Text och fotografier av Sven Rosborn - Pilemedia

Den medeltida prästen
Vid Bunge kyrka på norra Gotland, bara ett stenkast från öns
kanske mest trafikerade huvudväg, reser sig ruinen efter ett ståtligt
stenhus från 1300-talet. Hustomten gränsar till kyrkogården.
Ruinen är rest efter den medeltida prästgården. Att döma av den
en gång så påkostade bostaden var nog inte de präster som här
framlevde sina liv genom århundradenas lopp de sämst lottade i
samhället. Trots detta känner vi nästan inget om deras livsöden.
I historieböckerna möter vi visserligen ofta kyrkans män, men då
nästan alltid som kraftfulla potentater, invecklade i storpolitik.
Men alla de kyrkans tjänare som verkat i tysthet i Sverige under
mer än ett halvt årtusende fram till reformationen på 1500-talet;
vad vet vi om deras liv? Vad ställde man egentligen för krav på
en medeltida präst?
Skåne var ett av de områden i nuvarande Sverige som kom att
kristnas först. Visserligen hade Ansgar redan på 830-talet etablerat
missionsstation i Mälaren och visserligen fanns en kristen kyrka i
början av 1000-talet i Sigtuna och i Skaraområdet men det var inte
frågan om kristnandet av ett helt landskap som i Skåne. Redan
på 1060-talet, knappt hundra år efter det att den danske kungen
Harald Blåtand låtit döpa sig, omtalade Adam av Bremen att
Skåne hade inte mindre än 300 kyrkor. Vid samma tid for biskop
Egino från skånska Dalby fram i Västergötland och Blekinge och
omvände hedningar på löpande band.
Det är förvånande att se hur snabbt kristendomen slog ut hedendomen.
Det vore förkastligt att tro att kristnandet skett enbart
som en religiös hänförelseakt, där alla med liv och lust plötsligt
övergivit sin uråldriga religion och anammat något helt främmande.
Kristendomens snabba införande måste istället ses som ett
maktmedel, ett av flera tvångssätt för kungamakten att reglera och
organisera ett större landområde; sitt rike. Många sockenpräster
har säkert stått i ett direkt tjänande förhållande till lokala stormän
I Forshems nuvarande kyrka
i norra Västergötland finns
inmurat ett antal medeltida
stenfigurer som suttit i en
tidigare kyrka. Här ses bl.a. en
biskop med sin kräkla, dvs. sin
biskopsstav.
114 115