Text och fotografier av Sven Rosborn - Pilemedia

Liksom på Lyngsjöfunten
har konstnären till Löderupsfonten
i Skåne återgett en
historisk händelse med religiös
betydelse. På cup-pans sidor
ses ngra motiv över hur den
norske kungen Olof år 1030
möter martyrdöden.
träda in om föräldrarna dog. Det var givetvis bra att ha många
faddrar. I Dalarna var det under medeltiden bruk att, om det var
ett ”svenbarn”, välja två män och en kvinna, eller, om det var ett
”möbarn”, utse två kvinnor och en man.
Av våra i dag bevarade konsthistoriska föremål har dopfuntarna
av sten en alldeles speciell status. Utan dessa jättelika vattenämbar
skulle vår tidiga nordiska konsthistoria varit tämligen
tunn. Och ändå står dopfuntarna gärna lite i skymundan längst
fram till vänster i långhuset – intryckta i ett hörn. Så var det inte
förr. Dopfunten hade sin plats längst bak i kyrkan, nära den norra
och södra ingången. Det odöpta barnet i sin egenskap av hedning
skulle nämligen inte få komma alltför långt in i kyrkan. Dopet var,
och är, ett av de heliga sakramenten och därför blev dopfunten en
viktig symbol i liturgin. Med stor sannolikhet stod många funtar
på uppmurade, höga piedestaler; väl synlig för alla. Det måste de
ha gjort, om man får döma av de bilder som återges på funtarnas
utsidor. Dessa sitter inte bara på själva de lodräta sidorna utan
även på den s.k. ”cuppans” sluttande underdel. Om man ska ha
en rimlig chans att se bilderna måste helt enkelt funtarna ha varit
högt placerade.
Många gånger har jag haft anledning att djupt förgrymmas över
bristen på historisk känsla när det gäller våra dopfuntar. Jag menar
här dels den låga placeringen, dels funtarnas placering i ett hörn
eller mot en vägg. Ta bara exemplet med funten i Löderup i Skåne.
Den räknas in bland de dopfuntar i Skåne och på Gotland som anses
vara bland de äldsta och konstnärligt värdefullaste som vi har
kvar. En anonym stenmästare skapade den på 1100-talet. Mannen
har fått namnet magister Majestatis och han arbetade också med
dopfuntar på Gotland. På cuppans undersida finns några scener
uthuggna som skulle få vilken norrman som helst att känna stolthet.
Här har den anonyme stenhuggaren nämligen återgivit den
norske kungen Olof den heliges sista stunder på jorden; kungen
som år 1030 stupade i slaget vid Stikklastad nära Trondheim. För-
98 99