Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
C h A L M E R s k Å R T I d n I n G / s T u d E n T u n I O n M A G A z I n E n R . 1 2 0 1 1<br />
T O F S E N<br />
Debatt<br />
English sEction<br />
Utbildningsfrågor Hawaii, Maps<br />
and Machine Learning<br />
Följ med på en spännande<br />
Upptäcktsresa<br />
T ETMT E A EM M: A A : I n: vs vä I kI dL T Es RE s T RTEE Ck k n I Tk E Tk En kkRI nk ÖI nk I k A kR RE ÖP ROn ERs I kT O A AR G E M uR sE RIs k EOs R OsR P O RdP T EY bs As P TE YL T s s E L
4<br />
dettanummer<br />
5 Ledare<br />
6 Rektor och kårordförande<br />
7 Låt stå!<br />
8 Kårledningens sida<br />
9 Debattsida:<br />
Chalmers måste vårda och<br />
stärka ingenjörstiteln!<br />
10 Alumnintervju<br />
Karol Kliger<br />
11 Tematopplista<br />
12 Temaintervju<br />
Högtflygande sjökapten<br />
15 Temakrönika<br />
Framtidsoptimistisk?<br />
16 Resereportage<br />
Välkommen till Japan!<br />
18 Bildreportage<br />
De fyra vindarnas vittnesbörd<br />
20 Resereportage<br />
Sukhumi<br />
22 Sportintervju<br />
Curling<br />
24 Böcker Film Musik & Spel<br />
26 Temakrönika<br />
27 Konstsidan<br />
28 Historiaartikel<br />
Kyros II<br />
30 Teknikhistoria<br />
32 Teknikprylar<br />
33 Teknikexperiment<br />
34 Bildkollage<br />
English Section:<br />
36 Exploring Hawaii<br />
38 Let me draw you a map<br />
40 The Engineer<br />
41 Pysselsidan\Puzzle Page<br />
TEMA:<br />
väderstreck<br />
s 18<br />
Kjell Brattfors är pensionerad<br />
sjökapten och passionerad<br />
flygentusiast. Han har ett eget<br />
flygplan av modellen Antonov<br />
AN-2 och är också med i en<br />
intresseklubb för modellen. <strong>Läs</strong><br />
mer om honom och hans äventyr<br />
på sidan 12.<br />
Allt om AN-2-teamets aktiviteter<br />
och hur man blir medlem<br />
(utan att äga en AN-2) finns på<br />
gruppens websida:<br />
www.antonov2.com<br />
s 11<br />
ChAlMErs<br />
sTudEnTkårs<br />
sAMArbETspArTnErs<br />
s 36<br />
s 16
När jag var uNg…<br />
Jag minns tydligt mitt första<br />
jobb i Götet, det var att lägga<br />
mattor på Svenska Mässan. Jag<br />
imponerades av attityden hos<br />
flera av de andra representanterna<br />
för min generation. De<br />
ville hem från första stund, de<br />
brydde sig inte en sekund om<br />
resultatet av sitt arbete, och<br />
uttryckte detta löjligt tydligt.<br />
Denna totala avsaknad av arbetsstolthet<br />
anser jag till viss<br />
del måste ha något med uppväxten<br />
att göra. Uppfostran<br />
kan knappast ha kantats med<br />
arbete och uttryck <strong>som</strong> “There<br />
is no such thing as a free<br />
lunch”. Tycka vad man vill<br />
om att SVT har börjat sända<br />
förnedrings-TV, men det var<br />
något jag reagerade särskilt på<br />
i “Ung och Bortskämd”: Större<br />
delen av föräldrarna var inte<br />
höginkomsttagare. Med samma<br />
inkomst <strong>som</strong> genomsnittsfamiljen gödslar de alltså pengar på sina<br />
tonåringar, de prioriterar aktivt bort semestrar, reserver och vardagslyx<br />
för att curla sina barn.<br />
Oavsett uppväxt kommer alla ungar förr eller senare till gymnasiet. Idag<br />
är det en institution <strong>som</strong> minst sagt utgör en terasspunkt i inlärningskurvan<br />
och skulle något gå snett har lärarna inte varit tydliga nog. Gymnasiet<br />
är 3 år – men inte alltid, då du kommer in även utan grundläggande<br />
kunskaper – av ett ständigt jagande och påminnande från lärarnas sida.<br />
Kunskapsnivån och kunskapsmängden har konsekvent stagnerat genom<br />
åren. Detta är inte på grund av lärarna, utan snarare på grund av en ny<br />
samhällskultur och en konstig inställning från politiker och myndigheter<br />
att krav skulle vara negativt. Näringslivet kommer få en ganska tråkig<br />
överraskning när gymnasieingenjören kommer tillbaka, det är inte riktigt<br />
samma sak <strong>som</strong> det var på 70-talet.<br />
Men vad innebär nu denna nya samhällssyn och attityd hos nästa generation<br />
akademiker och förvärvsarbetare? Vad händer när Chalmers och andra<br />
tekniska högskolor får in en massa studenter <strong>som</strong> aldrig tagit ansvar,<br />
pluggat på egen hand eller behövt både ta reda på information och själv<br />
genomföra uppgifter och prov?<br />
Både högre studier och arbete, till och med sociala relationer, bygger på<br />
ett ansvar, en arbetsstolthet och en vilja att leverera.<br />
FOTO: JOhan SeGerLunD<br />
Fredrik Lövhall, chefredaktör<br />
Redaktion:<br />
ledarsidan<br />
Fredrik Lövhall<br />
chefredaktör och ansvarig utgivare<br />
chefred@tofsen.chs.chalmers.se<br />
Tel. 031–772 39 23, 070–772 22 79<br />
Oscar Johansson, GLORY DAYS<br />
annonssamordnare<br />
oscar@glorydays.se<br />
Tel. 0702-02 36 67<br />
Emil Johansson, bildredaktör<br />
Sarah Johansson, formgivningsredaktör<br />
Jenny-Yue Zheng, textredaktör<br />
Mathias Andersson, text<br />
Fredrik Elofsson, text, foto<br />
Guillaume Jourdain, text<br />
Fredrik Nystedt, foto<br />
Emma Olofsson, text<br />
Johan Segerlund, foto<br />
Isabella Stenmark, text, foto<br />
Emma Sundh, text, foto<br />
Robert Svensson, text, foto<br />
Josefin Tjäder, layout<br />
Omslagsbild:<br />
Johan Segerlund<br />
Medverkande i detta nummer:<br />
Mary Gao<br />
Alice Gillham<br />
Per-Olof Nilsson<br />
Renée Mattsson<br />
Quentin Putman<br />
Anna Sandberg<br />
Emma Svensson<br />
Dag Wedelin<br />
Stefan Bosnjak (layout)<br />
Sebastian Lewandowski (layout)<br />
<strong>Tofsen</strong> magasin<br />
Teknologgården 2<br />
412 58 Göteborg<br />
www.tofsen.se<br />
Tryck:<br />
Billes Tryckeri AB<br />
Mjukvara:<br />
Adobe inc.<br />
Vill du skriva en insändare? Skicka den till<br />
chefred@tofsen.chs.chalmers.se. Vi förbehåller<br />
oss rätten att korta för långt material.<br />
<strong>Tofsen</strong> är Chalmers studentkårs medlems tidning<br />
med en upplaga på 3 500 ex. Tidningen ges ut sex<br />
gånger per år och finansieras helt av annonsintäkter.<br />
Redaktionen ansvarar inte för obeställt material.<br />
Insänt material antas vara avsett för publicering<br />
om inget annat anges. Allt material lagras elektroniskt<br />
och kan göras tillgängligt på internet och<br />
i databaser om inte förbehåll mot detta görs av<br />
skribenten/fotografen. Eftertryck utan redaktionens<br />
skriftliga tillstånd är inte tillåtet.<br />
5
6<br />
rektorkårordförande<br />
Min känsla<br />
av väderstreck<br />
Väderstreck har en helt avgörande betydelse för den upplevelse<br />
jag får av vinden och vattnets rörelser. Samtidigt är<br />
väderstreck ett förhållningssätt <strong>som</strong> alltid får mig att känna<br />
att jag befinner mig i centrum och att jag får gränslösa<br />
valmöjligheter att gå i olika riktningar. Väderstreck ger mig<br />
därmed en form av trygghetskänsla. Var jag än befinner mig<br />
finns alltid nord, väst, syd och öst att lita till och att välja på.<br />
Jag minns hur jag <strong>som</strong> liten tyckte att det var fel att låta<br />
slumpen avgöra om en gök kom med död, sorg, tröst eller<br />
var bäst beroende på i vilket väderstreck den hördes på<br />
för<strong>som</strong>maren. Jag minns hur min stackars mormor försökte<br />
förklara medan jag envist tyckte att jag kunde<br />
påverka budskapet genom att flytta på mig<br />
i förhållande till göken. Då var jag frustrerad<br />
men med åren har jag mer och<br />
mer lärt mig uppskatta väderstreck<br />
<strong>som</strong> ett fantastiskt verktyg. Genom<br />
att träna fram en känsla för<br />
väderstreck i kroppen har det<br />
hjälpt mig att hitta hem när jag<br />
ridit vilse i en djup skog, hitta<br />
rätt i en stad genom att snabbt<br />
titta på en karta eller hitta till<br />
bryggan genom att ro rakt<br />
hem över sjön efter ålfiske i<br />
tät dimma.<br />
Väderstreck kanske kan<br />
tappa sin roll när GPS<br />
finns tillgängligt var man<br />
än befinner sig. Hur kommer<br />
vår känsla för var<br />
vi befinner oss i världen<br />
då att ändras när vi inte<br />
längre alltid är i centrum<br />
utan befinner oss i ett neutralt<br />
nätverk utan väderstreck?<br />
Väderstreck kan<br />
också förvirra, <strong>som</strong> när<br />
man vandrar i Göteborgs<br />
nya stadsdelar på vackra<br />
norra älvstranden där solen<br />
förvandlar Göta älv till tusen<br />
diamanter genom vilket<br />
man kan skymta komplexet<br />
Nordstan rakt i söder.<br />
Karin Markides,<br />
rektor<br />
foto: EmIl JohAnSSon<br />
är vi på väg i rätt<br />
riktning?<br />
Att välja riktning i livet är ofta inte särskilt lätt. Speciellt inte<br />
efter<strong>som</strong> man sällan vet vilken väg <strong>som</strong> är bäst för att nå<br />
slutmålet. I vissa fall krävs att man funderar noga för att komma<br />
fram till den lämpligaste vägen, samtidigt <strong>som</strong> det andra<br />
gånger går att chansa. Men väldigt sällan finns det en karta<br />
eller en kompass <strong>som</strong> pekar ut den bästa vägen.<br />
Samma dilemma gäller studierna och arbetet. Det är svårt<br />
att säkert veta vilken väg och vilka val <strong>som</strong> är lämpligast för<br />
att komma närmare ens slutmål i livet. Ibland kanske man<br />
inte ens vet vilket slutmålet är. Att stanna upp och fundera<br />
kan därför ofta vara en god idé. Speciellt om den leder till<br />
bättre val. Men att aldrig våga chansa kan<br />
också bromsa utvecklingen mot ens<br />
slutmål. Att sedan tänka igenom<br />
och återkoppla hur utvecklingen<br />
gick är en förutsättning för att<br />
lära sig och ta tillvara på de<br />
lärdomar man fick på vägen.<br />
Chalmers Studentkår har<br />
genom åren utvecklats till<br />
att bli Sveriges ledande studentkår.<br />
Vår vision är att<br />
alla medlemmar ska trivas<br />
och utvecklas under hela<br />
sin chalmerstid, vilket är<br />
något <strong>som</strong> vi jobbar hårt<br />
för att uppnå. Att däremot<br />
hitta den rakaste vägen<br />
dit är svårare. Hur tycker<br />
du att vi sköter oss? Är<br />
det något speciellt <strong>som</strong><br />
du gärna ser att vi arbetar<br />
mer med? Från stort till<br />
smått, låt oss höra!<br />
Maila gärna dina synpunkter<br />
till ko@chs.chalmers.se,<br />
eller diskutera på<br />
Chalmers Studentkårs facebooksida.<br />
Jonas Otterheim,<br />
kårordförande
Programkommittén PU<br />
www.pu.chs.chalmers.se<br />
FestU<br />
www.festu.chs.chalmers.se<br />
Chalmers Event<br />
www. event.chs.chalmers.se<br />
BEST<br />
www.BEST.eu.org<br />
LåtStå!<br />
nya fräScha tag!<br />
CHARMera läsvecka 3/vecka 5<br />
Veckan innan CHARM arrangeras CHARMera, en era<br />
innan CHARM full av intressanta föreläsningar, inspiration<br />
och tips inför mässan och framtiden. Håll utkik efter<br />
mer information om CHARMera!<br />
CHARM 8/2 - 9/2<br />
Den 8:e och 9:e februari är det äntligen dags för Nordens<br />
ledande arbetsmarknadsmässa CHARM. Ta chansen<br />
att besöka mässan och mingla med företagen!<br />
CHARM-Kalaset 9/2<br />
Kalaset <strong>som</strong> sätter pricken över i under Sveriges största<br />
arbetsmarknadsmässa. Missa inte chansen att mingla<br />
med framstående företagsprofiler i Kalasmiljö.<br />
Bio: Machete 10/2<br />
En man vid namn Machete får i uppdrag att döda en<br />
senator, när han sedan får reda på att han själv är måltavlan<br />
låter sig inte hämnden vänta. (PU)<br />
Veraspexet Lucia 11/2<br />
Missade du Veraspexet ”Lucia” förra året? Nu har du<br />
chansen igen! Nypremiär sker den 11 februari och efteråt<br />
blir det kalas för den <strong>som</strong> inte vill att föreställningen<br />
skall ta slut.<br />
Jubileumskonsert 12/2<br />
Barockensemblen fyller 55 år! Detta firas med en konsert<br />
i Runan. Biljetter säljs i kårhuset veckan innan konserten.<br />
Mer information finns på hemsidan.<br />
Jazzkväll 12/2<br />
Kom till Kyrkan tillsammans med några goda vänner; ta<br />
dig något att dricka och njut av den klassiska jazz <strong>som</strong><br />
framförs av liveband. (PU)<br />
Tele2 16/2<br />
Tele2 bjuder in till lunchföreläsning för att informera<br />
om sitt traineeprogram! (Chalmers Event)<br />
Bio: Social Network 17/2<br />
Berättelsen om hur Mark Zuckerberg går från att vara<br />
en vanlig Harvardstudent, till att revolutionera de sociala<br />
medierna i och med skapandet av Facebook. (PU)<br />
Sista ansökningsdag för BESTs<br />
<strong>som</strong>markurser 20/3<br />
Varje år anordnas hundratals BEST-kurser med stor variation<br />
till utbudet. Kurserna är en till två veckor och har<br />
runt 25 deltagare. De lokala BEST-grupperna står för<br />
kostnaderna rörande boende, mat, företagsbesök, fester<br />
och andra aktiviteter och ansökan är därför oftast gratis.<br />
Ansök med ett motivationsbrev via vår hemsida till studenterna<br />
på det arrangerande BEST-universitetet.<br />
Bio: Tron 24/2<br />
Sonen till en skapare av virtuella världar letar efter sin<br />
far. Han hamnar inuti en av de världar <strong>som</strong> fadern skapat<br />
och möter där oväntade vänner och fiender. (PU)<br />
Bio: Narnia 3/3<br />
Lucy, Edmund och Eustace kämpar för att rädda Narnia<br />
från nya faror, och återigen rädda landet från undergång.<br />
(PU)<br />
Spring Break 26/3<br />
Häng med och fira in våren med FestU och asparna!<br />
Fullt ös och årets kanske bästa ursäkt att släppa loss<br />
utlovas. Måste upplevas!<br />
BEST Green Days 28/3 - 31/3<br />
BEST Green Days is a concept week, full of seminars,<br />
competitions, study visits, a panel discussion and more<br />
- all on the theme of environmental sustainability. The<br />
purpose is to broaden students’ views of the engineers’<br />
role in a sustainable society.<br />
Valborg 30/4<br />
Kalasens Kalas! Det största av de stora! Valborgskalaset<br />
tillhör de absolut största festerna i Norden. Liveband<br />
och nästintill oändligt mycket underhållning utlovas. Det<br />
finns ingen ursäkt att inte vara där!<br />
CHARM-info<br />
www.chs.chalmers.se sökord: ”charm”<br />
Veraspexet<br />
www.vera.chalmersspexet.se<br />
Barockensemblen<br />
www.chalmersbarockensemble.se<br />
7
8<br />
Kårledningenssida<br />
CHarMa ditt drömföretag i februari!<br />
Foto: JoHAn SeGeRlunD<br />
För bara ett par år sedan vandrade jag omkring vilsen bland<br />
montrarna på den röda CHARMmattan för allra första<br />
gången. Jag passade på att samla på mig en årsförbrukning<br />
av pennor och smaska i mig utställarnas olika godissorter.<br />
Giveaways och gratis kola i all ära, men vad hade egentligen<br />
den <strong>här</strong> mässan att erbjuda mig? Skulle jag få ut någonting av<br />
att faktiskt ta steget att prata med företagen? De möjligheter<br />
<strong>som</strong> CHARM kan erbjuda, vilket enormt projekt det hela är<br />
och vad mässan skulle komma att betyda för mig kunde jag<br />
då aldrig ana...<br />
Jag har fått alltifrån företagskontakter, praktikplatser, erfarenheter<br />
och vänner genom CHARM. Men det jag skulle<br />
vilja utse <strong>som</strong> det allra mest värdefulla med CHARM är den<br />
inspiration <strong>som</strong> mässan kan erbjuda. Alla chalmerister, oavsett<br />
utbildningsprogram och årskurs, kan utnyttja mässan<br />
till att ta reda på vilka möjligheter<br />
<strong>som</strong> finns efter studierna, och inte<br />
minst hur man gör för att ta sig dit.<br />
Svensken i oss<br />
Det är tydligt att en av mässans utmaningar<br />
är den svenska attityden.<br />
Det tar emot för oss svenskar att ta kontakt med människor<br />
vi inte känner. Det känns onaturligt. Vi tror att det kommer<br />
blir stelt och krystat. Vi får för oss att vi kommer ställa en<br />
dum fråga och skapa en pinsam tystnad. Kanske är det bäst<br />
att bara ta en godisbit eller två och traska vidare?<br />
Jag skulle säga att svaret på frågan helt klart är nej. Den stora<br />
risken ligger istället i att missa den möjlighet du skulle<br />
fått om du gått fram till företagsrepresentanten i montern,<br />
även om det tar emot att ta steget.<br />
Inför mässan<br />
Att förbereda sig inför mässan är alltid rekommenderat. På<br />
så sätt har du chansen att göra ett bra intryck på intressanta<br />
företag, och att vara påläst om ett företag är definitivt ett<br />
steg på vägen. Du verkar seriös och påläst samtidigt <strong>som</strong><br />
företagen ser det <strong>som</strong> en komplimang att du har ansträngt<br />
Möjligheterna finns, det gäller<br />
bara att fånga dem.<br />
dig att läsa på om deras företag. Att du känner till deras<br />
verksamhet och projekt bidrar dessutom till att du lättare<br />
kan skapa intressanta diskussioner med företaget.<br />
Nytt för i år är dessutom CHARMera, en era innan CHARM<br />
späckad med event. Där kan du passa på att samla på dig tips<br />
och inspiration inför mässan och din framtida karriär.<br />
I montern<br />
En fråga <strong>som</strong> mässbesökare ibland inleder med i montern<br />
är ”Vad sysslar ni med då..?”. Detta är en väldigt grundläggande<br />
fråga <strong>som</strong> ofta resulterar i att studenten blir hänvisad<br />
till företagets hemsida. Företaget i sin tur upplever att<br />
studenten inte vet något om företaget, vilket slutar med två<br />
missnöjda parter.<br />
Ett tips för att ta sig ur hemsideträsket är<br />
helt enkelt att ställa frågor du inte kan läsa<br />
om på hemsidan. Hur ser en normal arbetsdag<br />
ut? Går de anställda på after work på<br />
fredagar? Vad tycker chefen om att de anställda<br />
jobbar övertid? Har de ett innebandylag?<br />
Hur tas nyanställda emot? Har man<br />
möjlighet att jobba hemifrån? Det finns hundratals frågor<br />
att ställa och du har på detta sätt chansen att ta reda på vilken<br />
arbetsplats du skulle trivas bäst på.<br />
När du väl vet var, eller med vad, du vill jobba är det dags att<br />
ta steget vidare. Utnyttja företagen för att ta reda på vilka<br />
val du ska göra i din utbildning. Vilken masterutbildning<br />
ska du välja för att kunna jobba med det du vill? Tycker<br />
ditt drömföretag att det är viktigast med bra betyg eller att<br />
ha engagerat sig vid sidan av studierna? Kanske har de ett<br />
intressant exjobb eller traineeplats?<br />
Möjligheterna finns, det gäller bara att fånga dem. Ta<br />
steget, förbered dig inför mässan och få ut det du vill av<br />
CHARM. Lycka till!<br />
Anna Sandberg, projektledare CHARM 2011
debattsida<br />
Chalmers måste vårda oCh<br />
stärka ingenjörstiteln!<br />
även inledning skriven av debattörerna själva<br />
tidigt valde Chalmers att anpassa utbildningarna till bolognamodellen. Men vilka effekter har det fått på utbildningarna? istället<br />
för att skapa struktur och ordna upp civilingenjörsprogrammens inriktningar, har masterprogrammen fått en fristående roll. det<br />
trots att den akademiska titeln master både är mindre känd i sverige, och mycket generell <strong>som</strong> examensbegrepp. debattörerna<br />
ställer sig frågande till om de två parallella systemen kan fortgå, utan en ökad struktur. att masterprogrammen används externt<br />
för ökad mobilitet och internationalisering, får inte innebära att ingenjörsbegreppet avvecklas.<br />
2003 fattades beslutet <strong>som</strong> innebar att civilingenjörsutbildningarna<br />
förlängdes till fem år och delades upp i kandidat<br />
och master. Internationalisering och global rörlighet genomsyrade<br />
förändringen, men reformens effekt på ingenjörstiteln<br />
lämnades åt sidan. Om en Chalmersexamen även<br />
fortsättningsvis skall vara något värd, är det dags för eftertanke.<br />
I dagsläget har civilingenjören, framför master, självklar<br />
<strong>som</strong> huvudexamen men positionen försvagas ständigt. Ett<br />
tydligt exempel är att Chalmers inte gör någon skillnad på<br />
marknadsföringen av masterprogrammen till externa, blivande<br />
eller befintliga teknologer. En marknadsföring med<br />
egna masterkataloger <strong>som</strong> externt är tydlig, blir internt en<br />
röra av information, där kopplingen till civilingenjörsexamen<br />
förloras. Vi ser därför en vikt av att lyfta fram diskussionen<br />
om civilingenjörens ställning på Chalmers. Speciellt<br />
då Chalmers under de senaste åren flitigt har diskuterat en<br />
ännu mer markerad ”tre plus två”-modell med delexamen,<br />
samt att högskolan genomför en ompaketering för att förändra<br />
antalet masterprogram.<br />
Det finns en fara i att helt övergå till en struktur med kandidat<br />
och master. En civilingenjörsexamen från Chalmers är<br />
ett starkt varumärke och tydligt reglerad nationellt. Det är<br />
därför viktigt att behålla ett utbildningsupplägg <strong>som</strong> utgår<br />
från civilingenjören. Masterprogrammen bör ses <strong>som</strong> ett<br />
sätt att gruppera kurser, samtidigt <strong>som</strong> det förbättrar den<br />
replik<br />
Det är lätt att instämma i Karins och<br />
Oskars oro över om och hur ingenjörsmässigheten<br />
kan försvaras i ett programlandskap<br />
där tidigare sammanhållna<br />
långa utbildningar delas upp i<br />
kandidat- och masterprogram enligt<br />
internationellt mönster. Samtidigt menar<br />
vi att ledningen på Chalmers på<br />
flera sätt verkar aktivt för att stärka det<br />
yrkesmässiga i alla våra utbildningar,<br />
inte minst med fokus på de femåriga<br />
programmen. I Chalmers prioriterade<br />
verksamhetsutveckling för de kommande<br />
fem åren pekas yrkesrelevansen<br />
i Chalmers olika utbildningsprogram<br />
ut <strong>som</strong> ett prioriterat mål. Den ompaketering<br />
av masterprogrammen <strong>som</strong> inleddes<br />
under 2010 har <strong>som</strong> ett särskilt<br />
uttalat mål att ta hänsyn till progres-<br />
sionen i yrkesfärdigheter i övergången<br />
mellan kandidat- och masternivån. I<br />
den nya organisationen för grundutbildningen<br />
med utbildning<strong>som</strong>rådena<br />
<strong>som</strong> arenor för samverkan mellan institutioner,<br />
studenter och programansvariga<br />
sorteras masterprogramansvariga<br />
nu formellt under programansvariga.<br />
Ett nytt forskarutbildningsämne, ingenjörsutbildningsvetenskap,inrättades<br />
också under 2010 <strong>som</strong> ett led i<br />
att stärka och profilera Chalmers <strong>som</strong><br />
ett ingenjörsuniversitet. Till sist, även<br />
om civilingenjörstiteln nationellt är ett<br />
starkt varumärke, så är det få av oss civilingenjörer<br />
<strong>som</strong> internationellt kan<br />
använda begreppet utan vi får beskriva<br />
oss <strong>som</strong> ”master” inom lämpligt teknikområde.<br />
Med förenade krafter kan<br />
externa rekryteringen till högre årskurs. Att teknologen<br />
primärt läser de sista åren av en civilingenjörsutbildning<br />
och sekundärt följer ett masterprogram, måste kommuniceras<br />
så att det blir tydligt för såväl teknologer <strong>som</strong> personal<br />
om Chalmers teknikutbildningar även fortsättningsvis skall<br />
fortsätta vara ett starkt varumärke.<br />
Chalmers måste agera! I dagsläget finns inget beslut om<br />
förhållandet mellan de två examina samtidigt <strong>som</strong> masterbegreppet<br />
fått allt större utrymme. Att ingenjören är viktig<br />
<strong>som</strong> yrkestitel kan ses i det arbete Teknikdelegationen<br />
bedrivit på regeringens uppdrag för att öka intresset för<br />
teknikutbildning. Ska framtidens Chalmerister ha en stark<br />
yrkestitel och -identitet? För oss är svaret enkelt. Ingenjörstiteln<br />
är en av Chalmers grundpelare och av vikt för teknolog-identiteten,<br />
rekryteringsmöjligheterna och varumärket<br />
Chalmers. Det är dags att tydliggöra det!<br />
Karin Glader<br />
utbildningsenhetens<br />
ordförande<br />
07/08<br />
bilden av Chalmers <strong>som</strong> en ledande ingenjörsutbildare<br />
bevaras även i dagens<br />
programlandskap.<br />
Sven Engström,<br />
vicerektor<br />
Oskar Luvö<br />
vice<br />
kårordförande<br />
08/09, 09/10<br />
Båda två är ledamöter av Kårfullmäktige för valförbundet<br />
Emeritus.<br />
Stefan Bengtsson,<br />
prorektor<br />
9
10<br />
alumnintervju<br />
Kliger<br />
text och foto: Isabella stenmark<br />
Ingenjören, egenföretagaren och eldsjälen karol kliger har<br />
under åren visat sig vara en entreprenör av det rätta virket.<br />
må hans berättelse ge er chalmerister en dos av studiemotivation<br />
och inspiration inför framtiden.<br />
Varför valde du att läsa på chalmers?<br />
Jag har alltid varit intresserad av ingenjörskunskap. Entreprenörsanda,<br />
att skapa något, hör till. Man kan inte skapa<br />
någonting om man inte vet hur man gör.<br />
Vad tycker du om din chalmerstid?<br />
Bästa tiden i mitt liv! Jag hade väldigt trevliga studiekamrater,<br />
och vi hade hur roligt <strong>som</strong> helst och inga skyldigheter.<br />
Jag hade mycket bra och hjälpsamma lärare och det var enkelt<br />
att diskutera med dem.<br />
Man kunde gömma sig bakom<br />
gardinerna. Nu var det plötsligt<br />
tvärtom, man skulle se till<br />
att ingen gömde sig bakom<br />
gardinerna.<br />
Vad gjorde du<br />
efter din examen?<br />
Under chalmerstiden<br />
läste jag<br />
ekonomi och arbetade<br />
samtidigt.<br />
När jag väl var<br />
klar så kände jag<br />
mig mogen att starta ett eget företag. Jag startade direkt<br />
en egen firma <strong>som</strong> jag drev fram till 1986. Under den tiden<br />
upplevde jag den första lågkonjunkturen i Sverige, så jag<br />
blev tvungen att vända mig mot Europa, alltså exportmarknaden.<br />
Av familjeskäl sålde jag företaget och satsade på min<br />
jättevackra och älskade fru och mina underbara barn, <strong>som</strong><br />
vi fick då. I samma veva blev jag anställd på ett stålföretag.<br />
Jag jobbade inom stålsektorn i ungefär 12 år i en väldigt<br />
snabbt uppåtgående spiral. Från teknisk chef i Göteborg,<br />
till teknisk chef för Sverige, till teknisk chef för Skandinavien.<br />
Därefter valde jag själv tillsammans<br />
med koncernchefen att ge mig ut<br />
och känna på Europa. Jag fick en påse<br />
pengar att “göra vad jag ville med”. En<br />
påse pengar innebar, alltså på den tiden<br />
var det relativt mycket pengar, att jag<br />
fick en miljon att ”göra vad jag ville<br />
med. I stort sett fick jag satsa på vilken<br />
marknad jag ville, men kom jag tillbaka<br />
utan att ha lyckats, då hade jag inget<br />
jobb kvar. Nu hade jag förmånen att jag<br />
lyckades väl i flera länder. Jag startade<br />
dotterbolag i både Tjeckien, Ungern,<br />
Polen, Litauen och Ryssland. Ett land<br />
gick bättre än alla andra, och det var<br />
Polen. Där startade vi även egenproduktion<br />
och jag blev VD för det bolaget.<br />
Sedan köptes bolaget upp av en annan<br />
koncern, och då blev jag tillfrågad<br />
om att bli europachef. Europachef är<br />
ett väldigt tråkigt arbete, inget operativt,<br />
så jag sa upp mig och startade en<br />
egen firma <strong>som</strong> jag driver än idag.<br />
-<br />
en dos inspiration<br />
Vilka färdigheter från chalmerstiden har du haft<br />
mest nytta av i din karriär?<br />
Huvudräkning på konstruktioner och huvudräkning av<br />
storheter, typ hur mycket väger ett hus, hur mycket väger<br />
en bro. Alltså storleksordning och vad det innebär.<br />
Vad var det svåraste med att gå från studentliv<br />
till<br />
arbetsliv?<br />
Framför allt skyldigheterna. Plötsligt skulle man passa tider<br />
något sånär. Plötsligt skulle man överföra sina egna kunskaper<br />
till andra. Dessförinnan hade det varit någon annan <strong>som</strong><br />
man passivt kunde välja att lyssna eller inte lyssna på. Man<br />
kunde gömma sig bakom gardinerna. Nu var det plötsligt<br />
tvärtom, man skulle se till att ingen gömde sig bakom gardinerna.<br />
Man skulle framföra sina egna kunskaper så gott det<br />
gick. Så det var nog den svåraste biten, omställningen från<br />
att vara lyssnare till att vara talare.<br />
har du några studietips till dagens chalmerister?<br />
Man skall inte vara expert på ett ämne utan bredda kunskaperna.<br />
Man ska lära sig hur man inhämtar kunskaper i det<br />
man inte kan. Det man kan behöver man inte fördjupa sig i.<br />
något att tillägga?<br />
Ja, studenter ska vara aktiva när de söker jobb. De ska kunna<br />
sälja sig själva, inte bara att de har läst på Chalmers. Man<br />
utgår från att man har klarat av kurserna på Chalmers, så<br />
uppenbarligen kan man räkna på en balk eller en stolpe. Kan<br />
man inte det så har man fuskat sig igenom, och det straffar<br />
sig i längden. En bra ingenjör, en bra chalmerist ska även<br />
kunna överföra sina kunskaper till andra människor på ett<br />
förståeligt sätt. Man ska tala om vad man är duktig på utan<br />
att lura framtida arbetsgivare. Men framför allt se till att<br />
söka jobb själva, för det finns mycket jobb!<br />
Namn: karol kliger<br />
Linje på Chalmers: Väg- och vattenbyggnad<br />
Examensår: 1982<br />
Gör idag: Driver eget företag tillsammans med sin son
IdIoter och gamla tosIngar?<br />
TexT: emma sundh<br />
FoTo: Fredrik eloFsson, sarah Johansson och roberT svensson<br />
Norr:<br />
Norrland har palten, Öland har kroppkakorna och Göteborg har havsfrukter av alla de slag. I<br />
Värmland däremot finns en maträtt <strong>som</strong> inte bara har ett hem i var värmlännings hjärta, utan<br />
också en egen dag, och till och med en egen förening. Hackkôrven [’hak3: r ven] är en <strong>här</strong>lig grå<br />
massa bestående av lever, hjärta, fläsk och annat myspys. Låt dock inte ingredienserna avskräcka<br />
dig från att testa den, säkra källor säger att du kan få en riktig smakupplevelse om du har vett<br />
nog att inte döma kôrven innan första tuggan!<br />
sydost:<br />
I resten av Sverige är måhända storken den enda fågel <strong>som</strong> kommer med presenter,<br />
men i Småland brukar ytterligare en fågel komma på besök då och då. På<br />
kvällen innan Maria Bebådelsedag letar ivriga småländska barn upp sina längsta<br />
strumpor och största spannar. Dessa hänger de sedan upp på ett passande<br />
ställe, så<strong>som</strong> på ugnsluckan eller ytterdörren. Under natten kommer tranan på<br />
besök och fyller strumpan eller spannen med godis. Just vid denna tid kommer<br />
nämligen tranan tillbaka till Sverige från sin utlandssemester, och pippin är<br />
trevlig nog att ta med sig presenter. Trots att tranan kommer på natten kallas<br />
traditionen för tranedagen.<br />
Nordost:<br />
Från vårt grannland i öster har en tradition börjat smyga sig in i de norra delarna<br />
av vårt avlånga land. Längs kusten tackas nämligen <strong>som</strong>maren av under lördagskvällen<br />
den sista helgen i augusti. Denna kväll tänds brasor, och mängder av ljus<br />
ställs fram längs vattenbrynet. Fenomenet brukar kallas för lyskväll och firas främst<br />
i Hälsingland. Även om denna tradition nuförtiden främst existerar av skäl så<strong>som</strong><br />
ökad mysfaktor, är den ursprungliga anledningen lite mer makaber. Första gången<br />
denna kväll firades var nämligen i Venedig på 1500-talet, då för att glädjas åt att den<br />
stora pestepidemin hade tagit slut.<br />
söder:<br />
Inom vårt rikes gränser finns det ett otal föreningar vars enda mål är att spetta loss Skåne från<br />
resten av Sverige. Föreningar <strong>som</strong> Spetta loss Skåne, Gräv bort Skåne och Spettets vänner brukar ha<br />
”årsmöte” en gång om året. Med andra ord: en gång om året gör de ett ömkligt försök att lossa en<br />
gigantisk landmassa från en ännu större landmassa. Behövs det nämnas att de inte ens är nära att<br />
lyckas? En komisk aspekt är att det finns föreningar på båda sidor av gränsen; Skåne vill bort från<br />
Sverige lika gärna <strong>som</strong> resten av Sverige vill ha bort Skåne, eller?<br />
topplista<br />
sydväst:<br />
Beger man sig till de brittiska öarna för att fria, så finner man att det där med jämställdhet<br />
inte riktigt har nått sin kulmen än. En gång var fjärde år, på skottdagen, är nämligen<br />
det enda tillfälle <strong>som</strong> tjejer får gå ner på knä. Resten av de 1460 dagar <strong>som</strong> hinner passera<br />
mellan två skottdagar är vigda för manliga frierier. En fördel med att vara tjej och<br />
fria i Storbritannien är dock att ett nekande svar ger rätt till kompensation; ett pund<br />
beräknas vara tillräckligt för att laga ett brustet hjärta.<br />
11
12<br />
TemareporTage<br />
Högtflygande<br />
sjökapTen<br />
TEXT: ROBERT SVENSSON<br />
FOTO: EMIL JOHANSSON OCH ROBERT SVENSSON<br />
Vägen är smal, kurvig och full med snö. Jag stannar till och<br />
kopplar in fyrhjulsdriften och diffspärren för att vara säker<br />
på att komma fram. <strong>Tofsen</strong>s fältskvadron är på väg till Kjell<br />
Brattfors, en av de få jag känner till <strong>som</strong> både har gått på<br />
Sjö och är kapten på egen lastbåt, och <strong>som</strong> även är flygkapten<br />
med eget 14-sitsigt passagerarplan. Han har en Antonov<br />
AN-2, med vilket han gärna kör turer med ”Team Antonov”medlemmar<br />
på beställning. När vi kommer upp på hans<br />
”tomt” på toppen av berget, ser vi en fin villa, en trevlig gammal<br />
hund, en jättehangar och ett fält så långt ögat når. Det är<br />
hans egna flygfält.<br />
När vi kommer ut ur bilen närmar sig en<br />
lång man med skägg, precis det utseendet<br />
man förväntar sig av en kapten. Det<br />
är en solid person, med lång erfarenhet<br />
<strong>som</strong> pilot och kapten, <strong>som</strong> man kan lita<br />
på oavsett om man är hans passagerare på<br />
havet eller i luften. Han öppnar hangaren<br />
och med en amerikansk stridsplanstruck<br />
drar han ut maskinen. Det är en stor rysk<br />
maskin av typen Antonov AN-2. Den har<br />
en niocylindrig stjärnmotor på tusen hästkrafter.<br />
Denna flygplanstyp anses vara en<br />
av de mest pålitliga <strong>som</strong> överhuvudtaget<br />
tillverkats.<br />
Vi går in i villan och han börjar berätta<br />
om sitt mycket farliga och dråpliga äventyr<br />
i Afrika. Bakgrunden till historien är<br />
att han och en kollega blev anlitade för att<br />
flyga en AN-2 för ägarens räkning från<br />
Madagaskar till Botswana.<br />
”När jag och min mekaniker och co-pilot<br />
Matiolius kom till Madagaskar såg vi att<br />
många delar saknades. Det fanns några<br />
kullblåsta maskiner i närheten, så vi tog<br />
delar från dem. Vi blev ändå tvungna att<br />
flyga tillbaka till Europa och skaffa nya<br />
gummislangar, för de <strong>som</strong> fanns var förtorkade.<br />
Detta hände november 2008. Vi for<br />
tillbaka till Madagaskar och ville montera<br />
slangarna. ”Vi är ansvariga, vi skall sätta<br />
dit slangarna”, sade personalen på flygplatsen.<br />
Det tog två veckor! Det var problem<br />
i Madagaskar, en 34-årig f.d. diskjockey<br />
tog över makten i en väpnad revolution.<br />
Inga plan kom ut ur landet, och det tömdes<br />
på turister och journalister. När vi kom<br />
hade 64 personer blivit skjutna, ungdomar<br />
sprang runt med Kalasjnikov-k-pistar. En<br />
vänlig taxichaufför hjälpte oss till hotellet.<br />
Det var mörkt utanför, på morgonen såg vi att TV-huset<br />
var utbränt. Stan var en krigszon. 22 januari var maskinen<br />
klar att testflygas. Arbetet gick långsamt, för de tjänade ju<br />
pengar så länge de arbetade. De fick inte igång den (trodde<br />
vi), men Matiolius fick igång den på första försöket.<br />
Testflighten gick bra, nu skulle bara flygtillståndspapperen<br />
skrivas ut. Nästa dag slangade tullen bensinen ur planet. De<br />
trodde vi ville sticka (vilket vi ville). Vi blev sittande 14 dagar<br />
på hotellet, ensamma med personalen. Det var hela tiden
krångel med pengar och krångel att få<br />
kartor, etc. Allt gick långsamt. Pengarna<br />
kom inte fram. Tanka på Visa, det<br />
skulle ju gå sade de, men när det skulle<br />
tankas, så gick det inte. Dollar eller<br />
Euro skulle gå, så vi fixade Euro. När vi<br />
kom med Euro, och bensinen var framkörd<br />
i fat, gick det inte. ”Det måste vara<br />
i lokal valuta för det är en Madagaskarregistrerad<br />
maskin”, sade de. Vi fick<br />
åka och växla. Till slut kom jag tillbaka<br />
till planet med en bärkasse med pengar.<br />
Nu skulle de räknas, och det tog lång<br />
tid. Kartorna kom ju inte, så vi körde<br />
gamla kartor i en kopiator. Vi hade 16<br />
timmar flygtid framför oss och vi ville<br />
komma iväg innan det blev mörkt. Vi<br />
var rädda att de skulle upptäcka att vi<br />
inte hade tillstånd. Nu skulle de kolla<br />
flygtillståndet, och under tiden taxade<br />
vi till startpositionen på banan. Det tog<br />
ungefär 10 minuter att göra det. När vi<br />
kom ut så hade vi lyssnat på radion och<br />
förstått att de inte hittade tillståndet.<br />
Vi stod färdiga för start, vi tittade på<br />
varandra, drog gasen i botten och stack<br />
iväg. Madagaskar hade inte haft några<br />
militärplan i luften på sju år, men de<br />
hade kanonbåtar <strong>som</strong> kunde vara farliga.<br />
Vi steg så fort <strong>som</strong> möjligt, helst<br />
in i moln, för att inte bli nerskjutna. Vi<br />
kom ut över havet, och när vi kört 5,5<br />
timmar insåg vi att vi inte hade bensin<br />
till vår destination. Vi var tvungna att<br />
mellanlanda i Qelimane [i Mozambi-<br />
que] för att tanka, för vi åkte nästan på<br />
ångorna sista biten. Det visade sig att<br />
de inte hade flygbensin, utan bara JETsoppa.<br />
”Det tar fyra dagar att få flygbensin”,<br />
sade de. Trippen <strong>som</strong> skulle ta<br />
åtta dagar, var nu uppe i 43 dygn. Vi<br />
hyrde en bil och vi frågade om vi kunde<br />
köpa bilbensin. Visst, inga problem.<br />
”Det kan bli problem med cyklarna”,<br />
sade hyrfirman. Vaddå, cyklar, undrade<br />
vi. Okay vi hyr en chaufför. Det var<br />
cyklar överallt och de körde livsfarligt,<br />
men om man bara tutade blev man för-<br />
Vi steg så fort <strong>som</strong> möjligt,<br />
helst in i moln, för att inte<br />
bli nerskjutna<br />
klarad oskyldig till eventuell olycka. Vi<br />
kom till en tapp, men oljefat fanns inte,<br />
för de använde de till husbyggen.<br />
Vi kopplade in fyrhjulsdriften för att<br />
komma genom stadens leriga gator,<br />
köpte tomma tjugoliters saft-plastdunkar.<br />
Vi kom till macken och sköljde ur<br />
dunkarna med bensin. ”Vad gör vi med<br />
bensin-saftblandningen”, undrade vi.<br />
”Häll det där”, sade mackkillen, och<br />
hällde det rätt ut i naturen. När vi var<br />
tillbaka ville vi betala landningsavgiften<br />
med Visa, men kortapparaten var<br />
sönder. ”Den blir nog fixad imorgon”,<br />
sade de. Vi blev tvungna att smyga in<br />
på flygplatsen med bilbensinen, för BP<br />
stod där, och de skulle nog inte gilla<br />
bilbensinen. ”Kan du släppa in oss bakvägen”,<br />
frågade vi en vakt. ”Nej”, sade<br />
hon. Vi prasslade lite med sedlar, och<br />
grinden öppnades snabbt. När det var<br />
klart, körde vi till ett hotell. De tog inte<br />
Visakort, men ett annat hotell vi fann<br />
tog det.<br />
Morgonen kom, och vi hade bensin så<br />
det precis skulle räcka. Vi blev beordrade<br />
att taxa ner till ändan av banan. Det<br />
var två kilometer, och dit ville vi inte<br />
taxa, för det skulle ta en hel del bränsle.<br />
Vi startade på den 150 m långa biten<br />
<strong>som</strong> var närmast. Med tusen hästkrafter<br />
och ett dubbeldäckat plan var detta<br />
inget problem, och vi körde ut över<br />
kusten.<br />
Bensinmätarna stod i botten efter ett<br />
antal timmar, men vi kom till Bejra i<br />
Mocambique och vi körde rätt in för<br />
landning utan att bry oss om proceduren<br />
med trafikvarvet. Vi kom precis<br />
fram, och vi tankade fullt. Fullt betyder<br />
1236 liter, och vi fick i lite mer än 1200<br />
liter. Alltså, vi körde på ångorna sista<br />
biten. Tullen upptäckte att vi hade varit<br />
i Mocambique i ett och ett halvt dygn<br />
utan visa. De ville inte tanka oss, för det<br />
stod inte samma registreringsnummer<br />
på kortet <strong>som</strong> på flygmaskinen. ”Men<br />
13
14<br />
det är ju mitt kort, jag har krediten”, tyckte jag. Det går<br />
inte menade tankkillen. Vi gick bakom tankbilen, han fick en<br />
bunt Euro-sedlar, och han tankade maskinen direkt. ”Vi korsar<br />
Zimbabwe så vi kommer rätt in i Botswana” sade vi. ”Nä<br />
gör inte det, det springer småungar omkring med Kalasjnikov,<br />
och ser de en flygmaskin så skjuter de på den för skojs<br />
skull, det går ju inte att flyga över ett sådant j-a land”, tyckte<br />
de. Vi körde runt, och när vi kom fram mot Botswana, så fick<br />
vi radiokontakt. Vi gick genom tullen och det var inga problem<br />
för mig, men min mekaniker<br />
Matiolius hade litauiskt pass,<br />
och de sade att han måste ha visa<br />
innan han kommer hit. De tyckte<br />
vi skulle flyga till Johannesburg<br />
och söka visa och sedan komma<br />
igen. ”Det går inte”, tyckte vi.<br />
”Då får ni ligga på polisstationen<br />
i natt”, sade de. Matiolius fick i<br />
princip ligga i maskinen, för den<br />
var Madagaskar-territorium! Det<br />
diskuterades i tre timmar, Matiolius<br />
åkte till polisen i stan för att<br />
få sitt visa. Det stod hundra personer<br />
i kö. Han lade tio dollar i<br />
passet, gick fram, lämnade passet<br />
och frågade om han var på rätt<br />
plats. ”Det går bra <strong>här</strong>”, sade polisen,<br />
och han passerade kön, och<br />
efter lite byråkrati fick han visat.<br />
Medan Matiolius var hos polisen,<br />
skulle jag tanka. En passagerarkärra hade dumt nog parkerat<br />
bakom oss, så jag blåste nästan bort passagerarna med<br />
propellerströmmen när de kom ut på banan. Matiolius kom<br />
från polisen och vi kunde dra iväg. Vi kom iväg och flög<br />
över sumpmarkerna, vilket var imponerande, för något <strong>som</strong><br />
såg ut <strong>som</strong> möss däruppifrån var i själva verket flodhästar!<br />
Vi fortsatte mot målet, och så kom vi till Botswana där AN-<br />
2:an lämnades till representanten, för ägaren var inte där.”
”Det finns inga tillräckligt bra jobb i Göteborg.” Är det en<br />
kommentar <strong>som</strong> provocerar dig? I höstas, när jag fick höra<br />
den för första gången, kan jag villigt erkänna att jag blev otroligt<br />
provocerad.<br />
Efter drygt tre år i Göteborg hade jag äntligen förlikat mig<br />
med tanken på att mitt val av utbildning troligtvis har gjort<br />
mig till en evig storstadsbo. Om man nu kan kalla Göteborg<br />
för en storstad. Personen <strong>som</strong> sa så till mig fortsatte sedan<br />
med att säga att de enda städer i Norden <strong>som</strong> kunde klassas<br />
<strong>som</strong> vettiga om man ville få ett bra jobb - hur definieras det<br />
för övrigt? - är Stockholm eller Köpenhamn.<br />
Okej, så nu har jag valet att bli nollåtta<br />
eller dansk. För min del är det inget lätt<br />
val. I Stockholm finns risken att jag inte<br />
blir förstådd av någon. Kommer man från<br />
tungrots-R:ens förlovade land får man<br />
<strong>som</strong> minst räkna med att höra folk upprepa<br />
vad man säger med bäbisröst. I värsta fall får man ett<br />
leende och en nick <strong>som</strong> svar på allt man säger, även om det<br />
man säger är att man såg en isbjörn segla förbi i Mälaren.<br />
I Danmark är problemet det motsatta. Nog för att jag förstår<br />
vad skåningar säger, men med Öresundsbron, och därmed<br />
Sverige, i ryggen försvinner all logik ut genom fönstret.<br />
Det kvittar hur bra förklaring det finns till danska räkneords<br />
utformning, för mig kommer aldrig ”firs” och 80 låta<br />
<strong>som</strong> samma siffra. Fast det är klart, med en lagstadgad heltidsvecka<br />
på 37 timmar kan man kanske tänka sig att lägga<br />
några timmar på att åtminstone förstå danska.<br />
Åter till det faktum att det inte skulle finnas tillräckligt bra<br />
jobb i Göteborg. För åtminstone delar av studentskaran,<br />
framför allt på industriell ekonomi, är drömjobbet efter ut-<br />
Temakrönika<br />
framtidsoptimistisk?<br />
TexT: emma Sundh<br />
FoTo: Renée maTTSSon<br />
Det finns förhoppningsvis<br />
en tid för alla olika saker<br />
man vill uppnå i sitt liv.<br />
bildningen att bli managementkonsult. Varför? Man får jobba<br />
hårt och långa veckor, men i gengäld får man hög lön och<br />
framför allt får man chansen att snabbt lära sig mycket om<br />
allt möjligt. Man går alltså inte in på en post på ett företag<br />
och lär sig allt om enbart den posten, utan man får lite kunskap<br />
om många saker. Och så kan man få chansen att resa.<br />
Det är helt enkelt ett bra jobb när man är ung, hungrig och<br />
förhållandevis obunden! Det är också denna bransch <strong>som</strong><br />
är bakgrunden till det inledande citatet; hur många stora<br />
managementkonsultfirmor vet du <strong>som</strong> har huvudkontor i<br />
Göteborg? Nä, precis.<br />
Kanske ser verkligheten efter utbildningen<br />
inte likadan ut för oss alla oavsett studieinriktning,<br />
men det är trots allt ett faktum<br />
att alla vi på Chalmers kommer spridas<br />
över Sverige och världen när examensbeviset<br />
väl blivit utfärdat. Ibland styr familjen,<br />
ibland ett jobb och ibland helt sonika<br />
en längtan efter något nytt – en vilja att inte fastna i det så<br />
uttjatade konceptet Svensson-livet.<br />
Var jag hamnar i slutändan får tiden utvisa. Två saker är<br />
dock säkra. Från och med nu kommer jag vara medveten<br />
om att världen är mitt arbetsfält. Samtidigt kommer Göteborg<br />
alltid vara en plats jag kan tänka mig att återvända<br />
till. Det finns förhoppningsvis en tid för alla olika saker man<br />
vill uppnå i sitt liv. En tid för att ivrigt lära sig nya saker<br />
varje dag, en tid för att, om man så vill, bromsa karriären till<br />
förmån för utveckling på det privata planet. Troligtvis faller<br />
sig besluten ganska naturliga när det en gång i framtiden är<br />
dags att välja. Fram till dess tänker jag njuta av den trygga<br />
vardagen inom Chalmers gränser – jag föreslår att du gör<br />
detsamma!<br />
15
16<br />
resereportage<br />
Välkommen till<br />
JAPAN<br />
Välkommen till mars!<br />
TExT: GuiLLauME JourdaiN<br />
FoTo: quENTiN puTMaN<br />
En kompis hade förvarnat mig innan resan.<br />
”När du anländer kommer du tro<br />
att du är på planeten Mars.” Jag trodde<br />
honom inte först. Nu för tiden har man<br />
ju åtminstone en gång i sitt liv sett bilder<br />
eller videor från Japan. Vad är det<br />
då <strong>som</strong> är så speciellt med detta land?<br />
Låt mig få belysa några ovanliga upplevelser<br />
man bara kan ha i Japan. Min vistelse<br />
varade i tio dagar och vi var i och<br />
kring Tokyo. Välkommen till Mars!<br />
Inte bara ett kafé<br />
För att illustrera varför vissa människor<br />
tycker att Japan kan jämföras med<br />
En av bautaglassarna man kan få på<br />
ett “Maid-Cafe”.<br />
Ett Shintotempel i Kamakura.<br />
Mars kan man börja med landets kaféer.<br />
Det finns uppenbarligen kaféer i<br />
Tokyo <strong>som</strong> liknar västkulturens, men<br />
de <strong>som</strong> jag ska berätta om är helt annorlunda.<br />
Det finns något <strong>som</strong> heter<br />
”Maid Cafés” där man kan beställa<br />
precis likadan mat och<br />
dryck <strong>som</strong> på ett vanligt<br />
kafé, fast en servitris/servitör<br />
betjänar<br />
endast din grupp. Du<br />
och dina polare behandlas<br />
<strong>som</strong> kungar eller kändisar en<br />
stund. Hela kaféet applåderar till och<br />
med din grupp för att förstärka VIPintrycket.<br />
Detta koncept har utvecklats<br />
till olika varianter. Man kan gå på ett<br />
Maid Café där servitörerna/servitriserna<br />
är lärare och man själva är elever<br />
eller så kan de vara poliser och gästerna<br />
brottslingar. När man går in på ett kafé<br />
blir man en skådespelare i en pjäs. Det<br />
känns lite grann <strong>som</strong> man är på Disneyland.<br />
Ett annat slags kafé <strong>som</strong> man<br />
kan besöka är kattkaféerna. På grund<br />
av brist på utrymme har japanerna hittat<br />
en lösning för de <strong>som</strong> drömmer om<br />
att ha ett husdjur. De<br />
kan i stället ta en kopp<br />
kaffe och klappa katter<br />
i en timme. Det finns<br />
omkring ett tjugotal<br />
katter på 30 kvadratmeter.<br />
Varje katt har en broschyr på<br />
kaféet <strong>som</strong> handlar om hela deras liv.<br />
Alla kunder får en liten påse med godis<br />
för att mata katterna. När man vill<br />
ta en paus från katterna kan man spela<br />
på konsol istället. Nu vet ni att om en<br />
japan bjuder er på kafé så kanske ni ska<br />
fråga först vilken typ av kafé han/hon<br />
pratar om.<br />
Du och dina polare<br />
behandlas <strong>som</strong> kungar<br />
eller kändisar en stund.
På gatan kan man råka på en glasögontvättare.<br />
Om du vågar gå in på en japansk pressbyrå....<br />
Sverige är känt i världen för att ha en massa godis på pressbyråerna.<br />
Vad kan man då hitta på en japansk pressbyrå?<br />
Ska du ha frukost kan du ta en O-Nigiri, en<br />
”risbulle”, lika stor <strong>som</strong> en halv näve, där<br />
du kan få kött, lax eller räkkött till, bland<br />
annat. Dryck till maten kan vara en flaska<br />
kallt te. Det finns mjölk- och vattenversioner<br />
fast båda är utan socker så drycken är<br />
bitter. Det mest exotiska är konstigt nog<br />
ett västerländskt godis: Kitkat. Man kan<br />
hitta Kitkat i ett tjugotal smaker, bland annat<br />
mango, banan men också potatis, grönt<br />
te, wasabi och körsbärsblommor. Sist men<br />
inte minst har affärskedjan <strong>som</strong> äger pressbyråerna<br />
bestämt att nästan all mat ska<br />
kosta kring 100 yen (8,3 kr).<br />
Lär dig att överleva jordbävningar<br />
Japan är det enda landet jag varit i där<br />
brandkåren bjudit in en till en jordbävningsträning.<br />
I Tokyo kunde man få sådan<br />
träning i stadsdelen Ikebukuro. Först lär<br />
man sig hur man kan släcka en eld och sen<br />
tittar man på en video där de förklarar vad<br />
man bör göra för att överleva en jordbävning<br />
om man är hemma. Men det bästa var<br />
när man fick gå in i köket där man simulerar jordbävningar.<br />
Alla gäster fick sätta sig vid bordet, kastrullen stod på spisen<br />
och vassa knivar låg <strong>här</strong> och där. Jordbävningen började<br />
och alla hoppades att de skulle minnas instruktionerna om<br />
hur man ska bete sig. Det var definitivt en unik upplevelse!<br />
Kamakura, det japanska St Tropez?<br />
Dags att lämna Tokyos centrum en stund för att åka till förorten.<br />
Staden Kamakura ligger femtio minuter med pendeltåget<br />
från centrum och där spenderade vi en av våra dagar.<br />
Den är känd för att vara en bad- och solstad under <strong>som</strong>maren.<br />
Man känner sig på något sätt <strong>som</strong> om man befinner sig<br />
på Franska Rivieran, fast den japanska versionen. Här och<br />
där mitt i bebyggelsen finns en mängd tempel. Man kan be<br />
en bön, vila sig och gå på stranden. Mitt gäng började med<br />
de vanliga turistattraktionerna, det vill säga stadskärnan<br />
och templet. Vid klockan 12 bestämde vi oss för att luncha<br />
på stranden. Vi tog med oss ”bentoer”, en slags japanska<br />
matlådor <strong>som</strong> man kan köpa. Sanden var grå, solen sken och<br />
falkar flög på himlen. Inga människor var på stranden, utom<br />
Nausicaas Öl, en hjältinna<br />
skapad av Hayao Miyazaki.<br />
ett gammalt par. Det var på något sätt mystiskt, exotiskt<br />
och vilt. Vi förstod inte varför så få människor åt på stranden<br />
en sådan solig dag. Det tog oss tio minuter att inse att<br />
stranden var vildare än vi trodde. Falkarna samlades över<br />
oss, flög lägre och lägre tills de... anföll oss, eller rättare<br />
sagt maten (Anfall). Efter tre minuter till var vi tvungna att<br />
packa ihop maten och att dra därifrån för att slippa ännu ett<br />
anfall. Det gamla paret brast i skratt och tyckte säkert att<br />
vi var galna. Vi gick en kilometer från stranden (Reträtt)<br />
och kollade då och då på hur fienden betedde sig. Falkarna<br />
följde tyvärr efter oss. Vi gömde oss på en bakgata där de<br />
inte kunde se oss längre (Seger).<br />
Akihabara, “Otakuers” tempel?<br />
Om det finns ett ställe där alla Japans nördar samlas då är<br />
det definitivt stadsdelen Akihabara. Det är helt enkelt ett<br />
enormt köpcentrum där man kan köpa manga, anime, japanska<br />
dataspel, konstböcker och figuriner av sina japanska<br />
favorithjältar (Till och med i naturlig storlek). Gillar du<br />
Evangelion, Death Note eller Dragon Ball Z är detta stället<br />
för dig. Vad sägs om att köpa ett Mario-plåster eller en<br />
Zelda-badrumsmatta? Akta dig, det är verkligen<br />
<strong>som</strong> en labyrint i Akihabara och man kan<br />
tillbringa dagar där innan man hittat allt man<br />
vill köpa och så måste man dessutom lyckas<br />
hitta sina kompisar igen i trängseln. Ett råd<br />
till: Kolla era bankkonton innan ni börjar<br />
köpa prylar. Det är svårt att sluta!<br />
Shibuya, där man förstår vad ordet ”mode”<br />
betyder.<br />
Shibuya är stadsdelen huvudsakligen ägnad<br />
åt mode. Det behövs knappt fem minuter<br />
för att inse hur sent Europas och Amerikas<br />
mode är i jämförelse med det japanska modet.<br />
Många pratar om ett decenniums försening.<br />
Jag såg skor med veckat skinn, med spännen<br />
och metallbitar, med en massa färger och med<br />
foton tryckta på. Det finns klädesplagg <strong>som</strong><br />
är två i ett, med en trendig stil, den populäraste<br />
är ”skjort-kavajen”. Du kan utan tvekan<br />
ge dina H&M-kläder till din mormor om du<br />
planerar att bo i Japan. Köp en ny garderob<br />
där borta om du vill ha något med stil.<br />
Efter tio dagar var det dags att åka tillbaka till jorden, till<br />
det gamla fina Europa. Vi var panka, men vi kände oss ändå<br />
rika, av nya intryck och oförglömliga minnen. En sak är säker;<br />
vi kommer någon dag att återvända dit. Vi ses snart<br />
Japan!<br />
Skylten <strong>som</strong> varnar turister för faran!<br />
17
18<br />
bildreportage<br />
De fyra vinDarnas<br />
vittnesbörd<br />
text och foto: isabella stenmark<br />
Under 1700-talet skeppades vackra tyger, exklusivt porslin<br />
och doftande kryddor till Göteborg från asien. Göteborgs<br />
hamn blev sätet för en blomstrande handel, men också en<br />
plats där kulturer möttes. idag är det ett minne blott, lik<strong>som</strong><br />
de under 60-talet vinstgivande varven. År 1994 fick konstnären<br />
torsten Jurell förfrågan om att utsmycka två bärande<br />
bryggpålar längs kajpromenaden på norra Älvstranden. han<br />
tog sig an uppdraget med avsikt att skapa något <strong>som</strong> kunde<br />
påminna om den mötesplats för kulturer <strong>som</strong> Göteborgs<br />
hamn en gång var.<br />
Den <strong>som</strong> tagit sig tid att promenera längs den sju kilometer<br />
långa kajpromenaden på Norra Älvstranden kan inte ha<br />
undgått att notera att den präglas av konst. Strax bortom<br />
Sannegårdshamnen i västlig riktning, finns fyra stycken<br />
träskulpturer, utplacerade i par på två olika bryggor längs<br />
kajen. De utmärker sig med sina feminina drag, och vackra,<br />
klara färger mot den isgrå älven i bakgrunden. Vad <strong>som</strong> är<br />
än mer intrikant är träskulpturernas namn, Nordan och<br />
Sunnan samt Östan och Västan.<br />
Träskulpturerna skapades av Torsten Jurell, en man i sina<br />
bästa år <strong>som</strong> varit yrkesverksam <strong>som</strong> konstnär i hela sitt<br />
liv. År 1994, i samband med att Eriksberg<strong>som</strong>rådet gjordes<br />
i ordning, fick Jurell en förfrågan om att utsmycka de övre<br />
delarna av två bärande bryggpålar. När bryggan byggdes<br />
hade man nämligen låtit bli att kapa av de bärande bryggpålarna<br />
på ovansidan av bryggan. Jurell fick fria händer och<br />
om resultatet mot all förmodan inte skulle bli lyckat kunde<br />
den uppstickande delen av de bärande bryggpålarna bara<br />
kapas av.<br />
Östan<br />
”Min tanke var så<br />
<strong>här</strong>: När jag var liten<br />
och ända upp i<br />
sena tonåren så var<br />
ju Göteborgs hamn<br />
en levande port till<br />
fjärran länder. Allas<br />
dröm var ju att bli<br />
sjöman och komma<br />
till Zanzibar och<br />
Jamaica och sådana<br />
länder.” berättar<br />
Jurell. Därför bestämde<br />
han sig för<br />
att återskapa lite av<br />
sjöfararkonsten, galjonsfigurer<br />
och tatueringar,<br />
<strong>som</strong> skulle<br />
kunna påminna om<br />
hamnens historia<br />
och betydelse.<br />
Resultatet av Jurells arbete blev gestaltningen av Nordan-<br />
och Sunnanvinden. De två träskulpturerna skiljer sig från<br />
varandra precis <strong>som</strong> vindarna. Sunnan karaktäriseras av<br />
röda, varma toner till skillnad från Nordan <strong>som</strong> karaktäriseras<br />
av blå, kalla nyanser. Konstverken blev mycket lyckade<br />
När jag var liten och ända upp i sena tonåren<br />
så var ju Göteborgs hamn en levande<br />
port till fjärran länder.<br />
och året därpå gjorde Jurell två stycken till, nämligen Östan-<br />
och Västanvinden. Även dessa två skulpturer skiljer sig<br />
åt. När jag tittar på dem tycker jag mig ana att Östan har<br />
något mer asiatiska drag.<br />
När Jurell skapade Sunnan och Nordan hade han ännu inte<br />
upptäckt den konkava formens betydelse när man reducerar<br />
fram en bild. Detta bemästrade dock Jurell då han påbörjade<br />
arbetet med Östan och Västan, varför dessa två har konkava<br />
ansikten, vilket Sunnan och Nordan inte har.<br />
Jurell har lyckats gestalta något exotiskt hos alla vindarna,<br />
och de vittnar verkligen om den mötesplats Göteborgs<br />
hamn en gång var. Kanske är det därför de har blivit så uppskattade,<br />
för att de sticker ut och inte liknar den konst vi är<br />
vana att se på våra breddgrader. När jag frågade om han<br />
inspirerades av totempålar när han skapade sina träskulpturer<br />
fick jag ett utförligt svar: ”Jag tycker inte alls att det<br />
är konstigt att man associerar så, för de flesta har inte sett<br />
så mycket konst i trä på det <strong>här</strong> viset från andra delar av<br />
världen. Om du tittar på bildkonst från Nya Zeeland och<br />
Oceanien så kommer du se liknande [skulpturer] och det är<br />
inga totempålar. Det är helt enkelt så att skulpturerna tar<br />
sig en sådan <strong>här</strong> form. Om du bara har ett arbetsstycke <strong>som</strong><br />
inte kan expandera, om du inte limmar på grejer, så är det<br />
helt enkelt så att du reducerar fram en bild. Det är precis på<br />
det viset <strong>som</strong> totempålar är gjorda och på det <strong>här</strong> viset har<br />
jag också jobbat.”<br />
De fyra vindarna är alltså inga avbildade totempålar men de<br />
har arbetats fram med hjälp av liknande tekniker med den<br />
konkava formen i fokus. Enligt mig är Jurells konstverk en<br />
fröjd för ögat och höjdpunkten under kajpromenaden. Min<br />
enda invändning skulle vara att träskulpturerna inte står i<br />
rätt väderstreck, men <strong>som</strong> Jurell själv sa, ”det är konstnärens<br />
frihet”.<br />
Är du intresserad av att se mer av Torsten Jurells konst så<br />
kommer han att ha en utställning på Röhsska museet under<br />
hösten 2011.
Sunnan<br />
Namn: Torsten Jurell<br />
Nordan<br />
Född: 1951 i Mölnlycke utanför Göteborg<br />
Är: Skulptör, målare och grafiker<br />
Hemsida: www.jurell.com<br />
Västan<br />
19
20<br />
resereportage<br />
Vådlig färd österut<br />
text och foto: robert svensson<br />
förhållandet mellan UsA och ryssland var för tillfället mycket<br />
gott, och en gemensam rymdkraftkonferens skulle hållas<br />
i Сухуми i gamla sovjetrepubliken. Jag och ett par holländare<br />
var de enda från Europa. När alla från USA, några från<br />
andra delar av gamla Sovjetunionen och jag hade anlänt till<br />
flygplatsen i Moskva, samlades vi ihop och lastades in i en<br />
sliten 4-motorig Илью́шин-maskin i den större klassen, <strong>som</strong><br />
chartrats för konferensdeltagarna. Jag hade turen att få ett<br />
säte <strong>som</strong> hade säkerhetsbälte. Mattan i gångarna i maskinen<br />
böljade <strong>som</strong> havets vågor, och vid mittkonsolen satt en familj<br />
på golvet med en get bredvid sig. Jag tittade ut och såg en<br />
stor buckla i en av motorkåporna. Jag insåg att ungefär 90%<br />
av hela världens rymdkraftforskarelit skulle försvinna om<br />
maskinen ramlade ner från skyn. Dags att börja be, om man<br />
har den filosofin.<br />
Alla konferensdeltagarna från utlandet hade samlats i<br />
Moskva. Innan färden mot Sukhumi blev vi inkvarterade på<br />
ett hotell utanför Moskva. Rummet var helt okay, men när<br />
jag skulle sätta på radion uppstod problem. Jag stod med två<br />
identiska 220V-stickproppar i handen. Båda gick in i radions<br />
baksida, och de saknade beteckningar. Jag klämde in båda<br />
i vägguttaget, varvid det omedelbart uppstod ett livligt<br />
gnistrande och rykande. När det rykt färdigt öppnade jag<br />
radion och upptäckte att en av kontakterna var en antennkontakt.<br />
Övre: En butik. I drift? Kanske...<br />
Mitten: Byggnad under förfall<br />
Undre: Tråkiga hyreshus i Moskvas utkanter<br />
Hotellet var bra,<br />
men känslan<br />
av att vara på<br />
”Urban Exploration”<br />
i något<br />
<strong>som</strong> inte alls var<br />
förfallet, var påtaglig.<br />
Det var<br />
tyst och dött,<br />
inte en människa<br />
förutom<br />
de i vår grupp<br />
syntes till. På<br />
kvällen gick jag<br />
ut för att titta<br />
på omgivningarna.<br />
Detta var i<br />
Moskvas förorter,<br />
och om man<br />
inte tyckte illa<br />
om stora hyreskaserner<br />
innan,<br />
så gjorde man<br />
det efter att ha<br />
sett detta område.<br />
Området liknade<br />
ett jättestort<br />
fält med ett<br />
antal dominobitar<br />
uppställda<br />
på högkant efter<br />
varandra. Fast<br />
Hi-tech våningsindikator i hissen<br />
<strong>här</strong> var allt i mammutformat, och utan den minsta antydan<br />
till arkitektinblandning. Jag såg en låg byggnad med en<br />
neonskylt <strong>som</strong> visade texten: ”кинотеатр” (biograf). Jaha,<br />
tänkte jag, <strong>här</strong> kan jag få lite underhållning om hotellet blir<br />
för tråkigt.<br />
Efter frukost nästa dag åkte vi med en superfin turistbuss,<br />
“Ikarus, made in Hungary”, till Sheremetyevo-flygplatsen.<br />
På vägen till flygplatsen hörde jag ett enormt oväsen utanför<br />
bussen. Jag tittade ut, och till höger om oss låg en gammal<br />
Moskvitch-bil <strong>som</strong> visserligen körde i samma riktning<br />
Någon enstaka gång hördes en salva<br />
utanför fönstret från någon Kalashnikov,<br />
men vi brydde oss inte<br />
<strong>som</strong> oss, men vars längslinje låg i ungefär 30 graders offset<br />
jämfört med vägens riktning. Däcken tjöt <strong>som</strong> tusen arga<br />
katter. Jag funderade lite på hans framvagnsinställning.<br />
Det var en vacker och solig dag när vi gick ombord på<br />
Илью́шин(Iljusjin)-maskinen. Resan gick bra trots att det<br />
mesta var fallfärdigt, och piloternas nykterhet inte kunde<br />
garanteras. Alldeles innan sättningen på landningsbanan<br />
i Сухуми (Sukhumi) såg jag några hundar <strong>som</strong> stack iväg<br />
från banan med en min <strong>som</strong> tydligt sade: ”Skall vi bli störda<br />
nu igen när vi har det så skönt i solen?”. Inne i terminalen,<br />
<strong>som</strong> var <strong>som</strong> en enplansvilla, låg hundar i stolarna när de<br />
inte solade på banan. När vi kom in tittade de på oss, och<br />
så hoppade de ut genom fönstren där glasrutorna troligen<br />
krossats vid någon tidigare revolution. Att gå på toaletten<br />
var ingen trevlig upplevelse, för de bestod av små bås med<br />
hål i golvet. Fast det <strong>som</strong> skulle gå ner i hålen, låg för det<br />
mesta på golvet runtom.<br />
Efter en bussresa från ”flygplatsen” kom vi fram till hotellet<br />
<strong>som</strong> bestod av en övergiven OS-träningsanläggning från
Vänster: Forskare från Europa Övre th: Partikelaccelerator av mindre storlek Undre th: En amerikanare, en Volvo och tråkiga<br />
hyreslängor utanför Moskva<br />
Sovjettiden, vilken låg precis vid stranden av Svarta havet.<br />
Byggnaderna var tio år gamla, men betongen vittrade för<br />
fullt. Anledningen lär ha varit att de använt saltvatten i<br />
cementen. Stillheten var total, det var bara konferensdeltagarna<br />
<strong>som</strong> bodde på hotellet. Nu började det verkligen likna<br />
”Urban Exploration”, för det <strong>här</strong> såg riktigt risigt och öde<br />
ut. Jag tog hissen upp till mitt rum. En sprucken neondisplay<br />
<strong>som</strong> visade våningsplanen hängde på trekvart och blinkade.<br />
Hissen knarrade och krängde, och tankarna om böner<br />
dök upp igen. Rummet var helt okay, utsikten över Svarta<br />
havet var vidunderlig, och sängarna hade duntäcken <strong>som</strong><br />
man formligen drunknade i. Jag packade upp mina saker och<br />
gick ner till lobbyn, där jag sammanstrålade med mina kollegor<br />
från USA, innan vi marscherade till middagsbordet.<br />
Vi undrade lite hur maten skulle vara. Vi fick grovt bröd,<br />
smör, kokt kött av någon sort, troligen biffkött, kokta<br />
grönsaker och rejält med potatis och en del andra<br />
mindre sidorätter. Det snålades inte med maten, och<br />
jag tyckte den var bra, men amerikanarna morrade<br />
lite. Klart bättre än ”junk food” från Väst.<br />
Konferensen förlöpte utan problem, dock var det väldigt<br />
stelt när ryssarna stod och läste rakt av ur sina<br />
koncept och tolkarna läste på engelska med robotlik<br />
röst. Någon enstaka gång hördes en salva utanför<br />
fönstret från någon Kalashnikov, men vi brydde oss<br />
inte. På kvällarna hade vi lite samkväm i en lokal i<br />
takvåningen, där man kunde köpa turkiskt kaffe och<br />
Pepsi Cola ”made in Russia”. Kaffemaskinen bestod<br />
av en liten ”sandlåda” med små ”espressokannor”<br />
nerstoppade i sanden. Den hade en kraftig värmespiral<br />
<strong>som</strong> strömförsörjdes via en sladd <strong>som</strong> var ansluten<br />
till två helt öppna skruvar på den sida <strong>som</strong><br />
stod mot kunden. Ryssland har 230 volt, men elsäkerhet var<br />
tydligen inte på modet.<br />
Efter ett par dagar började Urban Exploration-känslan att<br />
spira i mig och jag startade lite utforskningar av hotellet.<br />
Längst upp i byggnaden hittade jag en dörr <strong>som</strong> hade en<br />
skylt där det stod: ”венткамера ”. Jag visste att det skulle<br />
finnas fläktar därinne, för om man utläser ordet på västerländska,<br />
blir det ventkamera, alltså ett rum med en ventilationsanläggning.<br />
Med stor förväntan om hur ryska fläktar<br />
är byggda, öppnade jag dörren. Fläktarna såg precis ut <strong>som</strong><br />
de på Lindholmen Campus, men därinne stod symbolen för<br />
Sovjetimperiets fall. Någon har slängt in ett huvud från en<br />
Lenin-staty bland gamla tidningar och fläkttrummor. Kommunistdiktaturen<br />
var med stor tydlighet avslutad.<br />
Gammal hatad ledare undanskuffad i fläktrum<br />
21
22<br />
sportintervju<br />
Curling –<br />
en dans på is?<br />
TExT: EmmA olofSSoN<br />
foTo: EmIl JoHANSSoN<br />
Axel Rosander studerar andra året på maskinteknik på Chalmers. Parallellt med studierna spelar han curling på Göteborgs<br />
Curlingklubb, och han bildar ett lag tillsammans med Johan Spiik <strong>som</strong> studerar i Halmstad, Alexander Nordgren <strong>som</strong> läser<br />
på Göteborgs Universitet och Christoffer Sundgren <strong>som</strong> studerar i Karlstad. I konkurrens med tre andra lag lyckades de<br />
kvala in till Universiaden, universitetens olympiska spel <strong>som</strong> spelas vartannat år. De vann alla matcher i kvalet och åker i<br />
januari till Erzurum i Turkiet för att försöka försvara Sveriges guld från 2009.<br />
Var tränar ni?<br />
– Jag, Johan och Alexander tränar på Lindholmen, och<br />
Christoffer tränar i Karlstad. Vi tränar var och en för sig<br />
efter<strong>som</strong> vi är ett tillfälligt hopsatt lag.<br />
Hur tränar man när man tränar curling?<br />
– Man känner efter vad det är man känner sig otränad på,<br />
och så övar man på sådana uppgifter. Det är även viktigt att<br />
träna kondition för att stärka koncentrationen under match.<br />
Nu för tiden så spelar man en modern curling. Elitlagen är<br />
mycket vältränade, och man måste därför vara vältränad för<br />
att kunna mäta sig med de bästa. Ju starkare man är desto<br />
lättare blir stenarna. Själv har jag problem med mina knän<br />
och måste därför styrketräna lite extra.<br />
Hur spelar man curling?<br />
– Varje lag spelar åtta stenar i varje omgång och när omgången<br />
är slut så ska man ha kommit så nära mitten <strong>som</strong><br />
möjligt med så många stenar <strong>som</strong> möjligt. Varje person i<br />
laget har varsin roll, man är antingen etta, tvåa, trea eller<br />
fyra. När ettan spelar så sopar tvåan och trean, och sen så<br />
byts man av så att alla spelar två stenar i varje omgång, men<br />
man behåller samma roller. Då fyran inte spelar sina stenar<br />
så står den och pekar på vart man ska sikta.
Är ni bra?<br />
– Ja, vi spelade väldigt bra i kvalet till Universiaden <strong>som</strong><br />
spelades i Göteborg. Christoffer spelar i ett av Sveriges bästa<br />
lag, och vi andra spelar också på hög nivå.<br />
Berätta om Universiaden!<br />
– Universiaden är <strong>som</strong> ett olympiskt spel mellan universitet<br />
från hela världen. Nästa år spelas det ju i Turkiet dit vi<br />
åker den 26 januari. Vi kommer även få möta värdlandet i en<br />
match, vilket kommer bli riktigt spännande.<br />
Hur känns det?<br />
– Det känns jättehäftigt att få spela i landslagsdress, det har<br />
varit ett stort mål. Det är dock lite svårt att förstå vad man<br />
gett sig in på. Vi visste att vi skulle spela kval men vi blev<br />
lite förvånade då vi vann. Nu gäller det att leva upp till förväntningarna.<br />
Det känns jättehäftigt att få<br />
spela i landslagsdress, det<br />
har varit ett stort mål<br />
Johan Spiik, Alexander Nordgren, Christoffer Sundgren och Axel Rosander<br />
Vad är nästa mål?<br />
– Jag ska spela i division 1 med mitt ordinarie lag. Och sen<br />
så är ju främsta målet att satsa på Universiaden i januari.<br />
Om man aldrig har spelat curling förr men vill börja, vart<br />
ska man vända sig då?<br />
– Om man är intresserad av att börja spela curling så kan<br />
man vända sig till Göteborgs Curlingklubb på Lindholmen.<br />
Under några dagar varje år så har de en ”prova på”-kurs<br />
för nybörjare.<br />
Kommer ni att fortsätta <strong>som</strong> lag?<br />
– Det funkar bra och vi hade skitkul då vi spelade i kvalet.<br />
Christoffer har ett ganska bra lag <strong>som</strong> han spelar med, men<br />
man vet aldrig vad <strong>som</strong> händer i framtiden.<br />
23
öckerfilmmusikspel<br />
kulturseriekrock!<br />
TExT: GUILLAUME JoURDAIN, EMMA oLoFSSoN, LINDA BARNA ocH FREDRIK ELoFSSoN<br />
Flickan av Fredrik Edfelt<br />
Kan man bli vuxen utan<br />
föräldrar? Det var nog<br />
frågan regissören ställde<br />
sig när han skapade filmen<br />
”Flickan”. Filmen<br />
handlar om en tioårig tjej<br />
<strong>som</strong> på grund av olika omständigheter<br />
förlorar sin<br />
familj. Först flyttar hennes<br />
familj till Sydafrika.<br />
Hennes faster tar hand om<br />
henne först, men snart blir<br />
hon kär i en man och bestämmer<br />
sig för att lämna<br />
flickan ensam i familjens<br />
hus. Flickan får klara sig<br />
själv i väntan på sin faster<br />
<strong>som</strong> har lovat att återkomma<br />
“om några dagar”.<br />
Dagar blir snart månader<br />
och flickan upptäcker vuxenvärlden<br />
<strong>som</strong> är fylld av<br />
både lycka och grymhet.<br />
Är hon redo för den? Svaret<br />
finns på Dvd:n.<br />
24<br />
Mina hemligheter<br />
Sophie Kinsella<br />
Alla har hemligheter, så även Emma Corrigan, marknadsassistent på<br />
Panther Corporation. Efter att ha misslyckats med en affärsuppgörelse<br />
i Skottland får hon panik på flyplanet på väg tillbaka till England<br />
efter<strong>som</strong> hon tror att det ska störta. Hon avslöjar alla sina hemligheter<br />
för mannen bredvid sig; att hon förfalskat sitt matematikbetyg<br />
i sitt CV, att hon hatar att bära stringtrosor och att hon verkligen<br />
önskar att hon hade haft större bröst. Tillbaka på arbetet kommer den<br />
amerikanska chefen på besök, och Emma blir chockad då hon inser att<br />
det är mannen från flyget. Mina hemligheter är en väldigt underhållande<br />
bok och bättre chick-lit får man leta efter. Utgiven år 2003 av<br />
Damm Förlag AB.<br />
Jag är kvar hos er<br />
Peter Pohl<br />
I Jag är kvar hos er från år 2000 skriver Peter<br />
Pohl om Anna, 15 år, <strong>som</strong> får veta att hon har<br />
cancer, en hjärntumör. Behandling sätts in och<br />
Annas familj och vänner hoppas på att hon ska<br />
bli frisk, men Anna vet att hon snart ska dö.<br />
Redan innan diagnosen ställs förnimmer Anna<br />
HENNES närvaro, och HON hjälper Anna, <strong>som</strong><br />
i sin tur hjälper sin familj, att bearbeta det ofrånkomliga.<br />
Jag är kvar hos er är en stark bok om<br />
sorg i livets slutskede, och den berör verkligen<br />
på djupet. Utgiven av Raben & Sjögren bokförlag<br />
The Sandman, The Dream Hunters<br />
Neil Gaiman<br />
Denna seriebok är ett samarbete mellan britten Neil Gaiman och<br />
amerikanen P. Craig Russell. Den handlar om en munk <strong>som</strong> vaktar<br />
ett tempel på landet i Japan och en räv <strong>som</strong> lever kring templet och<br />
försöker lura munken då och då. Men deras lugna tillvaro förändras.<br />
Munken hotas av en förtrollning men räddas av räven <strong>som</strong> på grund<br />
av detta faller i djup sömn och blir fångad i drömvärlden. Munken<br />
gör allt <strong>som</strong> är möjligt för att få räven att vakna igen. Detta äventyr<br />
är en japansk saga om ”The Sandman”, drömmästaren. The Sandman<br />
är en hjälte skapad av Neil Gaiman <strong>som</strong> genom sitt skapande<br />
av serien filosoferar om hur människor påverkas av sina drömmar.<br />
Allt dina vänner trodde dom<br />
visste men <strong>som</strong> faktiskt är<br />
alldeles FEL!<br />
Ulf Ivar Nilsson<br />
Tror du att du vet allt? Där<br />
har du fel! Denna bok skriven<br />
av Ulf Ivar Nilsson innehåller<br />
fakta <strong>som</strong> kommer att rubba<br />
hela din världsbild. Visste<br />
du till exempel att Disneys<br />
Bambi inte är ett rådjur, att<br />
sagans Törnrosa egentligen<br />
inte blev väckt av en kyss och<br />
att det är lagligt att gifta sig<br />
med sitt eget adoptivbarn?<br />
Allt dina vänner trodde dom<br />
visste men <strong>som</strong> faktiskt är<br />
alldeles FEL! är den perfekta<br />
boken för besserwissern <strong>som</strong><br />
älskar att briljera med sina<br />
kunskaper. Utgiven år 2005<br />
av Bokförlaget Semic.<br />
Den första dagen på resten av ditt liv av Rémi Bezançon.<br />
Filmen är uppbyggd kring ett par <strong>som</strong> har tre barn. Den är uppdelad i fem<br />
delar där varje del berättar om en viktig händelse för varje familjemedlem.<br />
Filmen belyser svårigheter <strong>som</strong> varje person har när den spelar sin roll i<br />
familjelivet. Regissören ställer frågor <strong>som</strong> “Hur kan en mor känna när hennes<br />
första barn lämna huset?” eller “Hur uppnår man självständighet när<br />
man är lillasyster i en familj?” En sådan <strong>här</strong> film får en att fundera kring<br />
det väsenliga och hur man ska kunna njuta av varje period av livet. Vill du<br />
få en ny aspekt av din fars, din mors och dina syskons roller i din familj?<br />
Titta på Dvd:n.
007: Blood Stone<br />
Activision, 2010, Playstation 3<br />
Detta action-skjutspel i tredje person är ett spel i sann Bond-anda. Du, Daniel Craigs agent 007,<br />
reser mellan länder för att förhindra en katastrof av global storlek. Spelets Bond-känsla lyfts av<br />
riktigt bra röstskådespelarinsatser från både Craig och Judi Dench och de starka mellansekvenserna<br />
gör det intressant att följa historien. Tyvärr tar det nästan slut på det goda där. Ju mer<br />
du spelar Blood Stone, desto mer lämnar det att önska och man kan inte annat än undra varför<br />
utvecklarna inte tog med mer högteknologiska vapen och prylar <strong>som</strong> man annars direkt förknippar<br />
med agent 007. Spelet är dessutom väldigt kort, runt 5-6 timmar räcker för att den erfarne<br />
spelaren ska kunna ta sig igenom historien. Det erbjuds dock ett flerspelarläge, <strong>som</strong> kan roa i ett<br />
par extra timmar. Något <strong>som</strong> däremot skiner är delarna där du kör fordon. Det är det bästa med<br />
hela spelet och gör det värt att plocka upp det och ge det ett försök. Men det blir tyvärr inte bättre<br />
än så och 007: Blood Stone är visserligen ett okej spel, men tråkigt nog inte mer.<br />
Survive Style 5+ av Gen Sekiguchi<br />
Regissören tar oss med till ett<br />
galet Japan där man träffar fem<br />
olika människor. Den handlar om<br />
en kvinna, Kyoko Koizumi, <strong>som</strong><br />
jobbar <strong>som</strong> reklamsäljare och tillbringar<br />
sin tid med att hitta på löjliga<br />
reklamkoncept. Samtidigt följer<br />
man en “salaryman” <strong>som</strong> tappar<br />
sitt minne under en hypnosshow<br />
och tror att han är en duva. Sedan<br />
får man följa en mördare, den utmärka<br />
skådespelaren Tadanobu Asano, <strong>som</strong> på grund av en<br />
förbannelse måste döda tjejer regelbundet. För att krydda<br />
storyn ytterligare finns också en brittisk proffsmödare <strong>som</strong><br />
åtföljs av en japansk tolk <strong>som</strong> träffar alla karaktärer och försöker<br />
förstå händelsernas samband. Det finns en koppling<br />
mellan alla dessa karaktärer men det kan vara knivigt att<br />
förstå den, tänk “Pulp fiction”. Försök ha huvudet med dig<br />
när du kollar på Dvd:n.<br />
Veraspexet<br />
Lucia<br />
Vem var egentligen Lucia? Därom tviste de lärde, men chalmerspexet<br />
Vera ger klara besked i sitt spex ”Lucia”. Tonårsflickan<br />
Lucia bekänner sig kristen men det är emot både<br />
familjens och samhällets uppfattningar. Att vara kristen och<br />
dessutom bortlovad till en maffiaboss utgör ingen säker tillvaro.<br />
Särskilt inte när en viss agent DiNull Septimus skall<br />
råda bot på all kriminalitet, kristenhet inräknat. Veraspexet<br />
Lucia är en fröjd för både ögon och öron och ett konditionspass<br />
för skrattmuskulaturen. Flertalet ”teknologinriktade”<br />
skämt utlovas. Nypremiär 11 februari.<br />
Lady Gaga – The Monster Ball Tour<br />
19 november<br />
Malmö Arena, Malmö<br />
Biljettpriset var högt, förbandet föll mig inte i smaken och bussarna var smockfulla när man skulle ta sig till Malmö Arena.<br />
Var det värt det? Ja. Definitivt. Utan minsta tvekan. Lady Gaga bjuder på en fantastisk show då hon väver ihop sina bästa låtar<br />
med berättelsen om hur hon och hennes vänner ska ta sig till monsterbalen. Det känns inte <strong>som</strong> någon konsert, utan <strong>som</strong> en<br />
enda gigantiskt musikal vilket passar mig utmärkt. Låtarna kompletteras med hennes originella kreationer så<strong>som</strong> en fladdermusdräkt,<br />
något <strong>som</strong> liknar en lampskärm, en förtrollande ängladräkt samt en heltäckande paljettdröm. Under konserten<br />
predikar hon om hur viktigt det är att man är sig själv och tror på sig själv trots att det finns människor <strong>som</strong> försöker att trycka<br />
ner en, och detta göra att till och med jag blir lite tårögd trots att jag inte är något brinnande fan. En sak <strong>som</strong> dock förvånar<br />
men lika mycket gläder mig är hur mycket klarare och renare hennes röst låter live. När jag åker därifrån, lite omtumlad och<br />
rusig av glädje över vilken fantastisk show jag fått bevittna så kan jag konstatera en sak; Lady Gaga är bra på radio. Men ännu<br />
bättre live.<br />
25
26<br />
temakrönika<br />
en metrologs<br />
försvarstal<br />
– svårigheten med<br />
att förutsäga<br />
vädret<br />
text: mathias andersson<br />
foto: fredrik elofsson<br />
det framgår inte under de korta minuterna det visas, men<br />
det ligger mycket arbete bakom tv:s väderpresentationer.<br />
Ändå är det inte alltid <strong>som</strong> de blir rätt, något <strong>som</strong> de flesta<br />
nog har lagt märke till.<br />
Allt väder orsakas ursprungligen av solinstrålning. Den<br />
värmer upp atmosfären och ligger bakom alla de vindar,<br />
högtryck och lågtryck <strong>som</strong> vi hör om på nyheterna. Att förutsäga<br />
hur vädret kommer att utveckla sig är inte lätt, men<br />
till sin hjälp har metrologerna ett antal datorsimuleringar.<br />
Med hjälp av insamlad data om bland annat vindstyrka,<br />
temperatur och lufttryck beräknar de hur vädret troligen<br />
kommer att utveckla sig. I grund och botten baseras simuleringarna<br />
på differentialekvationer grundade på vanliga fysiska<br />
lagar, exempelvis kraftekvationen, F=m*a, <strong>som</strong> sedan<br />
slås ihop till ekvationssystem <strong>som</strong> beräknas numeriskt.<br />
Idag har svenska SMHI, enligt egen utsago, en säkerhet på<br />
85 % i sina endagsprognoser, vilket kan tyckas vara ganska<br />
lite. Det finns många anledningar till att siffran inte är<br />
högre och att väderprognoserna blir fel med jämna mellanrum.<br />
När man gör prognoser simulerar man hur vädret<br />
kommer att utvecklas i ett visst område. Ju mindre området<br />
är, desto exaktare blir prognosen. Men dagens datorer är<br />
inte tillräckligt kraftfulla för att kunna beräkna värden för<br />
hur små områden <strong>som</strong> helst, vilket leder till att många lokala<br />
väderskillnader missas och prognosen kan bli felaktig.<br />
En annan svårighet är att mätningar kan vara felaktiga eller<br />
ofullständiga. Framförallt gäller det data <strong>som</strong> har registrerats<br />
på haven. Hade de observationerna varit lika bra <strong>som</strong> de<br />
på land hade säkerheten i prognoserna ökat.<br />
Långtidsprognoser är i regel svårare att göra än korttidsprognoser.<br />
I datorsimuleringarna baseras varje värde på ett<br />
tidigare simulerat värde. Det innebär att om det blir ett litet<br />
fel någonstans kommer det att växa och till sist bli ett<br />
mycket stort fel. Därför bör man inte lita alltför mycket på<br />
de längre prognoserna.<br />
Trots allt har väderprognoserna blivit mycket bättre på senare<br />
tid, i takt med att datorkapaciteten ökat. Innan datorerna<br />
kom var det mycket svårt att göra prognoser, utan man<br />
fick gå på erfarenhet. För hundratals år sedan samlades all<br />
dåtidens erfarenhet i den tyska boken Bondepraktikan. I den<br />
kan man bland annat läsa att det blir snö i maj om det åskar<br />
den första mars och att hela året blir blåsigt om den andra<br />
februari blir det. Efter telegrafens genombrott i mitten av<br />
1800-talet kunde man ta reda på vilket väder det var längre<br />
bort, och veta vad man hade att vänta sig.<br />
De första ordentliga väderprognoserna baserade på verkliga<br />
observationer och beräkningar kom först när datorerna<br />
spreds, alltså för 50-60 år sedan. Det är alltså inte länge<br />
vi har haft möjligheten att i förväg få reda på hur vädret<br />
blir. Om man jämför med hur det har varit är en säkerhet på<br />
85 % ganska bra. Eller hur?
text och illustration: emma svensson<br />
konstsidan<br />
27
28<br />
historiaartikel<br />
kungen över<br />
världens<br />
fyra sidor<br />
TexT: Sarah JohanSSon<br />
karTa: www.en.wikipedia.org/wiki/USer:Sg<br />
kyros ii grundade det mäktiga persiska<br />
riket och regerade mellan 559-529 f.kr.<br />
han införde lag och ordning i ett splittrat<br />
land och såg till att alla religioner<br />
tilläts. kyros föddes i södra iran år 576<br />
eller (<strong>här</strong>om tvistar de lärde) år 590<br />
f.kr. hans namn lär betyda ”lik solen”<br />
enligt gamla grekiska författare. Men en<br />
nyare översättning säger att det betyder<br />
”förödmjukare av fienden i verbal<br />
tävlan”. i bibeln omnämns han kort och<br />
gott <strong>som</strong> kyros den store, trots sina<br />
många titlar. på hans tid var det fortfarande<br />
originellt. han var till och med<br />
först med att kalla sig så.<br />
Tjocka släkten<br />
Kyros II levde under den akemenidiska<br />
dynastin <strong>som</strong> började med Achaimenes<br />
<strong>som</strong> <strong>här</strong>skare ca 700 f.Kr. Achaimenes<br />
efterträddes av sin son Teispes, den för-<br />
Kyros barndom av Sebastiano Ricci (1706-1708).<br />
ste storkonungen av Anshan, och gamla<br />
skrifter säger att när denne senare dog<br />
delades riket upp mellan hans två söner<br />
Kyros I och Ariaramnes. Kyros I fick en<br />
son <strong>som</strong> hette Kambyses I och han är<br />
vår huvudperson Kyros II:s far. Dessa<br />
inskrifter kan vara falska. Andra hävdar<br />
nämligen att Kyros inte var släkt<br />
med den gamle Achaimenes så det kan<br />
ha fifflats lite med historien för att göra<br />
honom till legitim kung.<br />
Den grekiske historieskrivaren Herodotos<br />
skriver att pappa Kambyses I<br />
var av fin familj men inte av kunglig<br />
börd. Kambyses I fru Mãndãnã däremot,<br />
alltså Kyros II mor, var dotter till<br />
Astyages <strong>som</strong> var kung i Medien. Men<br />
det har visat sig att även det kan vara<br />
påhittat. Det är inte alls säkert att han<br />
hade några band med dynastins grundare.<br />
(Bara för att<br />
Herodotos var historieskrivarebetyder<br />
inte det att han<br />
skrev ner fakta från<br />
pålitliga källor. På<br />
hans tid såg historieskrivning<br />
<strong>som</strong> en<br />
genre inom skönlitteraturen.)<br />
Kyros II:s första<br />
fru hette Kassandane<br />
och tillsammans<br />
fick de två<br />
söner <strong>som</strong> fick heta<br />
Kambyses II och<br />
Smerdis. Enligt en<br />
annan författare<br />
gifte sig Kyros II<br />
om sig med Amytis,<br />
<strong>som</strong> var dotter till<br />
Astyages (Kyros II<br />
morfar), vilket är<br />
lite skumt efter<strong>som</strong><br />
hans fru då också<br />
borde vara hans<br />
moster. Det kan ha varit så att modern<br />
till Kyros II fru, inte var samma kvinna<br />
<strong>som</strong> Mãndãnãs mor (alltså hans mormor).<br />
Vilket skulle betyda att frugan<br />
bara var hans halvmoster vilket inte<br />
alls är lika konstigt... eller? Kyros hade<br />
också döttrar varav en, Atossa, är extra<br />
betydelsefull. Hon gifte sig senare med<br />
Dareios den store och de fick sonen Xerxes<br />
I <strong>som</strong> ni kanske har hört talas om.<br />
Hängde ni med?<br />
Uppväxten<br />
De källor <strong>som</strong> finns om Kyros barndom<br />
är få och de flesta är skadade eller<br />
försvunna. Men det finns en rätt välbevarad<br />
skrift av Herodotos <strong>som</strong> berättar<br />
om Kyros uppväxt. Denna får man<br />
väl då kalla legend. Han skriver att när<br />
Kyros var liten, och hans morfar kung<br />
Astyages styrde, hade kungen en mardröm.<br />
Han gick till en rådgivare och<br />
frågade vad drömmen betydde. Han<br />
fick svaret att den betydde att hans dotterson<br />
skulle störta honom från tronen<br />
och döda honom. Astyages tyckte inte<br />
riktigt om det upplägget så han gav order<br />
till sin marskalk Harpagos att döda<br />
Kyros. Men Harpagos kunde inte förmå<br />
sig att döda ett spädbarn så han tillkallade<br />
sig en herde och gav barnet till honom.<br />
Herden fick i sin tur ordern att<br />
barnet skulle avrättas, men Harpagos<br />
ville naturligtvis inte se på. Så herden<br />
tog med sig Kyros, men han kunde inte<br />
heller döda honom så han lät barnet<br />
leva och uppfostrade honom <strong>som</strong> sin<br />
egen son.<br />
När Kyros var i tioårsåldern började<br />
det märkas att han inte var en herdeson.<br />
Han uppförde sig alltför ädelt. På<br />
något sätt fick kungen höra talas om<br />
den märklige pojken <strong>som</strong> betedde sig<br />
<strong>som</strong> en monark fast han levde bland<br />
får. Han blev nyfiken och bjöd in pojken<br />
till palatset. Under deras möte märkte<br />
Astyages att de var misstänkt lika var
Kroisos bränns på bål, attisk rödfigurig amfora från ca 500 f.Kr<br />
andra. Efter besöket utsattes Harpagos<br />
för korsförhör och han erkände att han<br />
inte dödat pojken utan gett bort honom<br />
istället. Astyages blev rasande och <strong>som</strong><br />
straff fick Harpagos äta upp(!) sin egen<br />
son. Han var mindre sträng mot Kyros,<br />
kanske för att de var så lika. Pojken fick<br />
komma tillbaka till sina biologiska föräldrar<br />
Kambyses och Mãndãnã. Rådgivaren<br />
Harpagos dyker upp i andra<br />
skrifter ett flertal gånger så man kan<br />
nog med rätt stor säkerhet säga att han<br />
funnits. Om däremot denna legend är<br />
sann är kanske lite mindre troligt efter<strong>som</strong><br />
den är den enda i sitt slag. Dessutom<br />
är det varken den första eller sista<br />
”förlorade sonen-berättelsen”.<br />
Karriären<br />
Innan hans tid <strong>som</strong> storkung fanns två<br />
iranska folkgrupper <strong>som</strong> inte tyckte<br />
särskilt mycket om varandra. Riket var<br />
delat i två delar; Anshan och Medien.<br />
Medien stod över Anshan och när Kyros<br />
blev kung av Anshan var han tvungen<br />
att erkänna mediskt herravälde, precis<br />
<strong>som</strong> kungarna innan honom. År 549 revolterade<br />
Kyros mot medernas feodallika<br />
systemet och ledde sina trupper in<br />
i det mediska Ekbatana (numera staden<br />
Hamadan i Iran). Mederna, med Astyages<br />
i spetsen, besegrades och Kyros<br />
enade de två folken. År 546 antog han<br />
officiellt titeln Kung av Persien.<br />
Kyros hade en mäktig fiende i öst, Lydiens<br />
kung Kroisos. Han var Astyages<br />
svåger och hade också varit hans allierade.<br />
Tillsammans med kungarna<br />
av Babylonien och Egypten sägs det<br />
att han planerade att störta Kyros och<br />
det persiska riket. De två möttes efter<br />
att Kroisos intog staden Pteria i landskapet<br />
Kappadokien. Samtidigt var Kyros<br />
i Jonien, en del av Lydien, för att<br />
med propagandas<br />
hjälp försöka få<br />
folket att vända<br />
sig mot sin <strong>här</strong>skare<br />
Kroisos. Han<br />
misslyckades dock<br />
och vände sedan<br />
sin <strong>här</strong> mot Pteria<br />
för att möta Kroisos.<br />
Slaget blev<br />
mycket jämnt och<br />
när skymningen<br />
kom hade ingen<br />
segrat. Morgonen<br />
efter flydde Kroisos<br />
till Sardes, Lydiens<br />
huvudstad.<br />
Där skickade han<br />
efter hjälp från<br />
sina allierade men<br />
de hann inte anlända innan Kyros belägrade<br />
staden. Berättelser säger att<br />
Kyros ställde sina dromedarer framför<br />
krigarna för att med deras lukt göra<br />
de lydiska hästarna skrämda. Strategin<br />
fungerade och hästarna stegrade<br />
sig och kastade av sina ryttare. Kroisos<br />
tillfångatogs, Sardes ockuperades och<br />
Lydien kom under persiskt styre under<br />
vintern 546.<br />
539 intog Kyros<br />
staden Opis i Babylonien<br />
där han<br />
sedan tog kontroll<br />
över landets kanalsystem<br />
<strong>som</strong> vattnade landets grödor.<br />
Sedan erövrades staden Sippar utan<br />
större motstånd. Kyros var inte den<br />
<strong>som</strong> tog till våld när det inte behövdes.<br />
Efter förhandlingar med dess generaler<br />
intogs staden lugnt och stilla. Nu var<br />
det bara själva Babylon kvar, huvudstaden<br />
i Babylonien. Och <strong>här</strong> kommer kanalsystemet<br />
in i bilden. Perserna ledde<br />
om kanalerna så att vattnet i Eufrat blev<br />
så lågt att det gick, med Herodotos ord:<br />
”till höjden av mitten av en mans lår”.<br />
Därmed kunde de vada över och inta<br />
staden utan att arméerna var beredda.<br />
Persiska riket under Kyros II:s styre.<br />
Striderna blev nästan obefintliga på<br />
grund av detta drag. Efter erövringen<br />
av Babylon antog Kyros flera fina titlar<br />
för att visa sin framgång, bland annat<br />
titeln ”Kung över världens fyra sidor”.<br />
Döden<br />
Under Kyros välde sträckte sig riket<br />
mellan Hellesponten i väst och<br />
floden Indus i öst, det var det största<br />
rike <strong>som</strong> dittills funnits. Erövringarna<br />
var många, många fler än de <strong>som</strong> redogjorts<br />
för i denna text. Hur han dog<br />
är omstritt. Det sägs att han dog i ett<br />
blodigt slag mot massageterna <strong>som</strong> var<br />
duktiga krigare från öknarna i Khwarezm<br />
och Kyzyl Kum. Massageternas<br />
drottning, Tomyris, var hämndlysten<br />
efter att Kyros dödat hennes son i ett<br />
tidigare slag. När slaget var över beordrade<br />
hon att Kyros kropp skulle letas<br />
upp och att hans huvud skulle dränkas<br />
i blod <strong>som</strong> hämnd för hennes sons död.<br />
När förstärkningar kom från persernas<br />
armé utkämpades en ny strid där perserna<br />
vann och Kyros kropp återtogs.<br />
Andra källor säger att han dog en stillsam<br />
död någonstans i sitt rike. Hans<br />
grav finns än idag i staden Pasargadae<br />
och är i stort sett<br />
Efter erövringen av Babylon<br />
antog Kyros flera fina titlar<br />
för att visa sin framgång,<br />
intakt.<br />
Tillägg: Det finns<br />
en tumregel för när<br />
man sysslar med<br />
historia och särskilt<br />
så<strong>här</strong> gammal historia – man kan<br />
inte utgå från att något är absolut sant.<br />
Hur många gånger har inte historien<br />
skrivits om för att passa de styrande<br />
bättre i smaken? Det är inte förrän man<br />
hittar samma information på flera ställen<br />
<strong>som</strong> säger samma sak <strong>som</strong> man kan<br />
anta att det är sant. En del av det jag<br />
valt att ta upp är legender, men även<br />
de kan vara intressanta att höra och de<br />
kan också berätta något om sin samtid.<br />
29
30<br />
teknikhistoria<br />
Minnenas allé<br />
text och foto: RobeRt svensson<br />
Jag håller på att plocka isär en utrangerad datamaskin på<br />
chalmers. Den har diskmaskiner stora <strong>som</strong> tvättmaskiner, ur<br />
vilka man kan lyfta diskarna med hjälp ett stort handtag. när<br />
man håller dem i handen ser de ut <strong>som</strong> stackade amerikanska<br />
familjepizzor i en femvånings-plastostkupa i jätteformat.<br />
De enorma diskarna har en fantastisk kapacitet, de är på flera<br />
megabyte. Med stor försiktighet lyfter jag upp ett enormt<br />
kretskort. Det är nästan en kvarts<br />
kvadratmeter stort. Det har rader<br />
av integrerade kretsar runt kanterna<br />
och en stor svart fyrkantig sak i<br />
mitten. Det är ett minneskort med<br />
kapaciteten 16 kilobyte.<br />
Utvecklingen av dataminnen har<br />
gått snabbt de senaste decennierna.<br />
De allra första elektriska dataminnena<br />
bestod av elektromekaniska reläer <strong>som</strong> fungerade<br />
<strong>som</strong> både minnen och logikelement samtidigt. De var i princip<br />
byggda på samma sätt <strong>som</strong> vanliga reläer man finner i<br />
bilar, tvättmaskiner och elektriska styrskåp ute i industrin.<br />
Den största skillnaden var att datareläer var snabba, och<br />
Det hände att det kom någon liten<br />
vägglus in i reläerna och hindrade<br />
kontakterna från att slutas, och då<br />
måste en tekniker in bland de tunga<br />
rackskåpen och ta bort lössen<br />
dessutom hade de två kontaktpunkter för varje kontakttunga.<br />
En tunga motsvarade en ”etta” eller en ”nolla” när<br />
kontakten var sluten respektive öppen. Dubbelkontakter<br />
gav mycket större driftsäkerhet, emedan en kontakt kunde<br />
”ta över” kontaktfunktionen om den andra blev oxiderad.<br />
Efter en kort tid slets oxiden bort, och de båda fungerade<br />
igen. IBM gjorde en så kallad ”Composer” på femtiotalet<br />
med enbart reläer <strong>som</strong> minnen och<br />
logikelement. Man kan säga att de<br />
realiserade en enkel ordbehandlare<br />
med en golvbaserad burk <strong>som</strong> vägde<br />
ungefär 60 kilogram. Från denna<br />
tid kommer ordet ”Hardware”, eller<br />
på svengelska, ”hårdvara”. De stora<br />
datamaskinerna hade också reläer<br />
i tidernas begynnelse. Det hände<br />
att det kom någon liten vägglus in<br />
i reläerna och hindrade kontakterna från att slutas, och då<br />
måste en tekniker in bland de tunga rackskåpen och ta bort<br />
lössen. ”They ’debugged’ the computer”, eller <strong>som</strong> vi säger<br />
på svenska, ”avlusade” den.<br />
Ett datorrelä från IBM En tidig datortransistor från Philips<br />
Hela kärnarrayen Närbild på kärnorna. En kärna är en ”bit”
Även hårddisktekniken har<br />
gått framåt, och på tidigt åttiotal<br />
kunde man för några<br />
tusen kronor köpa en hårddisk<br />
<strong>som</strong> hade en kapacitet<br />
på flera tiotals megabyte till<br />
sin bords-PC. En intressant<br />
parentes i hårddiskhistorien<br />
var en serie mycket kompakta<br />
hårddiskar <strong>som</strong> var så små att<br />
de motsvarade storleken av<br />
ett så kallat Compact Flashkort,<br />
ett i kameravärlden vanligt<br />
minneskort. De kallades<br />
allmänt för ”Microdrive”,<br />
trots att detta egentligen var<br />
ett varumärke från IBM. De<br />
användes i de första professionella<br />
digitalkamerorna och<br />
i iPod-spelare. En av de få<br />
fabriker i världen <strong>som</strong> kunde<br />
tillverka denna småskaliga<br />
mekanik var Citizen i Japan.<br />
Som de flesta kanske känner<br />
till så är Citizen en klockfabrik,<br />
och ingenjörerna i dessa<br />
brukar veta hur man gör små<br />
mekaniska prylar.<br />
Reläerna blev relativt fort<br />
omoderna, och de ersattes av<br />
elektronrör <strong>som</strong> var mycket<br />
snabbare. Rören kopplades<br />
också både <strong>som</strong> minneselement<br />
och <strong>som</strong> logikelement.<br />
I slutet av femtiotalet blev<br />
transistorer kommersiellt<br />
tillgängliga, och nu började<br />
utvecklingen ta fart. Datorer<br />
med så kallade diskreta,<br />
det vill säga enstaka, grundkomponenter<br />
på kretskort<br />
tillverkades. I början av sextiotalet<br />
lanserade Texas Instruments<br />
sin första serie<br />
digitala kretsar, den så kalllade<br />
74-familjen. Nu blev datorerna,<br />
och naturligtvis även<br />
minnena, ännu snabbare och<br />
kompaktare, men de var fortfarande dyra. Nu kan man hos<br />
t.ex. Clas Ohlsson köpa en liten ”minnespinne” med en kapacitet<br />
på 8 till 32 gigabyte för ett par hundra kronor.<br />
Hela minneskortet. Observera storleken<br />
Minnet från den gamla datamaskinen består av en stor<br />
mängd små ringformade ferritkärnor. Detta minne kallas<br />
”kärnminne”. Varje ferritkärna motsvarar en ”bit”. Minnet<br />
fungerar i princip på följande sätt:<br />
Det finns tre trådar <strong>som</strong> löper genom varje ring. En sensortråd,<br />
en X-tråd och en Y-tråd. Ringarna sitter i ett X-Ymönster.<br />
När man skriver en ”etta” i en ring sänds en puls<br />
genom trådarna <strong>som</strong> motsvarar en ring i korsningen mellan<br />
aktuell X- och Y-koordinat, och kärnan magnetiseras i en<br />
viss riktning. Magnetismen kvarblir i ringen, så kallad ”remanens”.<br />
När man läser data så sänder man en ström i andra<br />
riktningen, och den signal man får ur den tredje tråden talar<br />
om huruvida ringen var magnetiserad i en viss riktning<br />
eller inte. Om magnetiseringsriktningen ”slår om” får man<br />
en puls i tråden, vilket betyder att den var magnetiserad i<br />
motsatt riktning. Ur den informationen kan man få reda på<br />
om det var en etta eller en nolla i den minnescellen. Data<br />
förstörs vid läsningen, därför matas den in på nytt för att<br />
inte sabotera minnesinnehållet. Den största fördelen med<br />
denna typ av minne är att det fungerar <strong>som</strong> ett modernt<br />
”flashminne”, data försvinner inte när maskinen stängs av.<br />
”Bättre än minnespinnar, <strong>som</strong> understundom går sönder”,<br />
tänkte jag. Jag stod där med kortet i handen och tittade på<br />
min Mac-laptop. Jag insåg efter en stunds intelligent övervägande,<br />
att jag aldrig skulle få de två att samarbeta utan<br />
stora problem.<br />
31
32<br />
teknikprylar<br />
fyndiga<br />
prylar<br />
text: emil johansson<br />
en mörk och regnig natt<br />
Navigera genom Göteborgs regniga gator med stil med ett Blade Runner-inspirerat<br />
paraply. Ett knapptryck och skaftet börjar lysa i läckert blått eller vitt LED-ljus.<br />
Paraplyet gör dig synlig i trafiken, är vansinnigt coolt och sägs också skydda mot<br />
nederbörd.<br />
www.thinkgeek.com<br />
Dölj det nya<br />
Känner du att din iPhone 4 ger ett lite för nymodigt intryck, är du rädd<br />
att en mindre trevlig varelse ska ta den ifrån dig eller känner du dig bara<br />
allmänt nostalgisk? Varför inte köpa ett retrofodral att förvara den i?<br />
Finns i utförandena kassettband, Nintendo och analog SLR.<br />
www.gizmine.com<br />
Coolast på sektionen?<br />
Om inte kan du snabbt bli populärast genom att köpa Hasbros fjärrstyrda Millennium<br />
Falcon och dra blickarna till dig. Ja, du läste rätt! Världens kanske mest kända rymdskepp<br />
finns att få i radiostyrt utförande. Köp två och tävla genom Chalmers korridorer<br />
medan ni skickligt undviker imperiets klasskamrater och doktorander.<br />
www.hasbro.com<br />
Genom för gemene man?<br />
Ion Torrents DNA-sekvenseringsmaskin kan vara något dyr för<br />
studentplånboken. Den revolutionerande maskinen <strong>som</strong> började<br />
säljas i december kostar enbart $50.000, en tiondel av dagens priser.<br />
Lägg till att den endast är stor <strong>som</strong> en vanlig skrivare och det är ett<br />
givet köp!<br />
www.iontorrent.com<br />
Beauty and the Geek<br />
Med denna produkt <strong>som</strong> sägs kombinera mode med teknisk funktion kommer<br />
du kunna styra datorn från valfri plats i hemmet. Det trådlösa tangentbordet,<br />
musen och högtalarna vilka smidigt är inbyggda i jeansen ger total kontroll.<br />
Det återstår dock att se huruvida anordningen är dryckessäker…<br />
www.nieuweheren.com
KAPPLÖPNING<br />
meD BUrkAr<br />
text och foto: Per-olof NilssoN<br />
om du rullar olika föremål (burkar, bollar, ägg…) nedför en<br />
backe kommer du att observera flera överraskande effekter.<br />
Speciellt finner du vissa generella resultat, <strong>som</strong> inte beror på<br />
vad du rullar eller på backens lutning.<br />
För vårt experiment kan du använda två likadana konservburkar,<br />
d.v.s. med samma dimensioner och samma vikt. Den<br />
ena skall ha flytande innehåll, den andra fast. Det brukar<br />
vara lätt att finna ett sådant par i speceributiken, se exempel<br />
på bilden. Om du inte lyckas hitta sådana burkar kan du<br />
skaffa två lika juiceburkar och frysa den ena.<br />
Lägg en planka eller dylikt på golvet så att den lutar<br />
10 o - 20 o . Släpp de två burkarna samtidigt från längst upp<br />
på plankan, så att de rullar nedåt parallellt. Burken med det<br />
flytande innehållet kommer först ned till golvet, men väl på<br />
golvet rullar burken med fast innehåll ikapp och förbi den<br />
andra. Trots att den med flytande innehåll alltså får högst<br />
fart hinns den ikapp av den andra burken på golvet!<br />
Vi försummar först friktionsförluster. Den totala energin<br />
hos en burk bevaras då. Energin består av tre delar: lägesenergi,<br />
rörelseenergi och rotationsenergi. Alla burkar med<br />
fast innehåll (stel kropp) rullar lika fort på ett visst plan,<br />
Gissa vilken <strong>som</strong> är vilken?<br />
t(fast)<br />
teknikexperiment<br />
alltså oberoende av storlek och massa. För burken med flytande<br />
innehåll är det lite mer komplicerat. Vi antar att vätskan<br />
står stilla och endast själva burken rullar. Om burken är<br />
mycket lättare än innehållet rullar alla sådana burkar lika<br />
fort! Jag får att förhållandet mellan rulltider t och hastigheter<br />
v är oberoende av burkarnas dimensioner och vikt (så<br />
länge de är lika) men också av plankans lutning:<br />
v(fast) 2<br />
3<br />
0,816<br />
Burken med det flytande innehållet har alltså ungefär 20%<br />
högre hastighet när den når golvet. Båda burkarna bromsas<br />
sedan lika mycket p.g.a. friktionen mot golvet. Burken med<br />
det flytande innehållet kommer dock att bromsas ytterligare<br />
p.g.a. den ”inre” friktion <strong>som</strong> uppstår när vätskan rör sig<br />
relativt burkens innervägg. Således kommer denna burk att<br />
bli upphunnen av den andra.<br />
33
34<br />
bildkollage<br />
jorden runt på två sidor<br />
Highway 1, Kalifornien<br />
emma sundh<br />
Rønne, Bornholm<br />
Key West, Florida<br />
sarah johansson<br />
isabella stenmark
Sukhumi, Ryssland<br />
London, England isabella stenmark<br />
robert svensson<br />
Pisa, Italien<br />
isabella stenmark<br />
35
36<br />
Travelcolumn<br />
exploring<br />
Hawaii<br />
AuTHor And pHoTogrApHer: MArY gAo<br />
Kualoa Beach with Chinaman’s Hat in the background<br />
Basking in the warm Hawai’i sunlight, you are reclined in a<br />
chair with a glass of lemonade sitting on the table right next<br />
to you. The sound of the crashing waves calms you to sleep.<br />
The Pacific breeze whips your hair and cools your body. In<br />
the distance, children are playing on the shore. You are enjoying<br />
yourself. Life is easy.<br />
This scene is widely imagined by many when the word<br />
Hawai’i is heard; however, this thought is a bit misleading.<br />
Beside the beautiful white-sand and crystal-clear beaches,<br />
there is much more that defines Hawai’i. The tropical islands<br />
of Hawai’i house rain forests and volcanoes. The rich<br />
culture of its indigenous population leaves behind museums<br />
and performances that inform visitors about the Hawaiian<br />
ways of life.<br />
Hawai’i’s capital, Oahu, is situated on Oahu’s south shore.<br />
Although Oahu is the most populated island in Hawai’i, the<br />
natural beauty of this island is not disturbed. One of the<br />
most popular beaches is Waikiki, where all the high-end stores<br />
and chain hotels, such as the Starwood Hotels and Hilton,<br />
are located. At Waikiki, you can find the sand beaches<br />
almost overwhelmingly filled with people, although you still<br />
do have a comfortable amount of space to have fun in the<br />
water.<br />
The Manoa Falls<br />
If you are looking for a beach that is good for sight-seeing,<br />
try the Kualoa Beach. At low tide, the beach reveals its seashell<br />
littered sand floor. You can find pieces of coral and<br />
full-body seashells that you can take home with you. The<br />
floor of the ocean looks a bit rocky, so it may not be desirable<br />
to swim there. A little distance from the shore is the<br />
Chinaman’s Hat. A basalt island called Mokoli’i in Hawaiian.<br />
You can access the island by swimming or kayaking, however<br />
there are <strong>som</strong>e dangers during bad weather storms.<br />
There are also reports of stonefishes and sharks spotted<br />
around the islands on early mornings.<br />
Although the Kualoa Beach may sound like a great destination<br />
spot for scenery and a chance to explore the water,<br />
Haunama Bay may be a better alternative. With limited<br />
parking spaces, the bay does not become overcrowded. In<br />
Haunama Bay, there is a reef, leaving a small shallow area<br />
for snorkelers to witness the beauty of this natural formation<br />
and the variety of fishes that this bay houses. Just a tip,<br />
don’t sink your head too low while snorkeling…you’ll just<br />
end up choking on a mouthful of seawater.<br />
By now, you must be wondering if this is all that Oahu has.<br />
However, there are many more places to visit to make this<br />
trip complete. You may have heard of Pearl Harbor. The<br />
harbor and <strong>som</strong>e remnants of the attack (December 7, 1941)<br />
by the Japanese are left.
USS Missouri<br />
To visit Pearl Harbor, it is best to go early, as there is a limited<br />
amount of tickets each day. You can tour the USS Bowfin<br />
Submarine, the USS Missouri, and the USS Arizona memorial<br />
site. The USS Bowfin Submarine was responsible for<br />
sinking over 30% of the Japanese Navy.<br />
The USS Missouri battleship was the location<br />
where the Japanese surrendered to<br />
the United States. Last but not least, the<br />
USS Arizona memorial site is one of the<br />
few sunken ships that remain till this day<br />
in the harbor. There is a memorial built<br />
over it, giving visitors a view of the ship<br />
and the list of names that were lost on this ship. This visit<br />
will enrich you with American history and give you a small<br />
glimpse into America’s involvement in WWII.<br />
One interesting historical fact about the United States is<br />
that there is a palace in a U.S. state. That palace, which belonged<br />
to the Hawaiian royal family, resides in Oahu. However,<br />
the monarchy was overthrown in 1893, by American<br />
colonists and the US annexed Hawaii in 1898. The royal<br />
family’s home, the Iolani Palace, still exists as a historical<br />
site for tourists to tour around. Unlike Pearl Harbor, the<br />
Iolani Palace, does not allow pictures being taken. Photos<br />
may be taken outside the palace, but inside it is prohibited.<br />
Inside the palace, you can see the furniture used by the last<br />
Hawaiian monarch, Queen Liliuokalani, and the royal family.<br />
Some rooms are still left as they were in the late 19th<br />
Century; however, there are still <strong>som</strong>e rooms devoid of any<br />
furnishings. In the basement, you can find more cultural<br />
items, royal accessories, and dishware.<br />
A place to come close with a royal practice is King’s Village.<br />
It is a shopping village situated right across from the Princess<br />
Ka‘iulani Sheraton Hotel in Waikiki. At 6 p.m. every<br />
night, you can go watch the changing of the guards. This<br />
Beside the beautiful whitesand<br />
and crystal-clear<br />
beaches, there is much<br />
more that defines Hawai’i.<br />
performance is reproduced from the changing of the guard<br />
routine that was done under King David Kalakaua (1836-<br />
1891). If you are staying in Waikiki, try to make <strong>som</strong>e free<br />
time to visit the village for <strong>som</strong>e culture, shopping, and fun.<br />
If you want to take a much more healthier and active approach,<br />
there are two spots where you can get a good exercise<br />
and be rewarded with a great experience and view<br />
of nature. The Lyon Arboretum and Diamond Head State<br />
Monument are two places where you can witness the unique<br />
Hawaiian landscape.<br />
In the Lyon Arboretum, there are many different trails.<br />
There is one trail, which leads hikers to a waterfall called<br />
Manoa Falls. On that trail, you trek through the territory of<br />
many indigenous tropical plants of Hawai’i. From ferns to<br />
bamboos, the variety of plants makes the beautiful outdoors<br />
an enjoyable trip.<br />
The Diamond Head State Monument is located in an extinct<br />
volcano and attracts many visitors everyday. Visitors<br />
hike up to the top of the volcano, where there are a couple<br />
of viewing decks at various locations, all<br />
within a small distance of each other.<br />
From these decks, people are able to view<br />
the wide expanse of the volcano crater<br />
and the beautiful southern shore of<br />
Oahu. This view of the ocean is just an<br />
alternative to seeing it from the airplane<br />
when departing from Oahu.<br />
There are many other places that are unavoidable, however<br />
these key destinations are places that one must not miss.<br />
Although <strong>som</strong>e of these locations may sound like cliché<br />
tourist hotspots, they truly live up to their name and reputation.<br />
I hope you will plan a trip soon to Hawai’i and experience<br />
this globally known archipelago. Aloha!<br />
The Iolani Palace<br />
37
38<br />
themecolumn<br />
Let me Draw<br />
you amap Author And illustrAtor: Alice gillhAM<br />
Maps allow us to define and understand our position in the<br />
world. We often use them without thinking, for example,<br />
when giving directions it is common to scribble a diagram<br />
of the route. Although these impromptu maps usually bear<br />
little resemblance to the real world we are nonetheless able<br />
to understand them and use them to help us find our way.<br />
Since the development of sat-nav, the map – particularly the<br />
scribbled, out of scale, inaccurate sketch – has become less<br />
common and certainly less necessary. However, we must<br />
never underestimate the value of the map.<br />
Once, in the middle of a very familiar journey,<br />
I was forced to stop in order to buy a<br />
map, the last thing that I had expected to<br />
need. Although I knew the main road from<br />
Newcastle to Cambridge well, I discovered<br />
that the motorway was closed and was forced<br />
to take a diversion. The sat-nav was of<br />
no use, it insisted on sending me back to the closed road.<br />
Consequently, I was forced to acknowledge that <strong>som</strong>etimes<br />
a map is just what you need.<br />
But have maps always been so useful? What if you had been<br />
setting out on a long journey hundreds of years ago? Maps<br />
have changed considerably over time. For example, many of<br />
the maps which survive from medieval Europe would not<br />
have been much help if you actually wanted to know the<br />
way from, for instance, London to Rome. For example, the<br />
However good the<br />
technology gets, there<br />
will always be a place<br />
for the map<br />
thirteenth century Hereford Mappa Mundi shows Jerusalem<br />
as the centre of the world. Whilst this perfectly expresses<br />
the devotional focus of Christianity and was a common<br />
feature of medieval maps, the mutated geography, lack of<br />
scale and seemingly bizarre mixture of real and fanciful details<br />
would have made it impossible to navigate using this<br />
map. It is unlikely that this map was designed for navigation<br />
because, although it is on a single sheet of vellum, it was<br />
supported on an oak frame so it could not be folded and<br />
of course it was largely fanciful in content. Instead, it may<br />
have been used as a tool to instruct the laity<br />
in one of the fundamental Christian beliefs:<br />
Christ as the route to salvation.<br />
This map, like many other medieval maps,<br />
contains images of the monstrous races<br />
which were believed to inhabit the furthest<br />
ends of the earth. These fanciful creatures<br />
were products of imagination and misunderstanding and<br />
included the blemmye, sciapod and cynocephali, which were<br />
thought to have faces in their chests, one large foot and<br />
dog's heads on human bodies respectively. As exploration<br />
further afield developed in the later middle ages, these creatures<br />
were pushed further and further to the edges of the<br />
world as explorers repeatedly failed to find them. However,<br />
belief in these races was slow to dwindle.<br />
The map of Great Britain by Matthew Paris, dated 1250-<br />
1259, is only slightly more useful for actually getting<br />
around. Although many of the major areas and cities are<br />
marked, the scale and shape of the country is rather<br />
odd. Furthermore, this map was bound into a large<br />
heavy volume which would have been highly inconvenient<br />
to carry around. Rather than a tool for actually<br />
navigating the country, this was thus an illustration,<br />
however it was ahead of its time in the<br />
level of detail and in indicating a number of routes,<br />
despite <strong>som</strong>e significant errors, for example<br />
Essex is in the wrong place. This map indicates<br />
the way in which Matthew Paris visualised and<br />
understood the country in which he lived and<br />
which he had chronicled in several versions. This<br />
map accompanies one of his shorter chronicles.<br />
Rather than allowing the viewer to navigate the<br />
actual highways of medieval England, the map<br />
allows the reader to place the events related in<br />
the chronicle in relation to each other and to<br />
their own location.
A map of the World, produced in Amsterdam 1689<br />
Later on, as Europeans explored further and further afield<br />
in increasingly large numbers, the production of accurate<br />
maps became increasingly important. The concepts of<br />
latitude and longitude for navigation at sea came to be<br />
represented on maps. Using these concepts, it is possible<br />
to pinpoint a location using time and the angle of the sun.<br />
The inclusion of latitude and longitude lines on maps<br />
thus indicates a significant development in navigation.<br />
The accuracy of maps increased after triangulation was<br />
developed in the sixteenth century. But, accuracy is as<br />
accuracy does. During this period, maps still <strong>som</strong>etimes<br />
contained images of the monstrous races, for example<br />
early sixteenth-century maps of Brazil. However, this diminished<br />
as explorers reached these areas and there were<br />
fewer and fewer unexplored areas where the montrous races<br />
could still be thought to live.<br />
Modern maps, however, are by and large trustworthy and<br />
useful. I have found that the problem is usually not with<br />
the map but the road signs, at least in England. In England,<br />
I cannot navigate at all without making at least one<br />
mistake. In France, on the other hand, I can manage fine.<br />
The maps are very similar, but the French actually label<br />
their roads properly with the names of places, both near<br />
and small and large but far away. This makes it very easy, as<br />
even signs at the only crossroads in a tiny village will tell<br />
you the way to Paris, Lille, and numerous other large but<br />
distant places. Thus, the map is only one aspect required for<br />
navigation – at least when you are on the road.<br />
So, what is the future of the map? I recently watched a TV<br />
programme about gadgets which featured using mobile apps<br />
which superimpose a map on the world around them using<br />
an internet phone and its camera. This looks cool, except<br />
it uses a great deal of battery power so it is only good for<br />
short journeys. However good the technology gets, there<br />
will always be a place for the map – difficult to read and<br />
likely to disintegrate in the rain, it retains the significant<br />
advantage that it is dependable and does not need batteries.<br />
Useful websites for images and further information:<br />
http://www.herefordwebpages.co.uk/mapmundi.shtml<br />
http://www.bl.uk/<br />
http://www.bl.uk/onlinegallery/onlineex/mapsviews/mapgb/<br />
http://www.fathom.com/feature/122273/index.html<br />
39
40<br />
theengineer<br />
A MAChine<br />
LEARNING EXAMPLE<br />
Author: dAg Wedelin<br />
Photo: ChAlMers ArChives<br />
Machine learning can be used in many situations where we<br />
wish to make predictions from past data. For example, how<br />
can we based on the weather on a particular day, predict a<br />
high risk of major train delays?<br />
We consider the input variables TEMPERATURE:<br />
{high,low}, PRECIPITATION: {yes,no}, WIND:<br />
{strong,weak}. The goal is to find a function from these input<br />
variables to the output variable DELAY: {yes,no}, that<br />
will make useful predictions. We will consider functions that<br />
are simple boolean AND-expressions of the input variables,<br />
such as<br />
D E L AY = ( T E M P E R AT U R E = = h i g h ) & &<br />
(WIND==strong)<br />
There are then 27 different possible functions to choose<br />
from, and we call this set of functions the model space.<br />
To select a particular function from the model space we<br />
need learning data, in the form of known input-output values<br />
such as<br />
(TEMPERATURE: high, PRECIPITATION: no, WIND:<br />
strong, DELAY: no)<br />
A straightforward way to use such data is to remove all<br />
functions that are inconsistent with the learning data. So<br />
for example, when we receive the data above, our model<br />
space shrinks from 27 to 20 functions. If everything goes<br />
well the model space will shrink to a single function after a<br />
few more known input-output values. We can then use this<br />
function to make predictions also for input values that have<br />
not been observed, this is known as generalization and is<br />
very important. We can even make predictions before we<br />
have ruled out all functions except one, by evaluating all remaining<br />
functions with<br />
the same input, and as<br />
output select the most<br />
common answer.<br />
TEMPERATURE,<br />
PRECIPITATION, WIND<br />
high! yes! strong no<br />
DELAY<br />
This looks good, but<br />
what can go wrong?<br />
If the correct function<br />
high!<br />
high!<br />
yes!<br />
no!<br />
weak<br />
strong<br />
no<br />
no<br />
is not part of the ori- high! no! weak no<br />
ginal model space, then<br />
at <strong>som</strong>e point all fun-<br />
low! yes! strong yes<br />
ctions will be ruled out low! yes! weak no<br />
and the model space<br />
will become empty!<br />
low! no! strong yes<br />
Maybe we can fix this<br />
by letting all possible<br />
low! no! weak yes<br />
functions be part of the original hypothesis space? Any function<br />
from the input variables to the output variable DE-<br />
LAY can be represented in a table (see the table). There are<br />
8 different input values to the function, and for each input<br />
there is a binary output, that can be selected arbitrarily. The<br />
number of possible functions are then 2^8= 256, and we let<br />
all these functions be our new model space.<br />
As before, when we receive learning data, inconsistent functions<br />
are removed from the model space. Now, if we ask<br />
about an input that has been given in a input-output pair,<br />
all remaining functions will give this output, since we removed<br />
all functions that didn’t. But when we ask about <strong>som</strong>e<br />
input that has not been previously observed, exactly half of<br />
the remaining functions will give the output yes, and half<br />
will give the output no! This is an inevitable consequence of<br />
starting with all possible functions. The result is that there<br />
is no generalization, and all we have accomplished is a complicated<br />
procedure to record our historical data.<br />
How can we get out of this? Probabilities? A continuous<br />
linear function, or an artificial neural network? These are<br />
questions worth to think about, and for which sophisticated<br />
theories have been developed. Finally, it is always worthwhile<br />
to consider why we should expect that a procedure like<br />
this can sensibly draw conclusions about the weather and<br />
trains in the first place.
get your brain<br />
started<br />
creators: sarah johansson and fredrik elofsson<br />
5<br />
6<br />
9<br />
5<br />
3<br />
9<br />
2<br />
2<br />
3<br />
7<br />
1<br />
3<br />
2<br />
9<br />
Sudoku<br />
8<br />
4<br />
1<br />
7<br />
Varje rad och kolumn ska innehålla siffrorna<br />
1-9. varje 3x3-ruta ska också innehålla<br />
siffrorna 1-9. Varje siffra får bara<br />
förekomma en gång i varje rad, kolumn<br />
och 3x3-ruta<br />
Every row and column should contain the<br />
numbers 1-9. Every 3x3 square should<br />
also contain the numbers 1-9. Every<br />
number must only occur once in every<br />
row, column and 3x3 square.<br />
LaroLLo<br />
7<br />
3<br />
8<br />
6<br />
Siffrorna 1-6 ska placeras i de<br />
vita rutorna så att varje svart<br />
ruta omges av alla siffror. Det<br />
finns bara en möjlig lösning.<br />
The numbers 1-6 should be<br />
placed in the white boxes so<br />
that every black box is surrounded<br />
by all the numbers.<br />
There is only one possible<br />
solution.<br />
6<br />
4<br />
9<br />
5<br />
4<br />
2<br />
8<br />
6<br />
2<br />
3<br />
5<br />
5<br />
4<br />
8<br />
7<br />
3<br />
1<br />
2<br />
find five differenceS<br />
2<br />
4<br />
6<br />
3<br />
5<br />
3<br />
4<br />
1<br />
1<br />
2<br />
5 1<br />
3 3<br />
1 2<br />
6<br />
3 3<br />
1<br />
6 2<br />
5<br />
2<br />
3<br />
5<br />
6<br />
1<br />
41
Change language