Ladda ner - Fas
Ladda ner - Fas Ladda ner - Fas
60 MISSFÖRHÅLLANDEN INOM ÄLDREOMSORG till kroppsskada. Åklagaren argumenterade för att den ansvariga personalen hållit sig oinformerade om sårens utveckling på ett så pass aktivt sätt att det kunde likställas med uppsåt. Under rättegången mildrade åklagaren sin brottsrubricering och de två åtalade friades dessutom av tingsrätten. Här vill jag bara visa att det ändå tycks vara möjligt att slå en bro mellan brister i omsorg och Brottsbalkens misshandel. När jag studerade detta fall mötte jag också två diametralt motsatta uppfattningar om det inträffade. Den åklagare jag intervjuade menade att hon under utredningens gång fått en stark känsla av att man från vårdens sida helst ville klara ut incidenten utan rättsväsendets inblandning och att experter inom vården till och med motarbetat åklagarens försök att lagföra de två åtalade (jfr Bäsén 2004). Representanter för Vårdförbundet som jag talade med menade å sin sida att åklagaren hade givit sig på två personer som gjort ungefär vad de kunnat under svåra omständigheter. Om sjuksköterskan och distriktsläkaren fälldes i domstol kunde i stort sett vilken vårdanställd som helst riskera straff. Låg lön, svåra arbetsförhållanden och risk att hamna i fängelse. Vem skulle då vilja arbeta inom äldrevården? Perspektiv på vårdskandaler Vilka perspektiv är då särskilt synliga i diskussioner om äldrevårdens missförhållanden? Och om vem handlar diskussionen? Om de äldre omsorgstagarna, naturligtvis, tänker man kanske spontant. Men så är det inte riktigt. I hög grad har de offentliga debatterna kommit att handla om tre olika aktörer: vårdpersonal, politiker och privata vårdentreprenö- Tabell 1. Resursbrist eller omoral? rer. I relation till dessa tre har äldre framträtt som drabbade eller som räddade, ofta i en idealtypisk relation som handlar om att någon som är stor och stark behandlar någon som är liten och svag illa (jfr. Christie 2000). Att en enskild boende inte kommer till tals är kanske inte så konstigt, ofta har de personer som utsatts varit dementa och haft svårt att redogöra för vad som inträffat. Det som är märkligt är att så få debattörer talar om och för ”vi äldre omsorgstagare”, eller ”vi äldre” i vårdskandalerna. Diskussionen har istället ofta handlat om huruvida aktörer som personal, politiker eller vårdentreprenörer handlat omoraliskt eller om missförhållandena berott på resursbrist. Nedan ska jag kort redogöra för diskussionerna om dessa tre aktörer, för att därefter slutligen skissera ett perspektiv som utgår från diskriminering och medborgarskap. Vårdpersonalen Överlag har vård- och omsorgspersonal ofta fått en huvudroll i diskussioner om äldrevårdens problem och de har beskrivits både som hjältar, skurkar och offer. Det är inte konstigt, personalen är utförare av äldreomsorgen och befi nner sig närmast vårdtagaren. Hjälterollen har framför allt varit aktuell i de fall då enskild vårdpersonal slagit larm om missförhållanden. Det främsta exemplet är undersköterskan Sarah Wägnert som 1997 kontaktade massmedierna angående missförhållanden på äldreboendet Polhemsgården i Solna. Hon tilldelades pris för sitt civilkurage och utsågs till årets svensk av P4:s lyssnare 1997. Skurkrollen är också vanlig. Det var som nämnts ovan en sjuksköterska och en läkare som ställdes inför rätta, anklagade Aktör som fokuseras Resursbrist Omoral Vårdpersonalen Avsaknad av personal, Olämplig personal (sadistisk, arbetsledning, handledning, smiter och saknar respekt för kunskap (om demensvård, bemötandetekniker etc.), medicinsk kompetens. omsorgstagarna). Vårdbolagen/marknaden Låga ersättningsnivåer och Vårdprofi törer (som främst etableringsproblem. gynnar aktieägarna). Politikerna Svåra prioriteringar på grund Korrupta makthavare av bristande skatteunderlag, (som främst gynnar svårt att rekrytera personal. ovärdiga ändamål).
HÅKAN JÖNSSON för misshandel och vållande av kroppsskada, efter att en kvinna på ett äldreboende i Landskrona fått klasar av larver i ett illa skött sår sommaren 2001. Och det var två vårdbiträden som avskedades och blev föremål för en massmedial och folklig kölhalning efter att ha kränkt en kvinna verbalt och avslöjats genom en hemlig bandinspelning från en anhörig i Gislaved i början av 2002. I båda fallen har såväl fackföreningar, som massmediala debattörer och experter menat att personalen fått rollen av syndabockar, trots att händelserna ytterst berott på resursproblem och systemfel inom äldrevården. När sjuksköterskans och distriktsläkarens ansvar prövades i domstol gjorde en överläkare som ombetts yttra sig över såren exempelvis följande kommentar: ”I anslutning till det aktuella fallet gör man onekligen refl exionen att dagens sjukvårdsapparat inte är organiserad på ett sådant sätt att alla multisjuka patienter får adekvat vård. Vi har med andra ord ett systemfel och då känns det föga meningsfullt att jaga enskilda befattningshavare för tillkortakommanden som beror på systemfelet utanför de enskilda individernas kontroll.” Här har vi för övrigt ett exempel på det motstånd till polisiär inblandning som åklagaren i Landskronafallet beklagade sig över. Jag deltog under tingsrättsförhandlingen och överläkaren markerade även där att han fann både åtalet och massmediestormen osmakliga, eftersom det ju handlade om en resursfråga. Samma motperspektiv uttrycktes av de två konsulter som fi ck kommunens uppdrag att utreda den verbala kränkningen i det så kallade Gislavedsfallet. ”Det räcker inte med att bara göra dessa två vårdbiträden till syndabockar”, konstaterade de och identifi erade i stället personalens villkor som nyckeln till problemets lösning: ”Den enda väg som förefaller rimlig är att se till att personalen har en arbetssituation, en arbetsmiljö, en ledning och en kompetens som tillsammans gör att den: mår bra, orkar engagera sig i enskilda boende och anhöriga, känner sig sedda, hörda och uppskattade som professionella, blir inspirerade, vill lära sig mera.” Konsulterna spekulerade i att det hat som drabbat vårdbiträdena uttryckte en konfl ikt mellan folkliga önskningar om att äldreboenden ska vara idylliska platser och den mer konfl iktfyllda verklighet som präglar delar av äldrevårdens vardag; en verklighet som vi massmediekonsumenter alltså kan hålla ifrån oss genom att uppröras över enskilda missdådare. Det är enklare att fördöma enskilda och ropa på straff än att tillföra resurser och se 61 äldrevården som en komplex verksamhet. De försvar och motargument till syndabockstänkandet som citerats ovan är samtidigt mycket vanliga i debatter om äldrevården och de kan ses som delar av ett arbetsmiljöperspektiv, som utvecklas av både personal, vårdexpertis och politiker. I arbetsmiljöperspektivet sätts personalens villkor och situation i fokus. Problemets orsaker beskrivs i termer av ett nedvärderat vårdyrke, samt förekommande systemfel och nedskärningar. Lösningen på problemet uttrycks som att personalen måste ges bättre villkor: att vårdyrkets status måste öka, lönerna höjas, arbetsbelastning minska. Navet i det här perspektivet är föreställningen om en intressegemenskap mellan personalen och omsorgstagarna – ett vi – där förbättringar för personalen uppfattas gynna vårdtagarna. Intressant nog tycks en del av det massmediala raseriet relatera till de beskrivningar av resursbrist som utvecklas inom arbetsmiljöperspektivet. När bandinspelningen i Gislavedsfallet först uppmärksammades som en riksnyhet skrev en kolumnist i Aftonbladet följande: ”Låt oss slippa det sedvanliga pladdret om underbemanning, låg lön och brist på utbildning. Låt oss slippa pinsamma fackliga undanfl ykter, ledsna socialchefer, och vårdhemsföreståndare som ’inte haft en aning’.” Det verkar som att hon såg framför sig hur ”förövarna” skulle lyckas smita undan med hänvisning till äldrevårdens bristande resurser. Här fi nns det alltså ett retoriskt landskap av kända tolkningar som debattörer förhåller sig till. Vårdbolagen Vårdskandalernas olika betoningarna har också att göra med kända politiska och ideologiska motsättningar. Tydligast är detta i de fall då vårdskandalerna rört äldreboenden som drivs av så kallade vårdbolag, där vissa debattörer menat att missförhållanden visar ”hur det går” när privata företag tar över omsorgsverksamheter. Försvarare av privat äldrevård har ibland kontrat med motanklagelser om att det görs politik av enstaka missförhållanden. Oavsett om privat, vinstdriven äldrevård är bättre eller sämre än sin kommunala motsvarighet så visar dessa debatter i alla fall en sak: profi tmotivet framstår för många som det självklara svaret till varför ett missförhållande uppstått. Enkelt uttryckt så framstår ett missförhållande som mer omoraliskt när det sätts i samband med försök att tjäna pengar än när det sätts i samband med försök att spara pengar. En viktig slutsats av detta är att
- Page 10 and 11: 10 Graden av brutalitet varierar be
- Page 12 and 13: 12 Till vår Vuxentelefon om barn r
- Page 14 and 15: 14 öga mot öga med fi enden. Men
- Page 16 and 17: 16 VÅLDET GENOM ÅRHUNDRADENA karr
- Page 18 and 19: 18 Våldet i dagens Sverige - vilka
- Page 20 and 21: 20 VÅLDET I DAGENS SVERIGE - VILKA
- Page 22 and 23: 22 VÅLDET I DAGENS SVERIGE - VILKA
- Page 24 and 25: 24 VÅLDET I DAGENS SVERIGE - VILKA
- Page 26 and 27: 26 FYSISK BARNMISSHANDEL. FÅR BARN
- Page 28 and 29: 28 FYSISK BARNMISSHANDEL. FÅR BARN
- Page 30 and 31: 30 Våld innanför hemmets väggar
- Page 32 and 33: 32 VÅLD INNANFÖR HEMMETS VÄGGAR
- Page 34 and 35: 34 VÅLD INNANFÖR HEMMETS VÄGGAR
- Page 36 and 37: 36 VÅLD INNANFÖR HEMMETS VÄGGAR
- Page 38 and 39: 38 En fråga om heder - Om värdeko
- Page 40 and 41: 40 EN FRÅGA OM HEDER - OM VÄRDEKO
- Page 42 and 43: 42 EN FRÅGA OM HEDER - OM VÄRDEKO
- Page 44 and 45: 44 Hatbrott i vardag & arbetsliv. F
- Page 46 and 47: 46 HATBROTT I VARDAG & ARBETSLIV. F
- Page 48 and 49: 48 HATBROTT I VARDAG & ARBETSLIV. F
- Page 50 and 51: 50 ATT KÖPA FRIHET PÅ FLASKA: OM
- Page 52 and 53: 52 ATT KÖPA FRIHET PÅ FLASKA: OM
- Page 54 and 55: 54 ATT KÖPA FRIHET PÅ FLASKA: OM
- Page 56 and 57: 56 ATT KÖPA FRIHET PÅ FLASKA: OM
- Page 58 and 59: 58 MISSFÖRHÅLLANDEN INOM ÄLDREOM
- Page 62 and 63: 62 MISSFÖRHÅLLANDEN INOM ÄLDREOM
- Page 64: 64 MISSFÖRHÅLLANDEN INOM ÄLDREOM
- Page 67 and 68: Eva Tiby är docent vid Kriminologi
- Page 69 and 70: Onsdagen den 23 april 2008 09.00 Ha
60 MISSFÖRHÅLLANDEN INOM ÄLDREOMSORG<br />
till kroppsskada. Åklagaren argumenterade för att<br />
den ansvariga personalen hållit sig oinformerade<br />
om sårens utveckling på ett så pass aktivt sätt att<br />
det kunde likställas med uppsåt. Under rättegången<br />
mildrade åklagaren sin brottsrubricering och de två<br />
åtalade friades dessutom av tingsrätten. Här vill<br />
jag bara visa att det ändå tycks vara möjligt att slå<br />
en bro mellan brister i omsorg och Brottsbalkens<br />
misshandel.<br />
När jag studerade detta fall mötte jag också två<br />
diametralt motsatta uppfattningar om det inträffade.<br />
Den åklagare jag intervjuade menade att hon<br />
under utredningens gång fått en stark känsla av att<br />
man från vårdens sida helst ville klara ut incidenten<br />
utan rättsväsendets inblandning och att experter<br />
inom vården till och med motarbetat åklagarens<br />
försök att lagföra de två åtalade (jfr Bäsén 2004).<br />
Representanter för Vårdförbundet som jag talade<br />
med menade å sin sida att åklagaren hade givit sig<br />
på två perso<strong>ner</strong> som gjort ungefär vad de kunnat<br />
under svåra omständigheter. Om sjuksköterskan<br />
och distriktsläkaren fälldes i domstol kunde i stort<br />
sett vilken vårdanställd som helst riskera straff. Låg<br />
lön, svåra arbetsförhållanden och risk att hamna i<br />
fängelse. Vem skulle då vilja arbeta inom äldrevården?<br />
Perspektiv på vårdskandaler<br />
Vilka perspektiv är då särskilt synliga i diskussio<strong>ner</strong><br />
om äldrevårdens missförhållanden? Och om vem<br />
handlar diskussionen? Om de äldre omsorgstagarna,<br />
naturligtvis, tänker man kanske spontant. Men<br />
så är det inte riktigt. I hög grad har de offentliga<br />
debatterna kommit att handla om tre olika aktörer:<br />
vårdpersonal, politiker och privata vårdentreprenö-<br />
Tabell 1. Resursbrist eller omoral?<br />
rer. I relation till dessa tre har äldre framträtt som<br />
drabbade eller som räddade, ofta i en idealtypisk<br />
relation som handlar om att någon som är stor<br />
och stark behandlar någon som är liten och svag<br />
illa (jfr. Christie 2000). Att en enskild boende inte<br />
kommer till tals är kanske inte så konstigt, ofta<br />
har de perso<strong>ner</strong> som utsatts varit dementa och haft<br />
svårt att redogöra för vad som inträffat. Det som är<br />
märkligt är att så få debattörer talar om och för ”vi<br />
äldre omsorgstagare”, eller ”vi äldre” i vårdskandalerna.<br />
Diskussionen har istället ofta handlat<br />
om huruvida aktörer som personal, politiker eller<br />
vårdentreprenörer handlat omoraliskt eller om<br />
missförhållandena berott på resursbrist.<br />
Nedan ska jag kort redogöra för diskussio<strong>ner</strong>na<br />
om dessa tre aktörer, för att därefter slutligen skissera<br />
ett perspektiv som utgår från diskrimi<strong>ner</strong>ing<br />
och medborgarskap.<br />
Vårdpersonalen<br />
Överlag har vård- och omsorgspersonal ofta fått en<br />
huvudroll i diskussio<strong>ner</strong> om äldrevårdens problem<br />
och de har beskrivits både som hjältar, skurkar och<br />
offer. Det är inte konstigt, personalen är utförare<br />
av äldreomsorgen och befi n<strong>ner</strong> sig närmast vårdtagaren.<br />
Hjälterollen har framför allt varit aktuell<br />
i de fall då enskild vårdpersonal slagit larm om<br />
missförhållanden. Det främsta exemplet är undersköterskan<br />
Sarah Wäg<strong>ner</strong>t som 1997 kontaktade<br />
massmedierna angående missförhållanden på<br />
äldreboendet Polhemsgården i Solna. Hon tilldelades<br />
pris för sitt civilkurage och utsågs till årets<br />
svensk av P4:s lyssnare 1997. Skurkrollen är också<br />
vanlig. Det var som nämnts ovan en sjuksköterska<br />
och en läkare som ställdes inför rätta, anklagade<br />
Aktör som fokuseras Resursbrist Omoral<br />
Vårdpersonalen Avsaknad av personal, Olämplig personal (sadistisk,<br />
arbetsledning, handledning, smiter och saknar respekt för<br />
kunskap (om demensvård,<br />
bemötandetekniker etc.),<br />
medicinsk kompetens.<br />
omsorgstagarna).<br />
Vårdbolagen/marknaden Låga ersättningsnivåer och Vårdprofi törer (som främst<br />
etableringsproblem. gynnar aktieägarna).<br />
Politikerna Svåra prioriteringar på grund Korrupta makthavare<br />
av bristande skatteunderlag, (som främst gynnar<br />
svårt att rekrytera personal. ovärdiga ändamål).
Change language