Text och fotografier av Sven Rosborn - Pilemedia

Kinne-Vedums ytterst välbevarade
medeltidskyrka i Västergötland.
Här finns alla viktiga
byggnadsdelar intakta - absid,
kor, långhus, vapenhus, torn
och sakristia.
funderar lite över böndernas vapenutstyrsel. Svärd och armborst,
stridsklubbor och lansar ... inte var detta något som vanliga bönder
fick vandra omkring med? I de flesta socknar fanns en storman eller
adelsman som styrde och ställde och inte tillät han något sådant?
Kniven i bältet var nog det enda ”vapen” som bonden hade som
kunde räkna som mera farligt. Att bygga speciella hus för en hög
med knivar kan inte ha varit speciellt logiskt.
Skulle vi till äventyrs kasta blickarna på de skriftliga källor som
omtalar att vapenhusen verkligen använts för tillfällig förvaring
av vapen under kyrkobesöket, blir man smått förvånad. Trots att
det land och rike runt hävdats denna funktion, får man söka bra
länge för att få den bekräftad. I Danmark förekommer vapenhus i
riklig mängd men ordet känns faktiskt tidigast från 1530-talet och
framåt. Under 1600-talet bestämdes för t.ex. Skåne att de vapen
som bönderna hade att ställa upp med i krigstid skulle förvaras i
låsta skåp i vapenhusen. I Norge känns ordet vapenhus överhuvud
taget inte i medeltiden - undantaget en uppgift från 1300-talet
vilken är mycket tveksam om man verkligen åsyftar ett vapenhus.
Men i Sverige måste man väl då känna till detta begrepp! Jo visst,
men det äldsta omnämnandet är från 1459 och yngre källmaterial
är magert. Att man dessutom i vapenhusen skulle lägga ifrån sig
sina vapen är mycket svårt, för att inte säga näst intill omöjligt,
att utläsa ur källorna.
Det var min högt avhållne lärare i de lägre klasserna i skolan
som först öppnade mina ögon för vår spännande historia. Samtidigt
fick jag lära mig en massa struntsaker och osanningar; påståenden
och gissningar som generation efter generation har fått ta del av
i folkbildningens heliga namn. Först under vuxen ålder fick jag
klart för mig hur mycket det är av hjärntvätt som vi genom de
humanistiska ämnena i skolan får inbakat i den goda bakdeg som
kallas kunskap. Fortfarande talar man i skolorna varmt om sagorna
om Gustav Vasas flykt genom Dalarna, fortfarande framstår den
medeltida katolska kyrkan som de giriga munkarnas paradis. Två
60 61