU 1951, Italien är<br />
således en av NATO:s och EU:s ursprungliga medlemmar.<br />
På 1970- och 80-talen orsakade den vänsterextremistiska gruppen<br />
Röda Brigaderna instabilitet genom en serie kidnappningar och mord. I början av 1970talet<br />
attackerade organisationen industribyggnader och fabriker. Dessa symboler för<br />
kapitalismen stacks i brand eller sprängdes. För att <strong>fi</strong>nansiera sin verksamhet utförde man<br />
en rad väpnade rån. I december 1973 kidnappade man en högt uppsatt chef inom FIATkoncernen<br />
och krävde att företaget skulle återanställa 600 avskedade arbetare.<br />
År 1997 åstadkommer jordbävningar i Umbrien svåra skador.<br />
År 2004 utsågs Genua till Europas kulturhuvudstad. Genua är en hamnstad belägen vid<br />
medelhavskusten i nordvästra Italien.<br />
År 2006 Turin var värd för vinter-OS.<br />
8<br />
Camilla Rosendahl<br />
och Cecilia Ström
Romarrikets uppgång<br />
Staden Rom uppstod vid floden Tibern,<br />
några tiotal kilometer från Medelhavet och<br />
enligt den romerska sagan grundades staden<br />
av Romulus och Remus på kullen Palatinen<br />
år 753 f.Kr. Arkeologerna har där hittat spår<br />
av mänsklig aktivitet redan från 1600-talet,<br />
men de äldsta fasta fornlämningarna har<br />
faktiskt daterats till mitten av 700-talet f.Kr.<br />
Under perioden ca 600 till 509 f.Kr. styrdes<br />
Rom av en etruskisk dynasti. Etruskerna<br />
förenade Italien och Rom, som sedan<br />
utvecklades till en stadsstat.<br />
Staden Rom började byggas ut och<br />
omfattade snart sju kullar. Man uppförde<br />
talrika tempel och offentliga byggnader, av<br />
vilka de mest kända var huvudguden<br />
Jupiters tempel på kullen Capitolium.<br />
Forum Romanum anlades på de torrlagda<br />
platserna mellan kullarna. Runt Forum<br />
uppfördes stadens viktigaste byggnader.<br />
År 509 f.Kr. jagade romarna ut den sista<br />
etruskerkungen. Sedan romarna år 396 f.Kr.<br />
erövrat etruskernas viktigaste stad Veji<br />
sammansmältes folken, och etruskerna<br />
började tala romarnas språk, latin. Den<br />
romerska expansionen in i Etrurien<br />
fullbordades på 260-talet f.Kr.<br />
Senaten tar makten<br />
Enligt legenden räddades tvilling-arna<br />
Romulus och Remus, som lagts ut i en<br />
korg i floden Tibern, av en varghona<br />
Ruinerna av Forum Romanum, torget i<br />
centrum av Rom under antiken.<br />
I nästan 500 år var Rom en republik, men Rom var inte en demokrati i modern<br />
bemärkelse, i synnerhet inte i början av republiken. Makten gled snart över i händerna på<br />
en liten grupp överklassfamiljer, de jordägande patricierna, medan småbönder,<br />
hantverkare och annat enkelt folk, plebejerna, åsidosattes då gemensamma ärenden<br />
behandlades.<br />
9
I teorin var det folket som innehade den högsta makten, men i praktiken låg det<br />
avgörande politiska inflytandet hos senaten. Rent formellt hade senaten, som i den tidiga<br />
republiken bestod av 300 ledande patricier, endast rådgivande funktioner, men i praktiken<br />
var detta råd Roms verkliga regering, som behandlade alla viktiga ärenden. Den högsta<br />
makten innehades av två årligen valda konsuler, som övervakade de andra ämbetsmännen<br />
och fungerade som överbefälhavare i krig. Vid allvarliga kriser kunde man för högst sex<br />
månader koncentrera makten på en enda person, en ”dictator”.<br />
I början av republikens tid <strong>fi</strong>ck patricierna välja egna förtroendemän, folktribuner, som<br />
hade rätt att granska senatens beslut och vid behov uttala sitt ”veto” (jag förbjuder) mot<br />
senatens beslut som plebejerna inte kunde godkänna. År 367 f.Kr. öppnades konsulatet<br />
för plebejer och fr.o.m. 342 f.Kr. blev det i lag bestämt att den ena konsuln måste vara<br />
plebej.<br />
Under republikens första tider pågick en ständig kamp mellan de två samhällsgrupperna,<br />
men under 400- och 300- talen f.Kr. minskade klyftorna mellan dem. Man upphävde<br />
redan 445 f.Kr. det gamla förbudet mot äktenskap mellan patricier och plebejer, en<br />
bestämmelse som avsåg att koncentrera makten och rikedomen hos de gamla<br />
patriciersläkterna. Formellt erhöll plebejerna politisk jämställdhet år 287 f.Kr, men den<br />
verkliga makten kom fortfarande att ligga i senatsfamiljernas händer.<br />
Roms expansion inleds<br />
Efter kungadömets fall började romarna att utvidga sitt välde på den Apenniska halvön<br />
och besegrade det ena folket efter det andra. Romarna gjorde sina gamla <strong>fi</strong>ender i Italien<br />
till s.k. bundsförvanter, som <strong>fi</strong>ck sköta sig själva, men inte ingå allianser med andra<br />
statsbildningar.<br />
Roms politik gick ut på att splittra de underkuvade folken och spela ut dem mot varandra,<br />
en metod som av senare tiders författare kallats divide et impera, söndra och härska. De<br />
olika folken <strong>fi</strong>ck olika status beroende på romarnas uppfattning om dem som<br />
samarbetspartners. Den här rangskillnaden mellan de olika folken gjorde att alla noggrant<br />
vaktade på sina privilegier. För att inte förlora sin status var man därför ovillig att göra<br />
uppror mot Rom. Slutligen, vid republikens slutskede, kom Rom att bevilja romerskt<br />
medborgarskap åt alla italienska folkslag.<br />
År 280 f.Kr. hade romarna lagt under sig hela den Apenninska halvön med undantag av<br />
de grekiska kolonierna i söder, Stor-Grekland.<br />
Roms värsta konkurrent i västra Medelhavsområdet var den feniciska kolonin Karthago i<br />
Nordafrika. Till Karthagos områden hörde bl.a. västra delen av Sicilien, Sardinien och<br />
Korsika samt södra Spanien, vilket hindrade romarnas försök att öka sina<br />
handelskontakter västerut. Genom de ”tre puniska krigen” krossade Rom sin konkurrent<br />
och <strong>fi</strong>ck herravälde över<br />
10
västra Medelhavet. Det första puniska kriget<br />
slutade med att Karthago måste överlåta Sicilien,<br />
Sardinien och Korsika som därmed blev Roms<br />
provinser, d.v.s. besittningar utanför Italien med<br />
huvudfunktion att betala skatt till Rom. Det andra<br />
puniska kriget började illa för romarna, den<br />
kartagiska fältherren Hannibal kom efter sitt<br />
berömda tåg över Alperna att i tolv års tid härja<br />
på den italienska landsbygden. Med åren sinade<br />
karthagernas krafter och år 202 besegrades de av<br />
fältherren Scipio. Det var ett slag med avgörande<br />
betydelse för världens öde, eftersom det knäckte<br />
Roms enda allvarliga medtävlare i väst. Romarna<br />
<strong>fi</strong>ck nu kontrollen över den iberiska halvön, som<br />
delas i två provinser Hispania. Rom fruktade dock<br />
fortfarande Karthago, som krossades slutgiltigt i<br />
det tredje puniska kriget. Staden förstördes, de<br />
överlevande gjordes till slavar och man gick så Fältherren Hannibal<br />
långt att man plöjde salt i åkrarna för att staden<br />
aldrig mer skulle uppstå. Karthagos territorium blev nu den romerska provinsen Africa.<br />
Samma år, 146 f.Kr., kuvade romarna Korinth, huvudstad i det grekiska achaiska<br />
förbundet, som gjorde motstånd mot Rom. Också Korinth lades i ruiner. Rom<br />
expanderade tack vare sin stora armé. Sin största utsträckning nådde det romerska<br />
imperiet på 100-talet efter vår tideräknings början.<br />
I norr nådde riket till Britannien, Rhen och Donau,<br />
i väster till Atlanten, i öster till Mesopotamien och<br />
i söder till ökenområdena i Nordafrika och södra<br />
Egypten. Romarna kunde med all rätt kalla<br />
Medelhavet ”Mare nostrum”, vårt hav.<br />
Gaius Julius Caesar.<br />
Maktkamp och inbördeskrig<br />
Århundradet före Kristi födelse blev en period av<br />
inbördeskrig, då fältherrarna sinsemellan stred om<br />
makten, samtidigt som senaten i Rom försökte<br />
behålla sin auktoritet. Den framgångsrikaste av de<br />
romerska fältherrarna var Gaius Julius Caesar, han<br />
var åklagare och edil, som underhöll folket med<br />
gladiatorspel. Han utsågs till konsul och erövrade<br />
Gallien, som omfattade franska Medelhavskusten<br />
och norra Italien. Han utökade sina legioner från<br />
fyra till elva och utvidgade romarrikets välde<br />
norrut ända upp till nuvarande Holland. Senaten<br />
såg med oro på Caesars framgångar och gav order<br />
åt honom att ensam komma till Rom, men Caesar<br />
11
öt mot ordern och tog sin armé med sig. ”Alea iacta est”, ”tärningen är kastad”, sade<br />
han när han med sina trogna legioner gick över gränsfloden Rubicon. Caesars ambitioner<br />
att styra riket själv gjorde att många ansåg att han ville återinföra den hatade monarkin.<br />
En grupp senatorer sammansvor sig mot honom och knivhögg honom till döds vid<br />
senatens sammanträde den 15 mars år 44 f.Kr.<br />
Romarrikets fall<br />
I mitten av 200-talet e.Kr. hamnade Romarriket i en<br />
allvarlig kris som länge såg ut att leda till dess<br />
undergång. Den inre maktkampen och<br />
inbördeskrigen medförde täta kejsarbyten och det<br />
ledde till att riket hotades av yttre <strong>fi</strong>ender. I norr<br />
bröt germanska stammar in, i öster gick perserriket<br />
till angrepp mot romerska provinser. Dessutom<br />
härjade omfattande pestepidemier i<br />
Medelhavsvärlden.<br />
Diocletianus tog med sig en medkejsare och delade<br />
in Romarriket i två delar. De två riksdelarna började<br />
skilja sig från varandra, såväl befolkningsmässigt<br />
som språkligt och ekonomiskt. Konstantin gav alla<br />
undersåtar religionsfrihet år 313. På 380-talet blev<br />
kristendomen statsreligion och därmed den enda<br />
tillåtna religionen i hela riket. Man kan inte säga att<br />
det var en enskild orsak till Romarrikets fall utan<br />
det var många faktorer som påverkade.<br />
Den politiska situationen i Rom var ofta oklar under kejsartiden. Kejsarna kom ofta i<br />
konflikt med senaten och armén blandade sig i tronföljden genom att avsätta och utnämna<br />
regenterna. Kampen om makt ledde till inbördeskrig. På 100 år hade romarriket 70<br />
kejsare. Oredan försvagade centralmaktens trovärdighet, vilket bidrog till rikets<br />
undergång.<br />
Riket drabbades av allt svårare ekonomiska problem. En stor del av statsmedlen användes<br />
till försvaret, eftersom romarna blev tvungna att utkämpa ständiga gränskrig mot såväl<br />
skottar och germaner som östeuropeiska folk. Krigen kostade och soldaterna skulle ha<br />
betalt så det blev allt svårare att värva romerska medborgare till militärtjänstgöring.<br />
Samtidigt byggdes stora byggnadsverk i huvudstaden Rom och mycket pengar gick till<br />
det kejserliga hovlivet. Riket drabbades även av flera sjukdomsepidemier, vilket ledde till<br />
att en fjärdedel av rikets invånare omkom. De som överlevde blev därför tvungna att<br />
betala mera skatt.<br />
12<br />
St. Peterskyrkan i Rom.
Roms ekonomi klarade inte av detta. Först drabbades överklassen, som därför ofta<br />
frivilligt valde en lägre social status. När romarna senare skärpte beskattningen av<br />
spannmål, försvann böndernas arbetslust. Det blev allt svårare att försörja Rom och andra<br />
storstäder, imperiets armé och förvaltning.<br />
I imperiets västliga delar som bestod av Italien, Spanien och Gallien, <strong>fi</strong>ck den ökande<br />
beskattningen stora sociala följder. Sedan Roms expansion hade latifundierna haft riklig<br />
tillgång till slavar, men efter erövringskrigens slut blev bristen på arbetskraft ett problem.<br />
På 100-talet började man arrendera ut jorden åt arrendatorer, koloner, som betalade sitt<br />
arrende med arbete och en del av skörden, som godsägaren sedan gav vidare åt staten. De<br />
hårda villkoren gjorde att många av dem gav upp och flyttade in till staden, vilket<br />
minskade skatteintäkterna. Romarna led också av en ”negativ handelsbalans”. Via<br />
karavanvägarna importerade romarna lyxvaror som silke och pärlor från Indien och Kina,<br />
men måste p.g.a. bristen på attraktiva exportvaror betala med ädla metaller. För att klara<br />
av detta ekonomiskt måste kejsarna blanda ut silvret i mynten med oädla metaller.<br />
Kejsar Konstantin gav ut ett nytt guldmynt i början av<br />
300-talet. Eftersom guldpengarna var få i omlopp, kan<br />
man säga att Roms penningekonomi kollapsat.<br />
Byteshandeln blev allt vanligare och snart började man<br />
driva in skatterna i form av varor och tjänster istället för i<br />
pengar. Med stadskulturen krossades också miljonstaden<br />
Rom. Befolkningen minskade snabbt och när<br />
huvudstaden på 330-talet flyttades till Konstantinopel,<br />
följde kulturpersonligheterna och de högsta<br />
tjänstemännen med österut. Rikets västliga delar<br />
drabbades hårdast av förfallet. I de östliga provinserna<br />
bevarades mycket av penninghushållningen och<br />
stadskulturen.<br />
Kejsare Konstantins<br />
guldmynt<br />
Trycket från germanstammarna i norr hotade speciellt den västra rikshalvan. När de stora<br />
germanska folkvandringarna inleddes på 300-talet förstärktes Romarrikets tudelning.<br />
Efter kejsar Theodosius död 395 delades riket för gott i Öst- och Väst-Rom. Språkligt sett<br />
hade riket alltid varit delat i en latinsk västra del och en grekisk östra del. Den delningen<br />
förstärktes nu.<br />
Ungefär vid den tiden drog det asiatiska nomadfolket, hunnerna, fram västerut. Deras<br />
framfart stoppades av en romersk här i nuvarande Frankrike, men vid det laget hade<br />
redan många germanfolk satt sig i rörelse och en del av dem trängde fram i romarriket.<br />
Germanstammen, västgoterna, intog och plundrade Rom år 410, men då hade den<br />
västromerska kejsaren redan lämnat Rom och flyttat till Ravenna. Den sista västromerska<br />
kejsaren avsattes år 476, vilket brukar markera slutpunkten för det romerska rikets<br />
tusenåriga <strong>historia</strong>. I Östrom fortlevde det östromerska eller bysantinska riket i närmare<br />
1000 år tills turkarna erövrade huvudstaden Konstantinopel år 1453.<br />
Hanna Tuomela & Emma Ahlström<br />
13
<strong>Toscanas</strong> <strong>historia</strong><br />
Toscana var större i söder, och kallades Tyrrhenia,<br />
Etruria och Tuscia under forntiden. Toscana<br />
fusionerades med Rom 351 f. Kr. och blev den sjunde<br />
av de elva regioner, i vilka Italien indelades av<br />
Augustus för administrativa ändamål. Under<br />
Konstantin den store (300-talet) förenades det med<br />
Umbrien till en provins.<br />
Efter Västromerska rikets fall (år 476) kom Tuscien,<br />
som det då hette, och andra italienska provinser,<br />
under heruler, östgoter, bysantiner och langobarder.<br />
Under langobarderna skilde man mellan "Tuscia<br />
langobardorum" (distrikten Viterbo, Corneto och<br />
Bolsena) och "Tuscia regni", som låg längre norröver.<br />
Under Karl den store (800-talet) inskränktes namnet Tuscia eller Toscana till den norra<br />
delen, som styrdes av hertigar och markgrevar ända till 1100-talet. En av de förste<br />
markgrevarna var Bonifacius I, som cirka 828 framgångsrikt kämpade mot saracenerna i<br />
Afrika. Markgrevarnas ätt utgick 1052 med Bonifacius II, greve av Modena, Reggio,<br />
Mantua och Ferrara, och den rikaste och mäktigaste fursten i Italien på sin tid.<br />
Hans änka, Beatrice, gifte sig 1055 med hertig<br />
Gottfrid av Lothringen och regerade i Toscana till sin<br />
död, 1076, då hon efterträddes av sin dotter Matilda.<br />
Beatrice och hennes dotter var mycket trogna påven,<br />
och dottern testamenterade Toscana och sina övriga<br />
ägodelar till Kyrkostaten. Därefter följde en bitter<br />
strid mellan påvarna som gjorde anspråk på arvet, och<br />
kejsarna som ansåg att markgrevinnan inte hade rätt<br />
att ge bort ett kejserligt län. Toscana upplöstes<br />
därmed i en mängd olika småstater, och de<br />
uppblomstrande städerna vann småningom sin<br />
självständighet. De viktigaste av dessa toskanska<br />
republiker eller kommuner med självstyrelse var Pisa,<br />
Siena, Arezzo, Pistoia, Lucca och Florens, vilka på <strong>Toscanas</strong> vapen<br />
1300- och 1400-talen införlivades i släkten Medicis<br />
egna områden och kom därför under deras makthavande. Kejsaren Karl den femte<br />
tillskänkte 1531 Alessandro de’Medici en ärftlig hertigtitel och påven Pius den femte gav<br />
Cosimo den store titeln för utövande av storhertig år 1569 över staden Toscana. Denna<br />
tillföll senare hans son Frans år 1576. Dennes ledande blev i sin tur bekräftat av den tyske<br />
kejsaren.<br />
14
Då släkten Medici tillsammans med Johan Gaston utslocknade på svärdssidan tillföll<br />
Toscana år 1735 Hertig frans av Lothringen enligt fredsbeslut i Wien 1735. År 1745 blev<br />
hertigen tysk-romersk kejsare och ombildade i sin tur Toscana år 1763 till en egen kopia<br />
av den Österrikiska kulturen, varefter han i sin tur efterträddes av sin andre son. Leopold<br />
den första hade en mycket upplyst regering, vars arbete ledde till stora samhälleliga<br />
förbättringar i alla riktningar med omsorg inom både andlig och materiell utveckling. Då<br />
Leopold besteg kejsartronen övergick det tidigare ämbetet till hans andra son Ferdinand<br />
den tredje. Ferdinand försökte under de franska revolutionskrigen hålla kejsardömet i en<br />
neutral ställning men drogs dessvärre mot slutet med i Österrikes nederlag. Han måste fly<br />
till Wien år 1799 och 1801 <strong>fi</strong>ck han avstå Toscana mot ersättning i Tyskland.<br />
Toscana och Stati degli presidii som tidigare tillhört Neapel, förlänades av Napoleon<br />
Bonaparte som vid tiden var Förste konsul. Detta började under honom benämnt som<br />
Kungariket Etrurien med ledaren Ludvig av Parma redan år 1800 och år 1808<br />
införlivades det under franska kejsardömet. Redan före det hade Lucca och Piombino<br />
avsöndrats från Toscana och getts åt fursten Bacciochi. Dennes fru Elisa även känd som<br />
Napoleons syster regerade i Florens med titeln generalståthållarinna av Toscana.<br />
Efter att Napoleon fallit från makten <strong>fi</strong>ck Ferdinand Toscana tillbaka år 1914,<br />
storhertigen hade redan 1815 utökat detta område med Stati degli presidii, Elba och<br />
Piombino, samt även successionsrätt till Lucca. Men trots att han ännu till viss del var<br />
beroende av Österrikes politik var han ändå en mild regent och på detta sätt, fortsatte<br />
även hans son Leopold den andra att utöva makten i riket. Toscana berördes inte av<br />
upproren 1821 och 1831 och ansågs även vara den lugnaste delen i Italien. När Toscana<br />
år 1347 angreps av den nationella liberala rörelsen lät sig Leopold föras med och avböjde<br />
därmed Österrikes militära hjälp. Istället fattades ett beslut 15 februari 1848 om att slå sig<br />
fri från den Österrikiska kejsartiteln och därmed gå med i kriget mot Österrike. Det<br />
demokratiska partiet <strong>fi</strong>ck allt mer makt i samhället och detta ledde också till utövande av<br />
gatustrider. Senare samma år den 27 oktober bildades en ministär av de radikala ledarna<br />
Guiseppe Montanelli, Guiseppe Mazzoni och Francesco Domenico Guerrazzi som yrkade<br />
på att få en gemensam församling för hela Italien. Detta gjorde hertigen missnöjd och han<br />
lämnade Toscana i februari 1849 och begav sig till Gaeta där även Pius IX befann sig.<br />
Som resultat av detta utropades republiken Toscana med de tre ministrarna som tillfällig<br />
regering. I april återkallades Leopold av det moderata partiet för en motrevolution<br />
varefter Österrikiska trupper ryckte in och en reaktion följde. Författningen avsattes och<br />
upphävdes år 1852, genom samarbete med påven <strong>fi</strong>ck prästerskapet stor makt och<br />
förföljelserna gentemot protestanterna väckte stort missnöje både utanför och inom<br />
landets gränser.<br />
Guerrazzi och hans kumpaner dömdes till landsförvisning 1853 och först 1855 lämnade<br />
de Österrikiska trupperna Toscana. Detta blev en stor utgift för landet, vilken då uppgick<br />
till 30 miljoner Lire. Detta kom att störa det goda förhållande som varit mellan furste och<br />
folk. Toscana drogs även med i omständigheterna kring kriget mellan Österrike och<br />
Frankrike våren 1859. Den 27 april blev det uppror i Florens, eftersom Leopold hade<br />
avböjt kravet om anslutning till Sardinien redan tidigare samma månad. Storhertigen<br />
lämnade landet och en provisorisk regering insattes. Härmed tog kungen av Sardinien<br />
15
över protektoratet för Toscana den 21 juli samma år. Men nationalförsamlingen som<br />
sammanträdde i augusti beslöt då att avskeda huset Lothringen, och resultatet blev att<br />
Toscana anslöt sig den 22 mars 1860 till kungariket Sardinien. Detta skedde genom<br />
folkomröstning. Viktor Emanuel höll sitt intåg den 16 april 1860 och kort därefter,<br />
närmare bestämt den 17 februari 1861 upphävdes slutligen <strong>Toscanas</strong> autonomi. Efter<br />
detta var Toscana fullständigt ansluten till det nya kungariket Italien.<br />
Toskanskan ligger som grund för det egentliga italienska skriftspråket, och utvecklades<br />
till ett skriftspråk av Dante. Toscana har också utmärkt sig med att ett stort antal av<br />
Italiens största konstnärer, vetenskapsmän samt författare, härstammar från Toscana. Som<br />
exempel kan nämnas Michelangelo, Galilei, Leonardo Da Vinci, Dante, Boccaccio och<br />
Petrarca.<br />
16<br />
<strong>Toscanas</strong> flagga<br />
Galileo Galilei<br />
Galileo Galilei föddes den 15 februari i Pisa 1564,<br />
och dog, 78 år gammal, den 8 januari 1642 och<br />
begravdes i ett litet rum nära prästlärlingarnas<br />
kapell i basilikan Santa Croce. När hans teorier<br />
accepterades grävdes han upp igen och begravdes<br />
i själva kyrkobyggnaden.<br />
Hans far, Vincenzo Galilei, var en ganska berömd<br />
musikteoretiker, sångare, lärare och tonsättare<br />
som försökte återskapa det grekiska idealet om en<br />
total förening av tonkonst och dikt. Galileo själv<br />
Brage Ismark, Johan Enberg<br />
och Philip Norrdahl<br />
var en framstående matematiker och fysiker och<br />
Galileo Galilei<br />
han hade en föregångare i Nicole Oresmes, som formulerade<br />
medelhastighetsekvationerna, vilka sedan Galilei flitigt använde.<br />
Angående Galileos barndomsår och hans fars inställning till hans intresse för<br />
naturvetenskap <strong>fi</strong>nns inte mycket att berätta, men före tonåren övervägde Galileo seriöst
en karriär inom prästerskapet (det sägs att även om han på senare år var smått hypokritisk<br />
angående utomäktenskapliga barn var han fortfarande en mycket from katolik). Hans far<br />
styrde dock honom bort från kyrkan och rådde honom att istället gå in för att studera till<br />
en examen i medicin vid universitetet i Pisa. Han fullföljde aldrig sina medicinstudier<br />
utan började läsa matematik istället, och han blev utnämnd till professor i matematik i<br />
Pisa år 1589.<br />
När hans far dog 1591 <strong>fi</strong>ck han ta hand om sin yngre bror Michelagnolo, och 1592<br />
flyttade han till universitetet i Padua för att undervisa i geometri, mekanik och astronomi<br />
ända till 1610. Hans yngre bror kände dock en dragning till musikeryrket, precis som<br />
hans far, och flyttade till Polen 1593 för att göra karriär. Galileo, å sin sida, hade börjat<br />
experimentera inom rörelselära och astronomi, och han gjorde betydande avslöjanden och<br />
stora framsteg i både ren såväl som tillämpad vetenskap (han tillbringade mycket tid till<br />
att bygga och förbättra sina teleskop). Han utförde till exempel flera experiment om<br />
fallrörelse från det lutande tornet i Pisa, och vidare utformade han flera teoretiska<br />
experiment rörande såväl fallrörelse som ljusets hastighet. Galileo var även förtjust i<br />
astrologi, som vid denna tid ansågs som ett viktigt och självklart korrelat till matematiken<br />
och astronomin.<br />
År 1610 utnämndes han till hovmatematiker i Florens, och samma år publicerade han en<br />
redogörelse för sina noggranna observationer av Jupiters månar, med dessa observationer<br />
argumenterade han för den heliocentriska världsbilden som först introducerats av<br />
Kopernikus hundra år före Galilei. Galileo stödde Kopernikus idéer, men han vågade<br />
efter att ha blivit ställd inför katolska kyrkans granskande<br />
ögon inte längre öppet förespråka en solcentrerad<br />
världsbild. Trots allt var traditionen stark, och Aristoteles<br />
geocentriska föreställning av världen passade helt enkelt<br />
för bra in med den katolska kyrkans tankar för att avspisas<br />
sådär bara. Men hans senare uppträdande inför<br />
inkvisitionskommittén 1633 har dramatiserats något.<br />
Faktum är, att hans berömda ord ”Eppur Si Muove” ( = och<br />
likväl rör hon sig) mycket väl kan vara uppdiktade,<br />
eftersom berättelsen om Galileos försvarstal nedpräntades<br />
först någon gång på sjuttonhundratalet.<br />
Likväl har Galileo Galilei blivit en sorts naturvetenskapens<br />
helgon, en ledfyr för alla forskare som tystats och utsatts<br />
för förtryck. Galileo förbjöds helt av kyrkan att både<br />
undervisa i och förespråka Kopernikus idéer redan 1616,<br />
men det stoppade inte honom vare sig från att fortsätta<br />
experimentera eller publicera sina forskningsresultat. Dessa<br />
forskningar satte honom senare ordentligt i klistret,<br />
speciellt texten ”dialog över de två viktigaste<br />
världssystemen”, när han blev synad i kanterna av<br />
jesuiterna och inkvisitionen. Dessutom kom han redan<br />
tidigt på kant med påven Urban VIII, och på senare tid har<br />
Galileos<br />
egenkonstruerade<br />
teleskop.<br />
17
man spekulerat i om de dåtida motsättningarna mellan kyrkan och den heliocentriska<br />
världsbilden egentligen var en personlig dispyt mellan Galileo och påven.<br />
Han kämpade länge för den heliocentriska världsbilden, men tvingades vika sig när påven<br />
och inkvisitionen ställde honom inför ett ultimatum. 1638 började han sakta men säkert<br />
tappa sin syn, och när han dog 1642 var han helt blind.<br />
Galileo var en pionjär inom forskningen, eftersom han ansåg att en vetenskapsman måste<br />
på grundval av observationer kunna formulera matematiska, allmänna naturlagar som<br />
sedan skall gå att pröva med empiriska experiment. Det många inte vet är att samma<br />
synsätt har rått inom musiken i flera årtusenden; tanken att man med hjälp av ett fast<br />
system skall kunna bestämma skalor och toner. Galileo influerades av sin far, som var väl<br />
bekant med dessa tankegångar, och Galileo var även han insatt i musikens systematik,<br />
han översatte dem bara till ett tillvägagångssätt tillämpbart med vetenskap.<br />
Tack vare detta har Galileo vunnit mycket berömmelse, och han har kallats den moderna<br />
vetenskapens fader av Einstein, och Stephen Hawking har givit honom rollen som<br />
troligen den mest inflytelserika forskaren i modern vetenskap. Galileo Galileis fasta tro<br />
på att naturen, världen och universum lyder matematiska lagar var revolutionerande på<br />
hans tid, och alla stora fysiker efter honom har tagit efter hans idéer.<br />
Donatello<br />
18<br />
Pontus Westmalm, Robin Granqvist, Ben Smulter & Frank Hydén<br />
Donato di Niccolò di Betto Bardi även känd som<br />
Donatello (1386-1466). Donatello var en italiensk<br />
renässanskonstnär och skulptör, från florens.<br />
Antiken inspirerade såväl skulptörer som<br />
arkitekter och ingen påverkades mer än Donatello,<br />
som anses vara renässansens förste store skulptör.<br />
Han utbildades hos Ghiberti och stod under<br />
Cosimo de' Medicis beskydd. Det <strong>fi</strong>nns antagligen<br />
ingen annan konstnär som i lika stor utsträckning<br />
påverkat den italienska renässansens konststil.<br />
Han skapade allt, från glädjen hos de dansande<br />
keruberna, eller putti, till tragik och den religiösa<br />
passionens extremism, framställda i verk som<br />
Maria Magdalena. Samtidigt uttryckte Donatello,<br />
i arbeten som statyn David, den första fristående<br />
skulpturen sedan antiken, Sankt Göran och<br />
ryttarstatyn Gattamelata, tron på sig själv och sitt<br />
öde som kännetecknar renässansmänniskan.<br />
Mycket litet är känt om Donatellos liv. Han hade<br />
utbildat sig inom guldsmeds- och hantverks-<br />
Donatellos staty av David är en<br />
av ungrenässansens viktigaste<br />
skulpurer, och enligt aktuell<br />
forskning göts den i brons vid<br />
mitten av 1440-talet.
anschen och började i Ghibertis verkstad vid 17 års ålder och lärde sig troligtvis att<br />
arbeta i marmor av Nanni di Banco, som han samarbetade med på skulpturer för Or San<br />
Michele. Hans tidigaste verk är antagligen David i marmor 1409. Första gången<br />
Donatellos namn hittats är i en uppräkning av konstnärer som arbetade på katedralen<br />
Santa Maria del Fiore i Florens år 1406.<br />
Under detta tidiga skede lärde Donatello känna Brunelleschi. Idag tror forskarna på den<br />
resa han enligt traditionen skulle ha gjort till Rom tillsammans med Brunelleschi, men är<br />
oeniga om tidpunkten.<br />
Klassiska motiv och begrepp blev viktiga i Donatellos och Brunelleschis verk från 1420talet<br />
och framåt. Viktiga verk av Donatello är bl.a. skulpturen Sankt Göran som gjordes<br />
för Or San Michele, och minnestavlan Sankt Göran och draken, i vilken djupverkan och<br />
illusion av perspektiv för första gången åstadkoms i en relief. Han gjorde även<br />
skulpturerna för katedralen och väggravarna som utfördes tillsammans med Michelozzo,<br />
till exempel gravmonumentet över motpåven Johannes XXIII och Kristus på korset.<br />
Leonardo da Vinci<br />
Leonardo da Vinci föddes 15 april år1452 i Toscana i<br />
Italien. Hans fullständiga namn var Leonardo di ser<br />
Piero da Vinci, vilket betyder "Leonardo, herr Pieros<br />
son, från Vinci". I kortform bör han kallas ”Leonardo”.<br />
Han var mest känd som målare och universalgeni men<br />
verkade även som arkitekt, ingenjör, upp<strong>fi</strong>nnare och<br />
naturforskare. Han var en av de mest kända personerna<br />
under renässansen, som varar från sent 1300-tal till<br />
slutet av 1500-talet.<br />
Brage Ismark & Johan Enberg<br />
Leonardo da Vinci<br />
Leonardo växte upp på en bondgård. Han var son till notarien Ser Piero da Vinci och en<br />
lokal bondflicka Caterina. Han växte upp i ett förhållandevis välbärgat hem hos sin far<br />
och styvmor. Trots att han var född utom äktenskapet <strong>fi</strong>ck han en lycklig barndom. Han<br />
<strong>fi</strong>ck aldrig någon utbildning, men hans mångsidiga talanger upptäcktes tidigt. Leonardos<br />
familj flyttade till Florens och där sattes han i lära hos Andrea del Verrocchio runt år<br />
1470 och år 1472 blev han mästare. Verrocchios ateljé var en av de främsta i Florens på<br />
sin tid. I tolv år arbetade han vid ateljén och bidrog med olika verk, såsom målerier,<br />
skulpturer och metallarbeten, vilka var de bästa som Florens kunde erbjuda. År 1475<br />
föddes Michelangelo, som kom att bli en av Leonardos konkurrenter. Olika härskare<br />
anställde honom för att göra konstverk och annan typ av arkitektur och upp<strong>fi</strong>nningar på<br />
beställning. Detta var nödvändigt för honom så att han kunde försörja sig.<br />
19
Konstverk av Leonardo da Vinci<br />
Leonardos första självständiga målning heter Bebådelsen och målades omkring 1472-<br />
1473. Det anses vara hans första mästerverk och är målad på trä. Nu <strong>fi</strong>nns verket på ett<br />
museum i Uf<strong>fi</strong>zierna i Florens.<br />
År 1478 målade han porträtt av Ginevra de´ Benci.<br />
Målningen är en av de första bevarade porträtten och han <strong>fi</strong>ck<br />
beställningen av porträttet via en förbindelse med familjen<br />
Medici. Då man på senare tid har upptäckt lager- och<br />
palmkvistar på baksidan av porträttet insåg man med hjälp av<br />
deras mönster att tavlan hade varit nästan en tredjedel högre.<br />
Han har målat flera porträtt, en av dem är Cecilia Gallerani,<br />
också kallad "Kvinna med hermelin" som han blev klar med<br />
år 1490. Hans enda kända mansporträtt är en ofullständig<br />
målning av en musiker. Man tror att porträttet föreställer<br />
antingen Franchino Gaffurius eller Atalante Migliorotti.<br />
Madonna Litta<br />
20<br />
Leonardo har åstadkommit flera målningar av Madonnor.<br />
Han inledde sin karriär genom att göra Madonna-målningar<br />
på beställning. I början var det stor efterfrågan främst på<br />
Leonardos Madonna-målningar men senare mot slutet av<br />
1400-talet var det lika stor efterfrågan på allt han gjort.<br />
Madonna-målningarna var populära i kyrkor, men även i<br />
sovrum, eftersom de innebar en form av skydd, en källa till<br />
lycka och en plats för daglig bön. Några exempel på<br />
Madonna-målningar (kan även kallas Maria-målningar) är:<br />
”Madonnan med Granatäpplet” (Dreyfus-madonnan),<br />
”Madonnan med nejlikan” (München-madonnan),<br />
”Madonnan med garnvindan”, ”Madonnan i grottan”,<br />
”Madonna Litta” och<br />
”Benois-madonnan”.<br />
”Nattvarden” är en av de mest kända målningarna som<br />
Leonardo har målat. Den påbörjades år 1495 och<br />
avslutades år 1498. Nyligen har det gjorts en restaurering<br />
av tavlan som fullbordades år 1999. Tavlan föreställer<br />
Jesu sista måltid då han instiftade nattvarden tillsammans<br />
med sina lärjungar.<br />
Porträttmålningen ”Mona Lisa” är den mest berömda av<br />
Leonardos målningar, och troligtvis också världens mest<br />
berömda målning. På italienska heter den La Gioconda,<br />
som betyder ”den roade”. Han påbörjade arbetet omkring<br />
Kvinna med Hermelin<br />
Mona Lisa
år 1503, men han fortsatte att bearbeta målningen under flera år. Målningens popularitet<br />
beror både på dess lyckosamma <strong>historia</strong> och på dess fantastiska kvalitet som porträtt.<br />
Målningen föreställer Lisa Gherardini. Hon har ett hemlighetsfullt leende som är mycket<br />
omtalat. Titeln Mona Lisa är en kombination av namnen Madonna och Lisa. Tavlan är så<br />
värdefull att den inte har värderats.<br />
Leonardo har gjort tavlan ”Leda och svanen” mellan åren 1504-1506. Om tavlan hade<br />
funnits kvar än idag hade den varit nästan lika populär som Mona Lisa.<br />
Leonardo som vetenskapsman<br />
Leonardo var en mångsidig upp<strong>fi</strong>nnare, det var främst<br />
hans ny<strong>fi</strong>kenhet som styrde honom och hans vilja att<br />
upptäcka nya saker. Hans passion för vetenskapen var<br />
lika stor som för konsten.<br />
Han var bland annat intresserad av att undersöka<br />
människokroppen och han stal lik från sjukhus för att<br />
undersöka dem. Han gjorde mycket detaljerade<br />
modeller och anteckningar av till exempel hjärta, ögon<br />
och hjärna utgående från sina upptäckter. Leonardo har<br />
också gjort studier av muskulatur och anatomiska<br />
detaljer av arm, axlar och bröstkorg.<br />
Han var mycket intresserad av djur och natur och<br />
studerade allt i minsta detalj. Han ritade också kartor<br />
över stora landområden. Han gjorde astronomiska<br />
upptäckter, bland annat upptäckte han att jorden inte<br />
kunde stå i centrum, vilket den tidigare geocentriska<br />
världsbilden antydde.<br />
Teckning av<br />
Leonardo da Vinci<br />
När Leonardo bodde i Milano träffade han matematikern Luca Pacioli, och en djup<br />
vänskap uppstod. Deras samarbete ledde till en bok som hette "Den gudomliga<br />
proportionen", som var en bok om matematiska<br />
studier. Boken var skriven av Pacioli och illustrerad<br />
av Leonardo. Leonardo var intresserad av<br />
matematik hela sitt liv och han försökte alltid få<br />
svåra matematiska problem lösta.<br />
Han uppfann många olika saker, bland annat<br />
vattenmaskiner, militära vapen (missiler, kulsprutor,<br />
tidsinställda bomber, gasmasker, stridsvagnar, ett<br />
jättelikt armborst och ubåtar), befästningar,<br />
flygmaskiner och en dykardräkt. Han har också ritat<br />
broar, konstruerat kanalsystem och arbetat med<br />
stadsplaneringar. Hans upp<strong>fi</strong>nningar är ofta mycket<br />
avancerade och kräver nutida teknik och material<br />
för att kunna förstås och genomföras.<br />
Skiss på flygmaskin av<br />
Leonardo da Vinci.<br />
21
Han var fascinerad av flygkonsten och studerade den genom hela sitt liv. Han studerade<br />
fåglarnas och insekternas flygkonst mycket noga, och förde anteckningar om deras<br />
flygrörelser. Dagens flygupp<strong>fi</strong>nningar är baserade på Leonardos teorier och skisser. Hans<br />
mest kända flygupp<strong>fi</strong>nning är fallskärmen. År 1505 gjorde han dock ett misslyckat<br />
flygförsök. Han studerade även aktivt proportionslära, perspektiv, optik, geometri och<br />
geologi.<br />
Leonardo levde i Cloux i Frankrike fram till sin död. Han hade fått en inbjudan av<br />
kungen Frans I att arbeta för en mycket hög lön nära det kungliga slottet i Amboise. Den<br />
sista målningen han gjorde var ”Johannes Döparen” som han blev klar med omkring år<br />
1515. Han dog 2 maj 1519. Konstvetare har konstaterat att endast 25 verk med säkerhet<br />
kan tillhöra Leonardo. Leonardo da Vinci är mycket känd för sina konstverk, men även<br />
för sina vetenskapliga studier, eftersom de är en del av grunden till dagens vetenskap och<br />
upp<strong>fi</strong>nningar.<br />
Raffaello Sanzio<br />
22<br />
Lina Häggblom & So<strong>fi</strong>e Svenns<br />
Raffaello Sanzio föddes den 6 april 1483 i Urbino<br />
i Florens. Under den romerska högrenässansen<br />
verkade Raffaello som konstnär och arkitekt.<br />
Raffaello gick i lära hos konstnären Perugino. År<br />
1508 presenterades Raffaello för påven Julius II<br />
av Donato Bramante. Påven blev imponerad av<br />
Raffaello och gav honom i uppgift att utsmycka<br />
fyra rum i påvens privata våning i Vatikanen.<br />
Raffaellos kanske mest kända målning <strong>fi</strong>nns i det<br />
rum som heter Stanza della Segnatura. Målningen<br />
heter Skolan i Aten och målades mellan åren 1509<br />
och 1511. Skolan i Aten föreställer några av Skolan i Aten<br />
antikens största <strong>fi</strong>losofer så som Platon,<br />
Aristoteles och Pythagoras, samt andra kända personer<br />
från andra epoker eller personer i Raffaellos närhet. Till<br />
exempel åter<strong>fi</strong>nns Michelangelo, Alexander den store,<br />
Raffaellos mästare Perugina och även Raffaello själv i<br />
form av stora grekiska tänkare. Raffaello lämnade<br />
dessvärre inte efter sig några anteckningar om personerna<br />
på fresken, så flera personer kan inte identi<strong>fi</strong>eras.<br />
Raffaellos måleri kännetecknas av symmetri, harmoni<br />
och balans. Ännu en av Raffaellos målningar är Sixtinska<br />
madonnan, den gjordes för högaltaret i klosterkyrkan San<br />
Sisto. Målningen föreställer Jungfru Maria med<br />
Kristi förklaring<br />
Jesusbarnet, samt två helgon. Denna målning gjorde<br />
Raffaello även på uppdrag av påven.
Raffaello var inte endast konstnär utan även arkitekt, dock är endast få byggnadsverk av<br />
honom bevarade. Ett av de byggnadsverk som <strong>fi</strong>nns kvar är kyrkan Sant'Eligio degli<br />
Ore<strong>fi</strong>ci mellan Via Giulia och Tibern. Målningen Kristi förklaring var Rafaellos sista<br />
stora arbete. Målningen föreställer den omtalade händelsen då Jesu gudomliga härlighet<br />
uppenbarades på ett berg och hur hans gestalt förvandlades och blev lysande. Målningen<br />
är ett mästerverk med en blandning av storslagenhet och mänsklighet. Raffaello dog i<br />
feber år 1520 i Rom.<br />
Susanna Råholm<br />
Michelangelo Bounarotti<br />
Michelangelo Bounarotti<br />
Michelangelo föddes den 6 mars 1475 och dog den 18<br />
februari 1564 i Rom. Han var en italiensk målare, skulptör,<br />
poet och arkitekt. Han verkade under högrenässansen i<br />
Florens och Rom. Hans far var den högste florentinske<br />
ämbetsmannen i Caprese där Michelangelo föddes. Han<br />
studerade i Florens, först freskoteknik och därefter i<br />
medicinskolan, under Lorenzo il Magni<strong>fi</strong>cos beskydd. Här<br />
kom Michelangelo i kontakt med nyplatonska <strong>fi</strong>losofer,<br />
poeter och lärda män och det formade hans intellekt. Det<br />
var också här hans talang för skulptur upptäcktes. Vid 24<br />
års ålder utförde han sitt skulpturala mästerverk (Pietà) i<br />
Rom dit han flyttat efter Lorenzos död. När han kom<br />
tillbaka till Florens gjorde han den 5,17 m höga statyn<br />
David i vit marmor. Idag <strong>fi</strong>nns bara en kopia av statyn<br />
placerad på Piazza del Signoria framför Palazzo Vecchio i<br />
Florens. År 1505 befalldes Michelangelo av påven att<br />
komma till Rom och utföra det gravmonument som skulle förhärliga påven efter döden.<br />
Arbetet blev dock aldrig färdigt. Han försonades med Påven 1508 och återvände till Rom<br />
där han utsmyckade taket med fresker i Sixtinska kapellet. Detta gjorde han på 20<br />
månader nästan helt själv. Efter hans arbete i Vatikanen anställdes Michelangelo av<br />
familjen Medici, som var en känd bankirfamilj. Michelangelo arbetade länge för familjen.<br />
År 1527 ägde ett stort uppror rum i Florens mot Medicéerna. Michelangelo deltog i detta,<br />
men när Medicéerna återtog staden förlät de<br />
Michelangelo och nu började han på med ett<br />
arbete i kapellet i kyrkan San Florenzo, vilket<br />
skulle hysa familjen Medici efter deras död.<br />
Efter sitt arbete i Florens kallades han än en<br />
gång till Vatikanen där han nu <strong>fi</strong>ck i uppdrag<br />
att måla en fresk och denna gång på<br />
altarväggen i Sixtinska kapellet. Detta verk,<br />
Yttersta domen, som idag är Vatikanens<br />
största attraktion tog honom sju år att göra.<br />
Han utsågs till chefredaktör för Peterskyrkan<br />
1546. Han målade en del av kupolerna i<br />
kyrkan samtidigt som han övervakade<br />
En del av målningen i<br />
Sixtinska kapellet<br />
23
yggnadsprojekten som pågick under den här tiden i och runt kyrkan. Michelangelo hade<br />
också god lyrisk förmåga för sonetter. Han har skrivit t.ex. Giunto è già 'l corso della vita<br />
mia. Michelangelo anses ha varit en inåtriktad man som var missnöjd med sig själv. Han<br />
hade många fruar under sitt liv, men hans sanna kärlek fann han i Tommaso dei Cavalieri<br />
som han levde med ända tills sin död.<br />
Dante Alighieri<br />
Dante Aligihieri föddes 1265 i Florens i Toscana och dog<br />
1321 i Ravenna i Emilia-Romagna. Han var en italiensk<br />
författare, ämbetsman och statslärd som ursprungligen hette<br />
Durante Alighieri. Dante var ett smeknamn han själv tog sig.<br />
Han räknas som en av västvärldens största författare genom<br />
tiderna tillsammans med William Shakespeare, Miguel<br />
Cervantes och Johann Wolfgang von Goethe. Eposet Divina<br />
Commedia är hans mest kända verk och detta var<br />
begynnelsen till att latinet trängdes undan till förmån för<br />
italienskan. Handlingen i Divina Commedia förnyade också<br />
berättarkonsten och den är ett dokument som handlar om<br />
världsbilden vid tiden för verkets tillkomst. Det var inte<br />
förrän 1856-1857 som Dantes verk översattes till svenska.<br />
Biogra<strong>fi</strong><br />
24<br />
Dante Alighieri<br />
Johanna Sten<br />
Dante Alighieri föddes i stadsdelen San Pier Maggiore i<br />
Florens. Hans far Bellicione Alighieri var bankir och hans mor, Berta eller Bella degli<br />
Abati, dog när han var liten. Fadern gifte sedan om sig och <strong>fi</strong>ck<br />
barn i det nya äktenskapet. Släkten tillhörde Florens äldsta,<br />
men var dock inte en av de mer inflytelserika adelsätterna i<br />
Florens, eftersom de tillhörde guelferna, som var ett parti som<br />
stödde påven mot det tysk-romerska rikets kejsare. Från Dantes<br />
uppväxtår <strong>fi</strong>nns inte<br />
många data, men man vet att han <strong>fi</strong>ck ägna sig åt studier och<br />
han fördjupade sig bl.a. i retorik, som var ett ämne som både<br />
politiker och diktare ansågs ha glädje av. Själv lyckades han<br />
förena båda rollerna. När han var nio år träffade han Bice<br />
Portinari för första gången. I artonårsåldern träffade han henne<br />
ofta och han kallade henne för ”Beatrice”, den saliga. Men<br />
Dante var då trolovad med den högättade florentinskan<br />
Gemma Donati och Bice giftes i sin tur bort med en annan<br />
man. Men Bice blev hans sinnesbild för kärleken och i hans ungdomsverk, Vita nuova,<br />
skriver han om sin kärlek till henne. Hon förekommer också som förandligat<br />
symbolväsen i Divina Commedia där hon leder Dante genom paradiset.
År 1289 blev Dante kavallerist och deltog i striden vid<br />
Campaldino 11 juni samt fälttåget mot Pisa. Han började<br />
sedan ägna sig åt politik och inträdde i Consiglio del<br />
Poppolo, Consiglio dei Sali och Consiglio dei Cento, där<br />
han verkade till 1296. Därefter blev han ambassadör i San<br />
Gimignano. Dante beviljades medlemskap i läkarskrået<br />
och där kunde han få direkt inblick i stadens och tidens<br />
politiska liv och i alla stridigheter, partibildningar, intriger<br />
och mutor. År 1300 var han Florens sändebud i San<br />
Gimignano, samma år beträdde han priorämbetet. Året<br />
därpå försökte han försvara Florens intressen inför påven<br />
Bonifatius i Rom.<br />
Under hans tid i Rom tog påveanhängarna, det ”svarta<br />
Dantes dödssmask<br />
partiet”, makten i Florens, och Dante - som tillhörde det<br />
”vita”- blev på livstid förvisad från staden. Sedan skärptes<br />
traffet till dödsstraff, eftersom han vägrat betala böter och göra offentlig avbön. Domen<br />
över Dante var en politisk dom, avsedd att krossa honom, eftersom han var en farlig<br />
partimotståndare. Han gjorde vissa försök att återvända till Florens men <strong>fi</strong>ck snart ge upp.<br />
I stället tillbringade han resten av sitt liv i andra italienska stater. Han <strong>fi</strong>ck heller aldrig<br />
återse sin hustru Gemma efter att han lämnade Florens. Landsflykten varade livet ut.<br />
Hans hemort var huvudsakligen Verona men även i Ravenna var han omtyckt och det var<br />
också här han avled. Det var under dessa år i landsflykt som han skrev största delen av<br />
sina litterära verk. Åren 1305-1308 skrev han de båda ofullbordade Il Convito och De<br />
vulgari eloquentia, samt de dikter som ingår i samlingen Rime.<br />
Hans sista politiska förhoppningar krossades när den tyske kejsaren Henrik VII avled<br />
1313. Dante hade hoppats att denne skulle ha kunnat ena de stridande krafterna i Italien.<br />
Av olika skäl, och efter politiska omvälvningar, dömdes Dante till döden än en gång<br />
1315, och också hans söner dömdes till döden. År 1316 erbjöds de amnesti om de<br />
ödmjukade sig inför biskopen i Florens, vilket Dante var för stolt för att gå med på. Den<br />
återstående tiden av sitt liv levde han i Ravenna och där avslutade han flera arbeten.<br />
Inferno publicerades före 1317, och Purgatorio före 1319. Därefter avslutade han<br />
omkring 1320 arbetet med Paradiso. Efter Paradiso tillkom Monarchia, och i Ravenna<br />
tillkom också hans Ecologue.<br />
Dante avled 1321 i en malaria han ådragit sig under en resa till Venedig. I ett kapell i<br />
Ravenna gravsattes han, men då ett påvligt sändebud krävde att få Dantes kvarlevor för<br />
att bränna upp dem, försvann de och gömdes. Han har numera två gravar, en grav i<br />
kapellet i Ravenna och en minnessten i Basilica di Santa Croce di Firenze i Florens.<br />
25
Författarskap<br />
Under sin långa tid i exil skrev Dante sitt mest kända<br />
verk, Divina Commedia (Den gudomliga komedin)<br />
som är ett epos i tre delar. Den handlar om en<br />
vandring, huvudsakligen under ledning av den<br />
romerske poeten Vergilius. Vandringen går genom<br />
helvetet, skärselden och paradiset; i paradiset följer<br />
dock först Beatrice, sedan Bernhard av Clairvaux<br />
(Tempelherreordens främste förespråkare) och sist<br />
Gud honom. Verkets tre olika delar, d.v.s. Inferno<br />
(Helvetet), Purgatorio (Skärselden) och Paradiso<br />
(Paradiset) utgavs separat omkring 1317, 1319<br />
respektive 1320. Det var inte förrän 1472 som delarna<br />
utgavs tillsammans och först på 1550-talet med titeln<br />
Divina Commedia. Man tror att det var Boccaccio<br />
som gav det namnet ”den gudomliga” i sin biogra<strong>fi</strong><br />
Vita di Dante. I Commedia är det Dante själv som är<br />
huvudpersonen, och under hans vandring i dödsrikena<br />
träffar han berömda personer som hamnat i de olika<br />
världarna efter döden. Han samtalar med dem och<br />
därmed får han kunskap om hur deras synder och<br />
förtjänster dömts. Divina Commedia ses ofta som ett<br />
26<br />
Första sidan ur en utgåva av<br />
DivinaCommedia<br />
kristet epos med ett religiöst budskap, men kan även läsas utifrån vitt skilda<br />
trosuppfattningar.<br />
Vita nuova (Det nya livet; 1294) är ett verk som är helt ägnat åt Beatrice, och består av 25<br />
sonetter, 4 canzoner, 1 ballad och 1 strof, samt ett förord och en kommentar av<br />
författaren. Han har också skrivit flera dikter, bl.a. Canzoniere eller Rime där han<br />
lovsjunger andra kvinnor än Beatrice. Fiore och Detto d'Amore är två episka dikter med<br />
samma handling som Romanen om rosen (ett medeltida allegoriskt diktverk om mannen,<br />
kvinnan och kärleken). Vid sidan av sin skönlitterära produktion, har Dante skrivit flera<br />
vetenskapliga verk. Convivio samt De vulgari eloquentia är båda inlägg i den<br />
språkreform som ägde rum under hans tid, då latinet långsamt ersattes av italienska. Han<br />
är också en föregångare till språkhistorisk forskning och dialektologin, samt förespråkar<br />
bruket av folkspråk i of<strong>fi</strong>ciella sammanhang. Questio de aqua et terra (1320) är en kort<br />
avhandling i geogra<strong>fi</strong>, där han bland annat utgår från Guds närvaro i naturen, och<br />
kritiserar naturvetenskapen. I det statsvetenskapliga verket Monarchia vill han bevisa att<br />
en monarki med centrum i Rom är naturligt, Guds vilja och logiskt, samt att en monark<br />
inte lyder under någon annan än Gud.
Folkspråket<br />
Vissa vetenskapliga verk har Dante<br />
författat på latin. I sitt skönlitterära<br />
författarskap skapade han dock det<br />
skriftspråk som italienskan bygger på.<br />
Vid tiden då Dante levde var latinet<br />
det egentliga skriftspråket, av Dante<br />
och hans samtid kallat grammatica, till<br />
skillnad från folkspråken eller<br />
dialekterna, som kallades latium<br />
vulgare. Ordet ”italienska” har<br />
tillkommit efter Dantes död, någon<br />
gång på 1300-talet, och det är en<br />
de<strong>fi</strong>nitionsfråga om man ska kalla<br />
hans språk italienska eller toscanska,<br />
en dialekt av latin. Det Dante gjorde Freskmålning som föreställer Dante<br />
var att skapa ett nytt språk, baserat på<br />
det talade språket, som härstammar från latinet. Divina Commedia var alltså inte enbart<br />
en populär berättelse, utan språket i verket var föregångare till det italienska språket.<br />
Boccaccio<br />
Giovanni Boccacio föddes 1313 i Florens, Italien, och dog 1375 i<br />
Certaldo nära Florens. Han var en italiensk diktare, författare,<br />
humanist och forskare. Boccaccio var en utomäktenskaplig son<br />
till en handelsman i Florens och en kvinna från Paris. Han kallas<br />
för novellens skapare.<br />
När han var bosatt i Neapel förälskade han sig i en kvinna,<br />
grevinnan Maria d´Aquino, som är grunden till romanen<br />
Fiametta. Maria d´Aquino öppnade en helt ny värld för<br />
Boccaccio, hovlivet inspirerade honom till att själv börja författa.<br />
Han var verksam vid hovet i Neapel, där han utom lyrik skrev<br />
versberättelser som Filostrato, Filocolo och den självbiogra<strong>fi</strong>ska<br />
herderomanen Ameto.<br />
Giovanni Boccaccio<br />
När han återvänt till Florens och där upplevt digerdöden 1348, skrev han sitt mest<br />
berömda verk, som är novellsamlingen Decamerone. Titeln betyder ”De tio dagarna” och<br />
syftar på ramberättelsen, som handlar om hur tio unga män och kvinnor från Florens flyr<br />
från pesten ut på landet. För att lätta på tristessen berättar de tio berättelser per kväll i tio<br />
dagar. Det är dessa hundra berättelser som är bokens främsta innehåll. Huvudtemat är<br />
kärlek, av olika slag och grader. Boccaccio <strong>fi</strong>ck rykte om sig att vara oanständig.<br />
27
Boccaccio skulle förmodligen bli upprörd om han<br />
återvände till jordelivet och upptäckte att han numera<br />
nästan enbart är känd för de muntert pornogra<strong>fi</strong>ska<br />
skrönor i den stora novellsamlingen Decamerone. På<br />
äldre dar tog han nämligen själv avstånd från denna<br />
del av författarskapet och ville att folk istället skulle<br />
uppmärksamma hans artiga kärlekspoesi i breven till<br />
Petrarca. Francesco Petrarca var en italiensk diktare<br />
och humanist. Petrarca brukar kallas den första<br />
moderna människan. Han och Boccaccio räknas som<br />
övergångsgestalter mellan medeltid och renässans.<br />
Det var under 1350-talet Boccaccio lärde känna<br />
Petrarca, deras brev <strong>fi</strong>nns bevarade än idag.<br />
Vänskapen innebar en religiös omvändelse för<br />
Boccaccio, som med tiden fylldes med ånger för sin<br />
ungdoms synder. Det var då han började studera i<br />
humanistisk anda.<br />
På äldre dagar föreläste Boccaccio över Dante och<br />
kommenterade hans Divina Commedia. Han var den<br />
förste som skrev en biograf över Dante. Titeln<br />
förkortas vanligen Vita di Dante.<br />
Religion<br />
Enligt en undersökning från 2005 tror 74 procent av den<br />
italienska befolkningen på att det <strong>fi</strong>nns en Gud, 16<br />
procent tror att det <strong>fi</strong>nns något slag av ande eller livskraft<br />
och 6 procent tror inte på någotdera.<br />
28<br />
Staty av Giovanni Boccaccio,<br />
Florens, Italien<br />
Magdalena Bjurbäck & Elin Strandberg<br />
I Italien hör 90 procent av befolkningen till den romersk<br />
katolska kyrkan. De resterande 10 procenten är<br />
framförallt protestanter, judar och muslimer. Endast 8000<br />
av 58 miljoner människor hör till den lutheranska tron.<br />
Den katolska kyrkan har över 1 miljard anhängare, vilket<br />
gör den till världens största. Den katolska kyrkan är<br />
samlingsnamnet på alla kyrkor som erkänner påven som<br />
högste synlige ledare. I huvudstaden Rom hittar man<br />
Benedictus XVI<br />
påvens residens Vatikanstaten. Den nuvarande påven är<br />
Benedictus XVI, född Joseph Ratzinger i Tyskland. Efter konklavens val 19 april 2005<br />
blev han den 265:e påven och tog över efter Johannes Paulus II.
Myter<br />
En av de mest kända myterna i Italien är den om<br />
Roms uppkomst, Romulus och Remus. Numitor,<br />
kung av Alba, hade blivit fördriven av sin bror<br />
Amulius. För att vara säker på att Numitor inte<br />
skulle få några arvtagare tvingade Amulius hans<br />
enda barn Rhea Silvia att bli prästinna. Trots det<br />
födde hon tvillingpojkar, Romulus och Remus.<br />
Deras far var krigsguden Mars. När Amulius <strong>fi</strong>ck<br />
veta detta dräpte han modern och kastade<br />
pojkarna i floden Tibern. När floden fört pojkarna<br />
i land hittades de av en varghona som tog hand<br />
om dem och gav dem di. En dag hittades de av en<br />
av kungens herdar Faustulus, som tog hand om<br />
dem som sina egna barn.<br />
Skulptur i Museo Nuovo i<br />
Palazzo dei Conservatori, Rom.<br />
När pojkarna blivit äldre talade Faustulus om att deras far var Mars och att deras mor<br />
blivit dräpt av Amulius. Tvillingarna hämnades genom att döda Amulius och ge Numitor<br />
makten igen. Sedan beslöt pojkarna att bygga en stad vid floden. De insåg att bara en av<br />
dem kunde bli härskare, därför bad de gudarna om råd. De klättrade upp på varsin<br />
bergstopp, där såg Remus sex gamar medan Romulus såg tolv. Romulus såg då sig själv<br />
favoriserad av gudarna och började lägga grunden till Rom. Han plöjde en fåra för att<br />
visa var murarna skulle gå. Då hoppade Remus över fåran och retades och sa att<br />
<strong>fi</strong>enderna skulle hoppa över murarna lika lätt. Romulus blev så förbannad att han slog<br />
ihjäl sin bror. Staden byggdes, men eftersom staden endast bestod av fredlösa män, ville<br />
Romulus ha dit kvinnor. Därför lät han röva bort kvinnor från grannfolket sabinerna.<br />
Romulus härskade inte länge. Mars bad högste guden Jupiter att hans son skulle få bli<br />
gud. Från himlen kunde Romulus se Romarrikets uppgång och fall.<br />
Romerska gudar och gudinnor<br />
Den romerska mytologin ärvdes till stor del från den etruskiska mytologin med åtskilliga<br />
lån från grekisk mytologi.<br />
Tidigare i Romarrikets <strong>historia</strong> präglades livet av tron på de så kallade romerska gudarna.<br />
Här följer några exempel:<br />
Gudar Gudinnor<br />
Amor – kärlekens gud Venus – kärlekens gudinna<br />
Jupiter – högsta guden Juno – högsta gudinnan<br />
Mars – krigets gud Diana – jaktens gudinna<br />
29
Dis – dödens- och under- Victoria – segerns gudinna<br />
jordens gud Fortuna – turens/lyckans<br />
Neptunus – havets gud gudinna<br />
Saturnus – jordbrukets gud Minerva – visdomens<br />
Janus – vardandets gud gudinna<br />
Bacchus – rusets och Vesta – eldens gudinna<br />
vinets gud Justitia – rättvisans<br />
gudinna<br />
Kärlekens gud Amor Jaktens gudinna Diana<br />
Mat i Italien<br />
30<br />
Jessica Storgård & Magdalena Ståhl<br />
Italiensk mat består huvudsakligen av pasta, såsom ”tagliatelle med köttsås” och gräddiga<br />
såser, innehållande skaldjur såsom musslor och räkor. Även pizza kommer ursprungligen<br />
från Italien. Här nedan kommer flera viktiga ingredienser i den italienska matkulturen.<br />
Oliver och Olivolja<br />
Det <strong>fi</strong>nns flera olika olivoljor men kvaliteten på dessa kan dock variera.<br />
Dessa olivoljor kan variera mycket i prisskillnader och kvalitet. Det<br />
<strong>fi</strong>nns många faktorer som påverkar olivoljans kvalitet: ursprung,<br />
geogra<strong>fi</strong>skt läge, klimat, skördemetod, hantering av nyplockade oliver<br />
och pressningsmetod. Den ultimata olivoljan skall vara handplockad<br />
före mognadsperioden d.v.s. gröna och innan de har fallit av träden.<br />
Skördetiden är olika för olika olivsorter och regioner, men vanligen sker<br />
detta från september till december.
Pasta<br />
Pasta är gjorda av en deg som består av durumvetemjöl,<br />
vatten och ägg. Trots att man hittat pastaliknande nudlar<br />
för 3000 år sedan i Kina räknas ändå Italien som pastans<br />
hemland. Pastan är antagligen nyttig eftersom hjärt- och<br />
kärl sjukdomar förekommer minst i Italien i hela<br />
västvärlden. Pasta innehåller mycket kolhydrater.<br />
Kött och Korvar<br />
Kallskuret kött är vanligt i det italienska köket. Den<br />
italienska versionen av bacon kallas Pancetta och är<br />
kryddad med salt, peppar, enbär och muskot.<br />
Italensk lufttorkad skinka heter Palscitto. De italienska<br />
salamikorvarna är t.ex. Milanosalami, Coppa,<br />
Pepperoni och Chorizo (som egentligen kommer från<br />
Spanien men används ofta i Paella). Främst lamm<br />
och höns är de vanligaste kötträtterna.<br />
Basilika<br />
Bröd<br />
Basilikan är den viktigaste kryddan i det italienska köket.<br />
Den spelar huvudrollen i peston, den smakrika<br />
basilikasåsen. Basilika kommer från Ostasien men de<br />
gamla Egypterna började odla basilika nära Nilens delta.<br />
Förklaringen till varför basilikan spelar stor roll i Italien<br />
förklaras med att romarna tog hem kryddan i samband då<br />
de tog över Egypten.<br />
Bröd serveras till de flesta måltiderna. I Italien har man inte<br />
smör och pålägg på en brödskiva utan man äter ofta baguetter<br />
som man då och då bryter en bit av under middagen. Man<br />
brukar även tillaga bröd i ugnen med tomat, eller kanske<br />
pesto. Man brukar även lägga på ett par basilikakvistar.<br />
Detta kallas ”antipasti” och är som en liten förrätt innan<br />
pastan.<br />
Pizza<br />
Pizzan har inte funnits lika länge som pastan.<br />
Det var när tomaterna kom till Europa, på 1500talet,<br />
som man kom på att man kunde platta ut<br />
pasta till en botten, lägga på tomater och grädda<br />
31
pizzan i en vedeldad ugn. Nuförtiden gör man pizzabottnen på andra ingredienser än vad<br />
man gjorde förr. Först på 1800-talet kom osten på pizzan och ännu senare kom skinka<br />
och alla de andra påläggen som <strong>fi</strong>nns. Pizzan har spridit sig till nästan hela världen,<br />
troligen för att den är så enkel och billig att göra. Idag bakas pizza med andra degar än<br />
jästdeg. Italienarna bakar inte pizza på nått annat än jästdeg.<br />
Soppor<br />
Sopporna varierar mycket i landet. T.ex. på Sicilien<br />
använder man mycket torkade ingredienser som<br />
bondbönor, vete och ärtor. Dessa ingredienser kan<br />
köpas året runt och är billiga, det gör sopporna<br />
ekonomiska. Vid kusten är också <strong>fi</strong>sksoppor väldigt<br />
populära. Det är bara i Basilicata som är den<br />
fattigaste och minst befolkade regionen som soppa är<br />
ovanligt.<br />
Vin<br />
Det <strong>fi</strong>nns otroligt många goda och <strong>fi</strong>na viner i Italien<br />
vilka även är mycket populära. Italien har alltid<br />
producerat <strong>fi</strong>na viner, men det är först under de 35<br />
senaste åren som Italien har blivit riktigt känt för<br />
sina viner. År 1963 blev en början på en<br />
revolution som fortfarande pågår i full fart. Idag<br />
är Italien det land som utmanar Frankrike om vem<br />
som har de bästa vinerna. Revolutionen tog sin<br />
fart när Italienarna införde en vinlag, vilket också<br />
fransmännen har, om hur ett vin skulle få tillverkas<br />
och märkas. Vinlagen är uppbyggd som en<br />
pyramid, ju högre upp man kommer, desto högre<br />
blir kraven.<br />
Pyramiden är uppbyggd i fyra klasser: Den lägsta klassen: Vino da Tavola. På etiketten<br />
anges bara namn och färg på vinet. Den nästlägsta klassen: Indicazioni Geogra<strong>fi</strong>che<br />
Tipiche. I denna klass nämns även vilket geogra<strong>fi</strong>skt område vinet är odlat i och<br />
druvsorten. Skördeuttag och alkoholhalten är reglerad. Den näst<strong>fi</strong>naste klassen:<br />
Denominazione di Origine Controllata. Denna klass ges till viner som uppfyller<br />
kommunens, vinregionens och distriktets ursprungs- och kvalitetskraven. Den <strong>fi</strong>naste<br />
klassen: Denominazione di Origine Controllata e Grantita. För att komma upp i denna<br />
klass måste man uppfylla den tredje klassens krav i minst fem år, varje flaska måste<br />
godkännas av en provsmakningspanel och på etiketten måste anges allt ända ner till<br />
vilken vingård vinet är odlat på. Sådana viner är bl.a. vinerna Barola, Brunello di<br />
Montalcino.<br />
32
Andra Drycker<br />
Limoncello är en likör gjort på citron. ”Limone” betyder citron på<br />
italienska och därav namnet på drycken. Drycken produceras<br />
huvudsakligen i södra Italien. Drycken innehåller citronskal, alkohol,<br />
socker och vatten. Den dricks iskall efter en måltid.<br />
Exempel på 5 stjärniga ölsorter är Birra Moretti (4.5%) och Peroni<br />
Nastro Azzurro (5.1%)<br />
Italienskt kaffe, lär vara ett av de bästa i världen. Italienarna dricker sitt<br />
kaffe snabbt medan de står. Alla kaffe sorter i Italien är egentligen olika<br />
espresso blandningar. D.v.s. om man beställer en kopp kaffe får man en<br />
espresso. Sedan <strong>fi</strong>nns det mängder av olika namn på det man beställer,<br />
men i princip är det endast någon ingrediens som har ändrats.<br />
Sevärdheter i Rom<br />
Colosseum<br />
Janne Åstrand, Jani Hartvik & Daniel Björndahl<br />
Colosseum är en arkeologisk am<strong>fi</strong>teater<br />
som är byggd 72-80 f. Kr. och på<br />
italienska heter det colosseo. Det var<br />
flaviska kejsare som byggde teatern, kejsar<br />
Vespasianus började bygga och hans son<br />
kejsar Titus avslutade bygget. Am<strong>fi</strong>teatern<br />
användes framförallt till strider mellan<br />
vilda djur, avrättningar, gladiatorspel men<br />
också för teater. Det var en ganska stor<br />
publik under denna tid, som störst runt ca<br />
50 000. Namnet till denna fantastiska<br />
byggnad kom från statyn vid sidan av<br />
Colosseum, kolossen som är en staty av<br />
kejsar Nero och som var riktad mot Forum Fasaden på Colosseum<br />
Romanum. Den är 40 meter hög och var gjord av förgylld brons. Det of<strong>fi</strong>ciella namnet på<br />
Colosseum var Amphiteatrum Flavium och på svenska betyder det Den flaviska<br />
am<strong>fi</strong>teatern. Under tidernas lopp har man använt delar av byggnaden till att göra vapen,<br />
kyrkor. Även då man byggde Peterskyrkan användes material från Colosseum. Senare<br />
användes am<strong>fi</strong>teatern som kyrkan och senare också som slott. Man reparerade byggnaden<br />
flera gången på grund av bränder och förslitning. I byggnaden fanns ett antal våningar<br />
och underjordiska gångar, där de som skulle ut och kriga i arenan höll till. I dag är denna<br />
33
attraktion väldigt känd med tusen turister varje år. Det har också funnits en mycket <strong>fi</strong>n<br />
flora och många fågelarter runt byggnaden. Intill Colosseum fanns även industri som t.ex.<br />
Armamentarium där vapen förvarades, Summum Choragium där maskinerna fanns och<br />
Santarium där man skötte om skadade gladiatorer. Enligt myten placerade kejsaren ut<br />
kristna människor där och lejon åt upp dem.<br />
Forum Romanum<br />
Forum Romanum var<br />
under antiken centrum för<br />
politiska, kommersiella<br />
och juridiska<br />
sammanhang. Enligt en<br />
författare under denna tid<br />
vimlade det av advokater,<br />
bankmän, mäklare,<br />
affärsinnehavare och<br />
naturligtvis ”odugliga”<br />
som tiggde av de rika.<br />
Det <strong>fi</strong>nns rikligt med<br />
monument på denna plats<br />
och de mest kända är<br />
Vestatemplet och triumfbågarna.<br />
Vestatemplet är<br />
ett tempel med 20 <strong>fi</strong>na<br />
reflekterade kolonner.<br />
Berättelsen om templet är att det skulle vara sex flickor<br />
som skulle vakta Vestas heliga eld. Vesta var hemmets<br />
och härdens gudinna. Triumfbågen på denna plats är den<br />
mest välbevarade monumentet i Forum Romanum. Den<br />
var byggd på grund av kejsarens segrar i Partien som i<br />
dagens läge är Irak och Iran. Forum Romanum delas i öst<br />
och väst.<br />
Katakomberna<br />
Under 100-talet när kristendomen var förbjuden i<br />
Romariket grävde de kristna katakomber att från början<br />
begrava martyrer och andra avlidna i. Ett vanligt<br />
missförstånd är att de kristna använde katakomberna för<br />
att gömma sig, vilket inte stämmer. Katakomberna<br />
användes snarare för att gömma utövningen av<br />
kristendom. Efter kristendomens förföljelse blev<br />
34<br />
Ruinerna av Forum Romanum
katakomberna ett mål för välfärd och verkliga martyrhelgedomar.<br />
I början grävdes gravarna ut i katakombernas väggar, men när det blev ont om plats hyste<br />
även golvet rum för gravplatser. De kristna hade två anledningar för att begrava<br />
kropparna. På så vis tog de avstånd från de hedniska ritualerna att kremera kroppar, samt<br />
att de i Kristi efterföljd ville begrava kropparna hela som uttryck för respekten för<br />
kroppen, som en dag skulle återuppstå. Dessutom kände de kristna gemenskap när de var<br />
begravda nära varandra. Hela familjer kunde vara begravda i samma rum. Då begravning<br />
inom Roms murar var förbjudet ligger alla katakomber längs de stora konsulsvägarna<br />
utanför den dåtida gränsen till Rom.<br />
När kristendomen slutligen blev den of<strong>fi</strong>ciella religionen i Rom glömdes katakomberna<br />
bort, och upptäcktes på nytt under 1500-talet. Katakomberna blev också mål för<br />
plundring, eftersom dyrbara kristna föremål förvarades där. Dessa flyttades dock när de<br />
kristna inte längre blev förföljda.<br />
Vatikanen<br />
Vatikanen ligger på den plats där Petrus led martyrdöden<br />
och begravdes, därför <strong>fi</strong>nns påvens residens där. I<br />
Vatikanen <strong>fi</strong>nns Peterskyrkan och invid den <strong>fi</strong>nns<br />
Påveplatsen som inrymmer Vatikanmuseerna. Här <strong>fi</strong>nns<br />
även Michelangelos Sixtinska kapellet och Rafael stanzer,<br />
där det <strong>fi</strong>nns en samling av klassiska skulpturer. Vatikanen<br />
är en självständig stat som styrs av påven och ett<br />
maktcentrum för alla världens katoliker. Det bor ca 1000<br />
personer här som sköter om Vatikanens funktioner. Det<br />
<strong>fi</strong>nns ett postkontor, affärer, en dagstidning och Vatikanens<br />
radio, som sänder till världen på<br />
20 olika språk.<br />
Peterskyrkan<br />
Peterskyrkan är den romerskkatolska<br />
trons centrum och<br />
lockar pilgrimer från hela<br />
världen. Få blir besvikna då de<br />
kommer in i den utsmyckade<br />
basilikan under Michelangelos<br />
kupol. Petrus grav och den första<br />
stora basilikan fullbordades ca<br />
349 e.Kr.<br />
Peterskyrkans kupol är 136 meter hög och den ritades av Michelangelo. Påvens altare<br />
35
härrör från påven Clemens VIII:s regeringstid. Den enkla marmorplattan står under<br />
Berninis baldakin. Mitt emot <strong>fi</strong>nns trapprummet till confessio, den krypta där Petrus<br />
kropp sägs ligga begraven. Baldacchino är en magni<strong>fi</strong>k baldakin förgylld av brons och<br />
stödjs av 20 meter höga spiralkolonner, den ritades av Bernini på 1600-talet. Vid<br />
foten av baldacchinos kolonner <strong>fi</strong>nns påven Urban VIII:s vapen med himmelrikets<br />
nycklar.<br />
Utanför Peterskyrkan <strong>fi</strong>nns Petersplatsen. På söndagar och under särskilda religiösa<br />
högtider välsignar påven folkmassorna från sin balkong ova nför torget.<br />
Sixtinska kapellets väggar<br />
Vatikanpalatsets huvudkapell, freskomålades<br />
av några av 1400- och 1500talens<br />
främsta konstnärer. Sidoväggarnas<br />
12 målningar av Perugino, Ghirlandaio,<br />
Botticelli och Signorelli, visar parallella<br />
händelser ur Mose och Kristi liv.<br />
Utsmyckningen av kapellets väggar<br />
fullbordades mellan 1534 och 1541 av<br />
Michelangelo, som även gjorde den stora<br />
fresken på altarväggen, Yttersta domen.<br />
Sixtinska kapellets tak<br />
Michelangelo freskomålade kapellets tak<br />
mellan 1508 och 1512, och arbetade på en<br />
specialbyggd ställning. Huvudfreskerna<br />
som skildrar Skapelsen och Syndafallet, är<br />
omgivna av teman från Gamla och Nya<br />
Testamentet. På 1980-talet restaurerades<br />
taket.<br />
36<br />
Den östra väggen i Sixtinska kapellet,<br />
Michelangelos fresk ”Yttersta domen”.<br />
Syndafallet av Michelangelo på Sixtinska kapellets tak.
Vatikanmuseerna<br />
De byggnader som inrymmer en av världens största<br />
konstsamlingar var ursprungligen påvliga palats<br />
som byggdes för renässansen påvar. De långa<br />
innergårdarna och gallerierna förbinder Innocentius<br />
VIII:s Belvedere-palats med de andra byggnaderna<br />
som gjordes av Donato Bramante år 1503. Största<br />
delen av de senare tillbyggnaderna gjordes på 1700talet<br />
då de oskattbara konstverken ställdes ut.<br />
Museikomplexet rymmer även Sixtinska kapellet<br />
och Rafael stanzer.<br />
Sevärdheter i Toscana<br />
Uf<strong>fi</strong>zi galleria<br />
Uf<strong>fi</strong>zi galleria är ett konstmuseum i Florens. Det<br />
uppfördes på uppdrag av Cosimo I under Giorgio<br />
Vasaris ledning från och med 1560. Byggnaden<br />
stod färdig 1581 och senare började man använda<br />
delar av palatset för upp bevaring av konstskatter<br />
som Medici samlade på sig. Medici var en italiensk<br />
bankirfamilj som sponsorerade bland annat<br />
Michelangelo och Rafael.<br />
I Uf<strong>fi</strong>zi hittar man bland annat konstverk som Venus<br />
födsel av Sandro Botticelli, Michelangelos Den<br />
heliga familjen (Tondo Doni), Tizians Venus från<br />
Urbino och Piero della Francescas<br />
målning Federico di Montefeltro.<br />
Ponte Vecchio<br />
Ponte Vecchio är en stenbro som går<br />
över floden Arno i Florens. Bron är känd<br />
för sina många butiker, mestadels<br />
guldsmedsaffärer, vilka är belägna längs<br />
med hela bron. Ponte Vecchio är också<br />
Europas äldsta valvbro, och består av tre<br />
valv.<br />
Skulpturer ovanför ingången till<br />
Vatikanmuseerna.<br />
Emil Ahlbäck, Robin Backgren och Edward Koivumäki<br />
Uf<strong>fi</strong>zi galleria.<br />
37
Den byggdes ursprungligen under Romartiden och var från början gjord i trä, men<br />
förstördes av översvämningar både åren 1177 och 1333. Bron restaurerades år 1345, men<br />
blev då byggd i sten. Under hela brons existens har den varit värd för butiker och<br />
handelsmän. Enligt legenden uppstod butikerna där på grund av skattebefrielsen. Om en<br />
handelsman inte kunde betala sina skulder förstörde soldater deras bord och varor och då<br />
kunde de inte sälja mera. Ovanligt nog förstördes inte Ponte Vecchio under andra<br />
världskriget som andra broar, detta berodde främst på direkta order från Hitler. På<br />
ovanvåningen längs östsidan ligger Vasaris galleri som byggdes 1565 och som förbinder<br />
Palazzo Vecchio, Uf<strong>fi</strong>zierna och Palazzo Pitti. På väggarna inuti bron hänger kända<br />
konstverk av t.ex. Rembrandt, Da Vinci, Chagal och Rubens. När man tittar längs bron<br />
ser man många hängande lås. Låsen har satts dit av kärlekspar som för att bevisa sin<br />
eviga kärlek skriver sina namn på låsen. Sedan kastar de tillsammans bort nyckeln.<br />
Piazza del Duomo<br />
Florens hjärta är Piazza del<br />
Duomo, eller Santa Maria del<br />
<strong>fi</strong>ore. Den är fjärde största<br />
katedralen i hela världen och den<br />
rymmer 20 000 människor.<br />
Katedralen byggdes på samma<br />
plats som Santa Reparata fanns<br />
tidigare. Santa Reparata revs 1296,<br />
samma år byggdes Santa Maria del<br />
<strong>fi</strong>ore, men katedralen blev<br />
fullständigt klar först 1887.<br />
Arkitekten var Arnolfo di Cambio<br />
och när katedralen blev färdig var<br />
den världens största. Katedralens<br />
kupol är 42 meter hög och dess mosaikbelagda<br />
fönster är väldigt berömda. Här på innergården<br />
skapade Michelangelo sin berömda skulptur David.<br />
Här bevaras även berömda skulpturer såsom<br />
Michelangelos Pietá.<br />
Lutande tornet i Pisa<br />
Det lutande tornet i Pisa är ett fristående torn från<br />
domkyrkan i staden Pisa i Italien. Tornet är 55 meter<br />
högt och det är mest känt för sin lutning. Tornet<br />
började byggas år 1173 som ett helt normalt torn och<br />
det räckte hela 187 år att bygga det. Tornet började<br />
luta medan det byggdes och i ett försök att lindra<br />
38
lutningen byggdes den högsta biten i en annan vinkel. Tornet lutar hela 3,5 grader och<br />
anledningen till att det lutar så mycket är att marken är mycket vattenrik och lerig. Varje<br />
år besöker flera miljoner människor tornet och går de 297 trappstegen till toppen.<br />
Santa Maria Novella<br />
Santa Maria Novella är en<br />
kyrka och ett kloster som<br />
ligger i centrum av Florens.<br />
Byggnaden ritades på 1200<br />
talet av flera<br />
dominkanermunkar, när<br />
den färdigställdes år 1360<br />
var den Florens första stora<br />
basilika. Kyrkan invigdes<br />
1420 men de tog ännu<br />
länge innan fasaden i svart<br />
och vitt marmor gjordes<br />
klart av Leon Battista<br />
Alberti. Kyrkan innehåller<br />
många kända konstverk av<br />
bland annat Domenico<br />
Ghirlandaio, Lorenzo<br />
Ghiberti, Duccio Filippino Kyrkan Santa Maria Novella<br />
och Lippi. Men framförallt<br />
är kyrkan Den heliga treenigheten gjord av renässansmästaren Masaccio, en av<br />
konsthistoriens mest centrala verk.<br />
Livorno<br />
I den gamla hamnen står minnesmärket över Medicis<br />
storhertig Ferdinando I (1549-1609) med fyra svarta,<br />
kedjade fångar. År 1595 <strong>fi</strong>ck Giovanni Bandini i<br />
uppdrag att göra en marmorstaty av härskaren. Tolv år<br />
senare utförde den ursprungligen från Carrara<br />
härstammande bildhuggaren Pietro Tacca i Liverno<br />
vaxmodeller av de liggande svarta slavarna i kedjor.<br />
Men först år 1623 skeppades de sista skulpturerna längs<br />
Arno från Florens till Livorno och fogades samman till<br />
en grupp.<br />
Staty av Ferdinando I.<br />
39
Boboliträdgårdarna<br />
Boboliträdgårdarna byggdes på uppdrag av<br />
familjen Medici efter att de hade köpt Palzzo Pitti<br />
1549. Trädgården är ett ypperligt exempel på en<br />
stilren renässanspark och den blev öppnad för<br />
allmänheten år 1766. Trädgården innehåller<br />
häckar, planteringar, vilt växande cypresser, ett<br />
stort antal järn – ekar, ett stort antal statyer och<br />
fontäner, samt en underbar utsikt över Florens. På<br />
boboliträdgårdarnas högsta punkt ligger Museo<br />
delle Porcellane, eller porslins- museet. Inne i<br />
boboliträdgårdarna ligger den berömda<br />
am<strong>fi</strong>teatern. Från am<strong>fi</strong>teatern bröt man sten till Vy från Boboliträdgårdarna.<br />
Palazzo Pitti och hålet gjordes senare om till en<br />
scen för de första operaföreställningarna i historien. Några andra saker som man kan hitta<br />
i boboliträdgårdarna är till exempel La Grotta Grande, Bacchusfontänen och L´Isolotto<br />
eller Lilla ön som den kallas på svenska.<br />
Michelangelomuseet<br />
Det lutande tornet i Pisa<br />
40<br />
Casa Buonarroti ligger intill Santa Croce. I museet <strong>fi</strong>nns<br />
verk av Michelangelo bl.a. två tidiga verk av mästaren<br />
(Madonnan vid trappan och Kentaurernas strid), en<br />
samling teckningar (endast reproduktioner visas här), en<br />
stor trämodell av San Lorenzo samt några andra spridda<br />
verk ur hans produktion. Här <strong>fi</strong>nns också ett kruci<strong>fi</strong>x som<br />
en mycket ung Michelangelo lär ha gjort.<br />
Madonnan vid trappan av<br />
Michelangelo.<br />
Veronica Stenroos, Anna Österberg och Maria Mattans<br />
Det lutande tornet är beläget i Pisa i Italiens nordvästra del nära Lucca och Livorno.<br />
Tornet är ungefär 55 m högt, närmare bestämt 55,86 m högt på den lägre sidan och 56,70<br />
m högt på den högre sidan, och i tornet måste man gå 296 trappsteg för att nå toppen.<br />
Den yttre diametern på basen är 15,484 m och den inre diametern är 7,368 m. Tornets<br />
uppskattade vikt är 14,45 ton. Tornet lutar ungefär 3,97 grader, vilket gör att toppen
e<strong>fi</strong>nner sig 3,9 m ifrån det ställe där den egentligen borde vara. Tornets tyngdpunkt<br />
be<strong>fi</strong>nner sig 22,6 m ovanför tornets nedersta del, och ca 18,58 m ovanför markytan.<br />
Tornet är byggt av kalksten, som är täckt med ett lager av marmor, och tack vare<br />
kalkstenen är byggnaden något flexiblare än vad den annars skulle ha varit. Det har<br />
ungefär en tre och en halv meter djup grund som <strong>fi</strong>nns i en svag, ostabil jordmån, och<br />
detta har gjort att konstruktionen har varit bristfällig ända från början. Tornet ligger<br />
endast 1,8 m ovanför havsnivån och är byggt på en flodbank och medelmarktrycket vid<br />
grunden är 497 kPa.<br />
Tornet började byggas den nionde augusti 1173, och man byggde det i tre etapper vilket<br />
gjorde att det tog 187 år att bygga tornet. Anledningen till att det blev tre etapper var bl.a.<br />
att Pisa ständigt befann sig i krig mot Genua, Lucca och Florens, och detta har bidragit<br />
till att byggandet stoppades för nästan ett århundrade.<br />
Tack vare detta <strong>fi</strong>ck jorden tid för stabilisering, annars<br />
hade tornet med största säkerhet fallit. Tornet började<br />
luta därför att marken är väldigt vattenrik och lerig, och<br />
därför började också tornet sjunka ner i marken medan<br />
man byggde den tredje våningen år 1178. År 1198<br />
monterade man också temporärt klockor på tredje<br />
våningen på den ofullständiga byggnaden.<br />
Den största klockan i tornet<br />
L’assunta, installerades år<br />
1654 och väger 3620 kg<br />
Byggandet återupptogs 1272 av Giovanni di Simone,<br />
och för att försöka kompensera lutningen byggde<br />
ingenjörerna fler våningar med den ena sidan litet högre<br />
än den andra, men då började det bågformade tornet<br />
luta åt andra hållet. Byggandet upphörde dock igen år<br />
1284, eftersom Pisa blev besegrat av Genua.<br />
Den sjunde våningen blev färdigbyggd år 1319.<br />
Klockkammaren med sina sju klockor lades till först år<br />
1372, och dess ingenjör var Tommasio di Andrea<br />
Pisano. Med klockkammaren inräknad hade tornet nu<br />
åtta våningar, och det hade sju klockor på den åttonde våningen. Klockorna hade alla<br />
varsin ton på skalan, och den största klockan installerades år 1655. Han gjorde ett<br />
enastående arbete och lyckades dessutom harmonisera de gotiska elementen på<br />
klockkammaren och den romantiska stilen på tornet.<br />
År 1934 beordrade fascisten Benito Mussolini att tornet skulle återställas i en lodrät<br />
position, han hällde därför cement i grunden i hopp om att få sin vilja igenom, men tornet<br />
sjönk bara ännu längre ner i marken. Under andra världskriget upptäckte de allierade att<br />
nazisterna använde tornet som utkikspost. En amerikansk sergeant <strong>fi</strong>ck bestämma vad<br />
man skulle göra med tornet, men han valde dock att inte beordra ett artillerianfall mot<br />
tornet.<br />
41
År 1964 bad den italienska regeringen om hjälp för att hindra tornet från att falla. En<br />
internationell insatsstyrka med matematiker, ingenjörer och historiker möttes då för att<br />
diskutera hur man skulle gå till väga för att få tornet stabiliserat. Tornet togs upp på<br />
UNESCO:s världsarvlista år 1987. Tornet hölls stängt mellan den sjunde januari 1990<br />
och den 16 juni 2001, och under stängningstiden togs klockorna bort för att lätta på<br />
vikten. Hus och lägenheter i närheten evakuerades för säkerhets skull under detta ingrepp.<br />
Den slutliga lösningen blev att man tog bort 38 kubikmeter jordmassa från den upphöjda<br />
nedre delen av tornet. Vajrar spändes också upp kring tornets tredje våning, och dessa<br />
vajrar ankrades flera 100 meter bort. Man har vidtagit flera försiktighetsåtgärder för att<br />
säkra tornets upprätthållande i framtiden.<br />
42<br />
Ben Smulter, Robin Granqvist, Frank Hydén och Pontus Westmalm
GYMNASIET I PETALAX<br />
Mamrevägen 13<br />
66240 Petalax<br />
Phone: +358 (0)6 347 1630<br />
Fax: +358 (0)6 347 1635<br />
E-mail: gymnasiet.petalax@malax.<strong>fi</strong><br />
Home page: www.malax.<strong>fi</strong>/gymnasiet<br />
43