Källan 2/2006 - Svenska litteratursällskapet i Finland rf.
Källan 2/2006 - Svenska litteratursällskapet i Finland rf.
Källan 2/2006 - Svenska litteratursällskapet i Finland rf.
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
”Den finländska svenskan”<br />
cirka 1850–1920<br />
Svensk språkplanering i <strong>Finland</strong> ur ett<br />
idéhistoriskt perspektiv<br />
Bland alla det gamla historiska svenska<br />
språkområdets delar är Svenskfinland den<br />
mest avsides belägna och för främmande<br />
– finskt och ryskt – inflytande mest utsatta.<br />
Det är dä<strong>rf</strong>ör en fullkomligt naturlig sak, att<br />
den bildade finlandssvenskan företer vida<br />
flere dialektala drag än övriga svenska provinsspråk.<br />
Så skriver Hugo Bergroth i uppsatsen<br />
”Den bildade finlandssvenskan” år 1922.<br />
Fem år tidigare hade han givit ut sitt<br />
berömda verk <strong>Finland</strong>ssvenska. Handledning<br />
till undvikande av provinsialismer i tal<br />
och skrift som kom att prägla finlandssvenskarnas<br />
syn på särdragen i svenskan<br />
i <strong>Finland</strong>. Trots att Bergroths språkvårdsprogram<br />
fick ett så stort genomslag var<br />
han långt ifrån den förste att uppmärksamma<br />
särdragen. Redan i slutet på<br />
1860-talet uppmanade A. O. Freudenthal<br />
till aktiv språkvård och konstaterade<br />
att ”knappt nog något mera betydande<br />
svenskt arbete här utgifvits, mot hvars<br />
svenska icke grundade anmärkningar<br />
Fil.mag. Jennica Thylin, forskare inom<br />
Historiska nämnden vid <strong>Svenska</strong> <strong>litteratursällskapet</strong><br />
1.8.<strong>2006</strong>–31.7.2009,<br />
doktorand i historia vid Åbo Akademi.<br />
47<br />
blifvit gjorda i recensioner i Sverige”. Den<br />
egentliga debatten inleddes i mitten av<br />
1880-talet av lektor Karl Lindström, och<br />
under 1890-talet började allt fler filologer<br />
studera och kartlägga skillnaderna mellan<br />
den bildade finländska svenskan och<br />
den bildade sverigesvenskan.<br />
Uppfattningarna om särdragen varierade<br />
– ibland har man skiljt mellan två<br />
motsatta ståndpunkter. Den ena ståndpunkten<br />
har av Bengt Loman betecknats<br />
som national-liberal och innebar att man<br />
försvarade den finländska svenskans<br />
egenart. Den andra ståndpunkten, som<br />
kunde betecknas som en överlevnadsstrategi,<br />
innebar att man dels motsatte sig<br />
provinsialismerna, dels gick in för ett mer<br />
politiskt försvar mot finskans allt starkare<br />
ställning.<br />
Den viktigaste frågan i debatten var hur<br />
svenskan i <strong>Finland</strong> skulle förhålla sig till<br />
svenskan i Sverige. Denna fråga behandlades<br />
också, om än inte i samma utsträckning,<br />
i en annan språklig debatt som pågick<br />
från slutet av 1860-talet och framåt,<br />
nämligen stavningsdebatten. Denna kretsade<br />
kring frågan om förhållandet mellan<br />
tal och skrift och tog fart efter ett<br />
nordiskt rättstavningsmöte i Stockholm<br />
1869. På mötet betonades dels vikten av<br />
att ortografiskt föra de nordiska språken
Change language