You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
HÅKAN JÖNSSON<br />
Låt mig illustrera genom ett exempel. En kvinna<br />
som invandrat till Sverige från Turkiet läser i<br />
tidningen att två män från Somalia sorterats bort i<br />
en krogkö och drar slutsatsen att ”vi invandrare”<br />
diskrimi<strong>ner</strong>as. Hennes slutsats betraktas som rimlig<br />
eftersom det fi nns ett etablerat perspektiv om diskrimi<strong>ner</strong>ing<br />
av invandrare – och både hon och de<br />
somaliska männen räknas gemensamt till kategorin<br />
– där resonemang om utgallring på grund av<br />
härkomst utgör en viktig komponent. Hon kanske<br />
själv har en liknande erfarenhet av att sorteras bort<br />
i en budgivning eller en anställningssituation.<br />
Ett andra exempel hämtar jag från handikapppolitiken.<br />
Delar av handikapprörelsen har med<br />
framgång laddat upp handikappolitiken moraliskt<br />
genom att föra resonemang om underordning, diskrimi<strong>ner</strong>ing<br />
och medborgarskap. Man har kritiserat<br />
fokuseringen av den ”handikappade” individens<br />
tillkortakommanden och menat att handikapp<br />
handlar om samhällets oförmåga att erbjuda<br />
medborgarna lika villkor. Nu kommer jämförelsen:<br />
”Den enda vägen mot att förbättra situationen<br />
för gravt funktionshindrade perso<strong>ner</strong> på, är att ge<br />
de personliga assistenterna bättre arbetsvillkor.”<br />
Här har jag bytt ut några ord från ett resonemang<br />
som är vanligt förekommande i diskussio<strong>ner</strong> om<br />
äldreomsorg för att väcka frågor om perspektiv.<br />
Min gissning är att resonemanget skulle väcka<br />
ilska inom delar av handikapprörelsen. Det är inte<br />
frågan om personalens arbetsvillkor utan om våra<br />
medborgerliga rättigheter, skulle dessa aktivister<br />
möjligen invända.<br />
Här kommer en jämförelse till: ”Men den<br />
svenska handikappomsorgen är ändå långt bättre<br />
än den omsorg som ges äldre i många andra länder.”<br />
Denna typ av jämförelser mellan olika länders<br />
välfärd är vanligt förekommande i diskussio<strong>ner</strong> om<br />
den svenska äldreomsorgen (Jönson & Taghizadeh<br />
Larsson, kommande). Nu ikläder jag mig rollen<br />
som ”handikappaktivist” och svarar: ”Så med den<br />
jämförelsen tycker du att det är rättvist att min 15åriga<br />
dotter som sitter i rullstol inte ska kunna gå<br />
på diskotek och bio, vilket är självklart för din 15åriga<br />
dotter?” (jfr Peterson 2003, s. 217) Poängen<br />
här är att det fi nns en grupp funktionshindrade<br />
perso<strong>ner</strong> – med anhöriga – som pratar om samhällets<br />
insatser i termer av ”vårat” medborgarskap och<br />
diskrimi<strong>ner</strong>ing av ”oss”, utifrån jämförelsen med<br />
vissa bestämda referensgrupper. Denna diskussion<br />
är påfallande frånvarande inom äldrepolitiken, och<br />
därför är det kanske inte så förvånande att de anslående<br />
skillnader i vilka rättigheter perso<strong>ner</strong> under<br />
63<br />
och över 65 år har till vård och omsorg i så ringa<br />
grad kritiseras i dagens politiska debatt. Inte ens<br />
Diskrimi<strong>ner</strong>ingskommittén (SOU 2006:22), som<br />
annars ägnar omfattande uppmärksamhet åt olika<br />
former av samhällelig ojämlikhet och som specifi kt<br />
diskuterar åldersdiskrimi<strong>ner</strong>ing, har valt att betrakta<br />
de åldersrelaterade skillnaderna i rättigheter<br />
som en form av diskrimi<strong>ner</strong>ing.<br />
Mitt förslag är alltså att ett perspektiv om<br />
medborgarskap och diskrimi<strong>ner</strong>ing provas ut i diskussio<strong>ner</strong><br />
om äldrevården, som komplement eller<br />
konkurrent till de andra perspektiv jag diskuterat.<br />
Därmed skulle personalen inte hamna så mycket i<br />
fokus, vare sig som skurkar, hjältar eller offer. Omsorgspersonalen<br />
skulle betraktas som utförare inom<br />
det system och den samhällsstruktur som antingen<br />
hindrar eller underlättar för äldre omsorgstagare<br />
att uppnå det fullgoda medborgarskapet. Möjligen<br />
skulle också en del av det folkliga engagemang som<br />
idag kanaliseras i högerpopulism kunna utvecklas<br />
till en kamp mot ålderism. Aktivister skulle tvinga<br />
de etablerade partiernas företrädare att ta ställning<br />
till om de är för eller emot ålderism, på samma<br />
sätt som de idag tar ställning till frågor om jämlikhet<br />
mellan könen, det mångkulturella samhället,<br />
funktionshindrade medborgares rätt till lika villkor.<br />
Ett perspektiv om diskrimi<strong>ner</strong>ing och medborgarskap<br />
skulle givetvis föra med sig nya bekymmer,<br />
exempelvis fi nns det en risk att förekomsten av<br />
ojämlikhet övertolkas, sådana anklagelser förekommer<br />
ju i frågan om rasism och könsdiskrimi<strong>ner</strong>ing.<br />
Trots det menar jag att perspektivet borde prövas.<br />
Och det måste utvecklas av aktivister som själva är<br />
äldre och som kan säga: ”Se! Det här bevisar att vi<br />
äldre behandlas som andra klassens medborgare.<br />
Ni stämplar oss som annorlunda och diskrimi<strong>ner</strong>ar<br />
oss!” Eller varför inte: ”Äldreomsorgens missförhållanden<br />
är uttryck för ett våld i olika former, som<br />
samhället utövar mot oss äldre.”<br />
Referenser:<br />
Baumann, Elisabeth A. (1989) ”Research Rhetoric and<br />
the Social Construction of Elder Abuse”. I Best, J.<br />
(red.). Images of Issues: Typifying Contemporary<br />
Social Problems. New York: Aldine de Gruyter.<br />
Bäsén, Anna (2004) Vem ska ta hand om mamma? Min<br />
dagbok inifrån äldrevården. Stockholm: Bokförlaget<br />
DN.<br />
Gamson, William A. (1992) Talking Politics. Cambridge<br />
University Press: Cambridge.
Change language