HMK - Höjddata, 2012 års arbetsdokument - Lantmäteriet

Figur 7. Raster interpolerat från geodetiska mätningar. Färgskalan representerar
olika höjder, där blå är lägst. Notera att värdet för pixlar i ej mätta områden
är ”inga data”, men att en viss extrapolering har tillåtits.
1.4.1 Upplösning och interpolering
Vad som är en lämplig upplösning för höjddata i rasterformat styrs
främst av den ursprungliga datamängdens punktavstånd, och normalt
bör upplösningen motsvara det genomsnittliga punktavståndet.
Lämplig upplösning för raster från laserdata finns i dokument
Laserdata, luftburen insamling tabell 1.
Framställning av höjddata i rasterformat kräver alltid interpolering,
vilket medför att rastret blir en approximation av den ursprungliga
datamängden. Störst blir skillnaden vid låga upplösningar och i
kraftigt kuperad terräng.
Det finns många metoder för interpolering som är lämpliga för
höjddata, och alla har olika styrkor och svagheter. En metod som
fungerar bra i de flesta sammanhang är linjär interpolering i TIN.
Styrkan med denna metod är att brytlinjer troget bevaras, men
svagheten är att grova fel får stort genomslag och därför måste elimineras
före interpolering.
Arbetsdokument, december 2012 13 (29)