HMK - Höjddata, 2012 års arbetsdokument - Lantmäteriet
HMK - Höjddata, 2012 års arbetsdokument - Lantmäteriet
HMK - Höjddata, 2012 års arbetsdokument - Lantmäteriet
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
1.2.4 Höjdkurvor<br />
Rekommendation<br />
Höjdkurvors ekvidistans bör vara minst 3 gånger större än den<br />
underliggande höjdmodellens mätosäkerhet i höjd.<br />
Ett lämpligt sätt att beskriva graden av generalisering för<br />
höjdkurvor är att ange en målskala där kurvorna ska vara kartografiskt<br />
tilltalande.<br />
Höjdkurvor används främst för kartografisk representation av höjdförhållanden<br />
och skapas normalt genom interpolering från en<br />
höjdmodell i TIN- eller rasterformat.<br />
Vad som är en passande ekvidistans för höjdkurvor styrs främst av<br />
den ursprungliga datamängdens lägesosäkerhet och den modellerade<br />
ytans karaktär. Men även upplösning eller punktavstånd, liksom<br />
användningsområde, påverkar valet. Lämplig ekvidistans för<br />
kurvor från laserdata finns i dokument Laserdata, luftburen insamling<br />
tabell 1.<br />
För att åstadkomma kartografiskt tilltalande kurvor är det vanligtvis<br />
nödvändigt med en viss generalisering så att kurvorna får en<br />
mjukare form. Ibland är det nödvändigt att mjuka upp den underliggande<br />
höjdmodellen innan beräkning av höjdkurvor, något som<br />
naturligtvis försämrar detaljeringsgraden.<br />
I första hand är det därför höjdkurvorna som bör generaliseras, efter<br />
interpoleringen. Det kan exempelvis vara aktuellt att avlägsna<br />
mycket små polygoner, samt att tillämpa algoritmer för linjeförenkling<br />
och uppmjukning.<br />
Arbetsdokument, december <strong>2012</strong> 8 (29)
Change language