Text och fotografier av Sven Rosborn - Pilemedia
Text och fotografier av Sven Rosborn - Pilemedia
Text och fotografier av Sven Rosborn - Pilemedia
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Om heligt vatten<br />
”Nu ska klockare vakta dopfunten. Den ska ej stå öppen längre,<br />
än medan funten viges <strong>och</strong> ett barn döpes. Står den öppen längre<br />
<strong>och</strong> griper folk med händer i den, gälde klockaren tre marker.<br />
Griper någon dessemellan med händerna i den, gälde han tre<br />
marker.”<br />
Dessa ord är hämtade från den uråldriga Dalalagen <strong>och</strong> visar<br />
med vilken respekt man en gång betraktade dopfunten. Tre marker<br />
var en väldigt stor summa under medeltiden. Och detta riskerade<br />
du bara genom att röra vid funten. Om du var dum nog att stoppa<br />
ner händerna i den var det lika galet. Då kunde du ju riskera att<br />
komma i beröring med det heliga dopvattnet. Stor synd, allvarligt<br />
brott!<br />
Dopfunten i min hemsocken är både stor <strong>och</strong> djup men den<br />
saknar <strong>av</strong>tappningshål i botten. Många gånger har jag stått <strong>och</strong><br />
funderat över hur det hela en gång egentligen fungerade. De medeltida<br />
dopfuntar med <strong>av</strong>tappningshål är ju rätt så logiska vad gäller<br />
det tekniska utförandet. Vattnet hälldes i den stora stenskålen,<br />
invigdes <strong>och</strong> sedan kunde barnet döpas. Därefter tappades vattnet<br />
ur <strong>och</strong> rann ut i den heliga mark som kyrkan stod på. På ett stort<br />
kyrkomöte, det s.k. fjärde laterankonciliet år 1215, beslöts emellertid<br />
att sakramenten skulle förvaras under lås i kristenhetens alla<br />
kyrkor. Dopfuntarna skulle vara försedda med låsbara lock <strong>och</strong><br />
utförda i material som inte kunde släppa igenom vatten. Det blev<br />
nu vanligt att man slopade de i funtarna tidigare förekommande<br />
uttappningshålen.<br />
Påbudet med lock över dopfunten tyder på att man alltför gärna<br />
stoppat ner sina syndiga händer i dopvattnet, vilket - som framgår<br />
<strong>av</strong> bl.a. Dalalagen ovan - inte var tillåtet. Man kunde kanske också<br />
passa på att stjäla lite <strong>av</strong> det heliga vattnet <strong>och</strong> använda det i hokus<br />
pokus ceremonier, i förfarande som verkar ha blivit inte alltför<br />
94 95<br />
Dopfunten i Stora Hammars<br />
gamla kyrka i Skåne är<br />
tillverkad <strong>av</strong> den anonyme<br />
stenhuggaren som kallats för<br />
Oxiemästaren. Han har även<br />
uppfört själva kyrkan. Enligt<br />
årsringsdatering har detta<br />
skett på 1150-talet.
Change language