Keramiska väggmaterial i offentlig miljö ... - Johanna Karlin
Keramiska väggmaterial i offentlig miljö ... - Johanna Karlin
Keramiska väggmaterial i offentlig miljö ... - Johanna Karlin
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
KERAMISKA<br />
VÄGGMATERIAL<br />
FÖR<br />
OFFENTLIG<br />
MILJÖ
KERAMISKA<br />
VÄGGMATERIAL<br />
FÖR<br />
OFFENTLIG<br />
MILJÖ<br />
KERAMISKT RESURSCENTRUM - KRC<br />
Forskningsgrupp:<br />
Arkitekt Sanna Hederus<br />
Konstnär <strong>Johanna</strong> <strong>Karlin</strong><br />
Keramiker Gustaf Nordenskiöld<br />
Industridesigner Anna Westerholm<br />
Projektledare:<br />
Katarina Andersson<br />
Helena Holmberg<br />
Detta är en första utskrift på rapporten ”<strong>Keramiska</strong><br />
<strong>väggmaterial</strong> i <strong>offentlig</strong> <strong>miljö</strong>”<br />
Rapporten kommer att kompletteras med ett<br />
kapitel om de färdiga prototyperna, efter att dessa<br />
färdigställts på CC Höganäs. Rapporten kommer<br />
då att tryckas i 50 exemplar.
Förord<br />
MILJÖN I TUNNELBANAN<br />
.............................................................................................................<br />
Stockholms tunnelbana som <strong>offentlig</strong>t rum<br />
Tunnelbanestationer i stadsrummet<br />
Material i tunnelbanan<br />
Inventering<br />
<strong>Keramiska</strong> material<br />
Övriga material / designelement<br />
Tunnelbanestationernas olika tillkomstdecennier<br />
50-tal<br />
60-tal<br />
70-80-tal<br />
90-tal<br />
<strong>Keramiska</strong> utsmyckningar i tunnelbane<strong>miljö</strong>n<br />
Bakgrund<br />
Är det klottrarna som pekar ut framtida uppdrag?<br />
Klinker som konstnärligt uppdrag på 90-talat<br />
Renovering av stations<strong>miljö</strong>er<br />
Strategi vid renovering<br />
Problemområden/problemlösningar<br />
Klotter<br />
Graffitins platsval<br />
Sanering<br />
FRAMTAGANDE AV NYTT KLINKER<br />
.............................................................................................................<br />
Skissprocess<br />
Problemställningar<br />
Hörn<br />
Relief<br />
Klinker som hud eller bärande element<br />
Sneda avslut<br />
Skalor<br />
Fält<br />
7<br />
11<br />
11<br />
15<br />
15<br />
15<br />
16<br />
21<br />
21<br />
23<br />
23<br />
23<br />
25<br />
25<br />
26<br />
26<br />
29<br />
29<br />
31<br />
37<br />
37<br />
39<br />
41<br />
41<br />
42<br />
43<br />
43<br />
44<br />
44<br />
45<br />
INNEHÅLLS-<br />
FÖRTECKNING:<br />
Fogar<br />
Rytm<br />
Moduler<br />
Rörelse<br />
Lera och glasyr<br />
Färg<br />
Ekonomi<br />
Variation<br />
Krc-klinkern<br />
Krc-klinkersystem<br />
Tillämpning i samband med renovering<br />
RESEARCHMATERIAL<br />
.............................................................................................................<br />
Stationsinventering<br />
32 tunnelbanestationer i bokstavsordning<br />
Tillverkning av klinker<br />
Lermassor<br />
Tillverkning<br />
Glasering<br />
Bränning<br />
Fogar<br />
Projektfakta<br />
KRC fakta<br />
46<br />
46<br />
46<br />
46<br />
46<br />
47<br />
48<br />
48<br />
51<br />
51<br />
54<br />
57<br />
58<br />
91<br />
91<br />
91<br />
92<br />
93<br />
94<br />
95<br />
97
6<br />
———<br />
7<br />
FÖRORD:<br />
<strong>Keramiska</strong> <strong>väggmaterial</strong> i <strong>offentlig</strong> <strong>miljö</strong> – ett konstnärligt forskningsprojekt med utgångspunkt<br />
i Stockholms tunnelbana.<br />
”<strong>Keramiska</strong> <strong>väggmaterial</strong> i <strong>offentlig</strong> <strong>miljö</strong>” – är ett pilotprojekt inom ramen för KRC<br />
(Keramiskt Resurscentrum) på Konstfack. Projektets målsättning har varit att bedriva<br />
en praktisk och teoretisk forskning kring design och keramiska materials användning<br />
i <strong>offentlig</strong> <strong>miljö</strong>, med fokus på materialegenskaper och estetik.<br />
Projektet, som framförallt har utgått ifrån <strong>miljö</strong>n i Stockholms tunnelbana, har<br />
möjliggjorts genom ett samarbete med SL, CC Höganäs, Gatu- och Fastighetskontoret<br />
i Stockholms kommun och Byggkeramikrådet.<br />
Projektet har utgått från det problem som klotter och skadegörelse utgör i Stockholms<br />
tunnelbana, men som även finns i många andra <strong>offentlig</strong>a <strong>miljö</strong>er. Skadegörelse utgör<br />
ett stort samhällsproblem, som inte minst medför stora kostnader, enbart för SL<br />
handlar det om över 100 milj kronor årligen. I detta projekt har det inte varit möjligt,<br />
och inte vår intention, att penetrera klotterproblematiken som helhet, inte heller att<br />
ta ställning till klotter utifrån en estetisk definition och kontext.
8<br />
———<br />
9<br />
Med fullt medvetande om att problematiken huvudsakligen<br />
är av social natur såg vi ändå en relevans<br />
i att undersöka om man i någon mån kan påverka<br />
situationen genom val av väggbeklädnad. Det är<br />
lätt att konstatera att det inte klottras lika mycket<br />
överallt och att efterverkningarna av klotter och<br />
saneringar inte är de samma överallt. Indikationer<br />
pekade på att väl utformade <strong>miljö</strong>er i mindre utsträckning<br />
utsätts för skadegörelse, t.ex. har Karin<br />
Björqvist keramiska utsmyckning av Mariatorgets<br />
tunnelbanestation klarat sig relativt väl sedan tidigt<br />
60-tal. Detta pekade mot att formgivningen<br />
av den <strong>offentlig</strong>a <strong>miljö</strong>n kunde vara en faktor i<br />
sammanhanget. Eftersom klinker är ett beständigt<br />
material med goda materialegenskaper som även<br />
motsvarar krav på att vara lättsanerat har det ofta<br />
använts i hårt utsatta <strong>miljö</strong>er, inte minst i tunnelbanan.<br />
Det fanns med andra ord en tradition och<br />
en erfarenhet att bygga vidare på.<br />
Med projektets forskning som utgångspunkt<br />
har målsättningen varit att utveckla klinkers med<br />
god motståndskraft mot skadegörelse och klotter<br />
i yta, form, material och med nyskapande hög<br />
estetisk kvalitet. Projektet har resulterat i en serie<br />
klinkers för användning i tunnelbanan och andra<br />
<strong>offentlig</strong>a <strong>miljö</strong>er.<br />
Vi valde att till projektet inbjuda fyra deltagare<br />
och att formulera projektet som ett grupparbete.<br />
Deltagarna valdes utifrån sina respektive discipliners<br />
kunskaper och förhållningssätt för att skapa<br />
en intressant korsbefruktning. I projektgruppen<br />
har ingått: Sanna Hederus, arkitekt; <strong>Johanna</strong><br />
<strong>Karlin</strong>, konstnär; Gustaf Nordenskiöld, keramiker<br />
och Anna Westholm, industridesigner. Arbetsformen<br />
har i huvudsak varit fältstudier, internseminarier<br />
och skissarbeten. De deltagande företagens<br />
expertis har regelbundet deltagit i forskargruppens<br />
möten. Det praktiska skissarbetet har skett på<br />
Konstfack och CC Höganäs, prototypframtagning<br />
på CC Höganäs.<br />
Öppna föreläsningar (se lista för våren 2003)<br />
har anordnats i ämnen som berör problemställningen.<br />
Första etappen startade januari 2003 och<br />
avslutas januari 2004.<br />
Med bakgrund i de resultat som framkommit under<br />
året har en fortsättning förberetts, se nedan.<br />
I en första etapp av projektet genomfördes en<br />
kartläggning av hur keramiska material har används<br />
i Stockholms tunnelbana allt sedan starten<br />
fram till nutid. Man kan tydligt åtskilja de olika<br />
tidsepokernas förhållningssätt till materialet, från<br />
50-talets helhetslösningar med helkaklade ytor<br />
(se t ex Odenplan) till 90-talets mer konstnärliga<br />
och platsspecifika utsmyckningar i specialtillverkat<br />
kakel (se t ex Ängbyplan).<br />
Gruppens research omfattade också en undersökning<br />
av hur och var skadegörelse och klotter<br />
uppkommer, vilka material, färgval, ytor etc. som<br />
är särskilt utsatta resp. motståndskraftiga samt<br />
hur sanering utförs och vilka spår den lämnar i<br />
<strong>miljö</strong>n.<br />
I researcharbetet kring tunnelbane<strong>miljö</strong>n visade<br />
det sig snart nödvändigt att uppmärksamma frågor<br />
av mer designteoretisk natur, t.ex frågor kring hur<br />
kompletteringar och renoveringar inlemmas i en<br />
befintlig <strong>miljö</strong>, och vilka problem som därvid uppstår.<br />
En frågeställning är hur man kan komplettera<br />
och renovera befintliga <strong>miljö</strong>er icke-antikvariskt,<br />
d.v.s. tillföra nya element som samspelar med den<br />
gamla <strong>miljö</strong>n, i detta fall med avseende på keramiska<br />
material. En utgångspunkt för designen av<br />
den serie klinker som projektet resulterat i blev<br />
därför att produkten skulle kunna korrespondera<br />
med befintlig utsmyckning och vägg/golv/takbeklädnad<br />
i denna komplexa <strong>miljö</strong>.<br />
Övergripande frågor om långsiktig planering och<br />
skötsel av <strong>offentlig</strong> <strong>miljö</strong> har också visat sig vara<br />
centrala. I gruppens research har framkommit att<br />
befintlig kunskap på detta område inte når beställaren<br />
eller att lämpliga material och metoder<br />
uppfattas som fördyrande. Resultaten tyder också<br />
på att bristande kompetens inom designområdet<br />
kan leda till olämpliga materialval och okänslig<br />
behandling av <strong>miljö</strong>n.<br />
Man har även uppmärksammat bristen på genomtänkt<br />
strategi inom detta fält och visat på ett<br />
behov av att kombinera produkt och materialutveckling<br />
med konceptutveckling. Förhoppningsvis<br />
kan gruppens resultat leda till att skapa argument<br />
för ökad användning av i sammanhanget<br />
lämpliga material och byggprocesser.<br />
En fortsättning av projektet har förberetts. Etapp<br />
2 skulle innebära en fördjupning och förlängning<br />
av projektet som baserar sig på de frågeställningar<br />
som framkommit under året och som kräver<br />
fortsatt studium.<br />
Inventeringen i Stockholms tunnelbana visar<br />
på att underarbete och montage är grundläggande<br />
för den estetiska och tekniska kvalitén på väggbeklädnaden,<br />
inte minst med avseende på hållbarhet<br />
och motståndskraft mot skadegörelse. Interoc<br />
Plattsättning AB har för en eventuell fortsättning<br />
inbjudits till projektet som en följd av detta.<br />
Under förutsättning av SL eller Gatu och Fastighetskontoret<br />
beslutar att genomföra en renovering/<br />
nyproduktion av en <strong>miljö</strong> som utgår från resultatet<br />
av gruppens arbete, både vad gäller de framtagna<br />
prototyperna och de mer teoretiska delarna, skulle<br />
det vara av stort intresse att följa processen utifrån<br />
ett forskningsperspektiv.<br />
Angeläget skulle också vara att skapa medvetna<br />
och adekvata strategier för tunnelbanans<br />
formgivning och renovering. En sådan fortsättning<br />
av projektet skulle kunna medverka till att <strong>miljö</strong>aspekterna<br />
vägs in vid upphandlingar och andra<br />
ekonomiska beslut.<br />
Projektet har varit tvärvetenskapligt och kan ses<br />
som ett pilotprojekt för vad konstnärlig forskning<br />
kan innebära, en fråga som under året aktua-<br />
liserats inom Konstfack. Även om projekt kring<br />
keramiska materials användning i arkitektur genomförts<br />
tidigare, både inom och utanför Konstfack,<br />
har det inte tidigare skett i denna form. Vi<br />
vill gärna peka på att projektets formella struktur<br />
i sig utgör en undersökning kring hur komplexa<br />
problemställningar inom området kan penetreras<br />
på ett givande sätt.<br />
Det är unikt att projektets utgångspunkt varken<br />
är en specifik plats, ett s.k. utsmyckningsuppdrag,<br />
eller ett fritt konstnärligt skapande som<br />
begränsar sig till produkten, i detta fall den<br />
keramiska plattan. Projektet har snarare valt att<br />
undersöka det större fält som den <strong>offentlig</strong>a <strong>miljö</strong>n<br />
generellt i kombination med tunnelbanans<br />
specifika möjligheter och problem utgör.<br />
I formgivningssammanhang eller i en konstnärlig<br />
kontext är det även unikt att gruppen består av<br />
olika kompetenser och att man arbetar i ett team<br />
som kompletteras med extern expertis. Tidsaspekten<br />
är också värd att nämna i detta sammanhang.<br />
Vanligtvis genomförs formgivningsprojekt under<br />
betydligt mer begränsad tid och med tydligare avgränsningar<br />
i upplägget, varför man riskerar att<br />
bortse från eller helt enkelt missa de större strukturer<br />
som på lång sikt eller i ett större perspektiv<br />
de facto är mer avgörande för ett bra resultat.<br />
Ovanligt många människor har varit engagera-<br />
de i projektet och vi vill gärna tacka dem för deras<br />
medverkan:<br />
De medverkande i projektgruppen: Sanna<br />
Hederus, <strong>Johanna</strong> <strong>Karlin</strong>, Gustaf Nordenskiöld och<br />
Anna Westholm. Våra externa bidragsgivare och<br />
samarbetsparter: Från SL: Lasse Averyd, Stefan<br />
Hagdahl, Kjell Werner och Thomas Nordström. Från<br />
CC Höganäs AB: Stina Persson, Clas- Håkan Odelhög,<br />
Gerold Hahne och Mats Simonsson. Från Gatu och<br />
fastighetskontoret, Stockholms kommun: Gunilla<br />
Arvor. Från Byggkeramikrådet: Hans Alstermo, Stig<br />
Lodén och Jochum Eliasson. Föreläsarna: Bo Grönlund,<br />
Päivi Ernkvist, Pelle Snickars och Elizabeth<br />
Hatz. Tack även till KK-stiftelsen, Karin Ådahl vid<br />
Svenska Institutet i Istanbul och Robert Haijlen,<br />
FIR Fasad & Industrirengöring AB.<br />
Ett särskilt tack till Thomas Nordström som initierade<br />
kontakten med SL, till Torbjörn Kvasbö,<br />
institutionen för Keramik och Glas vid Konstfack<br />
och till Birgitta Östling, Konstfack.<br />
Katarina Andersson och Helena Holmberg,<br />
december 2003
MILJÖN I<br />
STOCKHOLMS<br />
TUNNELBANA<br />
/STOCKHOLMS<br />
TUNNELBANA<br />
SOM OFFENTLIGT<br />
RUM<br />
Stockholms tunnelbana är ett av stadens viktigaste <strong>offentlig</strong>a rum. Det är ett utsträckt<br />
rum, 100 stationer, byggda från 1950-talet och fram till idag. Tunnelbanan var en<br />
del av det moderna samhällsbyggandet i Stockholmsområdet och en av förutsättningarna<br />
för satellitförorterna.<br />
Under tunnelbanans framväxt lades en enorm möda på utformning av stations<strong>miljö</strong>er.<br />
De bästa konstnärerna, keramikerna och arkitekterna deltog i arbetet.<br />
Tunnelbanans <strong>miljö</strong>er speglar synen på det <strong>offentlig</strong>a rummet under 1900-talets<br />
andra hälft, där konsten är bruksvara för allmänheten.<br />
Förorterna är byggda efter tunnelbanenätet och delar en gemensam historia.<br />
Stationerna och dess entréer ligger alltid vid förortens centrum och är en symbol<br />
för sin förort eller stadsdel.<br />
Karaktäristiskt för Stockholms tunnelbana är att varje station har sin egen identitet<br />
i form av placering i stad / förort, val av arkitektur, konstnärlig utsmyckning, etc.<br />
Därför är de återkommande elementen i systemet viktiga, eftersom de ger tydliga<br />
signaler för funktionen och det gemensamma <strong>offentlig</strong>a sammanhanget.
12<br />
———<br />
13<br />
Tunnelbanan är ett rum som vi ser som självklart <strong>offentlig</strong>t, ett rum som alla brukar,<br />
och som därmed även är utsatt för hårt slitage. Det är därför rum i stort behov av<br />
omsorg, detaljerad utformning och arkitektonisk tydlighet.<br />
Utanför spärrlinjen tar tunnelbanan plats i det <strong>offentlig</strong>a rummet i form av skyltar,<br />
hissar, anslutande gångtunnlar mm. Dessa är lätt identifierbara runt hela tunnelbanenätet.<br />
Av de sammanhängande utformningsprogrammen för stationerna är 70-talets<br />
bergrumsstation den tydligaste. På dessa stationer finns det utrymme för en egen<br />
identitet inom en större formmässig helhet.<br />
I dag handlar utformningen av tunnelbanans rum i första hand om tillägg och renoveringar.<br />
Vilka uttryck som håller samman systemet idag är svårt att se.
MILJÖN I<br />
STOCKHOLMS<br />
TUNNELBANA<br />
/MATERIAL I<br />
TUNNELBANAN<br />
Inventering<br />
..........................................................................................................................................<br />
Krc’s projektgrupp har inventerat drygt 30 av Stockholms tunnelbanestationer.<br />
De inventerade stationerna är stationer med keramiska material, stationer som<br />
har renoverats med keramiska material och stationer som behöver renoveras p.g.a.<br />
nedklottrade betongytor. Dessa ytor går inte att sanera och kommer förmodligen att<br />
kläs med klinker. Vi har analyserat de olika stationstyperna, de material och produkter<br />
som finns i tunnelbanan idag. Målet har varit att få en övergripande bild av var, och<br />
hur ett nytt keramiskt material i tunnelbanan kan användas. Inventeringen är inte på<br />
något vis heltäckande.<br />
<strong>Keramiska</strong> material<br />
..........................................................................................................................................<br />
Klinker har en lång livslängd och lämpar sig väl i <strong>offentlig</strong> <strong>miljö</strong>. <strong>Keramiska</strong> <strong>väggmaterial</strong><br />
används rikligt och i ett stort antal varianter både som utsmyckning och <strong>väggmaterial</strong>.<br />
Det finns flera bra exempel på keramisk utsmyckning som är integrerad i arkitekturen<br />
och utnyttjar keramikens tredimensionella möjligheter.
16<br />
———<br />
17<br />
T-CENTRALEN, VÄGG LÄNGS PLATTFORM<br />
ZINKENSDAMM<br />
HORNSTULL<br />
Tunnelbanan framstår som en materialmässigt både rik och rörig <strong>miljö</strong>. Det finns en<br />
mångfald i utbudet som kan ses som ett register över olika tidepokers uttryck.<br />
Endast de allra tidigaste innerstadsstationerna kan definieras som rena kakelstationer.<br />
Samma keramiska platta används på flera stationer, men med olika kulörer och satta<br />
i olika mönster, framförallt gäller detta 60-talet. Detta ger en variation och särart men<br />
samtidigt en igenkännlighet som stärker tunnelbanas egen karaktär. Den höga kvalitéen<br />
på dessa stationer gör att de enkelt skulle kunna renoveras med färg och belysning<br />
och befintligt klinker behållas.<br />
Efterhand används keramiska plattor ofta som <strong>väggmaterial</strong> tillsammans med konstnärlig<br />
utsmyckning. På 70-talet används keramiska material sällan för att återkomma<br />
under sent 80-tal. I dag används keramiska <strong>väggmaterial</strong> ofta vid renoveringar och<br />
för att täcka klotterutsatta betongytor.<br />
Övriga material och designelement<br />
..........................................................................................................................................<br />
Funktionen har varit den viktigaste utgångspunkten för formgivning och materialval i<br />
tunnelbanesystemets <strong>miljö</strong>er. Ofta har man valt icke-förfinade material med en tydlig<br />
industriell karaktär. Detta ger ett sammanhängande intryck och är en grund att bygga<br />
varje enskild stations karaktär på. Det är viktigt att dessa grundelement/material<br />
bevaras synliga. Nedan följer exempel på återkommande, icke keramiska material<br />
som vi anser bör lyftas fram och som har influerat arbetet med en ny serie klinker för<br />
tunnelbanan.<br />
Betong:<br />
..........................................................................................................................................<br />
Betong är ett ofta förekommande material i tunnelbanan. Huvudsakligen handlar det<br />
om gjutna betongfundament och väggar. Betongytorna har fått karaktär genom olika<br />
typer av formar, vanligaste är den brädgjutna. Den används oftast vertikal, men har<br />
också utnyttjats dekorativt genom att brädorna lagts i olika vinklar t.ex. på station<br />
Danderyds sjukhus.<br />
”Skogsbryn” kallas en rå grovstrukturerad randig betong, med riven karaktär, ofta<br />
förekommande i väggar vid trappor, rulltrappsschakt och gångtunnlar.<br />
Djupreliefgjutning är dekorativa fördjupningar i ca 10 cm breda vertikala ränder<br />
i rytm. Utomhusstationer har ofta betongplattor som golv.<br />
GÄRDET<br />
GÄRDET
18<br />
———<br />
19<br />
HISSTORN I BERGSHAMRA<br />
Stål:<br />
..........................................................................................................................................<br />
Genomgående har en kantig H-stålprofil används, i entréer, hissar och på de gamla<br />
biljettkurerna. Dessa är lackerade i olika färger för att ge olika karaktär på stationerna,<br />
en färg per station. Entrédörrarna är utförda i aluminium och glas.<br />
Ett diagonalrutigt stålnät i olika dimensioner används ofta som skydd i utomhusnedgångar.<br />
Rulltrappor är oftast utförda i stål med svart gummilist och färgat laminat på<br />
sidorna. Ett annat viktigt profilskapande element i <strong>miljö</strong>n är de cylinderformade papperskorgarna.<br />
VÅRBY GÅRD<br />
VRETEN<br />
Terasso:<br />
..........................................................................................................................................<br />
Färgad terasso används på flera ställen i tunnelbanan, både som <strong>väggmaterial</strong>, på<br />
socklar och golv, och i vissa fall även för konstnärliga utsmyckningar. Generellt kan<br />
sägas att mörk terasso (oftast svart) fungerar bäst i klotterhänseende. Detta eftersom<br />
ljus terasso ej går att sanera fullständigt.<br />
Trä:<br />
..........................................................................................................................................<br />
Trä är vanligt i bänkar på perronger och i biljetthallar, och då oftast i lackerad furu.<br />
Diagonala träspaljéer har används för att klä in klotterutsatta betong och bergväggar<br />
längs med spårsidorna.<br />
Innertak på utomhusstationer är ofta klädda med betsade träplankor.
MILJÖN I<br />
STOCKHOLMS<br />
TUNNELBANA<br />
/TUNNELBANANS<br />
OLIKA TILLKOMST<br />
DECENNIER<br />
50-tal<br />
..........................................................................................................................................<br />
Under 50-talet byggdes huvudsakligen helkaklade inomhusstationer som upplevs som<br />
rena, enhetliga och funktionella. De är i princip inklädda med samma kvadratiska keramiska<br />
platta; Uppsala Ekeby 15x15 cm, vilket ger ett konsekvent och tydligt uttryck.<br />
Stationerna är helkaklade i en färg, men varieras med flera olika nyanser och med<br />
ett flertal special-plattor, t ex hörnplattor till pelarna.<br />
Färgerna är genomgående ljusa pasteller i tydlig 50-tals anda. Olika färger representerar<br />
olika stationer.<br />
Golvet är ofta diagonalrutigt med en klinkerplatta 10x10 cm. Golvklinker går upp<br />
en platta på väggen och bildar sockel i fas med kaklad vägg.<br />
Den konstnärliga utsmyckningen är begränsad och mer koncentrerad till punktinsatser,<br />
ofta i tak eller som mittpunkt på perrong.<br />
Exempel på detta slags station är t.ex. Hötorget, Rådmansgatan, Odenplan eller<br />
S:t. Eriksplan.<br />
Upprustningar av den här typen av stationer är förhållandevis väl utförda. Inga<br />
störande tillägg har gjorts i helt andra keramiska material. När annat kakel används
22<br />
———<br />
23<br />
50-TAL, HÖTORGET<br />
60-TAL, ZINKENSDAMM<br />
70-80-TAL, VÄSTRA SKOGEN<br />
90-TAL, ÄNGBYPLAN<br />
(i t ex en anslutande gångtunnel) har övergången<br />
gjorts tydlig, uppsättningen har gjorts konsekvent<br />
med samma helkaklade finish.<br />
Vid renovering av station Hötorget har nyproducerade<br />
kakel av liknande sort använts, visserligen<br />
inte med samma nyansrikedom som tidigare<br />
(tre nyanser istället för sju), men trots allt känns<br />
renoveringen väl genomförd jämfört med de flesta<br />
renoveringar som gjorts på 60-talsstaionerna.<br />
Se nedan.<br />
60-tal<br />
...................................................................<br />
Röda linjens stationer, i innerstaden och närförorterna,<br />
utfördes under 60-talet.<br />
Stationerna har en grov rustik karaktär. De är<br />
olika, men med en sammanhållen helhet i arkitektur<br />
och materialval. Här har ofta den keramiska<br />
plattans karaktär varit utgångspunkten för gestaltningen<br />
av stationen.<br />
Spårsidor och plattform är ofta helkaklade med<br />
rektangulära stående grovchammoterade klinker i<br />
rustika transparenta jordfärger. De är rika på nyanser<br />
i färg och plattsättning. Ofta har man använt<br />
samma klinker i olika nyanser på hela stationen,<br />
d.v.s. på spårsida, vid plattform, rulltrappa och i<br />
biljetthall. Vanligt förekommande är ”TT” plattan,<br />
5x24,5 cm, den används på många stationer men i<br />
olika färger och plattsättningar, t .ex. på stationerna<br />
Zinkensdamm, Midsommarkransen och Aspudden.<br />
Väggbeklädnaden går gärna ända ner till golvet.<br />
Golvet har terrakottaklinker eller terasso.<br />
De stora konsekventa sammanhållna utsmyckningar<br />
ger ett genuint intryck. Stationerna upplevs<br />
dock idag som murriga och lite dystra. Problemet<br />
ligger i belysning, städning och en slarvig<br />
hantering av konst och renovering.<br />
60-talsstationerna är inte sällan renoverade<br />
utan tanke på helheten, med nya keramikplattor<br />
ditsatta utan känsla och hänsyn till den ursprungliga<br />
beklädnaden. Huvudsakligen handlar det om<br />
punktvisa insatser på särskilt utsatta platser, inte<br />
sällan i flera omgångar.<br />
Flera stationer har också fått konstnärliga utsmyckningstillägg<br />
på 90-talet, ofta utförda i keramiska<br />
material. Exempel se nedan.<br />
70-80-tal<br />
...................................................................<br />
Under 70-80- tal gjordes omfattande utvidgningar<br />
i tunnelbanenätet i och med att Blåa linjens sta-<br />
tioner byggdes. Stora bergrum, oftast med bemålad<br />
sprutbetong är utmärkande för dessa stationer.<br />
Betong har också valts som ytmaterial på rulltrappsväggar,<br />
i trappor och gångtunnlar. Betongen<br />
är ofta utformad i olika reliefer, ”skogsbryn”,<br />
plankavgjutningar, djupreliefer osv.<br />
Genomgripande använder man sig av konstnärliga<br />
utsmyckningar, ofta i form av stora tredimensionella<br />
objekt, eller hela målade utsmyckningar<br />
på bergväggarna. Dessa är konsekvent genomförda<br />
med tidstypisk konst, vissa av mycket hög<br />
kvalitet. Mot detta ställs ofta betongfundament<br />
såsom trappor och pelare. <strong>Keramiska</strong> material används<br />
under denna period mer sällan.<br />
Terasso, ofta svart, används i golv och på rejäla<br />
skulpturala socklar mot väggarna, med olika<br />
utformning på respektive station.<br />
Det genomgående utformningsprogrammet<br />
(bergrum, terassogolv, stålprofiler, bänkar, papperskorgar<br />
etc) gör att stationerna, trots de olika konstnärliga<br />
utsmyckningarna, känns som en sammanhållen<br />
helhet.<br />
90-tal (renoverade stationer)<br />
...................................................................<br />
Ett flertal 60-talsstationer som varit hårt klotterutsatta<br />
har under 90-talet fått ett skyddande lager<br />
av kakel/klinker på tidigare råa och nu förstörda<br />
betongytor i t.ex. gångtunnlar, på plattformssidor<br />
och i trapphus. Renoveringen är gjord i form av<br />
konstnärliga utsmyckningar, inte sällan utformade<br />
i screentryckt klinker. Nedklottrade ytor har varit<br />
själva utgångspunkten för renoveringen och inte<br />
att man sökt ett konstnärligt tillägg av andra<br />
skäl.
MILJÖN I<br />
STOCKHOLMS<br />
TUNNELBANA<br />
/KERAMISKA<br />
UTSMYCKNINGAR<br />
I TUNNELBANE<br />
MILJÖ<br />
Bakgrund<br />
..........................................................................................................................................<br />
I Stockholms tunnelbana har det varit en tradition att låta bildkonstnärer, skulptörer<br />
och konsthantverkare jobba sida vid sida med ingenjörer och arkitekter. De flesta stationer<br />
har på så sätt givits en unik <strong>miljö</strong>. I inledningsskedet har framför allt olika typer<br />
av keramiska material använts för att skapa starka konstnärliga uttryck, som t ex. vid<br />
T-Centralen, Hötorget mfl stationer. På T-Centralen har vackra kompositioner skapats<br />
genom användandet av olika keramiska plattor och färger som sedan vinklats och satts<br />
på ett otraditionellt sätt. På Hötorget, Rådmansgatan m.fl. har man valt att ”endast”<br />
ge varje station sin färgtillhörighet och sedan varierat sju ljusa nyanser på en fyrkantig<br />
kakelplatta från Uppsala Ekeby. Stationerna upplevs som en homogen grupp.<br />
När man på 60-talet byggde den röda linjen med stationer som Mariatorget gav man<br />
den keramiska plattan ännu större vikt, som t.ex. när man lät Karin Björquist klä in<br />
hela perrongsidorna i ett för platsen unikt framställt tredimensionellt formgjutet sys -
26<br />
———<br />
27<br />
GJUTEN KLINKER PÅ MARIATORGET<br />
tem. Värt att notera är övergången från att skapa<br />
bilder med hjälp av olika plattor som vid T-Centralen<br />
till att snarare lita på plattans form och rytm<br />
som i Björquist fall.<br />
Stationerna längre ut i förorten som befinner sig<br />
ovan mark har av naturliga skäl inga perrong-<br />
sidor att klä in. Här har man istället fokuserat på<br />
konst som fristående element.<br />
Längs den blåa linjen med sina enorma volymer<br />
under jord avstod man från att räta ut och klä in<br />
väggarna i klinker. Istället har en eller flera konstnärer<br />
jobbat med varje station som vore det ett<br />
utställningsrum för skulptur, något som känns<br />
som ett logisk val. Stationerna har en gemensam<br />
grund i form av betongsprutade väggar och golv<br />
i svart terasso.<br />
Är det klottrarna som pekar ut<br />
framtida uppdrag?<br />
...................................................................<br />
De flesta stationer oberoende av tillkomstår har<br />
någon väggyta bestående av obehandlad eller bemålad<br />
betong som sedan ett antal år tillbaka ständigt<br />
utsätts för klotterangrepp. SL har jobbat aktivt<br />
med att klä in dessa ytor under 90-talet, ett<br />
arbete som för övrigt fortfarande pågår. Inte sällan<br />
blir detta platser för nya konstnärliga utsmyckningar.<br />
Något tillspetsat kan man kanske säga att det<br />
nu är klottrarna som pekar ut platserna för den<br />
nya konstnärliga uppdragen.<br />
Klinker som konstnärligt<br />
uppdrag på 90-talet<br />
...................................................................<br />
Tyvärr känns det som att den keramiska plattan<br />
har tappat sin roll som integrerad del i arkitekturen<br />
vare sig det gäller att klä enskilda väggar eller<br />
skapa ett samtal med arkitekturen. Det är viktigt<br />
att påpeka och förstå hur komplicerad den arkitektoniska<br />
<strong>miljö</strong>n i tunnelbanan verkligen är och<br />
att det inte räcker med att bara fokusera på den<br />
enskilda plattan eller den enskilda väggen.<br />
Vid senare tiders renoveringar i t.ex. biljetthallar<br />
har vi sett mer eller mindre lyckade exempel<br />
på att man kombinerar ett konstnärligt uppdrag,<br />
som begränsar sig till en specifik yta, med en traditionell<br />
renovering av <strong>miljö</strong>n i form av uppsättning<br />
av nytt klinker. På så vis skapar man i värsta<br />
fall två sinsemellan olika nya tillägg som snarare<br />
medverkar till att lösa upp identiteten för stationen<br />
än att binda den samman.<br />
VÅRBY GÅRD<br />
90-talets konstnärliga uppdrag/tilläggsrenoveringar<br />
är oftast utförda av konsthantverkare som arbetat<br />
med keramiska plattor på tidigare klotterutsatta<br />
betongytor. Att inbjuda konsthantverkare<br />
är ett logiskt val byggt på en konkret önskan om<br />
ett material. Dock har flera konsthantverkare valt<br />
att jobba med bild (ofta screentryckt) på en slät<br />
keramisk platta, snarare än att utveckla och ta<br />
fram en unik strukturplatta eller ett modulsystem.<br />
Det förefaller som att konsthantverkarens materialkunskap<br />
inte kommer till sin fulla rätt utan att<br />
fokus istället hamnar på bildframställandet. Varför<br />
keramikerna gör bild istället för att ta fram ett<br />
unikt klinker finns det kanske anledning att re-<br />
flektera över. Kan det vara en ”missuppfattning”<br />
kring vad som förväntas, där konsthantverkaren<br />
tror sig behöva göra bild när det i själva verket<br />
skulle fungera bättre med ett välutformat klinker<br />
som är sig självt nog? Eller kan det ha med tunnelbanans<br />
konstnärliga tradition att göra, att ett<br />
bildkonstnärligt tänkande blivit förhärskande, i<br />
vilket fall uppdraget kanske skulle behöva omformuleras?<br />
Vår förhoppning är att ett specialframtaget nytt<br />
klinker kan hålla en så pass högt konstnärlig nivå<br />
att det klarar av att existera på egen hand och bilda<br />
såväl unika som enkla rum och på så vis möta<br />
behovet av å ena sidan konstverket och å andra<br />
sidan bruksklinkern inom samma rum.<br />
Vi skulle vilja lyfta fram två exempel i tunnelbane<strong>miljö</strong>n<br />
som vi tycker är intressanta i förhållande<br />
till denna diskussion:<br />
På station Sätra har keramiker Päivi Ernkvist valt<br />
att jobba med skalor som träder fram beroende på<br />
var passageraren befinner sig. Hennes material är<br />
kakel men hon begränsar sig inte till den enskilda<br />
plattan. Hon har valt att bara aktivera vissa delar<br />
av arkitekturen men lyckas ändå skapa en intres-<br />
SÄTRA<br />
SÄTRA<br />
sant och fungerande helhet. På en längsgående betongvägg<br />
väljer Ernkvist att endast klä in en liten<br />
del i form av en rektangel, medan plattformens<br />
vägg där man kan stå alldeles inpå är plattsatt,<br />
(också den i form av en rektangel), från golv till<br />
tak. Plattornas utsträckning från plattformens golv<br />
upp till taket ger även ett solitt intryck då man får<br />
känslan av att plattorna är med och bär upp taket.<br />
Genom att förskjuta skalor, välja att bara aktivera<br />
vissa delar, kan man alltså ändå greppa hela det<br />
arkitektoniska rummet och därmed också göra ett<br />
konstnärligt påstående.<br />
KONST I KORRIDOR PÅ SLUSSEN<br />
Att detta förhållningssätt har en historisk förankring,<br />
visas t.ex. av konstnär Sune Fogdes utsmyckning<br />
i emalj och puts, på station Slussen. För uppgång<br />
Hökens gata skapade han på 60-talet ett<br />
konstverk som sträcker sig genom hela gång-<br />
tunneln. Medan Fogde har arbetat detaljerat med<br />
den ena sidan av tunneln har han valt att enbart<br />
färgsätta den andra.<br />
Hans sätt att angripa rummet är intressant i<br />
förhållande till problematiken kring framtida renoveringar,<br />
nämligen genom sin förmåga att skapa<br />
en helhet även när man väljer att inte utforma varje<br />
vägg med unika detaljarbeten.
MILJÖN I<br />
STOCKHOLMS<br />
TUNNELBANA<br />
/RENOVERING AV<br />
STATIONSMILJÖER<br />
Stockholms tunnelbana renoveras kontinuerligt. När stations<strong>miljö</strong>er renoveras och<br />
byggs om blir den rikedom och variation som finns i material och uttryck ett problem<br />
då ytterligare ett eller flera material tillkommer. I de kompletterande materialen finns<br />
sällan en linje eller tydligt tidsavtryck. Olika tidsperioders renoveringar fungerar inte<br />
heller alltid tillsammans. Val av t.ex. keramiska plattor kan ibland upplevas som<br />
slumpmässiga.<br />
En stor del av problematiken ligger i värderingen av andra tiders färg- och materialval.<br />
Då en tidsepok inte är ”modern” görs renoveringar som varken lyfter fram eller<br />
kompletterar den ursprungliga <strong>miljö</strong>n. 60-talets inomhusstationer har behandlats illa<br />
de senaste åren. Ett exempel på detta är Aspudden. En station som Hötorget, som är<br />
byggd på 50-talet, har högre status och behandlas mer varsamt.<br />
De stora problemen uppkommer då en stor mängd små tillägg och renoveringar<br />
görs utan konsekvens eller samband med den ursprungliga utformningen. Ofta görs<br />
t ex försök med den goda intentionen att hitta snarlika kakel i färg och struktur, men<br />
det är ofta problematiskt eftersom originalkakel från tiden inte finns bevarat i tillräcklig<br />
mängd och nya tillverkningsmetoder innebär utseendemässiga avvikelser. Det blir bara<br />
”nästan likadant”.<br />
I dag är det främst skadegörelse i form av klotter som skapar behov av mindre
30<br />
———<br />
31<br />
KLOTTRAD BETONGYTA STORA MOSSEN, ETT BRA EXEMPEL<br />
renoveringar och nya ytskikt. Många stationer har stora rena betongytor, ofta mycket<br />
väl utförda, gjutna i relief. Dessa stationer är utförda i en tid då betong inte ansågs<br />
fel och klotter inte var ett problem. Vid renovering av dessa betongstationer används<br />
keramiska plattor som beklädnad av betongytor. Här finns liksom på 60-talsstationerna<br />
ett behov av en större uppmärksamhet för den konsekventa arkitektur och utformning<br />
som dessa stationer har. Det finns självklart ett behov av renovering men det behöver<br />
göras med en konsekvens som motsvarar den hos den ursprungliga <strong>miljö</strong>n.<br />
Det finns ett behov av en mer övergripande strategi vid renoveringar i tunnelbanan. En<br />
manual för vilka material som bör användas, skulle förenkla och ge ett bättre resultat<br />
både för den enskilda platsen och för hela tunnelbanans uttryck och identitet. Tanken<br />
bakom detta är inte att försöka ge hela tunnelbanan ett enda utseende utan tvärtom<br />
att lyfta fram tunnelbanan som en komplex <strong>miljö</strong> som förtjänar att uppmärksammas<br />
även i de mindre detaljerna.<br />
Problemområden/problemlösningar :<br />
...........................................................................................................................................<br />
För många material – Gärdet<br />
Det finns en gräns för hur många material som kan användas i en <strong>miljö</strong> utan att det blir<br />
rörigt. Ett exempel är Gärdets uppgång Furusundsgatan. Stationen har en ursprunglig<br />
keramisk utsmyckning på väggarna och ett skiffergolv, men har oreflekterat kompletterats<br />
med för många olika nya material som inte fungerar tillsammans.<br />
GÄRDET<br />
Dåligt detaljarbete - T-centralen<br />
På ena plattformen har plattor på pelare bytts ut mot nya. Istället för välja en platta<br />
med originalets fina detaljarbete, används en betydligt klumpigare platta utan fasade<br />
hörn. Dessutom är plattsättningen illa utförd.<br />
T-CENTRALEN ORIGINAL PLATTOR<br />
T-CENTRALEN NY PLATTSÄTTNING
32<br />
———<br />
33<br />
DANDERYDS SJUKHUS<br />
Konsekvens - Danderyd<br />
På Station Danderyd har man konsekvent använt en vit platta 15x15 Höganäs “Sydney”<br />
vid renovering. Det fungerar väl eftersom man varit konsekvent och använt samma<br />
material genomgående. Plattsättningen är dock klumpigt utförd.<br />
ZINKENSDAMM<br />
Återanvändande - Zinkensdamm<br />
För station Zinkensdamm hade CC Höganäs möjlighet att nytillverka den ursprungliga<br />
klinkern när stationen behövde renoveras. Generellt kan sägas, att om det befintliga<br />
<strong>väggmaterial</strong>et fungerar och fortfarande är tillgängligt bör det användas i första hand.<br />
Här finns det tyvärr problem med den övriga renoveringen, t ex skulle belysningen<br />
behöva förbättras.<br />
SUNDBYBERGS PENDELTÅGSSTATION<br />
Långt gånget förfall - Sundbyberg<br />
Det är viktigt att inte låta förfallet gå för långt. Som en omsorg om trafikanterna men<br />
även för att <strong>miljö</strong>n skall hålla längre. Sundbyberg är ett exempel på en plats som faller<br />
mellan olika entreprenörer.<br />
Ovarsamma renoveringar - Mariatorget<br />
Stationen har en väl formgiven <strong>miljö</strong> i original på perrongen.<br />
På 90-talet har tilläggsrenoveringar gjorts vid bägge uppgångarna.<br />
Uppgång Torkel Knutssonsgatan har fått stora vita plattor på en tidigare betongvägg.<br />
Plattorna upplevs som allt för stora i <strong>miljö</strong>n. Ett bättre val kunde ha varit att använda<br />
sig av samma rektangulära vita klinker som sitter på pelarna.<br />
Uppgång Mariatorget har fått samma stora vita plattor. Vid rulltrappans slut sker en<br />
övergång till en vit 15X15 platta som kombinerats med en liten marmorplatta. Marmor<br />
är ett extremt poröst och klottersugande material som inte går att sanera vilket gör att<br />
<strong>miljö</strong>n en kort tid efter renoveringen ser sliten ut.
34<br />
———<br />
35<br />
ASPUDDEN<br />
ASPUDDEN<br />
Okänsligt materialval - Aspudden<br />
En okänsligt tillägg har gjorts genom att klä in skulpturens sockel och bakomliggande<br />
triangulära vägg med kakel. Färgsättning, glasyr och storlek konkurrerar ut den nyansrika<br />
befintliga keramiska väggbeklädnaden. Den påträngande storleken på väggen och<br />
dess starka gula färg slår även ut utsmyckningen på spårväggen.<br />
Aspudden är ett typiskt exempel på att renovering utförts utan hänsyn till omkringliggande<br />
<strong>miljö</strong>.<br />
HÖTORGET<br />
Försök till återskapande – Hötorget<br />
På Hötorgets station har man varit mån om att bevara den ursprungliga <strong>miljö</strong>n. Det<br />
ursprungliga Uppsala Ekeby-kaklet i sju olika nyanser av blått har kompletterats med<br />
nya plattor, men av olika skäl endast tre nyanser. Resultatet känns ändå acceptabelt<br />
då helhetsintrycket är intakt.
MILJÖN I<br />
STOCKHOLMS<br />
TUNNELBANA<br />
/KLOTTER<br />
Det klottras på det mesta i det <strong>offentlig</strong>a rummet. Särskilt utsatta är områden runt<br />
transportleder; tunnelbanan, under broar, gångtunnlar osv, där klottret är synligt för<br />
ett stort antal människor. Klotter uppstår ofta på platser som har en avsaknad av<br />
ornament, där det finns ett behov av utsmyckning, men även som ren skadegörelse<br />
på redan utsmyckade platser.<br />
Exponeringen är viktig för klottraren, varför tunnelbanan är en populär plats. Ofta<br />
tas bilder på färdiga graffiti, och ryktet går om någon lyckats klottra på en het plats.<br />
Videor, som visar själva målningsprocessen, spelas in och sprids på nätet.<br />
Graffitins platsval<br />
...........................................................................................................................................<br />
En typisk traditionell klotterfond är ett stort, gärna ljust avskilt fält. När man inom<br />
konsten sedan länge valt att glida utanför ramarna, ”måleriet i det utvidgade fältet” så<br />
väljer klottrarna fortfarande helst att jobba på ”kanvasen”. Där det inte går att finna<br />
en klottervänlig vägg klottrar man på golvet, tydliga exempel är station Mariatorget,<br />
Slussen och de vita partierna av nedgångarna till Blå linjen vid T-Centralen. Här använder<br />
man sig av det ljusa terassogolvet som underlag. Den ljusa terasson erbjuder en
38<br />
———<br />
39<br />
SKARPNÄCKD<br />
utmärkt plats att klottra på. Riktar man dessutom<br />
belysning på dessa ytor blir de än mer attraktiva<br />
som underlag för klotter. Fortfarande håller man<br />
sig dock helst till ”bildrutan” även om den är liggande.<br />
Finns ingen ljus rektangulär yta tillgänglig<br />
kan man förbereda platsen genom att först måla<br />
en sådan yta.<br />
Rent generellt har graffitin stagnerat, med sina<br />
bestämda normer och hierarkiska struktur. Den är<br />
likriktad, efterapande och ifrågasätter sällan sin<br />
MARIATORGET<br />
egen existens. Möjligtvis har det sin enkla förklaring<br />
i att klottrarna i huvudsak består av tonåringar?<br />
När det gäller Östermalmstorg och Siri Derkerts<br />
verk, som bombats flera gånger, ställer man sig<br />
något frågande till hur pass insatt man som klottrare<br />
egentligen är? Vet man ingenting om tillblivelsen<br />
av ett verk eller är det ett medvetet val<br />
att förstöra?<br />
Mindre attraktiva klotterställen är platser där det<br />
rent praktiskt är svårare att klottra, t ex på grova<br />
strukturerade ytor där tuschpennor fungerar dåligt,<br />
tredimensionella ytor, eller ytor där det estetiskt<br />
inte är tacksamt, t ex på mörka underlag,<br />
eftersom det där går åt mycket färg till att täcka<br />
underlaget. Ytor med dålig synlighet eller ytor där<br />
klottret har begränsad livslängd, t ex på reklamaffisher,<br />
är inte heller attraktivt.<br />
NORSBORG<br />
Klottrarna använder sig av sprayfärger, tusch-<br />
pennor, rollers, glödlampor fyllda med färg, diamantringar<br />
för fönster, osv. Det sker hela tiden en<br />
utveckling av färgerna i takt med att saneringsföretagen<br />
blir bättre på att ta bort klotter. Sprayfärger<br />
finns att köpa i speciella butiker för klottrare.<br />
Sanering och underhåll<br />
...................................................................<br />
KARLAPLAN<br />
Man brukar säga att klotter föder klotter, dvs har<br />
en plats blivit nerklottrad och inte sanerad är det<br />
stor risk för att klottret ökar där, eftersom chansen<br />
till exponering ökar. Detsamma gäller för platser<br />
som är svårsanerade, ex när material används<br />
som inte helt går att tvätta rena som t ex ljus<br />
terasso, marmor, gult tegel, puts, lättbetong. Dessa<br />
material är alltså direkt olämpliga i tunnelbane<strong>miljö</strong>n.<br />
På dessa platser bör man istället använda<br />
sig av lättsanerade material så som klinker,<br />
metall, glas och till viss del betong.<br />
VÄLLINGBY<br />
Vid användning av klinker är fogen ett problem<br />
eftersom den är svårsanerad p g a sin höga porositet.<br />
Den ser efter ett tag smutsig ut och drar ner<br />
intrycket av <strong>miljö</strong>n. Att foga om utan att ta bort<br />
den gamla fogen är inte ett alternativ eftersom<br />
färg blöder igenom, och efter ett tag åter syns på<br />
fogens yta. En mörkare fog är därför att föredra.<br />
Ett alternativ är att de omgivande plattorna formges<br />
på sådant sätt att ögat i viss mån luras genom<br />
t ex skuggbildning.<br />
Underhåll i form av städning av väggar, golv<br />
och tak, samt klottersanering är viktigt för att <strong>miljö</strong>n<br />
i tunnelbanan skall fungera och inte förfalla.<br />
Detta bör göras kontinuerligt då slitaget är mycket<br />
stort. En bra <strong>miljö</strong> som inte städas är ändå inte<br />
en trivsam plats. När en station upplevs som att<br />
den inte underhålls, t ex genom dålig städning,<br />
eftersatt klottersanering eller dåligt utformad belysning,<br />
verkar klottret öka i omfattning.<br />
KARLAPLAN<br />
I det här projektet har vi inte kunnat kartlägga<br />
de sociala orsakerna till klottret, utan sett den som<br />
en företeelse och variabel att förhålla oss till.
FRAMTAGANDE<br />
AV NYTT KAKEL<br />
/SKISSPROCESS<br />
Nedan har vi försökt att redogöra för den process som föregått formgivningen av<br />
klinkersystemet. Redogörelsen är något fragmentarisk eftersom processen baserats<br />
på diskussioner som följt flera parallella linjer och spår.<br />
Inledande diskussion<br />
...........................................................................................................................................<br />
.Hur ser <strong>miljö</strong>n ut i tunnelbanan idag och hur handskas man med den?<br />
.Var i tunnelbanan klottras det?<br />
.Vilka material är lämpliga i tunnelbanan?<br />
.Är det möjligt att göra ett kompletterande klinker som används på platser med<br />
olika karaktärer?<br />
.Har stationer från olika tidsepoker olika behov av ett kompletteringsklinker?<br />
.Hur kompletterar och möter man rent praktiskt en existerande, och i vissa fall helt<br />
unik, klinkersättning?<br />
.Hur möter man övriga material och färger?<br />
.Är variationer i <strong>miljö</strong>n bra, eller inte?<br />
.Bör man sträva efter anpassning till befintlig <strong>miljö</strong> och / eller nyskapande brott?
42<br />
———<br />
43<br />
.Går det att ta fram ett klinker som kan användas på flera olika ställen, som håller<br />
hög kvalitet, men som ändå är ekonomiskt försvarbart?<br />
.Vilka faktorer bör man ta hänsyn till i valet av lera och glasyr?<br />
.Går det att kombinera ambitionen att göra ett klinker som fungerar som enkel bakgrundsyta<br />
med ambitionen om klinker som konstnärligt uttrycksmedel?<br />
Diskussionerna visade på många olika krav på utformningen av klinkern. Vi inledde<br />
med att göra inventeringar, analyser, studiebesök. Vi fann områden och delar av <strong>miljö</strong>n<br />
som vi ville förbättra eller bygga vidare på; detaljer, möten med andra material,<br />
växelverkan mellan skalor samt anpasslighet till olika tidsepoker.<br />
Följande element har vi särskilt uppmärksammat i designprocessen;<br />
Hörn<br />
...........................................................................................................................................<br />
Det finns olika varianter på hörnlösningar. På gamla kakelsättningar finns ofta en<br />
vacker och mycket funktionell kant/hörnplatta, medan man vid nyare kakelsättningar<br />
oftast har rationaliserat bort den specialplatta som krävs. Det finns ett behov av en<br />
bra hörnlösning.<br />
VÄLARBETAT GAMMALT HÖRNKAKEL<br />
Högt och lågt<br />
...................................................................<br />
SKISS PÅ HÖGT OCH LÅGT<br />
SKISS PÅ KANTER OCH HÖRN<br />
Genom att sänka plattan i ytterkant, och alltså<br />
skapa en övergång mellan högt och lågt kunde vi<br />
skapa vertikala och horisontella avslut, men även<br />
fånga upp kantigheten som är ett utmärkande formelement<br />
i de befintliga stationernas olika detaljer.<br />
Exempel på kantighet i tunnelbane<strong>miljö</strong>n är<br />
stålprofiler, socklar i terasso och brädgjutna betongväggar<br />
som även skapar vertikala ränder.<br />
Relief<br />
...................................................................<br />
Reliefen i plattan hjälper till att ge liv och variation<br />
i ytan. Man kan lätt skapa upprepning eller<br />
variation, förtäta eller släta ut. Behovet av relief<br />
är inte lika stort överallt eller kanske ens lämpligt.<br />
I vissa utrymmen är taket lågt och avståndet<br />
nära mellan vägg och trafikant/betraktare. På<br />
dessa platser kan man tänkas öka detaljrikedomen,<br />
till skillnad från exempelvis på spårsidan,<br />
som betraktas på avstånd.<br />
Ur klotterhänseende är relief bra. Klottraren<br />
vill oftast ha en slät och enfärgad bakgrund.<br />
Klinker som hud<br />
eller bärande element<br />
...................................................................<br />
MARIATORGET<br />
SLUSSEN<br />
Olika rum och olika typer av väggar kräver olika<br />
detaljer och avslut.<br />
Vissa väggar upplevs som fonder, klär man in<br />
dessa med klinkers kan ett tydligt avslut mot mötande<br />
yta behövas. Väggar vilka upplevs som bärande<br />
och tunga, behöver inga avslutande plattor<br />
mot golv eller tak, utan kan gärna upplevas som<br />
att de växer ”upp ur golvet”.
44<br />
———<br />
45<br />
SKISS RULLTRAPPA<br />
Sneda avslut<br />
...........................................................................................................................................<br />
Vid och kring exempelvis rulltrapporna finns flera sneda linjer och avslut.<br />
Finns det en möjlighet att dela upp väggarna så att man kan skapa separata enheter<br />
kring de mer svårhanterade sneda partierna?<br />
Skalor<br />
...........................................................................................................................................<br />
Man bör kunna använda samma klinker längs en hel spårsida och på en mindre yta.<br />
Man kan arbeta med en relief på den enskilda plattan som sedan upprepas i stor<br />
skala genom fältindelning. Taktiliteten i det som är nära är viktig. Ett bra exempel<br />
är italienska kulturinstitutet där Gio Ponti har arbetat med liknande mönster i olika<br />
skalor. Taket i hörsalen har ett storskaligt mönster som känns igen i fasadteglets form<br />
och husets planform.<br />
KAKELMÖNSTER I MOSKÉ, ISTANBUL<br />
Fält<br />
...........................................................................................................................................<br />
Genom att ge plattan försänkta avslut skapas möjligheter att bilda fält. Genom fältindelning<br />
kan man behandla olika typer av väggar på olika sätt. Man kan göra arkitektoniskt<br />
logiska eller estetiska indelningar. Det skapas outtömliga förutsättningar för variation.<br />
Under en studieresa till Istanbul fick vi vår idé om fältets kapacitet bekräftat. Så länge<br />
man uppfattar en avgränsning vertikalt eller horisontalt accepterar man en brokighet.<br />
Ett fält bestående av stående plattor kan ges ett horisontellt uttryck.
46<br />
———<br />
47<br />
Format<br />
...................................................................<br />
Olika tidsepokers klinkerplattor i Stockholms<br />
tunnelbana har olika format. De är alltid stående<br />
eller kvadratiska. Ett vertikalt format svarar mot<br />
en i tunnelbane<strong>miljö</strong>n redan existerande vertikalitet.<br />
Hur löser man möten mot olika klinkerstorlekar<br />
med ett och samma klinker? Är det önskvärt<br />
och möjligt att anpassa den nya plattan till alla<br />
de olika former som redan finns?<br />
Fogar<br />
...................................................................<br />
KLOTTER I FOGEN<br />
I fogarna fastnar färg från klotter.<br />
Hur kan problemet med smutsiga fogar lösas?<br />
Kan fogarna döljas genom designen eller ska man<br />
använda sig av fogen som en tillgång för att skapa<br />
intressant rytm?<br />
Moduler<br />
...................................................................<br />
Finns det behov för modulsystem? Skulle det kunna<br />
underlätta uppsättningar på stora kostnadskrävande<br />
ytor som exempelvis spårsidor? Här finns<br />
det fortsatt behov av diskussion.<br />
Rytm<br />
...................................................................<br />
Fog, modul, färg och relief skapar rytm.<br />
Rörelse<br />
...................................................................<br />
I tunnelbanan finns en hel del rörelse i form av tåg<br />
som kommer in och lämnar plattformarna, människor<br />
som passerar in och ut.<br />
Är det önskvärt att ta fram mer rörelse eller<br />
att tona ned den?<br />
Kan man behandla och ge olika ställen i<br />
tunnelbanan olika rörelseintensitet genom val av<br />
klinker och klinkersättning?<br />
Lera och glasyr<br />
...................................................................<br />
ORIGINALRENOVERING<br />
TILLÄGGSRENOVERING, ASPUDDEN<br />
I tunnelbanan finns ett stort antal varianter på<br />
leror, glasyrer mm. Vi var tvungna att ta hänsyn till<br />
detta. Går det att skapa en platta med en ytstruktur,<br />
som samtidigt känns industriellt tillverkad?<br />
Svårigheterna vid rengöring och sanering av<br />
klotter kräver ett slitstarkt glaserat klinker. Det<br />
blev då ganska självklart att använda sig av<br />
Höganäs olika lerblandningar som är de starkaste<br />
på marknaden. Glasyr var en självklarhet med tanke<br />
på de nuvarande klotterproblemen och också<br />
för att skapa ett industriell uttryck.<br />
FÄRGUNDERSÖKNING<br />
Färg<br />
...........................................................................................................................................<br />
Eftersom de skilda perioderna i tunnelbanan har sina respektive färgställningar så<br />
finns det naturligtvis många aspekter att ta hänsyn till när man utformar ett kompletteringsklinker.<br />
De befintliga färgerna/glasyrerna bygger på olika tillverkningsmetoder<br />
och kommer från olika producenter. Grovleken och färgen på leran påverkar kulören.<br />
Färg är också styrt av moden och upplevs väldigt olika beroende på vilken generation<br />
man tillhör. Det är lätt att tidsbestämma stationerna utifrån färg och formställning.<br />
De tydligaste exemplen är förmodligen Hötorget och Rådmansgatan med sina ljusa<br />
pastellnyanser i tydlig 50-talsanda. Förflyttar man sig söderut till Mariatorget som<br />
tillkom några år senare ser vi en tydlig förändring till det mer rustika med jordfärger.<br />
90-talet representeras många gånger av det för den tidens nya teknik – fotorealistiskt<br />
screentryck.<br />
Att skissa på en produkt som ska kunna placeras på alla olika platser utan undantag<br />
och att bestämma en fixerad färgskala som ska kunna samspela med alla befintliga<br />
kulörer är problematiskt. Inledningsvis vill vi fokusera på att undersöka reliefverkan<br />
i en ljus respektive mörk färg. Hur fungerar en transparent glasyr direkt på leran och<br />
hur pass intensiv/klar kan en färg bli med eller utan en vit engobe? En fördel med CC<br />
Höganäs som tillverkare är deras unika bränningsprocess, i vilken man kan få fram<br />
olika nyanser på samma glasyr beroende på placering i ugnen.
48<br />
———<br />
49<br />
SL:S KLINKERLAGER<br />
Ekonomi<br />
...........................................................................................................................................<br />
Den ekonomiska aspekten av tillverkningen är viktig. Vi har i formgivningsprocessen<br />
tagit hänsyn till att klinkern ska vara möjlig att masstillverka och att produktionskostnaderna<br />
måste vara rimliga. Naturligtvis begränsas antalet möjliga färger och profiler<br />
i klinkersystemet av ekonomiska skäl men det borde vara möjligt att komplettera en<br />
basserie med handgjorda och därmed dyrare kantplattor. Rent ekonomisk kan man<br />
alltså lägga sig på olika nivåer beroende på omständigheterna.<br />
Variation<br />
...........................................................................................................................................<br />
I vår analys av vad ett nytt klinkersystem kan tillföra tunnelbane<strong>miljö</strong>n, ser vi nödvändigheten<br />
av ett specialframtaget klinker som kan appliceras i små utrymmen med<br />
nära kontakt med människor, likväl som i stora rum, väggar, schakt mm där det snarare<br />
handlar om att greppa helheten. Klinkern kan genom sina möjligheter att bilda fält<br />
och grupperingar varieras i det oändliga. På så vis kan man skapa förtätningar med<br />
många detaljer och profiler där man så önskar, för att på andra platser jobba med<br />
stora ytor och därmed mindre detaljrikedom. Detta möjliggör användandet av samma<br />
klinker på flera platser i stationen, något som vi i vår analys också anser vara utav<br />
stor vikt för stationens identitet.
FRAMTAGANDE<br />
AV NYTT KAKEL<br />
/KRC-KLINKER<br />
Krc-klinkret fungerar med olika tidsepoker och ger samtidigt ett tydligt tidsavtryck.<br />
Det kan varieras för att ge olika stationer en egen karaktär och ändå kännas igen på<br />
en annan station. Vi vill betona omsorgen i detaljen som ger helheten. Vi har formgett<br />
ett system av klinker som skall fungera i olika skalor -– på nära och på långt håll.<br />
Plattans relief, format och glasyr ger ett karaktäristiskt uttryck. Klinkern kan vara både<br />
utsmyckning och väggbeklädnad.<br />
Krc-klinker är ett system av keramiska plattor speciellt framtagna för att korrespondera<br />
med de ursprungliga grundstommarna i tunnelbanan.<br />
Dess kantiga form refererar till de H-formade stålprofilerna, plankgjuten och stukturgjuten<br />
betong samt träpaneler och bänkar. Men är också ett försök att återgå till<br />
tidigare keramiska utsmyckningar, där man utnyttjat det keramiska materialets tredimensionella<br />
möjligheter och lyckats förena utsmyckning och väggbeklädnad till ett,<br />
t ex Mariatorget och Aspudden.<br />
Krc-klinker har en medveten industriell karaktär, där man i plattorna kan känna<br />
hur de är tillverkade, nämligen genom att pressa lera genom en profil. Detta ger en<br />
naturlig möjlighet att arbeta med relief, samt ger klinkret en tydlig riktning. Plattan<br />
skall appliceras stående, detta med tanke på att övrig klinker i tunnelbanan antingen
51<br />
———<br />
52<br />
är kvadratisk eller stående.<br />
Med klinkersystemet kan man arbeta med stora ytor, men samtidigt få en nyansrikedom<br />
vid nära betraktelse. Plattans form kan begränsa yta och underlätta möten<br />
med andra material. Klinkret är utformat med tanke på att kunna komplettera befintliga<br />
material i <strong>miljö</strong>n, men också fungera i sig självt för inklädning av tidigare obearbetade<br />
stationer. Det ger också en möjlighet att knyta ihop övergången mellan tunnelbanan<br />
och gatu<strong>miljö</strong>n då det kan användas i gångtunnlar och på fasader.<br />
Hänsyn har också tagits till klotterproblematiken (se klotter).<br />
Vid renovering av en stations<strong>miljö</strong> med klinker på t ex klotterutsatta ytor är det<br />
viktigt att det nya materialet är återkommande på flera platser inom stationen. Detta<br />
är viktigt för igenkännbarhet, kontinuitet och helhetsgrepp. Om det också återkommer<br />
på flera stationer, eventuellt i en annan kulör, kommer det att stärka <strong>miljö</strong>n istället<br />
för att splittra den. Ett material som är en integrerad del i stationens arkitektur och<br />
återkommande fungerar i stations<strong>miljö</strong>n. Om ett material används endast på en liten<br />
yta upplevs det som plottrigt.<br />
Krc-klinker system<br />
...........................................................................................................................................<br />
ALLA ENSTAKA PLATTOR<br />
Krc-klinker består i sitt basutförande av 5 stycken olika plattor i format 9,5x24 cm;<br />
En låg, en hög, en övergång låg-hög, en hög relief och en låg relief. Dessa kan kombineras<br />
för att bilda rytm och koncentration i det vertikala planet.<br />
I dess hela system ingår ytterligare 7 stycken specialskurna plattor som bygger på<br />
basplattorna. Dessa ger en möjlighet att skapa horisontella och vertikala linjer och<br />
fältindelningar. Fälten gör att variationsmöjligheterna blir mycket stora, de kan markera<br />
rum och avgränsningar, t ex genom att kombinera rena ytor med mer bearbetade<br />
partier. Det blir också möjligt att arbeta med stora och små skalor samtidigt.<br />
ELEVATION 1<br />
Testelevation 1 krc-kakel 031113<br />
skala 1:20<br />
ELEVATION 2<br />
Testelevation 2 krc-kakel 031113<br />
skala 1:20
54<br />
———<br />
55<br />
Krc-klinker är tillverkade i sintrat gråvitt stengods med en transparent glasyr. Valet av<br />
glasyr har styrts av att vi vill att man skall känna materialet (leran) genom glasyren.<br />
Genom att inte, som brukligt, använda oss av en vit engobe under glasyren låter vi<br />
leran naturligt tona ner glasyren.<br />
Färgskalan är indelad i ljus, stark, mörk samt neutral, och inte i olika toner av<br />
samma kulör.<br />
15<br />
9 15 9<br />
15<br />
12,5<br />
9<br />
18<br />
15<br />
11,5<br />
9<br />
* ytterradier 0,5<br />
innerradier 2<br />
ytterhörn radie 2<br />
r 0,5*<br />
r 2*<br />
95<br />
alla mått är angivna i mm<br />
Tillämpning i samband med renovering<br />
...........................................................................................................................................<br />
50-tal<br />
Renovering bör i möjligaste mån ske med befintligt kakel, alternativt nyproducerade<br />
kopior.<br />
60-tal<br />
Vid mindre renoveringar bör befintlig platta användas / nyproduceras. Renovering<br />
med Krc-klinker bör annars göras i stora sjok, t ex rulltrappa, biljetthall och trappa till<br />
gatuplan i samma klinker. Detta för att följa upp det arkitektoniska helhetsuttrycket.<br />
Färgskalan bör anpassas efter stationens färgidentitet.<br />
70-80 tal<br />
Renovering skall ske med hjälp av stora grepp. Krc-klinkern kan användas för inklädning<br />
av klotterutsatta betongytor t ex pelare och trappor. Men det är viktigt att klinkret följs<br />
upp med inklädning av t ex biljetthall för att följa upp storskaligheten på stationerna.<br />
r 2*<br />
profil 1<br />
profil 2<br />
profil 3<br />
profil 4<br />
profil 5<br />
031110 KRC´s projektgrupp: Sanna Hederus, <strong>Johanna</strong> <strong>Karlin</strong>, Gustaf Nordenskiöld, Anna Westholm<br />
mail: krc.projekt@konstfack.se, telefon Gustaf: 0704 -150 169<br />
RITNINGAR PROFILER<br />
Här finns också en möjlighet att utnyttja Krc-klinkrets förmåga att vara småskaligt i<br />
det stora.<br />
90-tal<br />
Eftersom dessa stationer ofta är relativt små till sin storlek, fungerar det dåligt att<br />
tilläggsrenovera med Krc-klinker. Här bör man använda sig av befintligt klinker.<br />
Förslag på stationer lämpliga för renovering med Krc-klinker:<br />
...........................................................................................................................................<br />
Norsborg<br />
Station utan omsorg, endast grundkonceptet är rent och är en bra stomme att arbeta<br />
med. Det finns många rena betongytor som i kombination med ödslig när<strong>miljö</strong> ger ett<br />
övergivet intryck. Norsborg är en station och stadsdel som behöver förbättras. Det är<br />
en bra plats för integrering mellan utsmyckning och arkitektur. Skalan är stor men det<br />
är behovet av den lilla skalan som är störst. Kan bli en enhetlig välomhändertagen<br />
<strong>miljö</strong>.<br />
Karlaplan<br />
Spårsidorna behöver renoveras. Intressant att arbeta mot utsmyckningen på perrongsidan.<br />
Ett spännande möte med keramik från 60-tal. Även uppgången Valhallavägen<br />
är bra val för renovering med Krc-klinker.<br />
Gärdet<br />
Spårsidorna behöver renoveras, en spännande utmaning att arbeta mot perrongsidan,<br />
den konstnärliga utsmyckningen i montrarna kan uppdateras. Hisshuset på Furusundsgatan<br />
är också en intressant plats som annonserar tunnelbanan i staden.<br />
Bergshamra<br />
Station med flera små klotterutsatta betongytor, att klä med klinker exempelvis vid<br />
rulltrappans avslut på perrong, väggarna i rulltrappan, delar av norra biljetthallen,<br />
trappor, gången upp mot södra biljetthallen vid hissen, rulltrappan upp mot södra<br />
hallen.<br />
Viktigt att det nya materialet upprepas på flera platser för att integreras med det<br />
starka befintliga konceptet.<br />
Stadshagen<br />
Entréerna och ramperna ner från St Göransgatan behöver renoveras. Det är mörkt<br />
och ogästvänligt, med klotterutsatt betong av typ ”skogsbryn”. Stationen har i övrigt<br />
intressanta rum som kan bli vackra med ny beklädnad och belysning.
RESEARCH<br />
MATERIAL<br />
/STATIONS-<br />
INVENTERING
58<br />
———<br />
59<br />
Abrahamsberg<br />
..................................................................<br />
Här har man använt keramikplattor av typen<br />
Sydney inne i biljetthallen, samt även på vissa<br />
element utomhus. Stationen har ett konstnärligt<br />
keramiskt tillägg i form av en fris placerad högt<br />
upp inne i biljetthallen. Frisen är diskret till färg<br />
och form och tar upp den kvadratiska formen på<br />
Sydneyplattan. Den kommer kanske inte helt till<br />
sin rätt i sin nuvarande placering. Vägen till stationen<br />
går via en viadukt med obehandlad betong.<br />
BILETTSHALL<br />
DETALJ<br />
STATIONENS MÖTE MED OMGIVNINGEN<br />
Alvik<br />
...................................................................<br />
En nybyggd station med något tråkigt uttryck,<br />
terassoväggen fungerar dock i sin stora skala.<br />
Vildvinet på betongvägg på spårsidan är ett fint<br />
och bra klotterskydd. Intressant att ta in det organiska<br />
i en teknisk <strong>miljö</strong>.<br />
TERASSOUTSMYCKNING<br />
SYDNEYKLINKER
60<br />
———<br />
61<br />
Aspudden<br />
...................................................................<br />
Väggarna är klädda med stora chamotterade klinkers<br />
i två olika färgsällningar som är satta i två<br />
olika förband. Dessa kombineras med mindre<br />
rektangulära plattor. Ett bra exempel på 60-tals<br />
keramik.<br />
En komplettering har gjorts med gult och blått<br />
15x15 kakel runt pingvinskulptur vid rulltrappornas<br />
avslut på perrongen. Tanken är troligen att<br />
den triangulära formen ska hänga samman med<br />
tavlor på spårsidan.<br />
Aspudden är ett exempel på en okänslig lösning<br />
vad gäller komplettering. Plattorna passar<br />
inte ihop och de nya kaklen förtar intrycket av de<br />
tidigare klinkerplattorna.<br />
ASPUDDEN<br />
ASPUDDEN<br />
Bergshamra<br />
...................................................................<br />
En klotterutsatt station från 70-talet. Har rena betongytor<br />
som är sanerade många gånger och upplevs<br />
därmed som slitna, t ex vid rulltrappans avslut<br />
på perrongen.<br />
Även trapporna mellan biljetthall och gatuplan<br />
är slitna. På vissa platser har man löst detta<br />
genom att måla vitt på betongen.<br />
Tidsepokens stationskoncept är mycket starkt<br />
och välfungerande, med undantag för betongens<br />
klotterutsatthet. Kontrasten är tydlig mellan sprutbetongen,<br />
det synliga berget och det släta blanka<br />
golvet och stålprofilerna. Stationen har inga socklar.<br />
Formspråket i de formgivna elementen är rakt<br />
och kantigt, hörn ofta fasade, aldrig avrundade.<br />
HISSTORN<br />
VITMÅLAD BETONG<br />
BERGRUM
62<br />
———<br />
63<br />
Blackeberg<br />
...................................................................<br />
En klinkerutsmyckning på perrongen som kan förväxlas<br />
med klotter. På spårsidan är delar av berget<br />
klinkerklätt, och klinkern följer bergets form. Ett<br />
intressant grepp som visar på keramik som skinn<br />
och som ett tredimensionellt täckande material.<br />
Biljetthallen är arkitektoniskt intressant med ett<br />
ljust och högt rum.<br />
KLINKERUTSMYCKNING<br />
KLINKERRENOVERING PÅ BERG<br />
PLATTFORM<br />
Danderyd<br />
...................................................................<br />
Lång delvis utsmyckad ramp längs hela perrongen,<br />
som är klottrad på. Skiljer sig från de typiska<br />
”bergstationerna” genom dess brädgjutna spårväggar<br />
i välgörande diagonala mönster.<br />
En fristående trappa i betong är klotterutsatt<br />
(ska renoveras med lila klinker).<br />
Södra uppgången är renoverad med vitt<br />
Sydneyklinker. Många materialkrockar, vilka visar<br />
på behov av tydligare projekteringsmanualer.<br />
ARMATURER<br />
STORSKALIG UTSMYCKNING<br />
TBRÄDGJUTEN BETONG PÅ SPÅRSIDAN
64<br />
———<br />
65<br />
Gullmarsplan<br />
...................................................................<br />
Här möts den nya tvärbanan, tunnelbanan, bussterminalen<br />
och gångtunneln mot Globen. På tunnelbanans<br />
plattform har man använt ett rött och svart<br />
klinker på pelarna. På tvärbanans perrong har man<br />
använt sig av något liknande, men ändå inte detsamma.<br />
I rulltrappan kan man också se exempel<br />
på hur man löser inkaklandet av hörn när man enbart<br />
har raka delar att utgå ifrån.<br />
I gångtunneln mot Globen, som är bred som<br />
en gata, hamnar vi i ett gränsland av förvaltning,<br />
eftersom den sköts av kommunen. Tunneln, som<br />
ofta passeras av tiotusentals människor på väg<br />
till och från konserter och matcher, är utsatt för<br />
ett enormt slitage. Marken är infärgad i vågliknande<br />
fält och är helt utsliten. Längs ena sidan löper<br />
en bemålad ”mur” som vid besöket var extremt<br />
smutsig och sliten.<br />
TRAPPA TILL TVÄRBANAN<br />
GÅNGVÄG TILL GLOBEN<br />
PLATTFORM<br />
Gärdet<br />
...................................................................<br />
Ett typiskt exempel på en 60-talsstation. Spårsidan<br />
är inte bearbetad. Perrongsidan har montrar<br />
med en utsmyckning i form av skalbaggar som är<br />
i behov av uppdatering.<br />
På station Gärdet finns en rikedom i material<br />
och mönster. Det är olika karaktär på perrong<br />
och biljetthallar, men dessa fungerar tillsammans<br />
p.g.a. vissa genomgående material: terrakotta och<br />
olika former av formgjuten betong.<br />
Norra uppgången: Terrakottaplattor i relief,<br />
betong gjuten i relief, skiffergolv, träpanel.<br />
Spårsidan och de klinkerklädda kortsidorna<br />
av perrongen, saknar referens till övriga material.<br />
Stationen rymmer redan många material. Problematiken<br />
med detta blir tydlig i båda biljetthallarna<br />
där renovering gjorts, genom att tillägga keramiska<br />
material som liknar det befintliga, men<br />
som inte korresponderar så väl med det gamla.<br />
Man kan också undra över valet av ett koppartak<br />
i denna <strong>miljö</strong>.<br />
PLATTFORM<br />
GÄRDET<br />
UTGÅNG HISS<br />
NYGJORD BILJETTKUR
66<br />
———<br />
67<br />
Hjulsta<br />
...................................................................<br />
Mycket enkelt utformad biljetthall, utsmyckning<br />
upplevs som urblekt, målad direkt på betongen.<br />
Biljettkur i laminat.<br />
LAMINATKLÄDD VÄGG<br />
UTSMYCKNING PÅ BETONG<br />
Hornstull<br />
...................................................................<br />
Glaserat tegel på spårsidan i röda och svarta toner<br />
står mot vitglaserat tegel på perrongen. Detta är<br />
en välgenomförd station. Biljetthallen har dock<br />
genomgått en renovering och modernisering, utan<br />
korrespondens med <strong>miljö</strong>n på perrongen.<br />
SPÅRSIDA<br />
PLATTFORM<br />
UTSMYCKNING
68<br />
———<br />
69<br />
Hötorget<br />
...................................................................<br />
Helkaklad station med ett kakel på väggar, pelare<br />
och i rulltrappan. Stationen ger ett lugnt, ljust<br />
intryck. Ursprungligen Uppsala-Ekeby kakel i ca 7<br />
nyanser. Renoverat med liknande kakel men i färre<br />
nyanser vilket ändå fungerar bra. Neonutsmyckning<br />
i tak som förstärker riktning och stationsrummets<br />
ljus och rymd och som inte konkurreras<br />
ut av reklam och skyltar. Det enhetliga kaklet är<br />
välgörande för <strong>miljö</strong>n. En enkelhet som behövs i<br />
stadskärnans övrigt brokiga <strong>miljö</strong>.<br />
Vid uppgången Olof Palmes gata har två olika<br />
tilläggsrenoveringar utförts. Bl.a. har en ny klinkerplatta<br />
placerats på en tidigare klotterutsatt kortvägg.<br />
Varför har man inte använt sig av samma stående<br />
plattan som finns vid sidan om denna<br />
vägg?<br />
Vid den andra uppgången har man försökt<br />
skapa en större fältindelning med hjälp av svartfärgad<br />
fogmassa. Fogen är dock alltför tjock och<br />
klumpig och väggen känns överdimensionerad för<br />
det lilla utrymmet.<br />
PERRONG<br />
LAPPTÄCKE<br />
RENOVERING MED NYTILLVERKAD PLATTA<br />
SVART BRED FOG<br />
Karlaplan<br />
...................................................................<br />
Nyrenoverad biljetthall med två sorters klinker i<br />
snarlika färger och olika glasyrer. Ett typiskt exempel<br />
på ett mindre lyckat försök med att hitta<br />
matchande keramikplattor ur en lägre prisklass.<br />
Perrongsidan på plattformen har plattsatts konsekvent<br />
med ett färgstarkt grovt klinker i olika<br />
kompositioner. Spårsidan har ett bemålat längsgående<br />
fält som är extremt slitet och smutsigt. En<br />
passande plats för ett nytt klinker?<br />
SPÅRSIDA<br />
PERRONGSIDA<br />
NYA KLINKER I BILJETTHALLEN<br />
TUNNEL
70<br />
———<br />
71<br />
Mariatorget<br />
...................................................................<br />
Keramisk utsmyckning av Karin Björquist, i exklusivt<br />
specialtillverkat klinkers. Väggen är inte<br />
klottervänlig på grund av reliefmönstret. Det ljusa<br />
golvet används istället för väggen att klottra<br />
på. I utformningen har Karin Björquist lekt med<br />
materialen och applikationen av material, den svarta<br />
terasson på väggen bakom sittbänkarna glider<br />
ställvis ner ut på golvet. Ett bra grepp att variera<br />
användandet av materialet som ger en ”osynlig”<br />
rikedom och nyanser.<br />
Renoveringen med stora vita plattor i rulltrappan<br />
är mindre lyckad. Formatet är för stort. Den<br />
mindre vita plattan som finns på pelarna kunde<br />
ha använts istället.<br />
KLOTTRAT VITT TERASSOGOLV<br />
MÖTE TERASSO KLINKER<br />
GJUTEN KLINKER<br />
PERRONG MED KONST<br />
Medborgarplatsen<br />
uppgång Björns trädgård<br />
...................................................................<br />
Detta är en förhållandevis liten stationsnedgång<br />
helt klädd i Sydney-klinkers med inlägg av mer<br />
tredimensionella längsgående vita plattor.<br />
MEDBORGARPLATSEN UPPGÅNG BJÖRNS TRÄDGÅRD<br />
MEDBORGARPLATSEN UPPGÅNG BJÖRNS TRÄDGÅRD
72<br />
———<br />
73<br />
Mälarhöjden<br />
...................................................................<br />
Perrongsidan består av tegel, över hela spårsidan<br />
löper en utsmyckning av emaljerad plåt. Teglet är<br />
klotterutsatt och svårt att sanera. Fogarna är djupa<br />
och upplevs som ”frätta”.<br />
Emaljutsmyckningen är konsekvent, bra med<br />
ett så stort helhetsgrepp. Det är intressant med<br />
den stora skillnaden mellan spår och perrongvägg.<br />
Detta ger olika intryck när tåget står inne och när<br />
perrongen är tom.<br />
SPÅRSIDA KLÄDD I EMALJ<br />
PERRONGSIDA<br />
Norsborg<br />
...................................................................<br />
Detta är den sista hållplatsen på linjen, vilket märks.<br />
Stationen upplevs ödslig och stor, när<strong>miljö</strong>n är inte<br />
omhändertagen. Stationen har bra grundförutsättningar<br />
i arkitektur och grundmaterial.<br />
I gångtunneln och rulltrappan till övre nivån är det<br />
mer problematiskt. Här borde <strong>miljö</strong>n utanför stationen<br />
även tas om hand.<br />
KLOTTERSKYDD<br />
VÄNTKUR<br />
BILJETTHALL
74<br />
———<br />
75<br />
Rinkeby<br />
...................................................................<br />
Nytt klinker är uppsatt i biljetthallen samt i gångarna<br />
ut till torg och vägar.<br />
Klinkerplattan är satt liggande och är mycket<br />
långsmal och lyckas inte följa den välvda väggen<br />
som omger biljettkuren, den snarare hackar sig<br />
runt. Färgen är stum och fri från nyansvariation.<br />
Var avsikten att man skulle knyta an till det gamla<br />
klinker som sitter i torgets ena tunnel? Var färgen<br />
vald för att knyta an till Rinkebys många hus<br />
i mexitegel?<br />
BILJETTKUR<br />
RINKEBY TORG<br />
Rissne<br />
...................................................................<br />
Den ljusa terasson på ”teknikhuset” på plattformen<br />
är fruktansvärt klotterutsatt. Ljus terasso fungerar<br />
inte bra i dessa sammanhang. Det ljusa taket<br />
ger en omväxling till de andra mörkare stationer-<br />
na. Noteras kan att belysningens riktningar eventuellt<br />
hjälper till att belysa klottret samt leder till<br />
ett naturligt val av plats för klottret.<br />
PLATTFORM<br />
RISSNE TEKNIKHUS
76<br />
———<br />
77<br />
Rådmansgatan<br />
...................................................................<br />
Vid uppgången Stadsbiblioteket ser vi exempel<br />
på en övergång från en kvadratisk keramisk platta<br />
till en stående. Övergången fungerar väl då<br />
den känns logisk, man lämnar underjorden och<br />
går upp, (med den vita stående plattan). Tyvärr<br />
har man i likhet med station Hötorget placerat en<br />
ny ”främmande” platta på en kortvägg vid taket.<br />
Här anser vi att man skulle ha använt sig av den<br />
redan existerande stående plattan.<br />
Vid uppgång Rådmansgatan följer först en<br />
gångtunnel som är klädd med samma gula kakel<br />
som nere på plattformen. Vilket ger ett gott<br />
intryck. Då det är en förhållandevis låg takhöjd<br />
skulle man även kunna tänka sig en fortsättning<br />
med plattor i taket.<br />
PERRONG<br />
GÅNG<br />
KLINKERMÖTE<br />
KLOTTERSKYDD<br />
Skarpnäck<br />
...................................................................<br />
I Skarpnäck ser vi tydliga exempel på en genomtänkt<br />
färgsättning som även inkluderar de tekniska<br />
elementen i stationen. Stationshuset i tegel,<br />
integreras helt i området som uteslutande är<br />
byggt i tegel.<br />
Konstnären Richard Nonas har arbetat med granitblock<br />
både på plattformen och uppe på gång-<br />
bryggan. På gångbryggan ser vi tydliga spår av<br />
klotter. I nuläget målas väggen ”bakom” Nonas<br />
skulpturer om med jämna mellanrum. Här måste<br />
man dock lösa klotterproblemen och detta förmodligen<br />
genom att tillägga klinkers. Frågan är<br />
dock hur det påverkar konstverket i så fall?<br />
ENTRÉ<br />
KANVAS<br />
STENSKULPTUR
78<br />
———<br />
79<br />
Slussen<br />
...................................................................<br />
Slussen är tydligt definierad i sin färgsättning.<br />
Väggpelarna i svart och blått som skiljer och ”bär”<br />
upp stationen är inklädda från golv till tak. Vid<br />
uppgången Hökens gata ser man en välutförd<br />
renovering i form av ett helkaklat rulltrappsschakt,<br />
utförd i original färgställning. Gången ovanför rulltrappan<br />
är ett lyckat konstnärligt grepp, med den<br />
ena väggen konstnärligt utformad medan den motsatta<br />
väggen lämnats obehandlad, bortsett från<br />
att den färgsatts i en av konstverkets många ny-<br />
anser (dock är väggen mycket klotterutsatt och<br />
svårsanerad), (Se även kapitlet: Konstnärliga tilllägg<br />
och renoveringar).<br />
På gatuplanet samsas en dagligvarubutik med<br />
nedgången till T-banan. När man betraktar den annonsbeklädda<br />
marmorväggen ställer man sig en<br />
aning frågande till var gränserna går för de olika<br />
verksamhetsfälten. Man undrar även vilka signaler<br />
den typen av ”nedsmutsning” sänder ut till<br />
potentiella klottrare?<br />
PLATTFORM<br />
RULLTRAPPA<br />
UPPGÅNG HÖKENS GATA<br />
Stadshagen<br />
...................................................................<br />
Detta är en intressant station med tydlig identitet.<br />
Ingångarna skiljer sig arkitektoniskt från varandra.<br />
Stationen har en konsekvent färgsättning<br />
som går igen på olika element i och utanför<br />
tunnelbanan. Delar av ventilationsanläggningen<br />
skjuter upp som skulpturala inslag mitt bland parkbänkar<br />
och träd. Stationen består i övrigt mest av<br />
”skogsbrynsbetong” som sitter som relieffält på<br />
väggarna. Vissa klotterutsatta delar runt(!) betongen<br />
har kaklats in i vit klinker. Den här stationen<br />
upplevde vi som väldigt speciell genom sitt<br />
genomtänkta program med unika delar. Dock ges<br />
ett mörkt och dystert intryck på perrongen.<br />
GÅNG<br />
TILLÄGGSRENOVERING<br />
SKOGBRYN<br />
FÄRGAD DETALJ
80<br />
———<br />
81<br />
Stora mossen<br />
...................................................................<br />
En utomhusstation. Gångtunnlarna är klädda med<br />
klinker även i taket, något som normalt är ganska<br />
ovanligt i den svenska tunnelbanan. Möten vid<br />
hörn är omsorgsfullt gjorda. Detta är ett exempel<br />
på en enkel men välgjord tilläggsrenovering.<br />
FÄLT<br />
HÖRN<br />
TUNNEL<br />
ÖPPNING<br />
Sätra<br />
...................................................................<br />
En kvadratisk Sidneyplatta 15x15 cm samt mosaik<br />
har använts i en utsmyckning av Päivi Ernkvist.<br />
Samma färgställningar men i olika skalor. Mosaik<br />
är lagd på stor betongyta på spårsidan. Intressant<br />
sätt att aktivera en stor yta med litet grepp. Blandningen<br />
av matt och blank keramik är intressant.<br />
UTANFÖR STATIONEN<br />
GÅNG FRÅN BILJETTHALL TILL PERRONG<br />
BILJETTHALL<br />
PERRONG
82<br />
———<br />
83<br />
T-Centralen<br />
...................................................................<br />
Den största stationen. Upplevs som en splittrad<br />
<strong>miljö</strong> och är i behov av mer sammanhållande<br />
material. En möjlig väg vore att använda material<br />
som länkar samman de olika perrongerna från<br />
olika tidsepoker och tunnelbanelinjerna med varandra.<br />
Gångarna och trapporna mellan de olika<br />
nivåerna är idag utförda i svart terasso. Inga övriga<br />
utsmyckningar finns i dessa områden. Detta är ett<br />
dock ett bra exempel på hur övergången mellan<br />
perrongerna har lösts.<br />
I övre hallen mot Vasagatan / Centralstationen finns<br />
olika keramiska utsmyckningar av en och samma<br />
konstnär fast från olika tidsperioder. Utsmyckningarna<br />
ger en svag helhetskänsla och har inget samband<br />
med perrongen nedanför.<br />
Övre perrongen med keramiska utsmyckningar<br />
av Signe Persson-Melin är ett mycket bra exempel<br />
på sammanhållen <strong>miljö</strong> med egen karaktär. Behöver<br />
dock renoveras och få bättre belysning.<br />
VÄGG LÄNGS PLATTFORMEN<br />
VÄGG LÄNGS PLATTFORMEN<br />
VÄGG LÄNGS PLATTFORMEN<br />
Vreten<br />
...................................................................<br />
Detta är en station med en förbindelse mellan<br />
inne och ute. Den skulpturala formen i stationsrummet<br />
får sin förlängning i en skulptur som placerats<br />
utomhus.<br />
KONST PÅ PLATTFORMEN<br />
KONST UTANFÖR ENTRÉN
84<br />
———<br />
85<br />
Vårberg<br />
...................................................................<br />
Väggarna består i huvudsak av betong och kakelutsmyckningen<br />
används som bild. Detta är ett bra<br />
materialmöte; med betong, gult kakel och svartvit/grå<br />
bild. Skalan på bilden gör det dock svårt<br />
att uppfatta motivet på nära håll.<br />
NÄRBILD<br />
PIXLADE BILDER I KAKEL<br />
PLATTFORM<br />
Vårbygård<br />
...................................................................<br />
En station från 70-talet. Fin betongarkitektur, ramper<br />
och trappor leder till olika nivåer, tunnelbanan<br />
försvinner in i berget.<br />
Det är en konsekvent utformad station med<br />
grundelement som svart terassogolv, svarta stålprofiler,<br />
rostfritt och betong. Gångtunnlar är kak-<br />
lade på 90-talet i ett tidstypiskt dekorativt tilllägg.<br />
Screentryckta keramikplattor. En ren form<br />
som fungerar tillsammans med arkitekturen.<br />
Utsidan av stationen är utsmyckad med tavlor<br />
gjorda efter förlagor utförda av barn, vilka inte<br />
tillför platsen något.<br />
GÅNG FRÅN STATIONEN<br />
GÅNG FRÅN STATIONEN<br />
UTANFÖR STATIONEN<br />
PERRONG
86<br />
———<br />
87<br />
Vällingby<br />
...................................................................<br />
Ingången till Vällingbystation känns övergiven.<br />
Platsen upplevs som ostädad. Det är förvånande<br />
att den inte är totalt klotterbombad. Miljön är ursprungligen<br />
fin med svart klinker.<br />
NÄRBILD<br />
OBEMANNAD BILJETTKUR<br />
OVANPÅ BILJETTAUTOMAT<br />
Västra skogen<br />
...................................................................<br />
Ett lyckat exempel på hur man kan använda sig av<br />
tunnelbanans material i det konstnärliga uttrycket.<br />
Sivert Lindblom har tagit fasta på den svarta<br />
terasso och stationernas olika profiler i övergången<br />
mellan golv och tak. Han har också inkluderat<br />
sin pågående undersökning av svarvade profiler.<br />
Mindre väggpartier är bearbetade med olika färgade<br />
klinker som bildar mattliknande mönster.<br />
Stationen håller en hög konstnärlig nivå som<br />
fungerar på flera plan.<br />
HISS<br />
TERASSOSOCKEL<br />
TERASSOPROFIL
88<br />
———<br />
89<br />
Zinkensdamm<br />
...................................................................<br />
Stationen upplevs som murrig och ödslig. Endast<br />
en uppgång finns på perrongen vilket leder till att<br />
delar av perrongen blir obefolkade återvändsgränder.<br />
Fint glaserad chamotterad keramikplatta, satt<br />
med breda fogar, i flera kulörer på perrongsidan.<br />
De olika kulörerna ger liv åt en lång vägg. Mönstersättning<br />
med förskjutning av kulörer är bra, ett<br />
enkelt sätt at aktivera en hel vägg utan att ge ett<br />
påträngande intryck.<br />
Spårsidan skiljer sig helt från perrongsidans<br />
vägg och består av ett enkelt grått/vitt klinker på<br />
vilken konstverk (målningar) satts upp. Tveksamt<br />
är om konsten tillför något till <strong>miljö</strong>n. Golvet i<br />
terrakottafärgat klinker ger stationen ett murrigt<br />
intryck. Montrar med dammiga utställningar förstärker<br />
intrycket.<br />
SPÅRSIDA<br />
PERRONGSIDA<br />
Ängbyplan<br />
...................................................................<br />
En station med mönstrat kakel i starka färger. Fina<br />
detaljer som t ex kantkaklet. Stationen är så liten<br />
att man kan undra var i storleksskalan gränsen<br />
mellan objekt och byggnad går? Stationen är klotterutsatt,<br />
och visar att ett rikt mönstrat kakel inte<br />
hindrar klottret.<br />
ENTRÉ<br />
OMSORGSFULL PLATTSÄTTNING<br />
HISSENTRÉ
RESEARCH<br />
MATERIAL<br />
/TILLVERKNING<br />
AV KLINKER<br />
Lermassor<br />
............................................................................................................................................<br />
Leran bryts som hård massa (skiffer) och läggs upp utomhus under 3 år för att vittra<br />
(frysa sönder och utsättas för diverse <strong>miljö</strong>påverkan.<br />
Leran blandas sedan upp så att ca 20 – 32 % består av s.k. chamotte. Chamotte är<br />
bränd och mald lera. Den kan vara mer eller mindre finmald vilket ger olika tekniska<br />
egenskaper och estetiska effekter.<br />
Klinkerplattor tillverkas av stengods, kakelplattor av lergods. Klinkerplattor bränns<br />
vid en högre temperatur än lergods vilket medför att leran sintrar (smälter samman)<br />
och blir tätare. Den absorberar därmed mindre väta vilket i sin tur gör att den tål<br />
frystemperaturer.<br />
Porslin bränns vid ytterligare högre temperaturer vilket innebär att det blir ännu<br />
tätare.<br />
Tillverkning<br />
............................................................................................................................................<br />
Klinkerplattor kan torrpressas eller våtpressas. Våtpressning går till så att man tillverkar<br />
ett munstycke ur vilket leran pressas under högt tryck. Massans fuktighet vid<br />
våtpressning är ca 15 % och presstrycket i munstycket är ca 20 – 25 bar. Munstycket<br />
är tillverkat av härdat stål och håller för ca en miljon plattor.
92<br />
———<br />
93<br />
MUNSTYCKE FÖR EXTRUDERING<br />
Vid tillverkning av så kallat klyvklinker pressas<br />
(extruderas) två och två plattor med baksidan mot<br />
varandra. Plattorna kapas med en pianotråd som<br />
följer med i lersträngens hastighet.<br />
EXTRUDERING AV EN STRÄNG MED TVÅ PLATTOR SAMTIDIGT<br />
Plattans kant som uppstår igenom munstyckets<br />
form kallas för flytkant. Den skurna kanten kallas<br />
TVÅ NYEXTRUDERADE PLATTOR MED BOMMAR EMELLAN<br />
avskärningskant. Att pressa två plattor i samma<br />
sträng har flera skäl. Dels för att de skall förbli<br />
plana, dels för att de skall kunna staplas stående<br />
på ungsvagnarna. De klyvs först efter bränningen.<br />
Bommarna som håller ihop plattorna under tillverkning<br />
återanvänds som chamotteskrot.<br />
Vid torrpressning använder man sig av ett lergranulat<br />
som har 5 – 6 % fuktighet. Granulatet pressas<br />
i en så kallad matris med ett tryck på ca 250 bar.<br />
Granulatet framställs ur extruderade och torkade<br />
massabitar som krossas i en kvarn. Toleransen för<br />
torrpressade plattor är lättare att begränsa eftersom<br />
plattorna krymper mindre än våtpressade.<br />
TORRPRESSNINGSMATRIS<br />
Våtpressade, stora plattor kan även profileras eller<br />
stansas. Man tar en platta som är något större än<br />
vad man behöver och stansar med en ”pepparkaksform”<br />
en önskad form. Dessutom kan ytan<br />
profileras med valsar i anslutning till extruderingsmunstycket<br />
eller tryck av något slag.<br />
Glasering<br />
...................................................................<br />
De plattor som skall ha glasyr glaseras efter det<br />
att de har torkat, men innan de bränns.<br />
Glasyrmaterialet mals tillsammans med vatten i<br />
speciella gummifodrade kvarnar som innehåller<br />
aluminatporslin. Den färdiga glasyren har en fukthalt<br />
på ca 35 %. Glasyren läggs på den torkade<br />
plattan i form av en dimma i glaseringskåpen.<br />
Plattan står på ett löpande band som passerar<br />
ett flertal glasyrskåp efter varandra.<br />
Glasyren läggs på i 3 eller 4 skikt. I bränt skick är<br />
glasyren ca en halv mm tjock.<br />
GLASYRBANDETS OM TRANSPORTERAR FRAM PLATTORNA<br />
Under glasyren kan man lägga ett skikt engob.<br />
Detta är ett tunt skikt med lera som läggs på plattan.<br />
Då plattans lera sällan är helt vit, kan man<br />
exempelvis lägga ett skikt vit engob på plattan<br />
innan man glaserar den. På så sätt kan man uppnå<br />
en klarare färgnyans, om så önskas.<br />
Man kan även screentrycka färg eller mönster på<br />
plattorna. Detta kräver dock en liggande bränning,<br />
d.v.s. att varje enskild platta ligger plant. Dessutom<br />
måste plattan hålla ca 80 – 90 C vid trycktillfället.<br />
Bränning<br />
...................................................................<br />
Ugnarna på CC Höganäs är så kallade tunnelugnar.<br />
De är 127 meter långa och rymmer ca 84 vagnar,<br />
vilka sakta skjuts genom ugnen.<br />
BRÄNNVAGNAR PÅ CC HÖGANÄS<br />
Den varmaste delen av ugnen är belägen ca 50<br />
vagnslängder från inloppsänden. Här är tempera-<br />
turen ca 1200 C. Ju högre på vagnen desto varmare.<br />
Detta ger CC Höganäs en unik möjlighet att få en<br />
naturlig färgskiftning i plattorna, då de flesta andra<br />
tillverkare bränner sina plattor på en och samma<br />
höjd, vilket inte ger dessa unika färgskiftningar.<br />
Det tar ca 3-4 dygn för en vagn att passera<br />
ugnen.<br />
Fogar<br />
...................................................................<br />
Det finns tre olika typer av fogmassa: 1) cementbunden<br />
(sand, cement, mm) 2) härdplast (epoxy,<br />
polyester, furam) och 3) silikon. Man kan ha olika<br />
färg på fogar genom att lägga till pigment. Den<br />
cementbundna fogmassan är den vanligast förekommande.<br />
Epoxifogar används exempelvis i simbassänger<br />
där hög vattentålighet är nödvändig.<br />
Tyvärr är epoxi hälsovådligt att arbeta med då det<br />
kan utlösa allergier.
94<br />
———<br />
95<br />
RESEARCH<br />
MATERIAL<br />
/PROJEKTFAKTA<br />
Öppna föreläsningar inom ramen för projektet:<br />
Bo Grönlund, arkitekt och lektor vid Arkitekthögskolan<br />
i Köpenhamn: ”Om rädsla, stadsbyggande<br />
och urbanitet”.<br />
Päivi Ernkvist, keramiker och projektledare IASPIS:<br />
”<strong>Keramiska</strong> byggmoduler – några inhemska och<br />
internationella exempel i arkitekturen”.<br />
Pelle Snickars, film- och mediehistoriker: ”Modern<br />
eyes move - om film & arkitektur”.<br />
Elizabeth Hatz, arkitekt och professor i arkitektur<br />
vid KTH.: ”Kroppen och ytan. Reflektioner kring<br />
arkitektoniska aspekter på de keramiska materialen.”<br />
Konsulter, deltagande företag:<br />
SL; Lasse Averyd, Stefan Hagdahl, Kjell Werner,<br />
Thomas Nordström.<br />
CC Höganäs AB; Stina Persson, Clas- Håkan Odelhög,<br />
Gerold Hahne, Mats Simonsson<br />
Gatu och fastighetskontoret, Stockholms kommun;<br />
Gunilla Arvor.<br />
Konsulter, övriga:<br />
Byggkeramikrådet; Hans Alstermo, Stig Lodén,<br />
Jochum Eliasson.<br />
Svenska Institutet Istanbul; Karin Ådahl<br />
FIR Fasad & Industrirengöring AB; Robert Haijlen<br />
Projektgrupp:<br />
Sanna Hederus, <strong>Johanna</strong> <strong>Karlin</strong>, Gustaf Nordenskiöld,<br />
Anna Westholm.<br />
Projektledare:<br />
Katarina Andersson, Helena Holmberg.<br />
Projektet genomförs med stöd av:<br />
SL, CC Höganäs AB, Gatu och fastighetskontoret,<br />
Stockholms kommun, KK-stiftelsen.
96<br />
———<br />
97<br />
RESEARCH<br />
MATERIAL<br />
/KRC<br />
KRC ( Keramiskt Resurscentrum) är en organisation<br />
inom Konstfack som verkar för forskning och konstnärligt<br />
utvecklingsarbete inom det keramiska fältet.<br />
KRC vill lyfta fram keramiska idéer och projekt<br />
som förenar konstnärliga kvalitéer, teknisk utveckling,<br />
funktionella krav och behov.<br />
KRC´s syfte är att tillgodose ett inom det keramiska<br />
fältet uppdämt behov av forskning och utveckling<br />
samt fördjupning efter grundutbildningen vid högskolorna.<br />
Sverige har en lång och betydande keramisk<br />
tradition som utvecklats i nära kontakt med<br />
den keramiska tillverkningsindustri som idag är<br />
jämförelsevis mindre. Det finns ett stort behov av<br />
att finna alternativa vägar och att stödja och utveckla<br />
samarbeten mellan konstnärer och den kvarvarande<br />
industrin. Analys och teoretisering inom<br />
fältet är eftersatt och också en viktig del av KRC´s<br />
arbete.<br />
KRC har verkat sedan december 2001. I maj 2002<br />
visade KRC utställningen start hos Porslinsmuseet<br />
i Gustavsberg med svenska och internationella<br />
exempel på nyskapande projekt inom det keramiska<br />
fältet. Utställningen fokuserade på nya använd-<br />
ningsområden och produktionsmetoder inom det<br />
keramiska fältet och innehöll sammanlagt 27 olika<br />
verk, hantverk, design, arkitektur, konst och industriella<br />
produkter.<br />
I samband med utställningen start ordnade KRC<br />
ett seminarium i samarbete med KTH/Arkitektur<br />
och IASPIS.<br />
Hella Jongerius (internationellt uppmärksammad<br />
formgivare från Holland), presenterade konceptuella<br />
idéer kring design och sitt eget arbete<br />
och Felipe Pich-Aguilera (spansk arkitekt) presenterade<br />
det prisbelönta projektet ”Casa Teresa”, där<br />
keramiska byggelement använts i konstruktionen.<br />
Projektet ”<strong>Keramiska</strong> <strong>väggmaterial</strong> i <strong>offentlig</strong> <strong>miljö</strong>”<br />
är ett pilotprojekt för forskning inom KRC.<br />
Projektledare för KRC är formgivare Katarina<br />
Andersson och intendent Helena Holmberg.
98<br />
———<br />
Förord av Katarina Andersson och Helena Holmberg<br />
Övrig text av Krc projektgrupp;<br />
Sanna Hederus, <strong>Johanna</strong> <strong>Karlin</strong>, Gustaf Nordenskiöld och Anna Westholm<br />
Redaktörer; Katarina Andersson och Helena Holmberg<br />
Grafisk form; www.RESELE.com