Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
HÅKAN JÖNSSON<br />
för misshandel och vållande av kroppsskada, efter<br />
att en kvinna på ett äldreboende i Landskrona fått<br />
klasar av larver i ett illa skött sår sommaren 2001.<br />
Och det var två vårdbiträden som avskedades och<br />
blev föremål för en massmedial och folklig kölhalning<br />
efter att ha kränkt en kvinna verbalt och<br />
avslöjats genom en hemlig bandinspelning från en<br />
anhörig i Gislaved i början av 2002. I båda fallen<br />
har såväl fackföreningar, som massmediala debattörer<br />
och experter menat att personalen fått rollen av<br />
syndabockar, trots att händelserna ytterst berott på<br />
resursproblem och systemfel inom äldrevården.<br />
När sjuksköterskans och distriktsläkarens ansvar<br />
prövades i domstol gjorde en överläkare som<br />
ombetts yttra sig över såren exempelvis följande<br />
kommentar: ”I anslutning till det aktuella fallet gör<br />
man onekligen refl exionen att dagens sjukvårdsapparat<br />
inte är organiserad på ett sådant sätt att<br />
alla multisjuka patienter får adekvat vård. Vi har<br />
med andra ord ett systemfel och då känns det föga<br />
meningsfullt att jaga enskilda befattningshavare<br />
för tillkortakommanden som beror på systemfelet<br />
utanför de enskilda individernas kontroll.” Här har<br />
vi för övrigt ett exempel på det motstånd till polisiär<br />
inblandning som åklagaren i Landskronafallet<br />
beklagade sig över.<br />
Jag deltog under tingsrättsförhandlingen och<br />
överläkaren markerade även där att han fann både<br />
åtalet och massmediestormen osmakliga, eftersom<br />
det ju handlade om en resursfråga. Samma motperspektiv<br />
uttrycktes av de två konsulter som fi ck<br />
kommunens uppdrag att utreda den verbala kränkningen<br />
i det så kallade Gislavedsfallet. ”Det räcker<br />
inte med att bara göra dessa två vårdbiträden till<br />
syndabockar”, konstaterade de och identifi erade i<br />
stället personalens villkor som nyckeln till problemets<br />
lösning: ”Den enda väg som förefaller rimlig<br />
är att se till att personalen har en arbetssituation,<br />
en arbetsmiljö, en ledning och en kompetens som<br />
tillsammans gör att den: mår bra, orkar engagera<br />
sig i enskilda boende och anhöriga, kän<strong>ner</strong> sig<br />
sedda, hörda och uppskattade som professionella,<br />
blir inspirerade, vill lära sig mera.”<br />
Konsulterna spekulerade i att det hat som drabbat<br />
vårdbiträdena uttryckte en konfl ikt mellan<br />
folkliga önskningar om att äldreboenden ska vara<br />
idylliska platser och den mer konfl iktfyllda verklighet<br />
som präglar delar av äldrevårdens vardag; en<br />
verklighet som vi massmediekonsumenter alltså kan<br />
hålla ifrån oss genom att uppröras över enskilda<br />
missdådare. Det är enklare att fördöma enskilda<br />
och ropa på straff än att tillföra resurser och se<br />
61<br />
äldrevården som en komplex verksamhet.<br />
De försvar och motargument till syndabockstänkandet<br />
som citerats ovan är samtidigt mycket<br />
vanliga i debatter om äldrevården och de kan ses<br />
som delar av ett arbetsmiljöperspektiv, som utvecklas<br />
av både personal, vårdexpertis och politiker. I<br />
arbetsmiljöperspektivet sätts personalens villkor<br />
och situation i fokus. Problemets orsaker beskrivs i<br />
termer av ett nedvärderat vårdyrke, samt förekommande<br />
systemfel och nedskärningar. Lösningen<br />
på problemet uttrycks som att personalen måste<br />
ges bättre villkor: att vårdyrkets status måste öka,<br />
lö<strong>ner</strong>na höjas, arbetsbelastning minska. Navet i det<br />
här perspektivet är föreställningen om en intressegemenskap<br />
mellan personalen och omsorgstagarna<br />
– ett vi – där förbättringar för personalen uppfattas<br />
gynna vårdtagarna. Intressant nog tycks en del av<br />
det massmediala raseriet relatera till de beskrivningar<br />
av resursbrist som utvecklas inom arbetsmiljöperspektivet.<br />
När bandinspelningen i Gislavedsfallet först<br />
uppmärksammades som en riksnyhet skrev en kolumnist<br />
i Aftonbladet följande: ”Låt oss slippa det<br />
sedvanliga pladdret om underbemanning, låg lön<br />
och brist på utbildning. Låt oss slippa pinsamma<br />
fackliga undanfl ykter, ledsna socialchefer, och<br />
vårdhemsföreståndare som ’inte haft en aning’.”<br />
Det verkar som att hon såg framför sig hur ”förövarna”<br />
skulle lyckas smita undan med hänvisning<br />
till äldrevårdens bristande resurser. Här fi nns det<br />
alltså ett retoriskt landskap av kända tolkningar<br />
som debattörer förhåller sig till.<br />
Vårdbolagen<br />
Vårdskandalernas olika betoningarna har också att<br />
göra med kända politiska och ideologiska motsättningar.<br />
Tydligast är detta i de fall då vårdskandalerna<br />
rört äldreboenden som drivs av så kallade<br />
vårdbolag, där vissa debattörer menat att missförhållanden<br />
visar ”hur det går” när privata företag<br />
tar över omsorgsverksamheter. Försvarare av privat<br />
äldrevård har ibland kontrat med motanklagelser<br />
om att det görs politik av enstaka missförhållanden.<br />
Oavsett om privat, vinstdriven äldrevård är<br />
bättre eller sämre än sin kommunala motsvarighet<br />
så visar dessa debatter i alla fall en sak: profi tmotivet<br />
framstår för många som det självklara svaret<br />
till varför ett missförhållande uppstått. Enkelt<br />
uttryckt så framstår ett missförhållande som mer<br />
omoraliskt när det sätts i samband med försök att<br />
tjäna pengar än när det sätts i samband med försök<br />
att spara pengar. En viktig slutsats av detta är att
Change language