Text och fotografier av Sven Rosborn - Pilemedia

”Och förbjuder samme ärkebiskop, att någon för att tjäna pengar
bär bilder och falska reliker omkring på detta torg för försäljning
och beordrar han att sådana bilder och reliker krossas om de bäres
omkring.”
Det är inte svårt att se marknadsbilden framför sig; i folkvimlet
skymtar dåtidens oseriösa antikvitetshandlare med, så att säga,
kontoret och varulagret ”på fickan”!
En av de mest kända medeltida berättelserna om reliker i Norden
finns från året 1191. Herr Trugot hade bekostat byggandet
av en kyrka i den nya tekniken med ”den bakade stenen”, teglet.
Herr Trugot var minsann ingen fattiglapp och nu var det dags för
invigning. Följ med mig till Göinge i norra Skåne nära gränsen
till Småland.
Det är höst i Herrans år 1191. Ett ståtligt följe drar fram längs
med de av höstregn blöta och slippriga vägarna. I spetsen rider ett
stort antal krigare, tätt följda av en reslig, äldre man; Danmarks -
däribland Skånes, Hallands och Blekinges - ärkebiskop Absalon i
egen hög person. Han är även primas, dvs. överhuvud över kyrkan
i Sverige. Med honom rider inga mindre än ärkebiskopen Erik av
Trondhem och biskop Stenar av Växjö. Till ressällskapet hör också
ett stort antal tjänare och präster. Länge kommer de bönder som
ser det märkliga följet dra förbi att minnas denna händelse. Aldrig
tidigare har väl så många av den nordiska kyrkans ledare varit
samlade här i dessa otillgängliga skogstrakter. Man är på väg till
den nya tegelkyrkan i Gumlösa kyrkby. Ett brev från tiden anger
vad som sen hände:
”Den 26 oktober detta år blev denna kyrka invigd av herr Absalon,
den ärevördige ärkebiskopen av Lund, Sveriges överhuvud,
i sitt ärkebiskopsdömes 16:e år med bistånd av herr Erik och herr
Stenar, till ära för vår Herre Jesus Kristus och hans upphöjda moder
jungfru Maria och de saliga apostlarna Paulus och Mathias och alla
helgonen. Men grundläggaren av denna kyrka, herr Trugot Kete-
son, företog sig, med stor fromhet att samla helgonens lämningar
och att anbringa dessa relikers namn på denna plats på väggen.”
Denna berättelse finns inte nedtecknat på något originaldokument.
En präst på 1600-talet tog ner det från väggen och grävde
ner det på okänd plats. Bönderna ansåg nämligen brevet så kraftingivande
och man hade så mycket hokuspokus för sig med det,
att ofoget måste stoppas. Men en avskrift, fortfarande i kyrkans
förvar, ger besked om de helgonreliker som herr Trugot inköpt
till sin kyrka. Mannen var rik, listan är lång; 96 heliga saker finns
representerade. Här är ett litet urval:
”Något av Herrens kors, av den sten över vilket korset stod då
Herren blev korsfäst, av Herrens gravsten och av det fat på vilken
Herren åt vid nattvarden.” Av mera personliga saker kan nämnas
något av den heliga Marias hår, av hennes och Johannes Döparens
kläder; delar av Andreas, Matteus och Markus sandaler.
Helgonlistan fortsätter med lite av S:t Petrus och S:t Andreas
skägg - av S:t Petrus fanns dessutom en bit av hans huvud. S:t
Laurentius finns representerad, ett viktigt helgon eftersom han
var Lundastiftets skyddshelgon. Sebastian, skyttarnas helgon finns
med, så också S:t Jörgen, kyrkofadern Hieronymus, den helige Benedikt,
rester efter Nordens apostel Ansgar och den år 1191 nyligen
mördade Thomas Becket i England. Av de heliga 11000 jungfrurna
från Köln finns flera reliker med tillhörande kvinnonamn.
152 153