Ungdomars, ledares och föräldrars upplevelser av - Kometprogrammet
Ungdomars, ledares och föräldrars upplevelser av - Kometprogrammet
Ungdomars, ledares och föräldrars upplevelser av - Kometprogrammet
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
41<br />
kan ha haft betydelse i utvärderingen. Kanske kommer inte grupperna i framtiden att vara så<br />
”spretiga” som dessa. Stämningen i gruppen kan påverkas både negativt <strong>och</strong> positivt när<br />
problemen är <strong>av</strong> olika art inom gruppen. Ledaren måste vara lyhörd <strong>och</strong> se till att det inte är<br />
någon/några som tar plats under träffarna på de andras bekostnad. Möjligen kan gruppklimatet<br />
bli dynamiskt i positivt hänseende om problembilderna är olika men det krävs stor skicklighet<br />
<strong>och</strong> erfarenhet <strong>av</strong> ledarna. Om målgruppen var mer <strong>av</strong>gränsad, alternativt att föräldrarna<br />
delades in i grupper utifrån problembild, skulle det säkerligen underlätta för ledarna att hjälpa<br />
fler föräldrar. Ledarna bör då ha specialkunskaper anpassade till olika typer <strong>av</strong> problem. Som<br />
det ser ut nu anser jag att det läggs för stort ansvar på ledarna som inte alltid har den rätta<br />
utbildningen <strong>och</strong> erfarenheten.<br />
Övriga reflexioner<br />
Det finns mycket som talar för att föräldraträningsprogram som t ex Komet har kommit för att<br />
stanna. Omfattande forskning på föräldraträningsprogram talar för att denna metod är effektiv<br />
när det gäller att förbättra utåtagerande barns <strong>och</strong> tonåringars välmående. Barn/ungdomar har<br />
alltid varit beroende <strong>av</strong> vuxna <strong>och</strong> de vuxna som betyder mest för barnen är vanligen<br />
föräldrarna. Om samhället ska främja barns välfärd <strong>och</strong> hälsa är det därför nödvändigt att<br />
närma sig föräldrarna (Bremberg, 2004). Sfhi rekommenderar staten att stödja forskningen om<br />
anpassning till svenska förhållanden <strong>av</strong> olika samspelsprogram. Under 1997 tillsatte<br />
regeringen Föräldrautbildningsutredningen, som bland annat pekar på att det är viktigt att<br />
föräldrar erbjuds stöd gällande barnuppfostran men att föräldrar med barn i tonåren i Sverige<br />
inte får tillräckligt med hjälp i dag. Utredningen konstaterar att det krävs statligt stöd till de<br />
organisationer <strong>och</strong> strukturer som bedriver föräldrautbildning för att dessa ska kunna utöka<br />
sin verksamhet <strong>och</strong> utbilda ett stort antal gruppledare. Nyligen presenterade regeringen en<br />
proposition som går ut på att alla föräldrar till barn upp till 18 år ska erbjudas föräldrastöd<br />
(Thelénius-Wanler, 2008).<br />
”Det krävs en by för att fostra ett barn” är ett afrikanskt uttryck som även är aktuellt i Sverige<br />
idag. I äldre tider fanns det många vuxna som tog ansvar för barnen men nu har detta nätverk<br />
krympt. I Sverige lämnas föräldrarna att lösa uppfostringen själva mer än förut vilket ger både<br />
en ökad frihet <strong>och</strong> ett ökat ansvar (Bremberg, 2004). Det är viktigt att unga har ett kontaktnät<br />
utanför familjens ramar vilket visas bl a i en amerikansk studie där man funnit att mammor<br />
som har sociala kontakter utanför hemmet har färre <strong>av</strong>ersiva interaktioner med barnen<br />
(Wahler, 1980). Föräldrar använder sin egen erfarenhet <strong>av</strong> att växa upp trots att<br />
förutsättningarna för unga har förändrats mycket på en generation. Då den förra generationen<br />
fokuserade på ramar förväntas dagens föräldrar förmedla både värme <strong>och</strong> ramar. ”Den<br />
preventiva paradoxen” (Rose, 1998) illustrerar fenomenet att om många föräldrar lyckas<br />
förbättra sig litegrand ger det större effekt på folkhälsan än om några förbättras mycket.<br />
Många har dock ett motstånd mot att släppa in experter i föräldraskapet, det inskränker ju<br />
självbestämmandet vilket skapar en konflikt mellan föräldrarnas rätt till autonomi <strong>och</strong> barnets<br />
rätt till välfärd. Å andra sidan vill de flesta föräldrar inte ha något ”flum” <strong>och</strong> efterfrågar<br />
vetenskapligt robusta metoder enligt Sfhi:s undersökning. Troligtvis är efterfrågan på<br />
föräldrastöd ett uttryck för vuxnas behov <strong>av</strong> kontakt <strong>och</strong> hjälp från andra vuxna. Det verkar<br />
rimligt att se frivilligt stöd som t ex Komet som en före detta nödlösning som kan bli en<br />
naturlig del <strong>av</strong> framtidens föräldraskap. Vi har vant oss vid BVC för mindre barn, möjligen<br />
kan föräldrastöd fungera på liknande sätt för tonåringar. Samhället <strong>och</strong> närmiljön är tungt<br />
vägande faktorer förutom familjen när det gäller ungdomars liv. Detta gör arbetet med<br />
föräldrastöd mångfacetterat, det går inte att bortse från vare sig psykologisk, sociologisk eller<br />
politisk kunskap i arbetet med att utveckla dessa program. Ungdomarna är allas vårt ansvar<br />
<strong>och</strong> det kanske är orimligt att lämna uppfostran enbart till de enskilda föräldrarna. Det är<br />
alltså möjligt att föräldrastödsprogram i en nära framtid kan komma att ersätta ”byn” <strong>och</strong><br />
fungera som ett stöd för flertalet föräldrar i Sverige.