Text och fotografier av Sven Rosborn - Pilemedia
Text och fotografier av Sven Rosborn - Pilemedia
Text och fotografier av Sven Rosborn - Pilemedia
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Kanske är detta den äldsta bilden<br />
<strong>av</strong> en svensk kyrkklocka<br />
som vi i dag känner. Klockan<br />
är <strong>av</strong>bildad på en runsten från<br />
sent 1000-tal i Harg i Uppland.<br />
Längst ner står en eller flera<br />
personer <strong>och</strong> drar i ett långt<br />
rep som är fäst till klockan.<br />
skepp. Att man fört kyrkklockor på långa vattenvägar framskymtar<br />
i ett brev till missionsbiskopen Gautbert i Birka på 830-talet. I brevet<br />
berättas det att den lilla kristna hopen i hedningarnas Sverige fått<br />
en kyrkklocka. Mellan holmar <strong>och</strong> öar i Mälaren har alltså för mer<br />
än tusen år sedan kyrkklockans klämtande ljud ekat.<br />
En klocka är så mycket mer än bara tung metall. Den är inte<br />
minst en ofrånkomlig ljudupplevelse. De första medeltida klockorna<br />
här uppe i Norden var emellertid inte alla så välljudande.<br />
Först under 12-1300-talen tillverkades klockor som hade stora<br />
kr<strong>av</strong> på harmonisk klang. För att bl.a. uppnå detta förändrade man<br />
klockornas form. Klockan i Gothems mäktiga kyrka på Gotland,<br />
som enligt inskriptionen göts i Herrans år 1374, har en nästan<br />
fulländad klangbild.<br />
En klocka har en magi, förr omhuldad <strong>av</strong> både präster <strong>och</strong><br />
menighet. Klockan skulle genomgå klockdopet innan den togs i<br />
bruk. Liksom i ett riktigt dop fick klockan ett namn. Biskopen skulle<br />
också tvätta klockan med vigvatten uppblandat med salt <strong>och</strong> olja.<br />
Sju gånger utvändigt <strong>och</strong> fyra gånger invändigt. Han behövde dock<br />
inte som Harald Blåtand dricka <strong>av</strong> tvättvattnet.<br />
En klocka är, eller rättare sagt var, ett föremål som måste ha<br />
inneburit en stor risk för arbetsskada för sin närmaste tjänare,<br />
klockaren. Det gick väl an när ringningen skedde från marken via<br />
rep, men när de stora senmedeltida stadsklockorna skulle trampas<br />
med pedaler, fastsatta direkt på klockaxeln ... ja, då går osökt<br />
tankarna till den stackars döve ringaren i Notre Dame. Nu var det<br />
inte bara dövhet som kunde drabba den medeltida klockaren. I<br />
Västgötalagen från 1200-talet finns en hel lagparagraf som berättar<br />
om riskerna med kyrkklockan.<br />
”Hængir klocka i. kyrkiu falder .i. hovod mannæ. böte sopn<br />
firi. niv marchum”.<br />
32 33
Change language