Källan 2/2006 - Svenska litteratursällskapet i Finland rf.
Källan 2/2006 - Svenska litteratursällskapet i Finland rf.
Källan 2/2006 - Svenska litteratursällskapet i Finland rf.
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Gulnäbbsintagningarna i dagens gymnasier debatteras årligen i medierna. På bilden har de nya gymnasisterna<br />
i Lärkan i Helsingfors fått i uppgift att spöka ut sig inför intagningen hösten 1996. (SLS 1894:10)<br />
sedvänjor kommenterades av professor<br />
Bo Lönnqvist. Eleverna fick i uppgift att<br />
skriva en debattartikel som tog ställning<br />
till åsikterna i texterna och uppmanades<br />
berätta om sina egna e<strong>rf</strong>arenheter. Många<br />
skribenter tog ställning för bevarandet av<br />
elevernas egen fest:<br />
Jag och säkert många andra med sinne för<br />
humor anser att rektorn klart överreagerar.<br />
Om gulnäbbsintagningarna innehåller våld<br />
och trakasserier är något på tok. Intagningarna<br />
skall inte vara ett våldsamt, utan ett<br />
underhållande evenemang där man driver<br />
lite med nybörjarna, det skall alltså vara på<br />
skoj. Programmet är inget man skall vara<br />
rädd för, och efteråt tycker nog alla, även<br />
gulnäbbarna att det varit en rolig upplevelse.<br />
I uppsatsen motiveras intagningarnas existens<br />
med att dessa fester har gamla anor<br />
och en viktig funktion som inkörsport för<br />
nya elever i skolgemenskapen. Rätt utfor-<br />
14<br />
made skapar ceremonierna grunden för<br />
en god skolanda. Pojken avslutar sin text<br />
med ett gott råd: ”Min åsikt i frågan är<br />
alltså: ha gärna kvar sedvänjorna men se<br />
till att hålla dem i styr!”<br />
Också andra skribenter kritiserade det<br />
auktoritativa avskaffandet av en tradition<br />
som trots allt de flesta skolelever finner<br />
stort nöje i. En kombination av vuxen<br />
övervakning, elevengagemang, sunt förnuft<br />
och humor angavs vara receptet på<br />
lyckade skolfester.<br />
Jag tycker det är onödigt att avskaffa riter<br />
som gått aningen för långt. Man ska låta<br />
dem som utövar riten göra den till vad de<br />
vill och låta dem själva upptäcka när det går<br />
för långt. I sådana fall brukar nog polisen ingripa<br />
och då lär de sig, när de sett vad som<br />
händer när man uppför sig hur som helst.<br />
Först efter det kan man avskaffa seden om<br />
man nödvändigtvis skall göra det. Då har<br />
barnen lärt sig läxan.
Change language