Källan 2/2006 - Svenska litteratursällskapet i Finland rf.

a och människors omtanke om andra, så
tydligt som vid jul.
Personligt men stereotypt
Julen upplevs personligt och jaget och
de egna idealen står då starkt i centrum.
Man tycker kanske att det som människor
berättar om julen därför skulle vara
personligt och särpräglat och att människors
julbeskrivningar skulle skilja sig
mycket från varandra. Varje människa
är ju unik med sin egen historia och sina
egna drömmar och framtidsplaner. Ändå
är det tvärtom. När man granskar vad
människor skriver eller berättar om julen
är berättelserna mera likartade, stereotypa
och besläktade med varandra än när
man talar om vardagen.
Det som händer omkring oss i samhället
påverkar var och en av oss vare
sig man vill det eller inte. Det är många
gånger omvittnat att allt det som berättas
som personligt upplevt, inte helt och
hållet är personliga upplevelser. Våra berättelser
om det som hänt i våra egna liv
påverkas av det man läst, sett på film eller
hört andra berätta. Man känner igen sig
och lever sig in i de berättelser man tar
del av, och så småningom inlemmas teman
och händelser ur andras skildringar
i ens egen berättelse, d.v.s. man tillfogar
sådant som ytterligare förstärker det
budskap man vill framföra.
Beskrivningar stöpta i en
klichéartad form
Hur beskriver och upplever dagens finlandssvenska
gymnasielever då julen?
Eleverna fick alltså tidningsartiklar som
de fick bekanta sig med innan de skrev
ner sina egna reflexioner. Två artiklar
7
handlade om julen: Benita Mattsson-Eklund:
”Viktigaste klappen kan aldrig slås
in – fira jul utan krav” och Leif Westerlund:
”Innanför eller utanför julen?” De
tar båda upp just de teman som före jul
ständigt återkommer i tidningsartiklar,
radioprogram, TV-debatter, julanföranden
och personliga diskussioner: att man
inte skall köpa i onödan, inte stressa ihjäl
sig före jul, inte städa för mycket, inte
springa på alla julfester, inte laga för
mycket mat, ha tid för varandra, vara tillsammans,
inte bry sig om det yttre utan
ta hand om dem som står en närmast, och
dela med sig utan tanke på att få något
tillbaka.
December är en stressens månad ”så att
man skall hinna få allt färdigt”. ”Julstressen”
är också ett tema som samtliga ungdomar
har kommenterat på något sätt.
Det finns knappt en enda uppsats där ordet
”julstress” inte förekommer. Uppsatserna
inleds ofta med ett avsnitt där alla
dessa julklichéer upprepas ännu en gång.
Ytterst sällan skriver man dock om sin
egen brådska utan här ger ungdomarna
(precis som alla andra) goda råd till andra.
Man skriver egentligen inte om sin egen
jul eller om personliga minnen och upplevelser,
utan man rör sig på ett allmänt
plan. Ändå är uppsatserna ofta skrivna i
en form som till hälften är självbiografisk.
Så här inledde en flicka sin uppsats:
Jag vandrar längs gatan, stannar till nu som
då för att titta in i något av affärernas skyltade
julfönster. De är fulla till bredden av
julgranar, jultomtar, stjärnor, änglar, halm
o.s.v. Längre bort på gatan står en man och
spelar julmusik på sitt dragspel, medan två
damer står bredvid och stämmer in för full
hals. ”Snart har vi jul här i vårt hus …” alla
är de glada och bär tomteluvor. Runt omkring
mig rusar människor förbi, med händerna
fulla av kassar, alla till bredden fyllda
av julklappar. Människorna har bråttom,
alla rusar de vidare från en affär till en an-