HMK - Höjddata, 2012 års arbetsdokument - Lantmäteriet

3 Insamlingstekniker
Vid insamling av höjddata är målet ofta att bygga upp en höjdmodell.
Vilken insamlingsteknik som väljs beror till stor del på områdets
storlek, men också på kvalitetskraven.
3.1 Luftburen laserskanning
Luftburen laserskanning är den i dag vanligaste tekniken för insamling
av höjdinformation över stora ytor. Tekniken är effektiv
och förmår avbilda markytan även under måttligt tät vegetation.
För mer information se dokument Laserdata, luftburen insamling.
3.2 Luftburen fotografering
Innan laserskanningen utvecklades var luftburen fotografering den
vanligaste tekniken för insamling av höjdinformation över stora
ytor. Med fotogrammetriska metoder kan punkthöjder och brytlinjer
mätas in manuellt, och genom automatisk bildmatchning kan
punktmoln med mycket hög täthet och geometrisk kvalitet skapas.
För mer information se dokument Laserdata, luftburen insamling.
För insamling av höjddata är luftburen fotografering främst aktuell
i öppen terräng, eftersom markytan i skog sällan syns tillräckligt
tydligt i bilddata.
3.3 Fordonsburen insamling
Fordonsburen laserskanning med mobila system kan användas för
att samla in höjddata bland annat i stadsmiljö. Eftersom insamlingsavståndet
är mindre kan en mycket hög detaljeringsgrad och
geometrisk kvalitet uppnås. Det gör det möjligt att exempelvis kartera
kantsten och andra detaljer som kan vara viktiga exempelvis
vid detaljerad översvämningskartering. För mer information om
tekniken se dokument laserdata, fordonsburen insamling.
3.4 Geodetisk mätning
För små områden kan ibland geodetisk mätning vara den mest effektiva
metoden för insamling av höjddata. Mätningen utförs vanligen
med GNSS-teknik, totalstation eller terrester (stationär) laserskanner.
Vid mätning för en markmodell är fördelen med GNSS och totalstation
att den som utför mätningen direkt kan mäta in punkter och
Arbetsdokument, december 2012 19 (29)