Text och fotografier av Sven Rosborn - Pilemedia
Text och fotografier av Sven Rosborn - Pilemedia
Text och fotografier av Sven Rosborn - Pilemedia
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
samtliga halshugga.”<br />
Det finns många legender om våldshandlingar i kyrkor <strong>och</strong> invid<br />
kyrkdörrar. En i mängden är den gamla legenden om ”Mindre<br />
Ralf” i Skanörs kyrka i Skåne. Denne spökperson har sitt ursprung i<br />
en norsk storman som levde i slutet <strong>av</strong> 1200-talet. Han var sjörövare<br />
<strong>och</strong> attackerade bl..a Skanör innan han tillfångatogs <strong>och</strong> hängdes i<br />
Helsingborg. Av denna faktiska händelse skapades en legend om<br />
Ralf som en ond man som stod i tjänst hos. Han bar alltid på en<br />
magisk väska ur vilken han minsann kunde trolla fram soldater<br />
som personliga livvakter. En dag när han gjorde entré i Skanörs<br />
kyrka hade han emellertid glömt väskan varför kyrkobesökarna<br />
kunde anfalla <strong>och</strong> slå ihjäl honom i dörröppningen. Än i dag visas<br />
i kyrkan en igenmurad medeltida dörröppning som påstås vara<br />
platsen för den okristliga handlingen.<br />
Dörrar har inte bara fungerat som skyddsbarriärer. Luther<br />
spikade ju upp sina berömda teser på en kyrkdörr i Tyskland, en<br />
dörr som användes <strong>av</strong> studenterna som anslagst<strong>av</strong>la. En alldeles<br />
speciell form <strong>av</strong> anslagst<strong>av</strong>la användes här hemma i Norden. På<br />
vissa kyrkdörrar hängde man upp järnst<strong>av</strong>ar. Dessa var långa,<br />
platta järnstänger som satt säkert inbultade i trävirket. I järnet var<br />
inslaget märken <strong>och</strong> text. Järnstängerna hade inget med religion att<br />
göra, men eftersom kyrkan var en relativt säker plats <strong>och</strong> dessutom<br />
centralpunkten i bygden passade det ypperligt att hänga just dessa<br />
saker här. Jag talar om våra s.k. ”måttslikare”.<br />
Förr använde man olika mått i olika delar <strong>av</strong> landet. Detta<br />
kunde vara nog så krångligt om man handlade med långväga<br />
orter. Genom att hänga ut de för bygden offentliga måtten kunde<br />
vem som helst mäta ”rätt”. Redan i början <strong>av</strong> 1400-talet känner vi<br />
några sådana likare. Mest berömd är de s.k. Rydaholmsmåtten.<br />
För hela Växjö stift beslutades vid denna tid något så unikt som<br />
en standardisering <strong>av</strong> måtten i stiftet: ”ingen h<strong>av</strong>er annen vikt <strong>och</strong><br />
bismare, skeppe eller aln än Rydeholms ...”. Dessa likare förvarades<br />
i Rydaholms kyrka. Längdlikaren var en lång järnst<strong>av</strong> vilken satt<br />
inbultad i vapenhusdörren. År 1621 utbröt pest i Jönköping <strong>och</strong><br />
stadens skolelever flyttades då till Rydaholm. Här roade sig några<br />
med att bryta loss likaren från dörren. Många år senare, år 1667,<br />
återfanns järnst<strong>av</strong>en i en källare under sakristian men var då svårt<br />
sargad <strong>av</strong> rost. En ny tillverkades <strong>och</strong> denna hänger fortfarande<br />
på insidan <strong>av</strong> Rydaholms kyrkodörr.<br />
På Gotland fanns tidigt ett enhetligt längdmått, ”Gotlandsalnen”.<br />
Inte mindre än tre medeltida originallikare <strong>av</strong> järn finns<br />
bevarade för just detta alnmått. Två <strong>av</strong> dessa graderade järnstänger<br />
hänger dessutom på ursprunglig plats, inbultade i Hemse <strong>och</strong><br />
Stånga kyrkdörrar. På Stångalikaren läses inskriptionen ”Thitta<br />
ier ret gota eln”. Den gotländska alnen har legat mellan 55,1 - 55,4<br />
cm medan Rydaholmsalnen var 59,4 cm.<br />
80 81