Ungdomars, ledares och föräldrars upplevelser av - Kometprogrammet

17
det är riktigt att använda sig av mild bestraffning (Time out) inom ramen för dessa program
(Dagens Nyheter (2008); Pedagogiska Magasinet (2007); Svenska Dagbladet (2007/2008)).
Tankegångarna är intressanta men jag har inte hittat någon studie som stöder kritiken och som
kan kopplas till Komet. I Roths uppsats där barnen intervjuades om sina föräldrars medverkan
i Komet (2007) var samtliga barn positivt inställda även om de tyckte det var tråkigt med
Nödbromsen. De tyckte även att den hjälpte dem och deras föräldrar att lugna ner sig efter ett
bråk.
Andershed & Andershed (2005) sammanfattar forskningen gällande vilken behandling som
ger bäst effekt för utagerande/normbrytande beteende (Komet uppfyller merparten av dessa
krav):
• Strukturerade, manualbaserade insatser över lång tid
• Väl anpassad och utvärderad till rådande förhållanden (t ex till svenska).
• Preventiva insatser så tidigt som möjligt (i förskolan)
• Individanpassat program
• Insatser inriktade mot flera risk- och protektiva faktorer, inte direkt mot det
normbrytande beteendet
• Forskningsbaserad
• Noggrann implementering
• Insatser på flera nivåer och stegvis i preventionsarbete
• Insatser inom flera miljöer vid behandling
Flera uppsatser och rapporter har skrivits om Komet. I en psykologexamensuppsats jämfördes
tre grupper föräldrar som (1) fick gå Komet, (2) fick gå en kortversion av Komet och (3) var
kontrollgrupp (Dahlman & von Otter, 2004). Ljungberg (2006) undersökte föräldrarnas
upplevelser av Komet 3-11 år och vilka barn och föräldrar som deltog. Ledarnas och
föräldrarnas erfarenheter av Komet 12-18 år undersöktes nyligen i en kvalitativ studie
(Ernman & Svensson, 2007). Ledarnas och föräldrarnas synpunkter på Komet 12-18 år
sammanfattas nedan utifrån en enkätundersökning från 2006 (Livheim & Hultman-Boye,
2007). Barnens upplevelser av Komet 3-11 år har nyligen undersökts för första gången
(Rooth, 2007). Det är ovanligt att metoder med starkt forskningsstöd sprids till ordinarie
verksamhet, men Komet är ett undantag.
Effektstudien på Komet 3-11 år (Kling et al., 2006) visar att föräldrarna direkt efter
programmet hade förbättrat sina föräldrakompetenser, barnens beteendeproblem hade minskat
med i snitt 40-60 % och barnens känslomässiga förmågor hade ökat. Dessa effekter hade
ytterligare förstärkts efter tio månader. Effekterna visade sig vara lika starka eller starkare än
inom annan internationell forskning. Intressant att notera är att man inom Komet bara har
10 % avhopp, medan man i snitt har ca 30 % avhopp inom PMT internationellt.
I verksamhetsutvärderingen (Kling & Sundell, 2006) framkom att man lyckats nå den
tilltänkta gruppen i nästan åtta fall av tio eftersom 77 % av barnen hade beteendeproblem. Av
föräldrarna fullföljde 87 % och 99 % kände att programmet hjälpte deras barn, ju bättre
föräldrakompetens föräldrarna visade desto färre beteendeproblem fanns hos barnen. Genom
programmets olika teman lyckades föräldrarna öka sin föräldrakompetens och förändra sitt
beteende i fyra avseenden: (1) mindre sträng disciplin - minskad konfliktupptrappning, färre
hot och straff, (2) ökat positivt föräldraskap – ge mycket beröm och belöningar för positiva
beteenden, (3) tydliga förväntningar på barnen – konsekvens kring regler och (4) bättre
tillsyn. Utvärderingen visade vidare att så gott som alla föräldrar skulle rekommendera Komet
till andra föräldrar. Det föräldrarna uppskattade bäst var att träffa andra föräldrar med
liknande problem, medan det som var minst omtyckt var att göra övningar inför varandra.