Text och fotografier av Sven Rosborn - Pilemedia
Text och fotografier av Sven Rosborn - Pilemedia
Text och fotografier av Sven Rosborn - Pilemedia
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
I altarskivan i Hamneda kyr-ka<br />
finns fortfarande hålet till den<br />
relikgömma bevarad i vilken<br />
en relik efter kyrkans medeltida<br />
skyddshelgon har legat<br />
gömd.<br />
utmed sidorna. För att vika upp en stor duk på ett altare fordras<br />
mod. Men belöningen lät inte vänta på sig.<br />
När man restaurerade Gualövs kyrka år 1952 upptäcktes i altarskivan<br />
en ihålighet, vilken täcktes <strong>av</strong> en liten, till hålet tillpassad<br />
sten. Hålet under stenen var en medeltida relikgömma. Här hittades<br />
en liten tung metallklump invirad i en bit pergament. Försiktigt<br />
vecklades pergamentet upp. Den bevarade texten visade att det<br />
rörde sig om ett kasserat brev från slutet <strong>av</strong> 1100-talet. Då kyrkan<br />
i Gualöv, att döma <strong>av</strong> i de i koret bevarade personmålningar med<br />
tillhörande textband, troligtvis är byggd <strong>av</strong> herremannen Ucitus<br />
<strong>och</strong> hustrun Hjalmsvith i slutet <strong>av</strong> 1100-talet, bör också reliken<br />
vara från denna tid.<br />
Pergamentbiten är omvirad en kapsel <strong>av</strong> blyplåt, endast ca<br />
2,5 cm i kubform. Inne i kapseln finns i en sidenduk inlindat en<br />
benflisa <strong>och</strong> en liten pergamentremsa. Tyvärr har man inte kunnat<br />
öppna pergamentremsan, vilken innehåller uppgift på vilket<br />
helgon benbiten kommer ifrån. Frågan är dock om inte den gode<br />
herremannen blivit lurad. Benbiten verkar nämligen härstamma<br />
från käken till ett barnkranie, en tämligen obegriplig helgonrelik<br />
i ett huvudaltare.<br />
Vill ni se reliken finns denna nu åter på plats i Gualövs kyrka.<br />
Den ligger säkert förvarad under en glasskiva i relikgömman i<br />
altarstenen. Men då får ni först lyfta på altarduken!<br />
En kyrkas huvudaltare stod, <strong>och</strong> står, alltid i kyrkans kor längst<br />
i öster. Från början var altarna utformade enbart som bord på vilka<br />
Kristus kärleksmåltid serverades de troende. Sedan den kristna<br />
martyrkulten började bli vanlig efter 300-talet, övergick altarna i de<br />
kyrkor där martyrerna vilade till att bli även gr<strong>av</strong>symboler. Kr<strong>av</strong><br />
ställdes att altarna skulle uppbyggas <strong>av</strong> sten, ej <strong>av</strong> förgängligt trä.<br />
Martyren i altargr<strong>av</strong>en blev en kontaktperson till Kristus, vilken<br />
man kunde anlita under bönen.<br />
144 145
Change language