Text och fotografier av Sven Rosborn - Pilemedia

... till helgonen, jungfru Maria och hennes son. Dunklet i de med
endast mycket små fönster upplysta kyrkorna, hymnerna, mystiken,
analfabetismen, den inbitna folktron och skrocken ... Hur
annorlunda måste inte miljön inne i kyrkan ha gestaltat sig under
sådana betingelser jämfört med vår tids ofta stela gudstjänster.
De s.k. ”kysskorsen” är också ett exempel på hur sederna har
förändrats. Sådana kors fanns uppenbarligen på vissa kyrkportaler.
Innan man inträdde i helgedomen kysste man korset. I en av de
norska medeltidssagorna heter det t.ex. om kung Magnus Barfot
att både hans, hans fars och farfars längd var angiven genom de
kysskors som de ristat i Mariakyrkan (i troligtvis Trondheim). I
Trondheims domkyrka finns fortfarande flera inristad kors, kanske
använda som kysskors vid inträdet i kyrkan. I Mariakyrkan i
norska Gran finns ett vackert kors uthugget i portalstenen på en
höjd som motsvarar en knäböjande person. Säkert finns exempel
på små oansenliga kysskors även i svenska kyrkor.
Invigningen av en medeltidskyrka sågs givetvis av de många
obildade åskådarna som något märkligt och högtidligt. Prästerskap
i vackra skrudar genomförde ceremonier som för de
flesta av åskådarna måste ha verkat som hokus pokus. Säkert har
många varit införstådda med en stor del av det allmänna kristna
budskapet men den djupare innebörden av biskopens mässande
har verkligen inte varit varje man eller kvinnas egendom. Genom
invigningen drev man bort djävulen och hans onda makter från
platsen. Kyrkan blev istället en plats för de heliga änglarna och som
sådan också en skyddad plats för de människor som vill bli frälsta
från det onda. Genom invigningen blev kyrkan också en lämplig
plats för den enskildes bönestunder och, inte att förglömma, det
blev en skyddsplats för de heliga kyrkliga sakramenten. Dessa var
sju till antalet: dopet, konfirmationen, Kristi lekamen, boten, sista
smörjelsen, prästvigningen och äktenskapet.
I Bälinge kyrka i Södermanland finns detta porträtt av en prästfamilj från 1677. Kyrkoherden
Lucas Olai Gadd var kyrkoherde mellan åren 1654 – 1680. Målningen är signerad Johan Raam
1678.
92 93