Text och fotografier av Sven Rosborn - Pilemedia
Text och fotografier av Sven Rosborn - Pilemedia
Text och fotografier av Sven Rosborn - Pilemedia
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Koret <strong>och</strong> nattvarden<br />
Den centrala platsen i en kyrka är <strong>och</strong> har alltid varit koret som<br />
ligger längst åt öster. Kanske var koret i äldre tider <strong>av</strong>skiljt från<br />
den övriga kyrkan med trägaller eller liknande, alltså inte så öppet<br />
mot kyrkorummet som idag. Koret kunde i våra äldsta stenkyrkor<br />
<strong>av</strong>slutas med antingen en rak östvägg eller med en halvrund utbyggnad,<br />
s.k. absid. Vid utgrävningar i flera kyrkor har man kunnat<br />
påvisa att en ursprunglig absid under högmedeltiden ersatts<br />
<strong>av</strong> en rakt <strong>av</strong>slutad korvägg. Varför det samtidigt byggts kyrkor<br />
både med <strong>och</strong> utan absid har ännu inte kunnat ges någon hållbar<br />
förklaring. En teori är att man under 1100-talet hämtat byggnadsidéer<br />
från dels engelskt, dels tyskt håll. Redan i den fornkristna<br />
kyrkan förekom den halvrunda absiden som kyrkans <strong>av</strong>slutning<br />
österut. I absiden hade biskopen sin hedersplats, här stod hans stol,<br />
”cathedra”. Altaret var vid denna <strong>av</strong>lägsna tid placerat längre in i<br />
koret, framför biskopsstolen.<br />
Korets huvudaltare är en <strong>av</strong> kyrkobyggnadens allra viktigaste<br />
punkter, den andra var dopfunten i långhuset. Absiden <strong>och</strong> huvudaltaret<br />
blev tillsammans ett symboliskt kraftcentrum <strong>av</strong> stora<br />
mått. Det är därför inte märkligt att just absidvalvet ofta under<br />
romansk tid försågs med ett kalkmålningsmotiv som med kraft<br />
framhävde just den närvarande gudomen. Det med förkärlek<br />
valda motivet är det s.k. Rex gloriae (Ärones konung) eller Majestas<br />
domini (Herrens majestät). Vi finner dessa motiv i Vä <strong>och</strong><br />
i Övraby kyrkor i Skåne, faktiskt några <strong>av</strong> våra äldsta bevarade<br />
kyrkomålningar i Norden. Herren sitter på regnbågen med jorden<br />
som rund fotpall <strong>och</strong> han har en höjd högerarm till hälsning. Han<br />
bär i sin vänstra hand livets bok. Den gudomlige omges <strong>av</strong> de<br />
fyra evangelistsymbolerna lejonet, oxen, örnen <strong>och</strong> den bevingade<br />
människan, dvs. kristna symboler för Markus, Lukas, Johannes<br />
<strong>och</strong> Matteus. Motivet för detta centrala motiv i vår kyrkliga konst<br />
från 11-1200-talen är hämtat från den syn som den förstummade<br />
Johannes på Patmos en gång ska ha upplevt:<br />
I Götene kyrka i Västergötland<br />
finner du denna stämningsfulla<br />
kormiljö där både gammalt<br />
<strong>och</strong> nytt blandas på ett för våra<br />
gamla kyrkor så typiskt sätt.<br />
124 125
Change language