Ungdomars, ledares och föräldrars upplevelser av - Kometprogrammet
Ungdomars, ledares och föräldrars upplevelser av - Kometprogrammet
Ungdomars, ledares och föräldrars upplevelser av - Kometprogrammet
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
39<br />
det? Möjligen lever den psykodynamiska synen på förändring, ”det räcker med att prata”,<br />
ännu kvar. Det officiella syftet med föräldrastöd är däremot att genom kunskap <strong>och</strong><br />
information medverka till beteendeförändring hos föräldrarna som aktivt får testa nytt<br />
beteende <strong>och</strong> därigenom får nya positiva <strong>upplevelser</strong>. Ett stort ansvar ligger på utbildare,<br />
ledare <strong>och</strong> handledare att förmedla denna pedagogiska inställning för att inte bli <strong>av</strong>färdade.<br />
Föräldrarna har erbjudits att byta adresser med varandra för att fortsätta diskussionen utanför<br />
”schemalagd” tid, men detta har inte genomförts i någon större skala.<br />
En svårighet vid förbättringen/utvecklingen <strong>av</strong> <strong>Kometprogrammet</strong> ligger i att <strong>av</strong>göra vem som<br />
har tolkningsföreträde när meningarna går isär – föräldrarna, ledarna, ungdomarna eller<br />
programmakarna? Föräldrarna vill ha mer diskussion medan ledarna är instruerade att inte<br />
tillåta det, ungdomarna upplever inte så stora problem innan men det gör föräldrarna som å<br />
andra sidan tycker att de har förbättrats mer än vad ungdomarna har märkt <strong>av</strong> när kursen är<br />
slut. Det är även vanskligt att enbart bygga en utvärdering <strong>av</strong> en insats på deltagarnas<br />
upplevelse vilket oftast brukar resultera i omdömet ”nöjd” då det är mänskligt att vilja intala<br />
sig att en behandling man frivilligt genomgått är meningsfull (Bremberg, 2004). Resultaten i<br />
denna studie bygger på uppföljning direkt efter kursens <strong>av</strong>slut, det finns anledning att tro att<br />
mer förändringar kommer senare (Kling et al., 2006).<br />
Ledarna fick fria händer att välja de föräldrar de trodde skulle vara intresserade <strong>av</strong> att låta sin<br />
tonåring ställa upp i undersökningen. Enda sättet att komma i kontakt med deltagarna var<br />
genom ledarna. Det skulle vara intressant att få tala med de andra, de vars föräldrar inte var så<br />
nöjda <strong>och</strong> de som <strong>av</strong> någon anledning inte ”rekommenderades” <strong>av</strong> ledarna. Även om de inte<br />
slutade på grund <strong>av</strong> missnöje med programmet borde deras åsikter om programmet vara <strong>av</strong><br />
värde. Risken är stor att endast de som är övervägande nöjda med programmet har deltagit<br />
<strong>och</strong> att de negativas röster försvinner då de slutar. Det finns dock en svårighet att komma i<br />
kontakt med de föräldrar som hoppar <strong>av</strong> i förtid. Möjligen skulle bättre rutiner införas där<br />
ledarna får ett större ansvar att följa upp dessa direkt när de får vetskap om <strong>av</strong>hopp, även om<br />
<strong>av</strong>hoppet inte beror på missnöje.<br />
Heterogen målgrupp – breda inklusionskriterier<br />
Utifrån den litteratur jag tagit del <strong>av</strong> är forskarna tämligen överens om att det är fruktbart att<br />
dela in utagerande ungdomar i undergrupper utifrån problem, styrkor, svagheter <strong>och</strong><br />
motivation hos både föräldrar <strong>och</strong> ungdomar (Barkley et al., 1999). Även om det behövs mer<br />
forskning kring undergrupper har forskarna hittat några som delvis har olika orsaksbakgrund<br />
<strong>och</strong> alltså borde ha olika behandling. Detta verkar sysselsätta många forskare för närvarande<br />
(Andershed & Andershed, 2005). Därför förbryllade det mig att familjerna i Komet 12-18 år<br />
gick i stort sett samma program trots att problemen varierade så mycket <strong>av</strong>seende art,<br />
frekvens <strong>och</strong> duration. Bilagor i manualen riktar sig till olika ”specialproblem” (t ex problem<br />
med skolan, sömn <strong>och</strong> stress) men har inte använts i denna årskull i så stor utsträckning<br />
enligt Fredrik Livheim (2007). Enligt några <strong>av</strong> föräldrarnas problemlistor förekommer ett<br />
antal problem som inte har med utagerande att göra <strong>och</strong> en intervjuad hade problem med<br />
främst inåtvändhet. Det här var den person som enligt min bedömning hade fått ut minst <strong>av</strong><br />
programmet <strong>av</strong> de intervjuade. Eventuellt hade någon form <strong>av</strong> extra stöd varit på sin plats<br />
men om inte föräldrarna signalerar behovet till ledarna kan det var svårt att uppfatta det.<br />
Komet bygger på frivillighet men motiverande samtal finns som möjlighet <strong>och</strong> skulle kanske<br />
tillämpas mer frikostigt? Komet, liksom PMT riktas främst mot utagerande men när föräldrar<br />
får tillfälle att utveckla sitt sätt att bemöta barnen kan både utagerande <strong>och</strong> inåtvända<br />
problem förebyggas (Bremberg, 2004).<br />
Jag kunde i vissa fall observera bristande kännedom hos ledarna om individuella<br />
förutsättningar/problem <strong>och</strong> i vissa fall missuppfattningar gällande syftet med kursen (både