Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
58 MISSFÖRHÅLLANDEN INOM ÄLDREOMSORG<br />
steg till 101 under rekordåret 1998. Intresset då<br />
berodde på den massmediala rapporteringen om<br />
Polhemsgården i Solna. Efter detta rekordår har<br />
antalet artiklar minskat och pendlat mellan 5–35 i<br />
de fyra tidningarna. Begreppets skiftande förekomst<br />
återspeglar sannolikt inte några faktiska skillnader<br />
i äldreomsorgens kvalitet över åren. Skandalerna<br />
har givetvis att göra med konkreta missförhållanden<br />
– det kan fi nnas undantag även här – men<br />
omfattningen av skandalen verkar i många fall<br />
mer ha att göra med förekomsten av dramatiska<br />
detaljer, hur väl de beskrivna förhållandena dramatiserar<br />
omoral, samt hur beskrivningarna landar i<br />
det politiska landskapet. En omsorgstagare har fått<br />
”maskar” i ett liggsår, en annan har inte fått duscha<br />
på två månader, ett vårdbiträde ertappas med att<br />
säga att en omsorgstagare ska ”sära på benen”,<br />
en modig undersköterska slår larm och trotsar det<br />
stora vårdbolaget.<br />
Varför är det då överhuvudtaget relevant att<br />
studera vårdskandaler? Jag tror att man kan säga<br />
att vårdskandaler har betydelse. De har betydelse<br />
för de inblandade och ibland har de också betydelse<br />
på den politiska nivån. Skandalen omkring<br />
Polhemsgården blev en del av 1998 års valrörelse,<br />
statsminister Göran Persson utlovade miljarder till<br />
vård, skola och omsorg: de så kallade ”Perssonpengarna”.<br />
Året därpå infördes Lex Sarah bestämmelsen<br />
om anställdas rapporteringsskyldighet. Och<br />
det fi nns en ganska klar koppling mellan debatterna<br />
2001–2002 och regeringens löfte inför valet<br />
2002 om att tillsätta 100 äldreskyddsombud. Det<br />
som är intressant att studera är enligt min mening<br />
de perspektiv som används för att rama in och ge<br />
mening till händelserna, eftersom dessa perspektiv<br />
också pekar mot olika reaktio<strong>ner</strong> och lösningar i<br />
förhållandet till det som inträffat. Om ett uppdagat<br />
missförhållande betraktas som ett bevis på hur det<br />
går när kommu<strong>ner</strong>na tvingas spara defi nieras lösningen<br />
i termer av resurstillförsel. Annat är det om<br />
missförhållandet anses bevisa att olämplig personal<br />
arbetar inom äldreomsorgen. Då kanske det blir tal<br />
om att kräva utdrag ur polisregistret vid nyanställningar<br />
och få till stånd ett mer aktivt polisarbete på<br />
äldreboendena. Om missförhållandena anses bero<br />
på att ett privat vårdbolag låtit profi ttänkandet gå<br />
före omsorgstänkandet så kanske lokala politiker<br />
fattar beslut om att endast använda kommunala<br />
äldreboenden.<br />
Är missförhållanden inom äldreomsorgen<br />
våld?<br />
Frågan om moral – alltså om vår syn på rätt och fel<br />
– är av betydelse för huruvida olika missförhållanden<br />
som drabbar äldre ska karaktäriseras som våld.<br />
Här fi nns det en problematisk dubbelhet som man<br />
kan beskriva som två skilda moraliska positio<strong>ner</strong>.<br />
Å ena sidan ser vi i vårt samhälle särskilt<br />
allvarligt på gärningar som kränker svaga och<br />
sårbara perso<strong>ner</strong>, dit man ju kan räkna de som tar<br />
emot äldreomsorg. Sådan sårbarhet kan motivera<br />
defi nitio<strong>ner</strong> av våld som går bortom de allmänt<br />
vedertagna. För yngre barn har vi exempelvis en<br />
defi nition av våldtäkt som skiljer sig från den som<br />
gäller för vuxna. För äldre perso<strong>ner</strong> har det ibland<br />
förts diskussio<strong>ner</strong> om att rubricera vissa stölder i<br />
hemmet som rån, med hänvisning till förövarens<br />
överläge i förhållande till det sårbara offret. När<br />
det gäller medborgare som tar emot äldreomsorg<br />
manifesteras allvarssynen i skyldigheten för vårdanställda<br />
att rapportera om övergrepp, brister i<br />
omsorgen, dåligt bemötande och liknande förhållanden.<br />
Den bestämmelse i Socialtjänstlagen som<br />
reglerar skyldigheten har för övrigt fått namnet Lex<br />
Sarah efter den undersköterska som 1997 slog larm<br />
om missförhållanden på äldreboendet Polhemsgården<br />
i Solna. Det är också möjligt att förklara en del<br />
av den massmediala och folkliga ilskan inför fall<br />
av övergrepp och vanvård inom äldrevården med<br />
hänvisning till detta moralpaket om vår skyldighet<br />
att värna den svage. En starkare part kränker en<br />
svagare, som man dessutom anförtrotts att ta hand<br />
om och hjälpa (Baumann 1989; Christie 2000).<br />
Detta väcker vrede.<br />
Å andra sidan aktiveras ett annat moralpaket<br />
när vi tänker på hur svårt det kan vara att ge god<br />
omsorg till perso<strong>ner</strong> som är förvirrade och ibland<br />
aggressiva själva. Stig Karlsson (1999) har visat<br />
att ungefär en fjärdedel av de äldre som vistas på<br />
särskilda boenden utsätts för olika typer av fysiska<br />
restriktio<strong>ner</strong> såsom bälten, brickbord, sänggrindar.<br />
Karlsson fann också att det ofta var lokala ruti<strong>ner</strong><br />
och attityder till tvång som avgjorde hur många<br />
av de boende som blev föremål för fysiska restriktio<strong>ner</strong>.<br />
Merparten av allt detta fastspännande sker<br />
utan stöd i svensk lag och borde därför kunna<br />
karaktäriseras som olaga frihetsberövande. Det<br />
är tillåtet att spänna fast en person med dennes<br />
samtycke, exempelvis någon som är rädd för att<br />
tippa ur rullstolen, och man kan sätta in tvångsmedel<br />
i ett läge där den enskildes hälsa är i akut fara.<br />
Men att utan medgivande sätta ett brickbord på fru
Change language