Text och fotografier av Sven Rosborn - Pilemedia

Målningarna i Krämarkapellet
i Malmö S:t Petri kyr-ka
är bland de bäst bevarade
från nordisk senmedeltid. De
dubbla invigningskorsen på
väggarna är målade dels på
1460-talet, dels på 1510-talet.
bestänkte sedan altaret, sig själv och församlingen. Bevarade
stänkekar vid entrédörrarna hör till ovanligheterna och desto mer
spännande är det när man hittar sådana vid kyrkobesök. I Stehag
kyrka i Skåne finns t.ex. på utsidan av 1100-talsportalen mellan vapenhus
och långhus en välbevarad urgröpt sten och i Lannaskede
vackra småländsk stenkyrka från samma århundrade hittade jag
en liknande stenskål, men nu placerade bredvid portalen inne i
långhuset. Sådana stenar fascinerar mig. Folk måste tro att jag är
tokig. Men bara vetskapen att i denna stenskål har socknens människor
doppat sina fingrar i minst fyrahundra år är svindlande.
Hur många fingrar blir det sammantaget? Alla dessa personer är
anonyma för oss utom den förste som doppat ner fingrarna. Denne
bör nämligen ha varit biskopen på kyrkans invigningsdag.
I de svenska landskapslagarna stadgades att en nybyggd kyrka
med sin kyrkogård skulle invigas av biskopen. Invigningsdagen
har givetvis varit en fest- och glädjedag. Biskopen slöt upp med ett
stort antal kyrkliga tjänare, så också den utvalda prästen och sockenborna
vilka mötte ute på kyrkbacken. Utanför kyrkdörren har
biskopen hållit tal till församlingen. Här har han stått och påmint
om att man i all framtid skulle hålla invigningsdagen i helg. Han
har också upplyst om vilka helgonreliker som fanns i kyrkan och
till vems ära byggnaden blivit uppförd. Därefter var det dags för
biskopen att gå tre varv runt kyrkan och med det heliga vigvattnet
bestänka kyrkans yttermurar. Med kräklan, biskopsstaven, slog
han tre gånger på kyrkans stängda port. Inne i kyrkan hade man
förberett en högtidlig ceremoni som hade anor ner i 600-talet. På
golvet var utlagt en blandning av sand och aska, format som ett
kors med korsarmarna riktade diagonalt mot kyrkans fyra hörn.
Askan var i den kyrkliga ritualen jämförbar med botgörelsen. I korsets
sand tecknade sedan biskopen med kräklan både det grekiska
och latinska alfabetet, varefter själva korsfästningen skedde.
På väggarna inne i kyrkan uppritades tolv kors. I mitten eller
strax under varje kors var ibland insatta väggfasta järnljusstakar.
Ljuset tändes samtidigt som biskopen smorde korsbilden med s.k.
86 87