Text och fotografier av Sven Rosborn - Pilemedia

På den vackra dopfunten från
Löderups kyrka i Skåne har
stenhuggarmästaren från 1100talet
fångat ett motiv med en
präst som bär på ett barn som
ska döpas.
vilka i sin tur ingått i en samhällshierarkin där kungen satt överst.
Religionen blev ett viktigt styrredskap för landets stormannaelit.
Om det nu gick så snabbt med att införa Vite Krist, hur klarade
man då av rekryteringen av vanliga präster ute i bondbyarna?
Gudstjänster och mässor skulle ju t.ex. vara på latin så det kan inte
ha varit många bönder eller drängar som kunnat komma ifråga.
Frågan har ibland dykt upp i mitt huvud och något svar har jag
faktiskt inte kunnat hitta. Lärde sig dessa bondpräster att rabbla
de nödvändiga meningarna utan att egentligen förstå vad det hela
handlade om? När vi kommer in på 1100-talet hade situationen
blivit en annan. Den första svenska skolutbildningen började då
ge resultat.
År 1103 upprättades ett eget ärkebiskopsdöme i Norden.
Lund i Skåne blev stiftsstad. Till domkyrkan inrättades en skola
för blivande präster. Snart skulle liknande skolor växa upp i biskopsstäderna
uppe i Sverige. De viktigare ämnena var latin och
liturgi. Vid prästvigningen, som förrättades av biskopen, blev den
blivande kyrkomannen avtvingad löftet att leva i celibat. Genom
olika ämbetsgrader utstakades hans framtida väg. Graderna var
många: lector, excorcist, akolyt, subdiakon, diakon och präst.
Steget mellan sockenpräst och bonde kan dock inte ha varit
alltför stort. I den yngre Västgötalagen stadgades t.ex. att prästen
när det gällde frågan om arbete i byn skulle vara med i ”bondelag”,
dvs. bete sig som vilken bonde som helst. Man var också
noga att räkna upp vad som menades med detta gemensamma
kroppsarbete:
”Det är grindar, gärdesgårdar och broar, kreatur i annans inhägnad,
bärgande av hö eller säd på annans mark, plöjning in på
annans mark, brytande av råmärke, intagande av annans kreatur
på åker.”
Nog är det märkligt. Prästen var helt enkelt en bonde med ex-
116 117