Ungdomars, ledares och föräldrars upplevelser av - Kometprogrammet

24
Relationer mellan människor är avgörande för barns hälsa och välfärd. Den enskilda relation
som betyder mest under uppväxten är relationen till föräldrarna. Det innebär att insatser som
främjar goda relationer mellan barn och föräldrar har mycket stora möjligheter till att förbättra
barns hälsa och välfärd. Kometprogrammet är enligt Sfhi ett exempel på en sådan insats som
bör uppmuntras och vidareutvecklas (Bremberg, 2004).
Forskningen om normbrytande beteende hos barn och ungdomar och om behandling är
omfattande och multidisciplinär men har hittills mest varit inriktad på de yngre barnen. De
senaste 10-15 åren har ett flertal longitudinella studier genomförts men det finns ännu få
kvalitativa studier.
Socialtjänstförvaltningen, Forsknings- och Utvecklingsenheten i Stockholms stad (FoU) och
Preventionscentrum i Stockholms stad (Precens) har sedan 2001 utvecklat det manualbaserade
föräldraträningsprogrammet Komet ur väl fungerande amerikanska föräldraträningsprogram
och bygger på evidensbaserad forskning. En anpassning har skett till svenska förhållanden.
Varianten för 3-11-åringar har fallit väl ut och det finns förhoppningar om att programmet
anpassat för föräldrar till 12-18-åringar ska fungera minst lika bra. Under 2006/2007
genomfördes en första verksamhetsutvärdering av Komet 12-18 år som bygger på enkäter från
ledare och föräldrar (Livheim & Hultman-Boye, 2007) och en större utvärdering är planerad
till 2008 (www.drogportalen.se).
I utvärderingarna av Komet saknas den kvalitativa kunskapen om barnens/ungdomarnas
åsikter, vilken inte heller kommer att rymmas i den större utvärderingen av Komet 12-18 år
under 2008. Detta barn-/ungdomsperspektiv har efterfrågats av politiker bl a för att kunna
avgöra om de kan satsa resurser på Komet 12-18 år enligt samtal med F. Livheim (2007). Det
har visat sig vanskligt att förlita sig på barns egna utsagor fram till ca 9-10-årsåldern. Senare
kan det däremot vara relevant att fråga dem direkt (Andershed & Andershed, 2005). Eftersom
Komet 12-18 år explicit syftar till att göra skillnad där hemma och till stor del bygger på att
föräldrarna ska göra hemuppgifter (Forster & Livheim, 2006) kan man utgå ifrån att
ungdomarna har en uppfattning om kursen.
Den huvudsakliga frågeställningen i denna studie är om ungdomarna själva upplever någon
förändring i sina föräldrars beteende och i så fall vilken när föräldrarna avslutat programmet.
Även ungdomarnas åsikter om specifika moment som har/inte har fungerat och hur de har
uppfattat innehållet i programmet har varit av intresse. För att ge ett perspektiv åt
ungdomarnas erfarenheter presenteras även ledarnas och föräldrarnas åsikter kortfattat utifrån
verksamhetsutvärderingen (Livheim & Hultman-Boye, 2007).
Metod
Arbetet inleddes med att sammanställa pappersenkäter (utformade och insamlade av
psykologerna Fredrik Livheim och Martin Forster) från ledare och föräldrar vilket fungerade
som en introduktion till materialet. Föräldrarnas uppskattning av problem före och efter
kursen (bilaga 2) kodades och lades in i Excel men bearbetades bara delvis eftersom
underlaget var så litet. Av utrymmesskäl bifogas inte ledarnas och föräldrarnas enkäter.
Utvärderingen är publicerad på Kometprogrammets hemsida (www.kometprogrammet.se) och
sammanfattas nedan. Ledarna hade under HT 2006 haft sin första grupp efter utbildningen till
gruppledare för Komet 12-18 år i Stockholm. Föräldrarna hade gått Komet 12-18 år under HT
2006. Vid bearbetningen av ledarnas och föräldrarnas utvärderingsblanketter användes en
kvantitativ analysmetod på gruppnivå där kategorier och resultat fördes in i Excel och
summor och medelvärden räknades ut. Inga slutsatser har dragits gällande enskilda familjer
och personer.