PDF 2,8 MB - Skogsbruket

Modet får inte svika
virkesbilisten
ATT VARA VIRKESBILIST ÄR INGET LÄTT ARBETE. VIRKE SKA HÄM-
TAS FRÅN TRAVAR SOM FINNS LÄNGS SKOGSVÄGAR AV OLIKA
KVALITET. EN DEL ÄR BRA, SLADDADE UNDER BARMARKSTID
OCH GRUSADE OCH PLOGADE PÅ VINTERN. ANDRA HAR DJUPA
HJULSPÅR, VASSA STENAR SOM STICKER UPP UR VÄGBANAN OCH
KANSKE FLERA METER HÖGT SLY SOM LUTAR IN ÖVER VÄGEN
OCH SKRAPAR LACKERINGEN PÅ BILEN.
Oberoende av skogsvägens
kvalitet ska virket hämtas
från den plats som körordern
anger det. Ibland dagtid, men
nästan lika ofta i mörker nattetid.
Körprogrammet anger
vilket klockslag bilen ska infinna
sig vid fabriksporten.
Försenar den sig, kan väntetiden
bli flera timmar.
Dator i lastbilshytten ger all
information
Virkesbilar har i dag datorer
i hytten. Via datorn, i elektronisk
form, får föraren uppgifter
om varifrån han ska hämta
virke och vart han ska köra
det.
– Virkesbilarna får körpro-
MENFÖRE, BÅDE HÖST OCH VÅR, ÄR VÄRST FÖR VIRKESBILISTERNA.
Foto: Scania
16
gram för en vecka i gången,
berättar Kenneth Wennman
som är operativ chef på UPM
Skog i Jakobstad. Körprogrammet
berättar vad bilen
ska köra och vart och enligt
vilken tidtabell. Det är egentligen
en beställning.
– Körprogrammet kompletteras
med en körorder. Från
körordern kan föraren läsa
exakt hur mycket virke och
vilket sortiment han ska hämta
från en viss lagerplats. Enskilda
virkestravar, lagerplatserna,
anges på dataskärmen
i bilen. I virkesbilens dator
finns en karta och med koordinaternas
hjälp hittar föraren
fram till rätta travar. Dessutom
anges transportsträckan till
mottagningsstationen, fabriken
eller sågverket.
”Glöm inte att ploga
vändplatser vintertid”
Körordern berättar också i
vilket skick skogsvägen är.
Om den har en ordentlig
vändplats eller om den t.ex.
är i sådant skick att det är
omöjligt att köra på den med
släpvagn. Det här ska föraren
veta innan han vänder in på
skogsvägen.
Enligt Wennman är skogsvägarna
och vändplatserna i
rätt gott skick, men han efterlyser
en förbättring vintertid.
– Skogsvägarna blir nog
upplogade när det är aktuellt
att transportera bort virke,
men ofta glömmer snöplogaren
bort att ploga upp en
vändplats för virkesbilen, säger
Kenneth Wennman. På
vintern, när marken är frusen,
duger en liten upplogad yta
på en åker eller på en kalyta
som vändplats. Det viktigaste
är att marken håller tyngden
av en 60 tons virkesbil.
Menföret är värst
Tom Lönnvik är virkesbilsentreprenör
sedan många år, då
han tog över transportföretaget
av sin far. I dag har Tom tre
virkesbilar och fem anställda
förare. Han är bosatt i Jakobstad
och kör virke åt UPM
Skog.
Tom Lönnviks bilar kör i
huvudsak virke till UPM:s fabrik
och såg i Jakobstad. När
Skogsbruket ringer upp Tom
Lönnvik är han på väg med
ett lass färsk granmassaved till
Kajaana. Jämsänkoski, Soini
och Kalajoki är andra orter dit
hans bilar för virke.
- Skogsvägarna ger jag inget
högt vitsord, även om de blivit
bättre. Största bristen är att det
saknas vändplatser. Menföre,
både höst och vår, är värst för
oss bilister, säger Tom Lönnvik.
Vintertid fungerar snöplogningen
någorlunda, men
snöplogaren glömmer ofta att
ploga upp vändplatsen. När
vi kommer till vägen slut möts
vi av en snövall.
Bilarna kör inte tomma
tillbaka
Returlaster eller flerpunktstransporter
som returlaster
numera ofta kallas, blir allt
vanligare.
– Omkring en fjärdel av
våra virkesbilar hämtar en
returlast på hemvägen, säger
Wennman. Det här sänker
kostnaderna för virkestransporterna,
men det är också
viktigt miljömässigt. Från
svenska Österbotten kör UPM
en del virke till Kajaana och
då är det naturligt att lasta på
virke under hemtransporten i
Kajaana eller de omkringliggande
kommunerna.
– Returtransporterna ökar