Text och fotografier av Sven Rosborn - Pilemedia

samtliga halshugga.”
Det finns många legender om våldshandlingar i kyrkor och invid
kyrkdörrar. En i mängden är den gamla legenden om ”Mindre
Ralf” i Skanörs kyrka i Skåne. Denne spökperson har sitt ursprung i
en norsk storman som levde i slutet av 1200-talet. Han var sjörövare
och attackerade bl..a Skanör innan han tillfångatogs och hängdes i
Helsingborg. Av denna faktiska händelse skapades en legend om
Ralf som en ond man som stod i tjänst hos. Han bar alltid på en
magisk väska ur vilken han minsann kunde trolla fram soldater
som personliga livvakter. En dag när han gjorde entré i Skanörs
kyrka hade han emellertid glömt väskan varför kyrkobesökarna
kunde anfalla och slå ihjäl honom i dörröppningen. Än i dag visas
i kyrkan en igenmurad medeltida dörröppning som påstås vara
platsen för den okristliga handlingen.
Dörrar har inte bara fungerat som skyddsbarriärer. Luther
spikade ju upp sina berömda teser på en kyrkdörr i Tyskland, en
dörr som användes av studenterna som anslagstavla. En alldeles
speciell form av anslagstavla användes här hemma i Norden. På
vissa kyrkdörrar hängde man upp järnstavar. Dessa var långa,
platta järnstänger som satt säkert inbultade i trävirket. I järnet var
inslaget märken och text. Järnstängerna hade inget med religion att
göra, men eftersom kyrkan var en relativt säker plats och dessutom
centralpunkten i bygden passade det ypperligt att hänga just dessa
saker här. Jag talar om våra s.k. ”måttslikare”.
Förr använde man olika mått i olika delar av landet. Detta
kunde vara nog så krångligt om man handlade med långväga
orter. Genom att hänga ut de för bygden offentliga måtten kunde
vem som helst mäta ”rätt”. Redan i början av 1400-talet känner vi
några sådana likare. Mest berömd är de s.k. Rydaholmsmåtten.
För hela Växjö stift beslutades vid denna tid något så unikt som
en standardisering av måtten i stiftet: ”ingen haver annen vikt och
bismare, skeppe eller aln än Rydeholms ...”. Dessa likare förvarades
i Rydaholms kyrka. Längdlikaren var en lång järnstav vilken satt
inbultad i vapenhusdörren. År 1621 utbröt pest i Jönköping och
stadens skolelever flyttades då till Rydaholm. Här roade sig några
med att bryta loss likaren från dörren. Många år senare, år 1667,
återfanns järnstaven i en källare under sakristian men var då svårt
sargad av rost. En ny tillverkades och denna hänger fortfarande
på insidan av Rydaholms kyrkodörr.
På Gotland fanns tidigt ett enhetligt längdmått, ”Gotlandsalnen”.
Inte mindre än tre medeltida originallikare av järn finns
bevarade för just detta alnmått. Två av dessa graderade järnstänger
hänger dessutom på ursprunglig plats, inbultade i Hemse och
Stånga kyrkdörrar. På Stångalikaren läses inskriptionen ”Thitta
ier ret gota eln”. Den gotländska alnen har legat mellan 55,1 - 55,4
cm medan Rydaholmsalnen var 59,4 cm.
80 81