Text och fotografier av Sven Rosborn - Pilemedia

Denna dörr, vilken sitter i
Rogslösa kyrka nära Vadstena
i Östergötland är knuten till en
mustig legend om trollen på
närbelägna Omberg. Dörren
ska ha suttit som dörr till trollens
ladugård.
på tornet helt tokiga i förhållande till den nya, betydligt bredare
kyrkan. Ett vapenhus från 1800-talet i trä skyddar kyrkingången
i södra långhusmuren. Det får man vara tacksam för. Här sitter
nämligen den gamla trädörren från stenkyrkans äldsta tid fortfarande
kvar.
Det berättas många märkliga legender om denna kyrkdörr. I
Rödgavels grotta på Omberg bodde en gång en mängd troll och en
dag bar det av för att buda till en bröllopsfest. Ombergtrollen bjöd
in alla sina likar från hela Östergötland men man glömde de fattiga
släktingarna i Västergötland på andra sidan sjön. Dessa struntade
emellertid i att de inte var inbjudna, tog sig över det stormande
vattnet och på vägen till festen i grottan passerade man kyrkan i
Rogslösa. Här stal de lite av det heliga vigvattnet ur dopfunten.
Vattnet stänkte de sedan på de andra bröllopsgästerna vilket hade
till följd att dessa började se syner. Medan bröllopet på detta sätt
urartade passade västgötatrollen på att smörja kråset med den
goda maten. Några Rogslösabor av människosläktet hade dristat
sig till grottan för att se på det märkliga bröllopet. Nu såg de sin
chans, häktade av trollens svinhusdörr och förde denna i triumf
till kyrkan.
För att vara en ladugårdsdörr, låt vara med svenska trolls mått
mätt, är kyrkdörren i Rogslösa ovanligt vacker. Ja, den är t.o.m. så
vacker att den gör skäl för att vara bland de vackraste i landet. De
tjocka träplankorna av ek hålls samman av konstnärligt formade
järnband med påhängda blad och ringar. Det är den okände smedens
hantverksskicklighet och konstnärliga känsla som sätter just
denna dörr i en alldeles speciell klass för sig. Som så ofta när det
gäller 1100-talet har mäster i sin mörka smedja hämtat motivinspiration
ur helgonlegenderna. Vid ässjan har det glödande järnet
med hammarslag mot städet formats till en sällsynt vacker bildberättelse;
berättelsen om en jägare och ett stackars jagat djur.
Var det smedmäster själv som bestämt motivet eller var han
beordrad att göra just dessa bilder? Det vet vi givetvis inte i dag
72 73