Tyska militärfordon i Sverige?! - Krigsmyter

smb presenterar
överraskande krigshistoriska fakta
del 31
Tyska militärfordon i Sverige?!
Kom det några tyska militärfordon till Sverige under andra
världskriget förutom de som for på ”tysktåg” genom landet?
Jodå, faktum är att tyska pansarfordon till och med tillverkades
i Sverige och flera olika militärfordon kunde köpas in
från Tyskland, mitt under kriget!
Få känner idag till att en tyskägd vapenfabrik i Landskrona under
1930-talet inte bara försåg Sverige med pansarfordon utan
även skickade en experimentvagn till en tysk (ej rysk!) hemlig
bas långt inne i Stalins Sovjet. Det låter bisarrt men är helt sant.
Bakgrunden är att tyska intressen från 1920 mer och mer
tog över den tunga verkstadsindustrin i Landskrona, AB
Landsverk. I slutet av 20-talet började man tillverka pansarbilar
och stridsvagnar, vilket var förbjudet på tysk mark av första
världskrigets segrarmakter. År 1930 skickades så en stridsvagn
modell Landsverk 5 (L-5) från Landskrona till de återuppstående
tyska pansartrupperna i Sovjetunionen. Ja. Stalin hjälpte
Den officiellt svenska men i princip tyska stridsvagn
som skickades till sovjetiska Tatarstan:
Landsverk 5. Vagnen skiftade från hjul till
banddrift under gång, utan att besättningen
behövde gå ut. Det var ett hydrauliskt
system som höjde och sänkte banden. Om
den blev kvar i Sovjetunionen eller fick
följa med ”hem” till Tyskland 1933 är
okänt. bildkälla: landskrona museum
Av Lars Gyllenhaal
1
i högsta grad Tyskland utveckla sin pansarkompetens och fick
på köpet ett eget pansarlyft. Man bör dra sig till minnes att
även efter Hitlers makttillträde 1933 kunde Tyskand och Sovjet
samarbeta intimt – under den så kallade Molotov-Ribbentroppaktens
tid från hösten 1939 fram till Hitlers angrepp på
paktbrodern Stalin den 22 juni 1941.
Det var i den sovjetryska delrepubliken Tatarstan som den
tyska krigsmakten 1926 fick etablera den topphemliga ”Panzertruppenschule
Kama” (pansartruppsskolan Kama). Fram
till 1933 lade man där grunden för Tysklands pansarvapen.
Både tyska och sovjetiska officerare fick där utbildning och
Tysklands första nya (efter 1918) stridsvagnsmodeller började
där utvecklas. Det var till Kama-basen som Landsverk-5:an
skickades.
Landsverk tillverkade fram till andra världskrigets utbrott
pansarfordon för både den svenska armén och flera utländska.
Särskilt intressanta försäljningar gjordes till Norge och

Nederländerna. Norges enda stridsvagn fram till 1945 var en
Landsverk L-120 – utan torn! – som i Norge fick öknamnet
”Rikstanken”. De pansarbilar modell Landsverk L-180 som såldes
till Nederländerna erövrades av Tyskland 1940 och sattes
därefter in i tysk krigstjänst.
Den mest långlivade Landsverkvagnen blev till genom en
Inte mindre än 587 tyska terränglastbilar av märket Klöckner-
Deutz kom till Sverige genom tyskarnas stora behov av svensk
järnmalm. I svenska armén fick den beteckningen m/42 M.
foto: lars gyllenhaal
2
Till vänster Landsverks mest lyckade stridsvagn, m/42, som ursprungligen
var ett beställningsjobb för Ungern. Till höger den
ursprungligen tjeckiska lätta stridsvagnen m/37. I rumänsk
tjänst stred denna stridsvagnstyp tillsammans med tyska
armén på östfronten. Dessa exemplar ingår i Pansarmuseum i
Boden som drivs av Föreningen P 5. foto: lars gyllenhaal
Samma Klöckner-Deutz (m/42 M) sedd bakifrån. foto: lars
gyllenhaal

eställning av den ungerska krigsmakten. Landsverk hade redan
försett ungrarna med en lätt stridsvagn, L-60, som i Ungern
fick namnet Toldi och användes på östfronten 1941–44. På
Ungerns begäran utvecklade Landsverk även en något tyngre
vagn som fick namnet Lago. Endast en prototyp gjordes men
när svenska krigsmakten senare behövde en modernare stridsvagn
så kunde Landsverk snabbt vidareutveckla Lago och resultatet
blev stridsvagn m/42. Dessa var i tjänst ända till mitten
av 1950-talet då de byggdes om rejält. Den nygamla vagnen
blev stridsvagn 74 och typen fanns i den svenska krigsorganisationen
fram till 1981. Tornen levde dock kvar som värntorn
vid flygfält och vid kuster ända fram till 1999!
Landsverk skyltade inte med att de i stort sett var ett tyskt
företag – vilket möjliggjorde många affärer. Men Sverige hade
även flera fordon som helt officiellt var tyska. Hur var det möjligt
att Sverige kunde få dessa till och med 1942, när Tyskland
hade så stora egna behov? Anledningen får sökas i det stora
tyska behovet av något som Sverige hade i överflöd, högkvalitativ
järnmalm. De fordon som Sverige fick köpa var till att
börja med ett dussin halvbandtraktorer (för att dra artilleri i
svår terräng) modell Demag D7. Genom att Volvo kopierade
Demagen fick dock försvaret många fler, närmare bestämt 107
till. Demag-kopian fick namnet halvbandtraktor m/43.
3
Det mest påtagliga inköpet från Tyskland under kriget var
det av 587 terränglastbilar av märket Klöckner-Deutz som i
svenska armén fick beteckningen m/42 M. Lägg därtill 227 tyska
”jeepar” modell Tempo-Vidal Geländewagen. Eftersom de
var svårhanterade fick de av svenska soldater öknamnet ”Eländewagen”.
De här stora fordonsinköpen plus inköp av tyskt artilleri
fick till följd att den svenska krigsmakten blev en märklig
blandning. Flygvapnets huvudsakliga jakt- och bombflygplan
var anglo-amerikanska medan en stor del av arméns fordon
och vapen var av tysk design eller rentav tysktillverkade.
Efter andra världskriget köpte Sverige in en mängd olika
tyska pansarfordon, bland annat en Kungstiger. Men det var
som militärt överskott och mest i syfte att testa och slutligen
skjuta sönder dem. Så sent som för ett par år sedan skrotades
eldröret från den sönderskjutna Kungstigern. Hade man istället
sålt det till någon amerikansk samlare hade det inbringat
en nätt summa…
Vill du veta mer om svenska pansarfordon? Du får boken
Svenskt Pansar för 0 kronor när du blir medlem i Svenskt
Militärhistoriskt Bibliotek. Värde ca 510 kr.
Gå in på www.krigsmyter.nu/militarfordon och läs mer.
Två terrängbilar modell Tempo-Vidal Geländewagen under översyn inne på verkstaden på I 10 (från 1942 P3) i Strängnäs den 21
april 1941. Lägg märke till kapellet och kamouflaget. foto: krigsarkivet.

Kvalitet och styrka
En gång på väg ner till Ing 2 i Eksjö passade jag på att besöka A 6 militärmuseum
i Jönköping som jag hade hört hade en fantastisk utställning. Väl inne fick
jag verkligen mitt lystmäte täckt. Från golv till tak fanns uniformer, artilleri,
luftvärnspjäser och allehanda hästanspända vagnar samt olika motorfordon. Bland
dem fann jag en halvbandvagn som såg mer tysk än svensk ut! Jag frågade en ur museipersonalen
– en gammal förvaltare – vad det var för fordon. Han berättade att
det var en svensk halvbandvagn som användes bland annat för att dra den – i början
av beredskapen 1939-1945 inköpta tyska 10,5 cm fälthaubitsen leFH m1918 (svensk
benämning 10,5 cm fälthaubits m/39).
Först hade Sverige också köpt den tyska halvbandvagnen typ DEMAG men i för litet
antal så Volvo övertalades att kopiera den, som nu fick beteckningen Volvo artilleritraktor
m/43 (HBT). ”Traktorn” – som minst av allt såg ut som en traktor
– tillverkades i 107 exemplar och användes främst av artilleriförband i Norrland.
Tyvärr skrotades nästan alla efter kriget. En del byggdes om till fyrhjuliga traktorer
varvid bandaggregatet togs bort. I dag är endast en handfull riktiga halvbandvagnar
bevarade.
Beträffande Ing 2 så kom för övrigt en del av den tyska lastbilen Klöckner-Deutz –
som Lars Gyllenhaal berättar om – att hamna just på Ing 2 i Eksjö. Ett flertal av
dessa lastbilar har tagits hand om av fordonssamlare och är renoverade till ”mint
condition” och i fullt gående skick. När jag tog fram Ing 2:s regementshistoriska
verk i två band fick jag höra av många gamla götaingenjörer om just denna lastbil
som användes även på 1950-talet och kort tid därefter. Tysk kvalitetsbil som höll!
Vill du veta mer om svenska stridsvagnar?
Då rekommenderar jag boken
Svenskt Pansar av Rickard O. Lindström
och Carl-Gustaf Svantesson.
Referensverket – som är det enda kompletta
i sitt slag – bjuder på en
samlad beskrivning av alla svenska
stridsfordon. Ur ett stort antal fotoarkiv
har unika bilder hittats som
visar de olika fordonstyperna, tekniska
detaljer och fordonens användning.
Du får boken för 0 kronor om du
går med i Svenskt Militärhistoriskt
Bibliotek. Boken finns inte i bokhandeln.
Du är varmt välkommen till
en klubb som är så mycket mer än bara
böcker! Gå in på www.krigsmyter.nu/
militarfordon och läs mer.
Med de bästa hälsningar
Per-Anders Lundström
Styresman för SMB