Källan 2/2006 - Svenska litteratursällskapet i Finland rf.
Källan 2/2006 - Svenska litteratursällskapet i Finland rf.
Källan 2/2006 - Svenska litteratursällskapet i Finland rf.
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Bland skådespelare, fö<strong>rf</strong>attare<br />
och feminister<br />
Nyförvärv i Historiska och litteraturhistoriska<br />
arkivet 2005<br />
Under 2005 fick Historiska och litteraturhistoriska<br />
arkivet (HLA) ta emot 45 hyllmeter<br />
med såväl nya arkiv som tillskott<br />
till gamla samlingar. Bland de nya arkiven<br />
finns material som berör fö<strong>rf</strong>attare,<br />
släkter, teater, feminister, mansgrupper<br />
m.m. Nedan några plock ur det inkomna<br />
materialet.<br />
Skådespelare …<br />
År 1974 grundades Teate<strong>rf</strong>öreningen Lillan<br />
r.f. i Helsingfors för att enligt sina stadgar<br />
”upprätthålla en huvudsakligen experimentell<br />
teater med i huvudsak svenskt<br />
scenspråk” i staden samt för att ”i övrigt<br />
verka för inhemsk svensk teaterverksamhet”.<br />
Föreningen skulle dä<strong>rf</strong>ör driva<br />
teaterverksamhet, anordna gästföreställningar<br />
och möten m.m. I enlighet med<br />
sitt syfte köpte teate<strong>rf</strong>öreningen Lilla Teatern<br />
i Helsingfors och drev verksamheten<br />
under perioden 1974–2005. År 2005 sammanslogs<br />
Lilla teatern med Helsingfors<br />
stadsteater som dess svenska scen. Hösten<br />
2005 överlämnade Teate<strong>rf</strong>öreningen<br />
Lillan r.f. sitt arkiv till Historiska och litteraturhistoriska<br />
arkivet och materialet blir<br />
tillgängligt för forskare under år 2007.<br />
Lilla teatern, som grundats av konst-<br />
35<br />
närsparet Eja och Oscar Tengstöm 1940,<br />
utvecklades under 1950-talet till en föregångsscen<br />
som presenterade både nya<br />
trender inom internationell teater och en<br />
rad inhemska förmågor. Under Vivica<br />
Bandlers period som teaterchef 1955–1967<br />
blev Lilla Teatern känd som en avantgardeteater<br />
med uppsättningar av bl.a. Dario<br />
Fo, Harold Pinter och Eugène Ionesco.<br />
Under denna tid intog också Mumintrollet<br />
scenen (jfr artikel i <strong>Källan</strong> 2/2005).<br />
Ekonomiskt var det dock den finlandssvenska<br />
revyn, i Benedict Zilliacus och<br />
senare Bengt Ahlfors tappning, som höll<br />
teatern på fötter.<br />
Under de följande sju åren (1967–1974)<br />
innehades chefsposten av två av teaterns<br />
publikmagneter och bärande krafter,<br />
Lasse Pöysti och Birgitta Ulfsson, vilkas<br />
”bisselasse”-nummer i främst Benedict<br />
Zilliacus revyer var mycket populära.<br />
Under deras tid i ledningen blåste också<br />
vänstervindarna in på teatern och repertoaren<br />
växlade mellan farser/komedier<br />
och radikala och provocerande pjäser av<br />
unga fö<strong>rf</strong>attare som Johan Bargum, Claes<br />
Andersson och Christer Kihlman.<br />
Asko Sarkolas chefsperioder 1974–1981<br />
och 1984–1998 var en mycket framgångsrik<br />
tid för Lilla teatern och många av<br />
teaterns uppsättningar rosades av både
Change language