Ungdomars, ledares och föräldrars upplevelser av - Kometprogrammet

38
intervjuer med ungdomarna själva) om föräldrautbildningar på detta sätt men i Rooths (2007)
uppsats intervjuas barn vars föräldrar gått Komet 3-11 år.
Mammor och pappor
Folkhälsoinstitutet pekar i sin utredning på att olika typer av föräldrastöd mest tilltalar
kvinnor; 70 % fler kvinnor än män tilltalas av strukturerade föräldragrupper (Bremberg,
2004). Detta verkar överensstämma med andelen som gick Kometprogrammet HT 2006
(78 % mammor) och resultaten från ungdomsenkät- och intervjuundersökningen. T ex ger de
ungdomar som är positiva till Kometprogrammet bara exempel från sina mammor när de vill
berätta om den positiva förändringen. Ungdomarna tyckte att mamma lyssnar bättre efter
kursen och verkar gladare, att det är lite lättare att prata med mamma, att hon tjatar lite mindre
och att de får lite mer beröm hemma. Någon säger att pappa skulle må bra av att gå kursen
men att han skulle behöva en längre och ”mer komplicerad” kurs. Någon annan säger att
relationen med pappa till och med har blivit sämre. I ungdomsenkätresultatet framgår att det
är mammorna som bäst tagit till sig tankarna med Komet och omsatt dem i praktiken. Har de
pappor som deltagit i programmet varit lika läraktiga? Det går inte att utläsa ur denna studie
(för litet underlag) men det skulle vara intressant att ta reda på vilka moment i Komet som
fungerar respektive inte fungerar för papporna där hemma. Enligt Sfhi (Bremberg, 2004)
tycker 87 % av alla 13-åringar att det är lätt att tala med mamma medan 72 % att det är lätt att
tala med pappa vilket är en hög siffra internationellt. Men, vad säger denna skillnad mellan
mammors och pappors sätt att kommunicera med sina barn och tonåringar? Även i
uppsatserna (Ernman V. & Svensson S., 2007; Rooth, 2007; Ljungberg, 2006;) framgår att
programmet mest verkar tilltala mammorna.
Ledare och föräldrar
Ledarna var nöjda med programmet i stort och kände sig hjälpta av utbildningen och
handledningen. De anser att Komet hjälpt dem i deras övriga arbete och skulle rekommendera
Kometutbildningen till kollegor.
Programmet fick i enkätundersökningen genomsnittligt högt betyg av både föräldrar och
ledare. Större delen av föräldrarna tyckte att de förändrat sitt beteende gentemot sina
tonåringar och kände sig säkrare i sitt föräldraskap efter kursen. Föräldrarnas skattningar av
momenten ligger generellt lite lägre för föräldrarna än för ledarna men ledarnas ”betyg” på
föräldrarnas deltagande i hemuppgifter är högt. Föräldrarna tyckte att tempot på kursen var
lite för högt medan ledarna tyckte det var lite för lågt vilket delvis kan ha sin förklaring i att
manualen kändes svårförståelig för föräldrarna. Med anledning av detta omarbetas manualen
under 2008. De flesta skulle rekommendera Komet till andra föräldrar.
En åsikt från föräldrarna i enkätundersökningen är att de saknade mer tid för diskussion och
erfarenhetsutbyte under kursen vilket överensstämmer med Sfhi:s undersökning (Bremberg,
2004) där föräldrarna anger att det bästa med föräldragruppen var att träffa andra föräldrar. En
möjlig orsak till missnöjet är att föräldrakursens uttalade primära mål inte är att låta
föräldrarna utbyta erfarenheter vilket uppenbarligen inte har förmedlats. Ledarna påminns
således kontinuerligt i manualen att säga ”låt oss öva på det här” eller ”visa mig hur du gör”
för att uppmuntra praktiskt arbete och undvika ältande av problem. Det är givetvis utbildarnas
och handledarnas ansvar att kontrollera detta men kanske har det brustit i något av dessa led
när föräldrarna nu efterfrågar mer samtal och diskussion i grupperna. Detta visar på
utmaningar med att utvärdera effekten av en intervention. Vem avgör vad som är en positiv
förändring och vad händer när de inblandade har olika åsikter? Har interventionen fungerat
om de är nöjda även om inte de uttalade målen uppnåtts? Anser föräldrarna att de har uppnått
förbättring trots att de inte fick diskutera tillräckligt eller delvis tack vare att de inte gjorde