Text och fotografier av Sven Rosborn - Pilemedia

de heliga biskoparna Melanus och Nobinus, av den heliga Sabina,
av de 11.000 jungfrurna i Köln, av aposteln Andreas samt av det
heliga korset.”
Helgonreliker var viktiga ingredienser i det medeltida religiösa
livet, ja de spelar självklart en viktig roll även i dag inom den katolska
kyrkan. Genom att framföra sina böner till de olika helgonen,
kan och kunde man få en pålitlig budbärare som förde bönerna
vidare till Gud Fader personligen.
Låt oss ta ett nordiskt exempel på hur man såg på denna överföring
av böner via helgonen till Gud Fader. I en dansk bön från
år 1497 läser vi:
”Och bedje jag dig, kära moder S:ta Anna, att du ödmjukar dig
och bedja för mig till din dotter jungfru Maria, att hon beder för
mig till sin son, Jesus Kristus, att han för båda Edra böners skull
värdigas bedja för mig till sin himmelske Fader, att han i nåd förlåter
mig alla mina synder och all min ondska.”
Olika helgon betjänade olika saker. S:t Nicolaus var t.ex. de
sjöfarandes speciella skyddshelgon; S:t Lukas målarnas himmelska
trygghet. Vissa helgon beskyddade mot speciella, direkta faror
vilka hotade medeltidsmänniskan. S:ta Anna var således bra att
tillbedja om man ville skydda sig mot pest. Det är därför inte att
förundra sig över att man i och på altarna ville ha så många reliker
som möjligt. Men reliker kostade pengar.
I de större medeltida klostren och kyrkorna vimlade det av
reliker. Gråbrödraklostret i Roskilde i Danmark hade inte mindre
än 500 lämningar efter heliga män och kvinnor. I Lund var stadens
domkyrka vigd åt den helige Laurentius ära, martyren som
grillades på halster i Rom år 258 som en följd av att han vägrat utlämna
kyrkans skatter till kejsaren. Lunds domkyrka förvarade en
relik av S:t Laurentius i en stor silverfigur, föreställande helgonet.
Förutom denna relik kunde domkyrkan stoltsera med ytterligare
416 heliga föremål.
Professor Sjöborg återgav år 1824 en gammal förteckning över
Lunds domkyrkas reliker och relikkärl, varur bl.a. följande är
hämtat:
”Alla dessa beläten innehöllo reliker som följer: ett huvud af
silfver, äfven ett annat silfver-hufvud med krona, och däruti S:t
Laurentii hufvud: Konung Knut den Heliges arm uti en arm af
silfver, som håller riksäpplet och därpå ett crucifix: S:t Clemens
fingrar uti en hand af silfver: S:t Britas fingrar uti en silfverhand,
som håller en penna: en förgylld silfver-krona och däruti stycken
af Christi törnkrona ... Dessutom stod i det medlersta stora chor
på norra sidan vid Ärkebiskoppens Sakerstia 3 stora skrin med
Reliker, hvilka på 3:ne bårar plägades bäras omkring Lunds stad
de stora bönedagar och den stora Litaniansdag.”
Ofta när jag står i en kyrka och försöker frammana bilden av
de människor som stått på samma plats och i samma byggnad
för 600, ja, varför inte 700 år sedan, har det slagit mig att människor
på den tiden skulle ha varit tacksamma offer för dagens
marknadsförare. Dessa godtrogna, medeltida anfädrar gick det
tydligen att lura lite hur som helst. När man t.ex. läser listan över
reliker från Lund finns det inköpta saker som får t.o.m. den mest
naive nutidsmänniska att studsa av förvåning. Eller vad sägs om
delar av krubban i vilken Jesus föddes eller delar av den sten på
vilken Jesus satt vid ökenfastan, delar av den träpåle vid vilken
han blev gisslad och en handfull jord från hans grav. När man i
samlingen upptäcker delar av paradisträdet vid vilket Adam och
Eva bråkade om en frukt tar man sig för pannan ... sedan blir man
fascinerad inför konsekvenserna. Tänk, Noak måste ju ha släpat
med sig detta träd i skeppet Arken när hela jorden översvämmades.
Hur har det egentligen gått till i det ögonblick då en dåtida
europeisk antikvitetshandlare sålt detta ”värdefulla” föremål till
148 149