Text och fotografier av Sven Rosborn - Pilemedia
Text och fotografier av Sven Rosborn - Pilemedia
Text och fotografier av Sven Rosborn - Pilemedia
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Klockstaplar<br />
Lite undanskymd, om man nu kan kalla ett högt trätorn för det,<br />
står kyrkans klockstapel ett ordentligt stenkast från kyrkporten<br />
till min sockenkyrka. Den höga stapeln ligger upp mot den norra<br />
kyrkogårdsmurens stenar, på något underligt sätt markerande<br />
en <strong>av</strong>skildhet från både kyrka <strong>och</strong> kyrkogård. Det är egentligen<br />
först när man kommer närmare trätornet som man inser att det<br />
är högt. Fyrkantigt i bottenformen höjer sig träväggarna svagt inåtlutande<br />
uppåt skyn. Hela överdelen ser ut som om man satt till<br />
det i efterhand. Däruppe finns det lilla klockrummet som täcks <strong>av</strong><br />
sitt stora sadeltak. Det är på ett lustigt sätt alldeles för stort. Taket<br />
kragar långt ut från tornfasaden, ger skydd åt klockvåningen men<br />
måste vara ett påtagligt vindfång när det stormar. Så här såg de<br />
flesta fristående klocktorn ut i södra Sverige. Inte undra på att<br />
klockstapeln vid t.ex. Stora Hammar i sydvästra Skåne, på en <strong>av</strong><br />
Sveriges blåsigaste platser, helt enkelt revs sönder <strong>och</strong> rasade i en<br />
svår storm hösten 1730.<br />
I skuggan under takutsprånget finns klockstapelns stora träluckor,<br />
nu ordentligt igenbommade men annars vidöppna när det<br />
drar ihop sig till gudstjänst. Luckor finns åt alla fyra väderstreck.<br />
När klockklangen dånar ut över nejden känner ljudvågorna inga<br />
begränsningar. Varje söndag kan Anna Hansson flera kilometer<br />
från kyrkan höra klockklangen över socknens trädtoppar – dvs.<br />
om hon nu ger sig tid att lyssna. Ibland händer det faktiskt att<br />
Anna stannar upp i sina hushållsbestyr <strong>och</strong> fångar upp ljudet <strong>av</strong><br />
den spröda klangen. Anna är inte religiös - går till kyrkan några<br />
gånger när andan faller på, <strong>och</strong> det gör den sällan. Men det där<br />
ljudet över skogen känns ändå så märkligt. Något tryggt mitt i<br />
all sin anonymitet. Ett ljud som bär på tradition, tankar <strong>och</strong> minnen.<br />
Mest förknippar hon förstås ljudet med begr<strong>av</strong>ningar - alla<br />
de gånger som en god vän eller släkting följts en bit på den sista<br />
färden. Hon minns som det var igår när hon som liten för första<br />
gången förstod att det svagt klämtande ljudet verkligen betydde<br />
24 25<br />
Kyrkklockornas klang har i<br />
mer än tusen år kallat socknarnas<br />
innevånare. Endast ett<br />
fåtal medeltida klockor är dock<br />
bevarade. Många har gjutits<br />
om till kanoner eller så har de<br />
spruckit. Bilden visar klockan i<br />
Gualövs klocktorn i Skåne.