Ungdomars, ledares och föräldrars upplevelser av - Kometprogrammet

21
beteendet. Genom att fokusera på det beteende som man vill ska öka flyttas fokus från det
som inte fungerar till det som gör det.
Begreppet ”förtroendekonto” syftar på föräldrarnas ”konto” där kapital sätts in av föräldrar i
form av tid till positiv samvaro, engagemang och positiv uppmärksamhet. Visar föräldern
respekt är chansen större att tonåringen visar respekt tillbaka. Det sägs att det behövs fyra
gånger så mycket insättningar för att man ska kunna göra uttag i form av att sätta
gränser/ställa krav.
Vikten av att få mer tid tillsammans med tonåringen betonas genom att föräldrarna ombeds
hitta en gemensam stund då de bara kan ”vardagsumgås” t ex 15 min per dag. Det är inte vad
man gör utan att man är tillsammans som är intressant, t ex äta middag med familjen eller ta
en fika i köket. På sikt ses detta som en bra väg till en bättre relation.
Träff 2: Samvaro 2 – hantera avvisande, tillsyn & hålla kontakt
Att kunna hantera avvisande från tonåringen är en förutsättning. Här ges konkreta råd;
försöka att inte ta det personligt, öva på behärskning (inte ge igen) och tålamod för att
fortsätta vara tillgänglig men ligga lågt och lämna öppet för initiativ.
När tonåringen är/borde vara i skolan, på fritiden och med kamrater ska den positiva
kontakten ökas via telefon eller sms. Tillsyn är en viktig skyddsfaktor för att ungdomar inte
ska råka illa ut men kvaliteten på kontakten ska helst inte vara alltför kontrollerande utan mer
förtroendefull. Ett bra sätt är att hitta rutiner gemensamt med tonåringen. Det är viktigt att
påminna om att båda parter har ansvar för att överenskommelsen hålls.
Ytterligare ett moment ”Kedjeanalys” brukade tas upp här tidigare. Detta moment har i den
senaste versionen (2008) tagits bort p g a att det i verksamhetsutvärderingen (Livheim &
Hultman-Boye, 2007) framkom att det inte var relevant/tilltalande varken för ledare eller
föräldrar.
Träff 3: Kommunikation 1 – hitta positiva motsatsbeteenden, FUB, ”Uppdraget”,
ignorera/avleda, distraktion
Oönskade beteenden ska få minimal uppmärksamhet och föräldrarna uppmanas att hitta
positiva motsatsbeteenden och uppmuntra dem. Tillsägelser och tjat kan ge resultat kortsiktigt
men öka problemen på längre sikt eftersom immunitet mot tjat lätt uppstår. I gruppen börjar
man med att orientera föräldrar till att leta positiva motsatser och sedan hjälpa dem att lägga
upp strategier och arbeta mot dem på hemmaplan.
En tumregel presenteras: FUB; Förberedelse (påminn) – Uppmaning – beteende – Beröm
(uppmuntran, uppmärksamhet) så att tonåringen lockas att vara med på uppgifter, händelser
och förändringar som vanligtvis uppfattas som mindre attraktiva (t ex avsluta något roligt,
göra hemläxor, följa ny regel hemma). Föräldrarna får öva på att förbereda i lagom tid, fånga
uppmärksamheten, uppmana tydligt och lugnt, ge beröm direkt/ofta för ansträngningen, inte
resultatet.
Belöningssystemet ”Uppdraget” (kallas ibland ”Ormen”) - handlar om att föräldrarna ska ge
mer och direkt beröm/uppmärksamhet för positiva beteenden. Förhoppningsvis fungerar det
även som motivationshöjare för tonåringen att göra sådant som föräldern brukar få tjata om.
Tillsammans gör tonåringen och föräldern en spelplan med chanskort som det står en belöning
på (t ex åka till stan, övningsköra, använda datorn) som sätts på synlig plats hemma.
Förmånerna ska inte vara dyra eller ta lång tid att utföra, belöning i form av mynt kan
komplettera andra förmåner vid behov. Föräldrar och ungdomar enas om tre uppdrag t ex äta
middag med föräldrarna, vara hemma senast 20.00 och stänga datorn senast 22.00.