Ungdomars, ledares och föräldrars upplevelser av - Kometprogrammet

35
Det var svårt att få dem att berätta exakt vad de tyckte var bra men en person sade : ”Bra att
(föräldrarna får, min anm.) göra läxor. Hjälper inte så bra att sitta och prata i ett rum. Det
blir nog bättre med tiden. Jag lär mig klara av mig själv”.
Förändring i stort; någon hävdade att pappan å ena sidan blivit strängare och lättare blir arg
när inte regler följs men att det å andra sidan blivit roligare att hjälpa till hemma eftersom man
får ett tack nu. Inget av de övergripande målen (mindre konflikter och bättre relationer) hade
dock uppnåtts i detta fall enligt min bedömning.
De tycker att det har blivit mindre bråk men mer diskussioner hemma vilket upplevdes
positivt: ”Inte så mycket bråk längre”. Några känner sig delaktiga i förändringen: ”Förut
bråk – nu diskuterar vi mer. Vi tycker olika och bråkar ibland. Det går framåt! Vi försöker
båda två.” och ”Vi kommer överens, bråkar nästan aldrig. Vi pratar mer, det går bättre”.
Mammorna verkar stå för den största förändringen; ”Hon är lite snällare, vi har inte bråkat
på länge nu. Hon tar det lugnare, pratar alltid lugnt. Jag blir inte så arg längre. Vi kan prata
bättre (nu, min anm.). Hon brukade sitta fast men nu kan hon ändra sig”, ”Bättre nu när hon
har lärt sig en del”, ”Bättre hemma men inte i skolan. Vi kommer överens, bråkar nästan
aldrig. Vi pratar mer, det går bättre. Hon låter mig vara. Jag är ute mer nu, sköter mig
hemma. Bättre nu”.
En familj gör fortfarande Ormen; ”Vi håller fortfarande på med Ormen för den är så bra”.
En person tyckte att Komet hade påverkat skolsituationen också; ”De skulle skilja sig men nu
bor de ihop igen. Jag kan koncentrera mig bättre i skolan nu. Det är mindre bråk hemma”.
Flera tonåringar har uppfattat att föräldrarna anstränger sig och vill försöka göra det bättre.
Kanske har de inte lyckats helt, men ansträngningen uppfattades, ”De (föräldrarna, min anm.)
är mycket lugnare nu. Skönt att minska bråken. Och att de verkligen vill ändra på det här. Det
känns bra.”
Diskussion
Metoddiskussion
Arbetet med att få ledarna att bistå med adresser till föräldrarna var tidsödande och föga
framgångsrikt. Även föräldrarna svarade på min förfrågan per brev i lägre omfattning än
väntat. Resultaten ska tolkas i skenet av detta låga deltagande som genomgående präglade
studien. Tanken var från början att enbart basera studien på ungdomarnas intervjuer (målet
var att intervjua 15-20 ungdomar) men utökades efterhand till att även omfatta ledares och
föräldrars upplevelser på grund av att underlaget från ungdomarna var så litet. Efter åtta
månader hade endast sju intervjuer genomförts och alternativa tillvägagångssätt var
nödvändiga. Eftersom rekryteringen skedde i tre steg genom först ledarna och sedan
föräldrarna kunde inte det låga intresset för att delta endast förklaras med ointresse från
ungdomarna sida (vilket var väntat). Det låga intresset främst från ledarna (svarsfrekvens 23
%) att bidra med adresser till föräldrar var det som förvånade mest. Ett första sätt var att
påminna ledarna vilket inte gav så stort gensvar. Ett annat var att utöka undersökningen från
att gälla bara Stor-Stockholm till att även omfatta övriga Sverige.
Möjliga förklaringar till det låga intresset från ledarna kan vara att de inte visste att studien
skulle genomföras innan kursen och att de upplevde obehag inför att bli ”granskade”. Ett
annat skäl kan vara att de redan deltagit i en enkätutvärdering och var trötta. Även
svarsfrekvensen från föräldrarna var låg (48 %) men det är oklart om det var ungdomarna