Text och fotografier av Sven Rosborn - Pilemedia

Om kristna seder
Och så är jag då inne i själva kyrkan. Jag har lämnat både ytterdörren
till vapenhuset och dörren in till kyrkans långhus nästan
vidöppna. Det är något som jag bara måste göra. Och ofta ligger den
stora kyrknyckeln till vapenhuset i tryggt förvar i min jackficka.
Några skulle säkert kalla detta för ett utslag av någon form av fobi;
jag kallar det en säkerhetsåtgärd. För vem vet, kanske finns det i
just denna kyrka en nitisk men föga uppmärksam vaktmästare.
Kanske låser denne dörren utan att kontrollera om någon dröjt sig
kvar. Ni får ursäkta, alla duktiga och skötsamma vaktmästare, men
det är säkrare att ha kontroll på nyckeln under kyrkobesöket.
Från vapenhuset kommer man in i långhuset. I många kyrkor,
speciellt de som saknar vapenhus, gör man numera entré genom
kyrktornet i väster. Det är faktiskt väldigt lätt att slänga ur sig
väderstreck när man befinner sig i eller i närheten av en kyrka.
Enligt den kristna seden ska nämligen alla kyrkor ligga i riktning
väster - öster, med koret i öster och långhuset och tornet i väster.
Det är bara så. På uppståndelsens dag ska Kristus visa sig i
samma väderstreck som den uppåtgående solen. Därför ska en
sann kristen, i varje fall var det så under medeltiden, alltid ha sin
grav orienterad parallellt med kyrkobyggnaden. Han ska ligga
på rygg med huvudet åt väster och på detta sätt kunna se Kristus
komma i öster.
Det var biskop Kyrillos av Jerusalem, senare helgonförklarad,
som stod bakom många av våra mera kända seder i gudstjänstlivet.
Kyrillos föddes ca 310 och dog i slutet av århundradet. Han
prästvigdes av biskop Makarios och fick sedan en högre prästgrad
av biskop Maximos av Jerusalem. År 349 dog biskopen av
Jerusalem och Kyrillos blev vald till s.k. lydbiskop. På den tiden
hade ännu inte Jerusalem vunnit rykte om sig att vara en berömd
kristen stad. det var i stället Cœsarea, en hamnstad några mil
därifrån, som var ett religiöst centrum. Kyrillos ändrade snart på
82 83
De medeltida kyrkobesökarna
använde sig mer av kroppsspråket
än vi gör i dag. Här ses
ett motiv från 1400-talet från
Härkeberga kyrka i Uppland.
Mannen ber som Franciskus
lärde ut på 1200-talet, med
öppna armar och händer och
blicken mot himlen.